tisdag 19 september 2017

Men dom går ju inte i kyrkan?!

Så är det. Det sitter folk i kyrkliga beslutsfattarpositioner som inte går i kyrkan, inte regelbundet, några nästan aldrig. De har inte genom åren byggts upp genom Ordet och sakramenten i det där stilla söndagsundret när vi får leva det vi bad: "Omvänd oss, o Gud." De vet inte erfarenhetsmässigt vad trons växtverk innebär. De är inte delar i en brokig församlingsgemenskap. De kan komma som besökare och irritera sig över alla nymodigheter, psalmer de inte kan t ex. Det vill de styra upp.!De som travar till kyrkan vareviga söndag noterar förhållandet; skillnaden mellan det gudstjänstfirande folket, Guds folk på platsen, och beslutsfattarkollektivet och alla de som kommer och röstar på dem. Sedan är de valda och tar till orda. De uppskattar sina egna insatser och svänger sig med vackra ord om det kyrkliga.

Gudsfolket på orten hör de fromma orden, men det är något som skorrar. Allt uttrycks så fint och målsättningarna är så goda: öppen för alla. Inkluderande. Förstående. Diakonal. Oavsett var vi är på trons väg. Nu är det förstås inte riktigt så i verkligheten. För till det positiva hör, helt enligt handboken, avgränsningen mot det negativa. Intoleransen fördöms och med dem de intoleranta. Så var det i den franska revolutionen. Eden till folket måste avläggas. Av alla. Den som inte ville göra det var intolerant och en folkets fiende. Vi minns septembriseringen år 1792. Här rättades ett fatalt felslag .

Den som kan lite av denna idéhistoria ser också själva det svalg som är befäst mellan två olika riken. Jag låter som kyrkofadern Augustinus och det är fullt medvetet. Det är nämligen de, som ser sådana som inte går i kyrkan regelbundet - och inte gjort det genom livet - som inte rätt förstått den andra fromheten. Dessa har faktiskt utfört sin fromhet hela tiden fast de avstått från kyrkogång just. För en kyrkokristen är detta en märklig inställning, jag vet. För MTD-religionen (Moralistisk Terapeutisk Deism)  är den dock fullständigt naturlig. Det är så det går till. Varje tro får sin egen gudstjänstpraxis. All fromhet har samma värde. Vill man gå i kyrkan får man och vill man inte, måste man inte. Det kan finnas viktigare saker att göra. MTD-rligionen är tolerant. Med ett litet undantag.:De eländiga kv*nn*pr*stm*st*nd*rn*!

Bli inte arga på dom som blir invalda fast de aldrig firar gudstjänst. Det är, heter det, deras medborgerliga rätt. Och de är fromma inom ramen för MTD-religionen, den de tror på och praktiserar. De är allvarliga. De tror på allvar denna sin religion och kräver respekt för det. Denna religion tangerar den kristna idétraditionen och parasiterar inte sällan på den. Ur den hämtas tanken att Martin Luther t ex menade, att varje medlem i kyrkan har rätt till sin egen bibeltolkning. Detta är något grundläggande. "Borgerlig religion" skulle väl J.B. Metz säga och i sak är det Luther tillskrivna fel, men intresset ljuger aldrig eller alltid.

Tanken om Luthers skriftprincip är belysande för att förstå MTD-religionens dogmatik. Var och en har rätt till sin tolkning av bibelordet. Då tänker jag att distinktionen mellan avgörelse och omvändelse visar sig - avgörande!
Den som är omvänd har fattat att det finns ett helt paket att packa upp och tar glatt emot paketet, samma paket som många andra fått och haft glädje av. Inklusivt på sitt sätt.
De avgjorda sitter och sorterar i den teologiska lösegendomen för att hitta det som passar och hävdar sin rätt till egen bibeltolkning. Det blir exklusivt så det smäller om det. Men det märker de inte. Och ifrågasätter någon med kristna utgångspunkter det de tänker, smäller det. För då möter de en intolerant person, en som omfattar teokratin.

Kan en ateist väljas till ett förtroendeuppdrag i Svenska kyrkan.? Självklart. MTD-religionen har en så öppen dogmatik, att det går alldeles utmärkt. Och vem kan för övrigt bedöma vem som är ateist och troende? En öppen dogmatik ger möjligheter.

Nu kan knappast någon vara okunnig om att det finns kv*nn*pr*stm*tst*nd*r*. Påven t ex. Men motståndet finns i Svenska kyrkan också, både bland präster och anställda. Ateister kan vi välkomna, men här uppstår problem, eftersom MTD-religioen är tolerant mot allt utom det intoleranta. Ni märker att fällan slår igen

Jag föreslår att vi ska bortse från fördomarna och med friska ögon betrakta MTD-religionen så som den utövas i Svenska kyrkan. MTD-religionen ska inte förväxlas med kyrkokristendomäven om den uppträder i Kyrkan.Den som vet att kyrkokristendom är något annat, saknar verkligen inte arbetsuppgifter.

I Östra Småland/Nyheterna konstaterar ledarskribenten Peter Akinder att kyrkovalet var ett bakslag för kyrkans konservativa. Det är en missuppfattning. Valet visade bara att allt är som vanligt och som det varit hela min medvetna tid i Svenska kyrkan. Morsan markerade sitt missnöje med gubbarna som kom för at besluta utan att bry sig om att fira gudstjänst. Hon var kyrkokristen. Hon hade inte riktigt förstått, att MTD-religionen är något annat, alltså. Men det ska medges. Det märks tydligare nu.

Smålandskomposten bär bud att S och C fortsätter att regera i Växjö stift. Mats Nilsson från Vislanda och Centerpartiet är nöjd. Han konstaterar att "vi har haft en väldigt bra mandatperiod ihop och det är kul att även väljarna (obs! "även väljarna", DS) uppskattar det vi gjort för stiftet." Nu har jag mött Mats Nilsson, faktiskt redan på skolgården i Alvesta år år 1961-62, men inte ens jag förstår riktigt vad det är S och C gjort för stiftet, som även väljarna uppskattar. Vad vet väljarna som inte jag vet? Någon redovisning av insatserna kan jag inte minnas att väljarna fått. Har de? Och ska vi se stiftsstyrelsen som en regering som regeras av några partier men inte alla som sitter i styrelsen? Jag blir lite osäker, men det synsättet kan förklara oviljan till debatter. Någon kyrkopolitisk debatt inför valet blev det inte. Stiftsstyrelsen hade ett uppenbart intresse att inte ordna. Det behövs ju inte heller. Även väljarna uppskattar vad regenterna åstadkommit.


måndag 18 september 2017

Efterskalv

Det slutliga valresultatet dröjer något för tex Göteborg är inte helt färdigräknat. Dr F tyckte att jag skulle redovisa resultatet redan vid midnattstimmen, men jag gav upp. Bättre att sova. Jag såg ju at de politiska partierna tagit över Svenska kyrkan, alltså S, C och SD. Dessa är samtliga (alla) partier som inte tror att Jesus är Guds Son och världens Frälsare. Sekulära politiska partier kan nämligen inte tro. Vad ställer de upp för då?Jean-Jacques Rousseaus sociala kontrakt med en civilreligion förklarar. (Le Contrat social,fjärde boken kap 8) boken

Civilreligionens dogmatik är och måste vara enkel, poängen är att den aldrig behöver förklaras eller kommenteras. Det finns en gudomlighet som uppehåller livet, det finns ett evigt liv, det finns ett löfte om de rättfärdigas lycka och framgång och motsvarande olycka och motgångar för syndarna och så prisas lagarna, det sociala kontraktet.

Finns det några negativa dogmer, undrar Rousseau. En enda, svarar han. Intoleransen. Intoleransen hörde samman med de tidigare teokratiska religionerna, de som vi upplysta har förkastat. Jag hör till dem som menar, att det är denna religion som tar hem Svenska kyrkan. Jag kallar den numera hellre MTD-religion. Ni möter den förkunnad överallt men alltså inte minst - och nu mer - i Svenska kyrkan.

Det finns ingen anledning för kykrokristna och Jesustroende att hänga läpp. Den som ska i fängelse, hamnar i fängelse och den som får halsen avskuren, får halsen avskuren. "Världen kristnad i vår generation" är ett gammal slagord. Religion drar mer än efterföljelse, MTD mer än INRI, och det är vare sig förvånande eller tidigare okänt. Frälsaren själv vet hur det är och hur det går till. Men lite ynkar jag Svenska kyrkan, den kyrka där jag döptes och började mina teologiska studier i söndagsskolan. Det som nu kallas Svenska kyrkan är inte den kyrka jag döptes i och lär inte längre vad söndagsskolfröken lärde. Den som skulle få för sig att säga att det utanför Kyrkan inte finns någon frälsning, blir fördriven från staten, säger Rousseau, för ett sådant uttalande hör bara hemma i en teokrati. Och det vi lever i är en demokrati. Vem bestämmer i en folkkyrka om inte folket, alltså.

Frimodig kyrka har ökat sitt röstetal från 3595 till 4435 i Växjö stift och det ger fyra mandat i stiftsfullmäktige. 7.28% i detta race får väl noteras som en framgång även om det var 7.32% förr. Kristdemokraterna tappade ett mandat och Vägen båda sina. Borgerligt alternativ tappade ett mandat. Posk fick 11215 röster men det ger 9 mandat, lika många som 8180 gav förra gången.

I Värnamo fick Frimodig kyrka 9 mandat (26.1%) och i Jönköping 2 mandat (5.4%). Det är bra på båda ställena.

Frimodig kyrka fick preliminärt 36089 röster i kyrkomötesvalet. Det är fler än någonsin, men betyder att vi likväl tappar två mandat. Fördelen är att kyrkomötesgruppen kan bevara sin karaktär av glatt seminarium för kyrkliga frågor. Och så får frimodiga räknekunniga räkna  för att se om vi rent matematiskt har några att vänslas med.

Själv är jag glad över POSK i Kalmar som fick 42.4% och 15 mandat i kyrkofullmäktige. Där tog SD tre mandat men står bara upp med två kandidater. Ska det bli så att ÖKA, borgarna och sossarna håller ihop och tar ordförandeposten? Det bestämmer SD! Och i sista hand lotten.

Kyrkovalet var informativt också genom att så få besked gavs. Men del som som klargjordes från officiöst svenskkyrkligt håll, ska vi bära med oss som tolkningsnyckel. Det var ju inga marginella grupper som ställde frågan som rymmer en särskild kyrkosyn och en alldeles särskild syn på objekt och subjekt i Kyrkan. Frågan i annonser och på kuvertet med röstkort löd: Vad vill du att Svenska kyrkan ska göra?

Låt mig bli pedagogiskt tydlig. Frågan löd inte: Vet du vad Jesus gjort för dig? Den löd inte heller: Har du egentligen en aning om vad evangelium är? Inte heller: När firade du gudstjänst senast? Eller en variant: Vad ska du göra för att bli frälst? Om frågan, den korrekta ställts på kuvertet hade den varit malplacerad, men i Kyrkans Hus och i de sk beslutsförsamlingarna hade den relevant kristna frågan formulerats så: Vad vill Herren att Svenska kyrkan ska göra? Eller lika bra: Vad vill Herren att du ska göra i Svenska kyrkan?

Man kunde ställt frågan till människor landet runt, platser där den kyrkliga verksamheten dras ner, eftersom folk inte längre bor vid kyrkan och församlingshemmen inte drar folk. Dyra kåkar för begravningskaffe kan inte försvaras. Alla hänvisar till faktorer vi aldrig kunnat påverka, folk flyttar t ex. Men ska inte brutala frågor ställas om själva grundmekanismen?

Snälla präster gjorde under decennier vad de förväntades göra, dvs det man "alltid" hade gjort. De ställde inte till med något och fick beröm och befordran för det och så undrar alla varför det som hände kunde hända. Pastorn var ju så fin, kanske till och med populär. De fattar inte att han som inte ställde till med något, inte heller fick något gjort. Ingen pastoral plan, ingen pastoral teologi. Rutin. Ren rutin. Och det var inte det värsta. Det värsta var att det var uppskattat. I alla sönderfallande system går det till så här. Trygga rutiner. På framtiden spanar man inte. Då gäller det gamla vanliga: Utan spaning, ingen aning. Och inga motmedel.

Utan skymten av bevis säger jag nu: Samtiden är onödig. Men samtiden kom alldeles logiskt. De kyrkokristna betalar priset för de kyrkopolitiskt betingade utrensningarna och karriärstoppen. Än mer: De betalar priset när kyrkokristendom steg för steg ersattes av MTD-religion. Jag har förstått att MTD-religionen i Sverige har en väldigt flytande positiv dogmatik. Flytande utom på en enda punkt, ett riksdagsbeslut 1958. Det är gudomligt. Annars lägger Guds sig inte i, men har vett nog att använda riksdagsledamöter i sin tjänst när de kyrkliga inte fattar. Ibland är det förunderligt fint och utmanande att få vara kyrkokristen, inställd i en handfast fromhetstradiiton med intellektuella inslag.

Jag har väl utgjutit mig på temat klerkernas förräderi även om jag omedelbart måste tillägga, att klerkerna inte riktigt förstod vad de hamnat i utan ville göra det bästa av situationen. De ville väl men det blev fel. Fenomenet är inte obekant för någon av oss. Världen ser ut så numera. Det finns lägen när det blir katastrofalt att göra det bästa av situationen, nämligen när situationen är så katastrofal att den enda möjliga hållningen är att göra totalt motstånd.

Dagens minnesord kommer från Stockholms-Tidningen den 15 januari 1958, jag hade med det i ett kommentarsvar men alla läser inte kommentarer:

"Efter alla fruktlösa diskussioner är det nu också angeläget att kyrkan kommer till beslut och arbetsro. Allt tyder på att regeringens och riksdagens ställningstagande långt ifrån att behöva fattas som ett hämmande ingrepp i den kyrkliga utvecklingen tvärtom skall ses som ett led i en ansvarsmedveten och legitim strävan att på nytt aktualisera kyrkan i folkmedvetandet." Det kan väl gälla om de politiska partierna nu också?

Slutsatsen? Ingenting har egentligen förändrats. Det kommer fler val. Och det kommer att bli sämre och sämre. Medlemstapp och partipolitisering tillsammans med ett kyrkosystem som förlorar både Kyrka och folk. Men varje meddelande om att motståndet skall uppgivas är falskt. Nu gäller det att göra tydligt vad det är att tro på Jesus och följa honom som lärjunge. Det är den grundläggande avvikande hållningen.



söndag 17 september 2017

Nu förbereds firandet

Ni vet hur det är med söndagar på Bloggardag. Annars hade jag skrattat elakt åt Göran Greider, som alltd framträder med besvärande later fast han kanske inte har så mycket att komma med. I går gladde han sig över att Svenska kyrkans medlemstal ökar. Jag kan försäkra. Det gör det alltid bara man inte också publicerar utträdessiffrorna. Lurad, Greider.

För att inte tala om prosten Åkerlund, han som i DT presenterar sig som "djupt engagerad kristen". Den som ändå vore det. Och centerpartist. Tack gode Gud för att du bevarat mig! Han röstar i kyrkovalet för Jesus Kristus, som väcker kärlek, tro och framtidshopp. I Centerpartiet, förstår jag. Inte mer nu. Det är söndag och därför en GLAD nyhet.

60-årsjubiléet

Måndagen den 2 oktober firas 60-årsjubiléet i Uppsala. Det är på dagen 60 år sedan det fria kyrkomötet avvisade förslaget om kvinnas behörighet till prästerlig tjänst. Efterföljande kyrkomöte år 1958 var klavbundet. Jubileumsprogrammet blir mer utmanande än när vi skulle fira att det var 48 och 1/2 år med kvinnliga präster (det som sades vara 50 år). 60-årsfirandet blir nämligen mer precist och intellektuellt redligt.

Jag kan just nu bara återge programmet i stora drag. Namnen på de medverkande är inte offentliga ännu. Gudstjänsterna har jag inte heller riktigt fått kunskap om.  Något Te Deum blir det, förstås. Det är ju populärt i våra dagar. Själva de övriga inslagen i programmet kan jag presentera.

Först inleder ärkebiskopen med en 45 min föreläsning på temat Att stå makten emot. Bekännelsekyrka mot makthavarnas kyrka. Ett europeiskt, politiskt och historiskt perspektiv.
I föreläsningen kommer det t ex att poängteras att en fd nazist år 1958 stod och gjorde utfästelser till Svenska kyrkan på en enig regerings vägnar. Det fanns sådana som litade på ett löfte av den fd nazisten. Då kunde Svenska kyrkan inte stå makten emot - och det var skada. Mycket intressant föreläsning, tror jag vi måste förvänta oss. Kontrafaktisk historieskrivning är inte att förakta.

Förmiddagskaffe med ett bakverk från Delicato.

Teol dr X föreläser i kortform (25 min) på temat "Libertas Ecclesiae" från medeltid till Yngve Brilioth och Kyrklig Förnyelse.
I föreläsningen beskrivs en grundkategori för kyrkolivet utan vilken den uppenbarade tron på Kristus ersätts av religion i allmänhet. Det är när så sker, som resultatet blir samma form med annat innehåll.

Biskop Y reder likaså i en kortföreläsning (25 min) ut begreppet Fluentiva klerikala fecalier. Det prästerliga inför de handfasta politiska och opinionsmässiga realiteterna.
Biskopen har stor personlig erfarenhet av fenomenet och har lovat en personlig framställning. Han skulle gärna vilja namnge några i sammanhanget bemärkta prästmän. Det här kan bli årets mest uppseendeväckande inlägg och innebär personliga risker för biskop Y.

Middagsbön med sångstund ur Från fädernas tid.

Lunchpaus. Rökt ungtupp med potatisgratäng och creme fraichesås smaksatt med chutney. Till ungtuppen serveras ömsom vin och ömsom vatten.

Psykologen och statsvetaren Z föreläser. Tiden är kort. Från det fria kyrkomötets nej till det andra kyrkomötets ja. Omsvängningens mekanik.
Föreläsningen beskriver hur ett kyrkomöte skiftar fot och presenterar hela det teologiska sakmaterial som förändrade hela situationen. Föreläsningen blir rätt kort, säger Z, som inte hittat något sådant teologiskt sakmaterial som påverkat opinionsbildningen hur mycket detta sakmaterial än sägs finnas.

Eftermiddagskaffe med ett bakverk från Delicato.

Docent Å kompletterar dagen med föreläsningen Detta vill ni inte höra. Perspektiv på det som hände, men som aldrig borde inträffat och än mindre berättas. Det blir en beskrivning av en kyrka som använder lögnen som vapen och sveket som verktyg. Docent Å är moralfilosof och beskriver sig själv som ateist, en hållning som innebär klarsyn. Säger han. Docenten Å kommer särskilt att häckla docenten Folke Holmström, "en begåvad karl som fattade nada av spelet", säger Å.

Några korta vittnesbörd (5 min vardera) avslutar. Det är folk i åldern 67-75 år som berättar på temat Jag har mött en av trons hjältar från år 1957. Minnesbilder och perspektiv att föra vidare för vårt svenskkyrkliga liv.

Kort musikprogram innan alla ska åka hem eller gå till påföljande dags kyrkomöte. Sist sjungs sv ps 175 från 1937 års psalmbok, Nu är en fast bedrövlig tid (hela psalmen). Självfallet finns det tillfälle för media att intervjua föreläsarna.

På plats finns ett särskilt sjukvårdsteam. Några är traumaspecialister och det finns också folk som kan sköta hjärtstartaren. I ett särskilt rum kommer det att finna ett debriefingteam.

Föreläsningarna och vittnesbörden kommer att publiceras i en särskild bok, som skickas till alla församlingar och som gratis kan beställas från Kyrkokansliet om fler ex behövs.

På kvällen kommer arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse att ha en öppen samling på V-Dala nation på temat Vad var det vi sa? Underrubriken är ett fromt ord: Egen framgång är guld värd, andras motgång är inte heller att förakta. Som tillägg finns ännu en underrubrik: Det är alltd roligt att få rätt hur sorgligt det än är. aKF:s ordförande står för öppen bar. Det är ren själavård. Obs! Endast öppen bar för medlemmar som betalat årsavgift 2017.

Jag slutar lika fromt med att återge dagens spännande rubrik: 2 oktober - en dag att minnas.
Glöm inte var ni först fick programmet presenterat för er.


lördag 16 september 2017

Här strimlar jag Burell, förpackar och säljer som bacon

Det var problem med webbläsaren. "Du har ju två!" löd anskriet ,men då var gryningen förbi. Nu kom jag in och kunde se att Olle Burell preciserat det där med högerkristna. Preciserat och preciserat.När han fick följdfrågor har han valt att vara tyst.

Han fick ur sig en definition därför att min sjungande vän Emma Hedlundh menade, att det var "magstarkt" att kalla Frimodig kyrka "högerextrema". Så hör löd svaret: "Extremt högerkristna är man väl om man företräder abortmotstånd, kvinnoprästmotståndarromantik, homofobi och motstånd till religionsdialog."

Det är intressant. Svensk socialdemokrati tänker. Vi talar om ett skolborgarråd och ett av regeringspartierna. Dessa betros fatta beslut om nationens väl och ve - vårt! När Expressen på ledarplats manar oss att slänga ut politrukerna i kyrkan blir jag rädd och undrar: Räcker verkligen det? Eller har vi fått en politisk apparat som ger oss apparatjiks, som frekvent talar om det demokratiska samtidigt som de sätter den ur spel. Det här är människor vi inte kan lite på. Lika lite som vi kan lita på det som sägs i nyhetsförmedlingen. Någon har valt vad vi ska få veta, hur vi ska få veta det och med vilka perspektiv.

Tillbaka till Burell. På Frimodig kyrkas bloggsida finns ett referat. Samuel E Lilja har svarat Burell väl, en blomma till Samuel för detta. Men den som av den svenska staten dömts för ett brott efter samma lagrum som Hjalmar Branting, har kanske en skyldighet att stå upp också? Och då diskuterar jag inte idiotismen "högerkristna" utan går in på fyra sakområden.

18 februari 2008 kom ett överraskande sms. "13 mm och ett hjärta som slår som det ska och ett perfekt hålrum i hjärnan." Föräldrarna hade inte väntat ett barn till. Nu var modern i 7:e veckan. Hos detta mitt fjärde barnbarn, Sigrid,  kan jag inte uppfatta något annat än att det som var sju veckor och 13 mm nu verkligen är Sigrid, som går i skola, sjunger i kör och som i somras bland böckerna på lantegendomen upptäckte poesi och fann just poesin underbar. Hon hittade en bok som alltså hennes morfarsmor klistrat in sentenser och dikter, den var bäst. Självfallet är det inte en högerståndpunkt att hävda att just Sigrid fanns till också den 18 febr 2008 och att det var hennes hjärta som slog då. Det slår fortfarande. Också för hennes morfar! Om någon skulle hävda att vi talar om två skyddsvärda individer är detta klassiskt socialdemokratiska värderingar. Läs Anne-Marie Thunberg i ämnet.

Begreppet "kvinnoprästmotståndarromantik" är i största allmänhet obegripligt. Jag klassas som kv*nn*pr*stm*tst*nd*r* och är romantisk. Är det detta som avses? Jag är gift med en fd komminister, numera butikschef men hon har inte avsagt sig något prästämbete. Ska detta vara ett argument mot Frimodig kyrka och på vilket sätt gör detta t ex mig till en "extremt högerkristen"? Nämnde jag att Burell är skolborgarråd i Stockholm så rumpmas han är? Han har aldrig i något sammanhang röjt någon egentlig förståelse för vad ämbetsdiskussionen teologiskt handlar om. Han är inte intresserad och inte ens så väluppfostrad, att han tackade för det brev jag sände honom när han varit uppe i en kyrkomötesdebatt (hans första och jag avnjöt det hela från läktaren för då var jag inte med) och gav några vänlig ord och en liten läslista. Det fick vänsterpartistenEva Zetterberg också. Hon tackade och vi brevväxlade ett tag. Burell hör till en annan intelkektuell tradition, om man så säger.

Homofobi är en sjukdomsklassning som kunde användas inom den sovjetiska psykiatrin. Jag ogillar att sjukdomsklassa för att därmed fösa människor ut i marginalen. Agorafobi eller klaustrofobi ska tas på allvar för att inte tala om fobier mot spindlar och ormar. Jag har inte i Frimodig kyrkas sammanhang mött någon som uppvisat fobier när de mött någon av annan sexuell läggning. När en i stiftsfullmäktige invald socialdemokrat häktades för grovt pedofilbrott, hörde jag ingen glädjas. I vart fall ingen frimodig (jag reserverar mig eftersom vi aldrig talade om saken öppet) men de frimodiga infogade sin vana trogen den häktade i sina böner och lastade inte socialdemokraterna som grupp med en anklagelse att de skulle vara pedofiler helt bandet.

Hur kan någon få för sig att Frimodig kyrka skulle vara emot religionsdialog. Samuel E LIlja har svarat och jag kan inte lägga till eller dra ifrån något.
Andra inlägget om ni letar.
http://frimodigkyrka.se/startsida/blogg/

Tror ni jag ogillar Burell. Alls inte. Jag strimlar honom, förpackar och säljer som bacon. Överskottet går till de nödlidande.






Vi ska ha demokrati, inte teokrati!

Hans Bülow ska tas på allvar för det han var, som drog upp skiljelinjen. I mer fromma sammanhang utläggs annars temat "Gud eller världen" och det är ett lika tydligt skiljande när det handlar om värderingar. När jag i unga år hörde sådana utläggningar brukade Gud vinna. Så inte längre. I demokratisk ordning bestämmer vi. Och visst, Anne-Louise Eriksson skrev om demokratin som fortsatt uppenbarelse. Men det tror inte jag så där rakt av. Det blir konsekvent funktionell ateism av det hela. Följdriktigt nämns inte Fadern, inte Sonen och inte Anden i framställningar av Bülows art. Sannolikt har Bülow och jag olika praxis söndag förmiddag också.
http://www.ostrasmaland.se/ledare/sla-vakt-om-folkkyrkan-2/#slideshow-0
Hans Bülow återkom med ett svar på min enkla kondoleans
Folket ska bestämma, inte prästerna är hans modell. Kyrkans modell är faktiskt en annan, en som handlar om vad Guds folk gör. I det ingår präster i en gemenskap tider igenom som inkluderar också det nydöpta barnet!
http://www.ostrasmaland.se/insandare/tycker-synd-om-alla-socialdemokrater/

Östra Småland/Nyheterna har gett kyrkovalet stor plats. SSU träder fram och vill ta ställning för "en modern kyrka". Det finns "vissa konservativa kyrkopartier". De vill "att kyrkan ska vara en plats för en bildad elit". S vill värna solidariteten och noterar i sammanhanget att det finns en budget på cirka 11 miljader kronor. Var finns denna samlade budget, kan man undrab om man suttit i Kyrkofondens styrelse och kanske inte bara då. Det bästa återstår. Nu ska konservativa krafter hindras från "att få inflytande i en av Sveriges viktigaste samhälls institutioner." Tankemodellen är tydlig: estatistisk civilreligion, statskyrkan återinförd men nu som partipolitiskt styrd. Phlipi Botström, SSU:s ordförande har undertecknat som första namn. Det var han som åkte taxi för 7000:- vid Folk och Försvars konferens, ni minns. Vilka framtids värderingar hos den politiska klassen vi ska bibringas, går att förstå.
http://www.ostrasmaland.se/insandare/valet-galler-kyrkans-framtida-varderingar/

Joakim Carlsson vet att trycka ut sig men det blir kanske inte så rätt för det. Det är vetenskapen och inte religionen som förändrat vår syn på världen och oss själva "gång på gång", heter det. Festligt. Vilken föränderlig vetenskap skulle saken gälla? Men Joakim står upp för den öppna kyrkan. Jag hänvisar till en bok jag skrev med omslagsbild på en kyrkoruin. Ingen kyrka är så öppen som en ruin.
http://www.ostrasmaland.se/ledare/lofvens-basta-vecka-som-statsminister/

Valbar kan rapporteras som en lysande framgång och så tycker jag sker i Östra Småland också, men den artikeln är en plusartikel. Reklampennorna gick åt som smör. Fråga efter en på Krögers om ni kommer dit. Eller åk till norra Öland eller södra. Det fanns platser kvar i lokalen. Mina vänner poskarna tvekade att komma i tanke att de skulle bli illa åtgångna. Göran Wiegert, s, var tvungen att åka hem och duscha sa han, när vi möttes på Djurkompaniet i Kalmar (skickebud dit var jag). Hans son ska jag inte nämna vid namn för han är elitsoldat, tre missioner på Balkan. Sergeant. Överste Salander nämner hans namn med aktning. Vi kramade förstås om varandra när vi sågs i går.

Och Krögers? Ingen enda från de andra nomineringsgrupperna. Det tycker jag var klokt. De hade nog inte hängt med när komminister Johanna Broselid gick igen konflikten mellan "präster" och "arbetsgivare" i Svenska kyrkan. Om detta visste också åhörarna föga och började fundera över hur det kom sig. Jag drog lite om kyrkohandboken och.. ja, ni förstår själva.

Min styrka i Kalmar är erfarenheter från tre plan och några av de ärrade amazonerna från Två Systrars var där. De kunde beediga hur eländigt kyrkopolitikerna uppträdde redan på 70-talet. I salongen satt också min gamle medbrottsling Lennart från Lund 68. Ett ålderspann 16 till 70+ skäms inte för sig. Ernst Mandels rätt nära vän hade satt värde på en egen debatt med stiftsbolsjeviken framgick det av åtbörder och tal. Själv var han trotskist, trottare. Men när inte meningsmotståndarna dök upp, om de ens kan få bära detta epitet eftersom alla påstås tycka lika, så blev det mer samtal än debatt. Lotta Zaar, som skrev reportaget över två sidor, skrev sanningsenligt: "mest hördes Sandahl själv". Och denna lördag syns han också på bild. Verkar vara en sympatisk karl.

Jag funderade ett slag på att skriva om Olle Burell. Han stämplar mig som"högerkristen". Det är helt orimligt begrepp och också om det varit rimligt hade den inte träffat mig. Hjalmar Branting och jag är båda dömda efter "lilla socialistlagen" (BrB 16:16). Det är inte Olle. Hade borgarrådet Zäta Höglund sett figuranten Burell hade det blivit roligt. Men inte för Burell. Varför ska jag skriva om sådant? Det finns en enda säkerställd skillnad mellan Olle Burell och mig. De brudpar jag vigt, blev verkligen vigda. Det kan man inte säga om Burell. Hans vigslar var fejk och fick göras om. Skatteförvaltningen konstaterade att det han sa vid vigslarna i Stadshuset, saknade täckning. Say no more. Men lite tankeväckande är det allt.

På tal om bluffar så narras Modéus II i Smålandsposten denna dag. Han skriver: "Söndagen den 17 september hissar jag flaggan framför biskopsgården Östrabo i Växjö." Det gör han inte. Han är på fotboll i terrorns London. Varför vill han skapa en bild som inte är sann?
http://www.smp.se/debatt/minskat-engagemang-far-konsekvenser-for-kyrkan/

Margit Richert i går och Sofia Lilly Jönsson i dag går inte av för hackor. Ni får leta själva i Svenska Dagbladet. Här är två klarsynta analytiker. De är mer framtid än SSU-arna. Det vet nämligen vad de skriver om. Och posk-problemet i Visby påminner Sofia om. Det kan inte ses som ofint just så här före kyrkovalet.

fredag 15 september 2017

Tranås-Posten och dessutom Sydöstrans politiske kommissare

Jag har bott i Tranås, Nygatan 16 B. Jag flyttade till staden när jag var 2 år och från den när jag var 6 1/2. 1952 började jag i söndagsskolan, först i kyrkan och så i det nya församlingshemmet. Jag insåg hur märkvärdigt det är med ett församlingshem och jag fick med mig de ungkyrkliga visionerna, för de var på många sätt inkulturerade i kyrkolivet. Fröken Brita Hjertstedt var söndagsskollärare. Jag minns henne med värme liksom hennes syster Svea, som också var indragen i det stora kyrkliga undervisningsprojektet. Det var inte riktigt lämpligt för en fyra-åring att gå till söndagsskolan ensam men Agneta Brunius (jo, hon) hämtade mig. Nämnde jag att systrarna Hjertstedt hade en bror men viktigare hunden Scott, vit spets? I huset där vi bodde fanns Bonzo som inte ska försummas, en boxer. Och så fanns det barn i nejden. Två kom från det krigshärjade Tyskland, Isabella och hennes bror.

På gården mellan Nygatan och Storgatan fanns ett bryggeri, ett bageri och en tidning. I Tranås fanns två: Tranås Tidning och Tranås-Posten. Det var Tranås-Posten som låg med baksidan mot vår gård. Tranås Tidning låg på Nygatan 12. Jag är alltså ett antal formativa år uppväxt mellan två tidningsredaktioner. Det var på Tranås-Posten Lennart Hyland började sin karriär. Nu vet ni om inte allt så det mesta.

Nuförtiden utkommer Tranås-Posten varje onsdag. När centerpartisterna Stefan Gustafson, Adelöv, och Leif Andersson, Säby, skrev ett inlägg inför kyrkovalet, kunde de veta att ingen skulle polemisera mot dem före valet.Ofarligt att dra till med vad som helst. En sak hade de inte uppmärksammat. Den lille söndagsskolgossen, som kan skriva som Bloggardag. Här kan jag utan omsvep avslöja två gemena lögnare. De ljuger i samma höga syfte som på sin tid Richard Nixon. I nationens eller partiets intresse. Sådana lögnare ska avslöjas. De busar ner samhällslivet.

Vad har då väckt mitt rebelliska misshag. Detta:
Det finns krafter som vill stänga kyrkportarna så att kyrkorna bara inrymmer de rättrogna, de som har rätt bakgrund och förankring.
Det finns inga sådana krafter i Svenska kyrkan. Skulle vi begära fram namnen på dem som vill detta, kommer vi inte att få några svar. Just därför bör Centerpartiet ställas till svars. Den här lögnkulturen behöver partiet antingen säga sig stå för (då blir det inte roligt för oss) eller ta avstånd från (då blir det inte roligt för Gustafson och Andersson).

Nu drar Gustafson och Andersson i härnad för framgångar åt Centerpartiet i kyrkovalet. De ska arbeta för en kyrka där människor blir väl bemötta. Jojo. De säger sig ha engagemang och hjärta för kyrkans framtid. Vill ni verkligen förlita er på att de talar sanning? Det gör inte jag. Ljuger de i ett, luras de i annat.

Sa söndagsskolfröken detta till mig? Jag vet inte. Men hon sa till Morsan att hon såg en liten gosse som allvarligt tittade på henne,som undrade han om hon stod för det hon sa. I Tranås lärde jag mig kanske en hållning som resulterar i ett förödande och avslöjande blogginlägg, när jag möter lögnen i Tranås-Posten och detta 65 år senare?

Vem röstar egentligen på sådant folk som Gustafson och Andersson? De som inte känner igen det bond-dryga eller inte har ett utvecklat sensorium för lögnväsende. Inget politiskt parti har med de bästa avsikter gjort Svenska kyrkan så illa som Centerpartiet. Herrarna nämner också Märta Leijon. Jag tror inte ens de kan stoltsera med att veta vem hon egentligen var, inte ha läst någon av hennes böcker eller varit hemma hos henne. Också där är jag förebildlig eller vad det nu är jag är.

Hns Bülow är politisk chefredaktör på Sydötsran, Karlskrona. Sýd-östran heter tidningen rätt uttalat. Han slår fast att det är politiska ställningstaganden att stå upp för lagar om kvinnliga präster (någon sådan lag finns inte, den var jag med om att avskaffa år 1982!) och vigsel av samkönade par (en sådan lag finns). Jag tar citatet för det är så belysande av situationen: "Det är politiska ställningstaganden. Och det är även en teologi i tiden." Gud är av evighet. Teologi är läran om Gud. Här är en teologi i tiden. Teologi i tiden är ideologi, inget annat. Perspektivlösheten upphöjd till ideal, om ni vill. Trons folk i alla tider har inget att bidra med. Men det blir bättre.

"De kyrkopolitiker och präster i församlingar som säger nej till homovigslar och kvinnliga präster ska fram i ljuset. De verkar oftast (obs oftast, DS) under radarn." Nu ska sossar rösta för sossar röstar på socialdemokraterna i kyrkovalet som är "ett värderingsval". Vi ska ha demokrati i kyrkan - inte teokrati och partierna är basen för all demokratisk styrning i vårt land. Rösta. "Annars är det risk för att mörka krafter förvandlar kyrkan till en inåtvänd elitistisk institution."
http://www.ostrasmaland.se/ledare/sla-vakt-om-folkkyrkan-2/#slideshow-0

Hans Bülow har talat. Nu kan man begripa. Ett politiskt värderingsval men ingenting om tron, inget om Gud som är vår käre himmelske far, inget om Jesus vår Frälsare och inget om Anden vår tröstare och hjälpare. Man kan sannerligen förstå. Är det inte mest synd om kyrkokristna sossar och centerpartister i detta val? Deras tro är som bäst en nullitet. De som nu blir missmodiga förstår att rösta frimodigt.



torsdag 14 september 2017

Kval, sannskyldiga kval

Kval, sannskyldiga kval? Inte för mig. Jag håller missmodet borta med kyrkopolitiskt betingad frimodighet. Ju värre, desto bättre, kan jag tycka. Eller kanske inte. Men jag stålsätter mig. Den som ska i fängelse, hamnar i fängelse och den som ska få halsen avskuren, får halsen avskuren. Som maxim för livet gör detta det mesta uthärdligt. Pröva själva. Det är en parafras på den skånska flickan (gräbban) på dansbanan, hon som sa: "Ouuu va' svitt ja' ä. Kinn sjilv!" Ni från Mellansverige får dra ut diftongerna lite extra för att den komiska effekten ska uppnås.

Lite intressant är det allt att en moderatförening skickar brev till medlemmarna med uppmaning att rösta på Borgerligt alternativ nu när kampen står mellan S och SD. Naturligtvis ger detta inblickar om hur Borgerligt alternativ ska uppfattas. Jag läser insändare. ÖKA måste nu poängtera att kyrkan är öppen, men kan bli öppnare. Men, undrar jag, är inte "öppen" en absolut kategori? Hos ÖKA får jag veta att Jesus uppmanar oss att dela bröd och vin med varandra och det betyder att vi ska se till "att alla verkligen får komma in". Betyder det verkligen det?
Socialdemokraterna kör det där med att det finns krafter i Svenska kyrkan som utestänger grupper. Berätta mer! Och så det pinsamma med sossar, som menar att kyrkan snabbt ska vara på plats när välfärden inte räcker. De är - socialdemokrater! Vad säger Tage? Tage beklagar!

Så här kan man fortsätta. Ett centerpartistiskt kommunalråd som heter Einarsson har inte fattat vad kritiken mot partipolitiseringen handlar om. Han kommer med det i sammanhanget häftiga beskedet att vi kan veta vilken som är centerpartiets värdegrund (Hedlund, hoho!) medan värdegrunden hos de så kallat "opolitiska" däremot är ganska okänd för de flesta och "mycket förtjänar säkert en kritisk granskning". Nå, om det gör det, varför granskar inte Centerpartiet och ger sig ut i kyrkovalsdebatt om detta? I kyrkovalet möter jag politiker som skrämmer med sin uppenbara inkompetens att föra idédebatt och varsna faror. Jag antar att de styr landet lika illa. Barometern/OT hade stor bild öå nomineringsgruppernas företrädare vid pressmötet för ett par veckor sedan, den där socialdemokraterna inte var med. Jag tittar på figuranterna. Jag uppfattar att den som bland dessa konstruktivt byggt kyrka i Kalmar bland är jag själv. Ingen skugga över Viktor Ramström från Birgittakyrkan och POSK. När jag var i hans ålder skrev vi år 1975 och jag var präst i en källarlokal och gjorde handfasta erfarenheter av illvillig kyrkopolitik.

Det kan inte hjälpas att jag finner POSK intressant. POSK som står i mitten, det ärsjälbilden som utminuteras. Rätt tror jag. Det var dessa glada kamrater som såg till att alltid stå i mitten, midskepps, och då var vi som hängde vid relingen ett problem. Alla skulle stå i mitten. Där i mitten var kamraterna så trygga, för de var ju alltid i mitten. Att fartyget flyttat sig och att de i mitten faktiskt befann sig på en helt annan plats än när de ställde sig i mitten, varsnade de inte.

POSK imrymde oss alla. POSK var svenskkyrkligt och däri låg dess styrka. Sedan kom Splittraren. I stället för att stå upp för mångfalden, valde POSK annan väg, Mittastvägen. Därmed försvann en del av den intellektuella stimulansen i POSK. Såg emot om ni vill! Men ni kanske inte ens märkte förhållandet?

Nu följer jag POSK:s problem med otydligheten i ämbetsfrågan. Diskussionen återfinns lite varstans. Domprosten Hermansson ville ha besked. Och det fick han. Han kunde läsa partiprogrammet också. Där talas det om den dogmatiska grunden.

Vi får veta att det i POSK finns skilda syner på hur bibeln och Guds fortsatta uppenbarelse ska tolkas i vår tid. Tröstefullt heter det, att så skilda syner finns i kristenheten i övrigt och i Svenska kyrkan. Men om en evangelisk katolik studsar vid talet om en fortsatt uppenbarelse - vad svarar POSK då? Ett reformationsår som detta är tanken just på en fortsatt uppenbarelse närmast stötande. Evangeliska katoliker i Svenska kyrkan sjunger kraftfullt psalmen En dyr klenod, en klar och ren.... Det är Ordet som inte tärs av ålder utan går med samma kraft och frid från släkte och till släkte. Sv Ps 64. POSK har uppenbara problem med vad Kyrkan tror för POSK tror en fortsatt uppenbarelse. Konstateras. Finns det inte några i POSK som frimodigt borde säga, att här vill jag inte vara med för med min tro på Ordet kan jag inte vara med?

Nu gick debatten efter Hermanssons frågor vidare, och väckte den berättigade frågan om "motstånd mot kvinnors prästvigning endast handlar om vissa åsikter?" Den som nu undrade fann formuleringen "att acceptera och kunna samarbeta med kvinnliga präster" undanglidande. Den vagare formuleringen borde ersättas med ett "bejaka". Det var ju på den punkten Kyrkomötet 1994 körde över biskoparna, som verkligen var vaga och ville säga just "inte underkänna" men kyrkomötet körde över dem och  valde formuleringen "bejaka"

Jag uppfattade att POSK-taleskvinnan inte gav riktigt besked. Frågeställaren återkom i vart fall med ett varmt tack och påpekandet att frågan var viktig eftersom "diskriminerande handlingar ska kunna förekomma och få ett större utrymme".  Frågeställaren blev också precis: "Ska alltså motstånd mot prästvigda kvinnor ses som en 'rikedom'? Det är svårt att inte uppfatta ditt svar så."
Frågeställaren, som har rötterna i samma mylla som jag och relaterar till byn Hössjö i Slätthögs socken, där tant Ragnhild på sin tid bodde, ystade och bakade stenugnsbröd (sådana ostar har jag efter hennes frånfälle bara kunnat äta i Frankrike, noteras, och brödet finns endast som ett minne någonstans i min hjärnas vindlingar), nöjde sig alltså inte med partiprogrammet. Jag kan förstå det. För dels får vi veta att kvinnoprästmotståndet ska vi inte tolerera "en dag till!" (svar till Hermansson)  och så talas det om vikten av teologisk mångfald. Alla som verkar inom kyrkan måste dock acceptera och kunna samarbeta med kvinnliga präster. Tala om att halta på båda benen.

Slutsatsen blir förstås att det inte går att lita på POSK. Jag blir inte missmodig av att nödgas dra denna slutsats, det kanske frågeställaren blir. Jag blir frimodig. Det är bra att veta vilka man inte kan lita på och lika värdefullt att få besked om var jag inte hör hemma. Längre.

Splittraren har fullgjort sitt verk. Ska jag beklaga det? Jag beklagar alla som sumpar möjligheterna att bota Josefs skada. Å andra sidan, vad gör detta för en man, som följer rapporterna om världens undergång och fall och lyfter huvudet.

Jag får gå på Valbar på Krögers i Kalmar i morgon kl 17-19. Det ska bli sanslöst roligt, som alltid på Krögers, platsen för krogpredikningar och goda samtal. Vi måste få veta mer om konflikten mellan KyrkA och SKAO. Och så får vi se om det kommer folk som ställer upp i valet och vill debattera eller om de som kommer bara för höra de frimodiga utlägga sitt goda budskap. Då ska jag påpeka att jag i Barometern/OT citerats stympat i dag. Jag sa att Kyrkan ska vara en plats för förkunnandet av evangelium, inte bara "förkunnande". Man kan inte få allt. Inte ens själva Kyrkans poäng, skatten reformatorerna talar om. Jag håller missmodet borta med frimodighet i största allmänhet.



onsdag 13 september 2017

FLASH! Valbar FLASH!

Jag föreslog ju valdebatt ordnad av Kalmartidningarna. Det gick inte. Men i Kalmar gällde förr ordet "När Sandahl griper in, blir det resultat" och på min facebooksida skrev jag sanningen:

Valbar på Krögers, Larmtorget i Kalmar blir det fredag kl 17-19. Frimodig kyrka inbjuder frimodigt och ni betalar er dryck själva. Vill någon nomineringsgruopp debattera — kom. Vi ordnar justa samtalstillfällen. Vill någon berätta om avtalskonflikten är det tillåtet. KyrkA kanske lockas? Frågor kan man ställa och några av kyrkovalskandidaterna kan man träffa. Krögers alltså på fredag. Hur kommer det sig att det är just Frimodig kyrka som har alla pigga idéer? Valbar!

Kom. Ni betalar er dryck själva och blir det behov av organiserade debatter ordnar vi det, alldeles juste. Jag ska utmana KyrkA att komma och berätta om de förhandlingar om avtalet för präster som håller på att bråkas om. Vill inga andra nomineringsgrupper komma, är Frimodig kyrka med kandidater ett bra exempel på en grupp som lätt visar sin valbarhet under två timmar. Det gör Frimodig kyrka lika enkelt om andra grupperingar kommer. FK är det verkliga alternativet i kyrkovalet, men som Sven Stolpe sa vid sin disputation när han mötte de tysta meningsmotståndarna: "Kom fram, mina herrar. Genera er inte!"

Har ni inget bättre för er på fredag är det Krögers i Kalmar som gäller.

Vi styr upp kyrkan

Politiken är viktig för att styra upp kyrkan, menar Britt-Marie Sundqvist, som är Sverigedemokraternas andra namn på listan i Oskarshamn. Nu vill hon först lära sig hur kyrkans inre arbete fungerar innan hon bestämmer sig för exakt vad som behöver styras upp. Men grunden till hennes engagemang är att hon inte längre känner igen sig i kyrkan.
- Jag känner inte igen liturgin, jag var på dop nyligen och kände inte igen psalmerna och blev jätteledsen. Och det vill vi ju ändra på.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/smaland/sd-storsatsar-i-kyrkovalet

Det enklaste sättet att ändra på det är att gå i kyrkan. Regelbundet! Dopliturgin kom till 1986. Ska SD återinföra 1942 års handbok? Och psalmboken från 1937?

Grunden för kyrkpolitiskt engagemang skulle ju, jag framför alternativa lösningar, kunna vara att man känner igen Kyrkan därför att man känner Kyrkans Herre och därför uppfattar sitt eget ansvar. Ja, bara som en alternativ tanke...

Nu börjar jag tycka synd om prästerna i Oskarshamn. Inte nog med att många hellre åker till Döderhult. Nu ska också rena toserier drabba Oskarshamn. Vad ont har den staden gjort? Vad händer när SD tar över uppgiften att sätta psalmer till högmässorna och dopen? Ska de sätta nya psalmer på index? Är det bara Fädernas kyrka som ska bli signaturpsalm? Och har SD andra synpunkter, till exempel på de eukaristiska bönerna? Något ska de ju ändra på, på något sätt och med någon avsikt. Beware of the dwarfs!

Jag är rätt tacksam att jag inte är präst i ett kyrkoråd, som nu utmanas att avstå från de egna skarpa framtidsfrågorna för att möda sig med vänlighet och grundutbildning av dem som alls inte delat församlingens liv och som egentligen inte har en aning om vilket sammanhang de väljs in i. Naturligtvis har jag mött människor av det här slaget under alla mina år. De kanske är många. Och de har en sällsam förmåga att förta all arbetsglädje. Enda sättet att stå detta emot är att återfalla till sin kallelse. Inte kan vi lämna Svenska kyrkan i rövarehänder! Men det händer att jag undrar om det är för sent nu. Och då manar mig mitt hjärta och säger: "Här är arbetsuppguften att vrida klockan tillbaka. Det går nämligen. Det är tiden man inte kan vrida tillbaka."

Modéus II kan ta sina framtidsbilder och sticka upp dem framför näsan på SD-damen. Hon fattar nada. Men har han en pedagogisk modell för att möta hennes fördomar och föra det begåvade samtalet? Det är ett stort projekt och egentligen har vi inte tid med det. Jag tycker uppriktigt synd om oskarshamnarna, prästerna och kyrkfolket lika. Men Oskarshamn kanske inte är så unikt. Ska SD-arna in och styra upp kan det bli rätt tillstökat i många församlingar och det lilla kyrkfolket kan drabbas av insikten om iråkad kyrklig hemlöshet. Det finns efter Skriftens ord ett svalg befäst och tydligen redan här i tiden.

Frimodig kyrka fick uppmärksamhet igen. Nu på Aftonbladet. Jag undrar om FK någonsin diskuterat Pridefestivaler och vigselfrågan gäller vigselskyldigheten. Något annat diskuteras inte. Aftonbladet behövs numera inte om sanningen ska fram. Och själv är jag alls inte konservativ utan radikal. Det är för radikalitetsbrott jag dömts i svensk domstol. Och det är en radikal kristendom jag står för. Roots liksom.
https://tv.aftonbladet.se/abtv/articles/225012

I det lokala ges viktig information. Jag förslog att tidningarna Barometern och Östra Småland skulle ordna en kyrkovalsdebatt på fredag. Det gick alltså inte. Är själv bäste dräng? Men i Östra Småland inhämtas i papperstidningen s-information. Uppenbart är att de som inte är frimodiga oftast framstår som lite lipiga. Det är logiskt och konsekvent.: "De beklagar debatt om politik i kyrkan" heter det när socialdemokraterna Evy Anner och Anton Härder träder fram i Östra Småland. De "gömmer sig inte"som andra grupper gör under annat namn. Gömma sig? Frimodig kyrka?

Evy har inte fattat omsvängningen och det är bra, för hon säger rent ut att det är en farlig väg att stödja kristna trossyskon för de riskerar ännu mer förföljelse då. "I stället vill vi stärka hela samhället där de kristna befinner sig." Exakt så tänkte de, men när ärkebiskopen i Mosul kom, slog han sönder hela resonemanget och Antje vet att hålla tyst. Det har inte Evy Annér riktigt uppfattat att hon ska. Bra, för då får vi veta. Hon hjälper inte någon för att den är kristen utan för att hon är kristen. Vi har hört det förut. Men om den som är kristen förföljs och hotas till livet, behövs inte en särskild hjälp just för att hon är kristen och kan inte också en fullblodsateist uppfatta det behovet då?

Sedan måste socialdemokraterna förklara varför det stora partiet inte var med på presskonferensen i Kalmar. Det blir bara underhållande så här i arla morgonstund. Man blir glad hela dagn. De ville ha en lokal förankring och inte skicka någon från Jönköping! Frimodig kyrka kunde ställa upp med representanter vid tre tillfällen, bara så ni vet. Och olika talespersoner dessutom.

Anton Härder puffar för Svenska kyrkan i utlandet. "Det är en trygghet för föräldrar som har barn som är ute och reser." Det låter något men blir bättre: "Man kan likna det vid en trygghetsförsäkring." Han glömde säga att städningen i försäkringsbolaget kostar multum, mer än 40 miljoner.

Birgitta Axelsson Edström, som i stiftsfullmäktige sitter för Visk, meddelar nu  i samma papperstidning att hon gick med i ÖKA för ett par år sedan. Lange Nase, Visk! Lurade. Och till stiftsfullmäktige sades ingenting, men fullmäktige kanske var så upptaget av att centern ville bli av med Bruno Edgarsson, stiftsfullmäktiges ordförande för att han öppet sa sig ogilla prideparader.

Det finns verkligen en verklighet i det kyrkliga som ingen talar om när det är kyrkoval. Det ter sig som vanligt egendomligt.