fredag 20 oktober 2017

Underbara dagar framför oss

Kooikervalpen (om man är valp vid 10 månaders ålder) Loke hittade framtidshoppet under köksbordet, bar fram det och ville leka med det, dvs vi skulle dra i det från två håll. Jag insåg att vi har underbara dagar framför oss. Men det var egentligen inte Lokes förtjänst utan resultatet av en perspektivvända.

Det som berövade mig framtidshoppet var att Anders Björnberg och kyrkomusiker som jag håller högt i varsin artikel sågat handboksförslaget. Anders var städslad som handläggare, men klev år 2010 plötsligt av. Detta avhopp uppfattade somliga av oss som en signal att allt inte stod riktigt rätt till. "Cherchez la femme" sades betyda att kyrkosekreteraren fattat nya beslut. Jag tror aldrig detta riktigt redovisas, inte i kyrkostyrelsen i varje fall. Där föredras halvkvädna visor, skillingtryck utan det tragiska slutet alltså. Och så har allt rullat på.

Jag antar att felet med det kyrkomusikaliska berodde på att de som skulle arbeta med kyrkohandboken inte riktigt förstod sig på vad som skulle vara musikaliskt problematiskt. De tuggade texter och den arme kyrkomusikern Lars Åberg blev alltmer frustrerad över att ingen ville bry sig om hans synpunkter. Så blev det sent i processen och musikfrågorna skulle kastas in. När då två av de tidigare experterna undertecknar inlägget Dysfunktionell process bakom kyrkohandboken borde också de mer kyrkopolitiskt förhärdade inse att Kyrkomötet står inför verkliga problem. Men noteringarna som Anders Björnberg ger om entusiasmen inför 1986 års handbok och det mentala läge som nu råder, skulle kunna utlösa en lavin av tvivel och tveksamheter. Jag kan återge musikernas mening: "Om detta material skulle antas lär det gå till historien som ytterst få förespråkade eller brann för." Kyrkomötet manas att inte rösta för det. Och förutom musiker har t ex vår vän professor Eva Haettner Aurelius markerat. Stackars Antje som sa det där om högsta möjliga språkliga och musikaliska kvalitet. Detta projekt har inte gått hennes väg, detta lika lite som bordet vid Uppsala domkyrka.

Det lilla problemet med det aktiva bortvalet av liturgiskt kunnigt folk, Voldemort, namnet som inte får nämnas (men detta n-ord är egentligen docenten Christer Pahlmblad), samt Mikael Isacson och Mikael Löwegren, har jag tjatat. Ett sådant borval sker under ivrigt ropande om bredd om transparens. Tror dom att vi är dumma i huvet? Klart vi fattar.

Inte alls konstigt att framtidshoppet gick förlorat. Till det kommer Anders Björnbergs inlindade varning att piskan ska användas som maktmedel för att få igenom den nya liturgin. Sådant skrämmer. Fast inte mig. Mig muntrar det upp. Det har alltså gått just så illa! Jag känner framtidshoppet spira. Och än bättre blir det då jag i samma Torsdagsdepression ser Birgitta Söderberg. Hon är oppmålter på bild och avspeglar en hållning att hon inte tar några fångar.  Handboken från 1986 går direkt bort vid pingst 2018, inga dispenser men "det spännande" (det heter alltid så, DS) är att varje försmling måste (sic! måste) fundera över vad man vill fira för gudstjänst i just sin församling. Varför ska vi då ha en kyrkohandbok för Svenska kyrkan, kan vän av ordning undra. Voldemort ställde den frågan i boken Mässa för enhetens skull, som enkelt hittas på kyrkligdokumentation.nu

Söderberg vet att ställa kyrkoherde och den präst som firar gudstjänst till svars. Församlingen utsätts inte för några sanktioner. "Alla ska vara beredda att följa det nya", förklarar hon. Det är här det slirar. 86:an finns i det nya men kan inte vara kvar parallellt av något för mig obegripligt skäl. Finns det med men utsmetat i det nya, vore det väl lättare att tills vidare använda 86:an och fasa in efter hand? Men då blir det konstigt att alla ska vara beredda att följa det nya. Jag menar, om det nya också kan vara det gamla i den nya handboken. Jag tror att avsikten är en annan. Vrid liturgin så att den passar teologin i Mälardalen med omnejd, dvs MTD-religionen. Kunden har alltid rätt... Vi kallar detta "pedagogik för dagens situation".

Känner ni att vi har underbara dagar framför oss? Nu blir det möjlighet till liturgiska strider i varje härad. Räddhågade kyrkoherdar ska trycka till komministrar, som faktiskt har så mycket känsla för sina vigningslöften att de inte tar vad som helst. Det blir anmälningar till domkapitlen och några präster kommer att sättas åt. Det är det pris de får betala för lärjungaskapet. Om prästerna då står upp som kollegium, kommer dimkapitlen att få det svårt. Och vad ska domkapitlen göra med församlingar av typ Döderhult, som i 20 år minst firat högmässa väldigt lokalt.

Förresten tror jag att det var Birgitta Söderberg som förde in den fina inledningsformuleringen om att "vi är här, du är här, jag är här och Gud är här" (med möjlighet att flytta ordningsföljden). Och hon menar nu ,att alla präster har ansvar att följa kyrkohandboken! Nu blev jag glad och buren av framtidshoppet igen. På en pigg, käck och munter blogg hade allt annat varit en komplikation.

I går tog jag mig till Växjö. Jag såg Gösta Tingström vandra runt domkyrkan. De första varven jag såg honom talade han i telefon. på varv två anslöt hans vän meteorologen och så vandrade de vidare. Tingström skrattade högt på andra varvet. För egen del talade jag först med två damer som undrade vilken ras det var på Loke, kooikern och ömsint betraktade foxterriern Grynet också. Så kom nen dam som kollade båda och hon hade en hund som var 14 år och insåg att Grynet hörde till de åldrade hon också. 13 år. Vi utbytte tankar om den dystra framtid då en hund dör. "Men ni har i alla fall två", sa hon. När Tingström traskade, förde jag det existentiella samtalet. Intressant. På väg hem i bilen hörde jag att Tingström haft kontakt med det andliga och visat hur hans hår på bröstet stod rakt ut då. Det skrämde programledarem, fick jag veta. Nu skulle Modéus II in till Radio Kronoberg och kommentera ,men om det var hår på bröstet han skulle tala om, vet jag inte. Han talade ointressant. Vad skulle han göra?
Vid aftonvarden förtäljde jag om damerna som talat med mig.
- Brudmagnet, sa frun.
- Jag?, sa jag.
- Nä, hunden.

Ska jag försvara Bengt Olof Dike? Med vapen i hand var det en gång mitt ansvar att försvara också Dikes postlåda, KAB 44 ni vet. Jag har lämnat in mina vapen men jag står fast vid mitt försvar. Bengt Olof Dike gör oss stora tjänster med att tydliggöra vad en folkkyrka är. Till sist blir det en folkkyrka där Jesus nämns men inte träder fram som Herren. Bra att veta. Gör inte Dike ledsen. Han hjälper adrenalinproduktionen hos somliga så att de lever längre. Att han i ungefär samma utformning för vidare den folkkyrkosyn som Arndt Johansson och Karl-Menfred Olsson stod för gör inte saken sämre.

Bekymrad är jag något litet över Antje. Hon kan inte heller vara glad när allt går henne emot. Vad kan vi göra för henne nu? Skulle hon bli gladare om vi avslog kyrkohandboksförslaget och fick börja om för att få den där handboken med högsta möjliga kvalitet språkligt och musikaliskt - och kanske till och med teologiskt? Ska Frimodig kyrka, högst tillfälligt naturligtvis, släpa lite utemöbler att sätta framför domkyrkan och bjuda till fest med öl, korv och samtal? Murray leder allsången. Jag kan stämma upp Ein Prosit der Gemütlichkeit. Blir hon gladare då? Eller kommer Polizisterna farandes  och hävdar att tillstånd saknas? Hamnar Antje i arresten tillsammans med Frimodig kyrkas kyrkomötesgrupp? Det kan verkligen med skäl hävdas, att vi har underbara dagar framför oss. Jag menar förstås om detta gemütlicha inte sker.





torsdag 19 oktober 2017

Tillsynsutskottets skott i foten

Tillsynsutskottet har behandlat frågan om de arbetsledande efter ett förslag från Kyrkostyrelsen. Nu ska alla som har arbetsledande funktioner skriva på papperet, den s k idiotdeklarationen. Det är det här med att "förklara sig beredda att i alla uppgifter tjänstgöra tillsammans med andra som vigts till ett uppdrag inom kyrkans vigningstjänst oavsett deras kön". Här kan bedrivas intressant exercis/exeges på många sätt, som ni vet. Alla uppgifter? Oavsett kön? Och vem har problem att jobba ihop med diakonissor, rent generellt alltså... Jag menar dock att orden till Pehr Edwall, när han blev direktor på diakonianstalten Samariterhemmet, är tänkvärda: "Minns mina ord, Edwall, det är inte nådigt att knäcka nötter med gamla diakonissor."

Nå, har en komminister, kontraktsadjunkt, stiftsadjunkt eller diakon arbetsledande uppgifter i sin befattning ska papperet undertecknas. Det skrevs en promemoria i detta ärende och skickades ut. "Omkring hälften av remissinstanserna inkom med svar, varav flertalet var positiva till de föreslagna ändringarna." I Kyrkostyrelsens skrivning markerades att undantag från de nya reglerna inte medges. Bertil Murray från Frimodig kyrka har avgivit en särskild mening. Han vill hellre komma åt svinaktigt beteende mot  prästvigda kvinnor och menar att kyrkomötet bort fokusera på detta. Men problemet angav Bo Hanson för fyra år sedan. Kvarnarna har malt.

Genom de strukturförändringar, som genomförts under senare tid, har antalet befattningar som kyrkoherde minskat kraftigt, medan antalet arbetsledare på andra befattningar ökat. Det finns anledning att som en konsekvens så ändra kyrkoordningen, att behörigheten inte vidgas för befattningshavare i vignings- tjänst, som inte samarbetar med alla kollegor i vigningstjänsten oberoende av kön.
Pjätteryd den 16 juli 2013
Bo Hanson (ÖKA) 

Det var alltså sagde Hanson, som mot bakgrund av förändrade kyrkoherdetjänster, ville upprätthålla förbudet för de oliktänkande. Ingenting redovisas som inträffat, dvs att arbetsledande komministrar förfarit oredligt mot kvinnliga präster. Det är en princip som ska upprätthållas och utvidgas. Det hade varit lättare om saken handlat om redovisade problem även om de mer finkänsliga då undrat varför kyrkoherdarna inte kunnat gripa in, de som har det övergripande ansvaret. Nu är ärendet klart redovisat. Behörigheten för somliga befattningshavare får inte vidgas.

När Hanson skrev sin motion i Pjätteryd av alla ställen var jag arbetsledande komminister på norra Öland och hade varit det några år. Det fanns inte så många präster att välja på för den sysslan och ingen så välmeriterad som jag, det måste nog skrivas. Vad hade blivit bättre av att jag inte varit arbetsledare om jag helt sonika sagt att jag inte skriver på en idiotförklaring, vars konsekvenser jag inte kan överblicka? Jag vet inte om det klagades osedvanligt mycket på mitt arbetsledarskap. Med "osedvanligt" avses att arbetsledare alltid får kritik. Det hör sysslan till. I vart fall fick jag aldirg det beskedet från kyrkoherden att jag misskött mig. Det enda som sades var att kyrkoherden i Borgholm ville minska mitt inflytande. Jag vet inte om detta upprepade påstående var sant men området för arbetsledarskapet begränsades till den nordligaste delen av ön och jag behövde inte så ofta köra långa sträckor till personalsamlingar. Med färre i arbetslaget kunde vi också göra mer storstilade satsningar, vilket de som ingått i det gamla arbetslaget noterade med avund. Det var inte längre mitt problem.

I konsekvenserna av ett behörighetsbeslut tycks alla strunta. Det kan man kanske göra. Numera vigds ingen som inte undertecknat idiotförklaringen och ingen kan anställas som kyrkoherde eller utnämnas till kontraktsprost. Vari ligger problemet egentligen?

Det är här jag blir mest undrande. Om en pojke efter överdriven potträning i barndomen blir rigid i sin hållning och vill ha scheman och system, kan jag förstå det. Men att de med en friare potträning går på det, fattar jag nog inte.

Då har jag i detta sammanhang alls inte berört det jesuitiska, att papper kan undertecknas med mentala reservationer. Själasörjarrådet som uttalats är klart och tydligt: "Dom har ljugit för dig så du kan ljuga för dom." Arma kyrka som försatt sig i denna situation av bortförklaringar, fantasifulla tolkningar av löften och direkta lögner. Det är nog lögnväsendet i Svenska kyrkan som borde anses vara det mest fördärvliga.

Kyrkomötet kommer att anta TU 2017:1. Rätteligen borde hela idiotförklaringen tas bort. Behövs den indikerar den ett mycket större problem med ämbetsreformen än man vill vidgå. Det vore kanske värt ett samtal? Med Bertil Murray kanske jag ska föra ett samtal på temat om han inte är för snäll och tolkar allt till det bästa. Bo Hanson var inte ute efter att komma till rätta med "svinaktigheter". Han var ute efter de svin som tänker annorlunda i ämbetsfrågan. Ordnung muss sein!

I tidens längd - och den tiden är nog inte så lång - måste det regleras så att den som tänker annorlunda om enkönad vigsel inte heller ska kunna vigas eller ha arbetsledande tjänster.

Torsdagsdepressionen slog till med full kraft. Jag läste inläggn om kyrkohandboken och tappade framtidshoppet. Jag ska leta efter det denna dag. Det borde ligga någonstans under köksbordet, för det var där jag satt med tidningsbunten och läste. Bara inte någon av hundarna tuggat i sig det.

onsdag 18 oktober 2017

FLASH! Johansson gjorde det! Eller? FLASH?

Som god tvåa kom Erik Johansson, han som skulle obehörigförklaras, ni minns, in på upploppet. Nu går han och Susanne Rappman vidare. Rappman gjorde sämre ifrån sig än väntat. Det hade ju antytts att hon skulle vinna i första omgången.  Hon går kanske försvagad till nästa rond? Jonas Eek, trean, kan också gratuleras. men vänta, var det så här dragen tänkts ut? Överklaga Johansson fast det var meningsfullt, få allt ljus på honom och han därmed in som två och Eek utslagen, för han skulle kunnat utgöra det stora hotet? Jag tror kanske inte Svensson om den tankebravuren och inte doktor Gårdfeldt heller men det finns de sopm tänker så likväl.

Hur blir det nu?
Man kan välja perspektiv:
Här är väl ett val mellan en heterosexuell och en latent homosexuell. Ska homofobin ta hem segern?
Här är ett jämställdhetsval för det viktigt att inte bara ha en kvinnlig domprost utan också en kvinnlig biskop.
Här är ett val mellan det evangelikala och något annat, som MTD-religionen lätta kan anknyta till.
Här är ett val mellan at följa partilinjer eller tänka själv.
Vad skulle hända om Göteborgs stift ställde de två mot varandra i en slags valdebatt i tanke att den som väljer biskop, väljer framtid?
Vad skulle hända om stiftet utlyste en bön- och fastedag på temat. "Gud har redan valt en biskop åt oss. Låt oss klura ut vem det är."

Ni kan väl för enkelhets skull få en kopia på det preliminära valresultatet. Men roligt ändå att den som skulle ställas utanför nu står kvar. Och säg vad ni vill om Erik Johansson men han är bokstavligen en rapp man.

Rösterna i valomgång I fördelade sig (enligt det preliminära resultat) enligt följande:
  • Susanne Rappmann, 422 röster (36,9 %)
  • Erik Johansson, 240 röster (21,0 %)
  • Jonas Eek, 223 röster (19,5 %)
  • Cristina Grenholm, 187 röster (16,3 %)
  • Maria Klasson Sundin, 33 röster (2,9 %)
  • Sven Hillert, 21 röster (1,8 %)
  • Esbjörn Särdquist, 15 röster (1,3 %)
  • Ogiltiga 4 röster (0,3 %)
Summa avgivna röster 1145

FLASHIGT VÄRRE! Biskopskandidat Johansson FLASHIGT VÄRRE!

Ansvarsnämndens beslut har kommit och ligger självfallet på kyrkligdokumentation.nu
Erik Johansson själv fick beslutet per mejl strax före klockan 9, sägs det. Nämnden prövar efter Kyrkoordningen konstaterar att  skrivelserna från Svensson och Gårdfeldt inte föranleder någon ytterligare åtgärd.Ytterligare? Men det var kanske väntat?

Socialdemokratiskt narrativ

Våra vänner socialdemokraterna kan formulera sig lite olika men i sak enstämmigt. "Socialdemokrati och kristendom är detsamma", hette det. Eller "de grundläggande värderingarna är desamma." Detta ger ett moraliskt imperativ: Socialdemokraterna ska på alla kyrkliga nivåer arbeta för en öppen och välkomnande folkkyrka som i alla lägen står upp för människors lika värde och lika rätt.

Jag förstår dem som undrar om detta är målsättningen för regeringsarbetet också och vad det i så fall betyder. Ett öppet och välkomnande Sverige? Och vad är människors lika rätt om vi går förbi felöversättningen av begreppet dignity i deklarationen om de mänskliga rättigheterna? Men nu gäller det Svenska kyrkan.

Då tar vi värderingsfrågorna. Om man sagt att socialdemokratiska värderingar kommer från etiken i Nya testamentet eller så, hade saken kunnat diskuteras idépolitiskt. Hur eller hur fanns det sådana socialdemokrater, pastor Spaak och Kata Dalström t ex. Men det finns också en annan idétradiiton, en kristendomsfientlig. Värt att diskutera. Lite mer besvärande, fortfarande på idéplanet, blir det när socialdemokrati och kristendom likställs och när det påstås att de grundläggande värderingarna är desamma. Det hoppas jag verkligen inte. Stefan Löfven som ayatollah?

Det fanns folk på Jesu tid som värderade vad de hörde och såg samt drog slutsatsen att Jesus från Nasaret måste vara Guds Son. Detta och inget annat är den grundläggande värderingen i Kyrkan. Själva fundamentet om ni vill framstå som goda fundamentalister - och vem vill inte det? SAP omfattar dock inte denna bekännelse för SAP är ett sekulärt politiskt parti utan kristna bekännelsekrav. Och då är vi inte inne på finliret. Det socialdemokratiska partiet tror inte att Jesus är Herren. Det är uppenbart och faktiskt alldeles rimligt, annars blir Löfven ayatollah.

Vilka grundläggande värderingar återstår då? Finns det en kristen etik som är skild från Jesus Kristus? Självklart inte.  Den kristna etiken är ett utflöde av den kristna tron. MTD-religionen kan däremot vara religiös socialdemokrati, dvs socialdemokrati i religiös utstyrsel. Det blir en religion människor kan avgöra sig för, dvs bestämma sig för, och därmed avgöra (bestämma) vad den ska innehålla.

Vad jag skriver pekar på en fara för kristen tro, faran att den kristna tron blir religiös och därmed något annat än en insikt om hur Verkligheten egentligen är, vilket är den kristna trons anspråk. Den som beskriver tillvaron som gudlös, beskriver den helt enkelt fel. En religiös kristendom blir en påhittsreligion som inte har plats för Herren, inte plats för uppenbarelsen och inte plats för katolicitetsmarkörerna. Luthers tal om Kyrkans sju kännetecken faller också platt: Guds Ord, dopets sakrament, nattvardens sakrament, löse- och bindenyckeln, Kyrkans ämbete, gudstjänst och bön samt kors och lidande. Ta bara det där med gudstjänsten, att man offentligen tackar och lovar Gud. Om det inte hade varit att utmana löjet kunde någon föreslagit att en socialdemokratisk partikongress skulle ha offentlig lovsång och bön. Ni fattar själva. Det är inte alldeles fel att i god ordning skilja mellan det andliga och det världsliga regementet i insikt att det andliga annars blir världsligt.

Hur öppen och välkomnande är då den folkkyrka, som i alla lägen står upp för människors lika värde och lika rätt? Kategorin om lika rätt - blir den inte konstig? Lika rätt till vad då i det kyrkliga när allt är nåd och alls icke rätt. Vore det inte (rättat! DS) för nåden skulle det vara ute med oss, det är grundläggande kristen undervisning.  Jag ska inte bråka för mycket, men Bertil Morén, ledande sosse inte minst i det kyrkliga i Kalmar, var öppet hånfull mot oss som ville att det skulle byggas kyrka i Norrliden. Han gjorde sitt bästa för att stoppa bygget och var nedlåtande mot Silvy Elfverson, som satt i kyrkorådet. Det var jag som ett tag rätt ensam stod för den öppna och välkomnande folkkyrkan i Norrliden. Vi blev med tiden några fler och än fler, men det förvånar mig fortfarande att socialdemokraterna inte kunde stå upp för stadsdelen. Det kan bero på att jag inte övertygats i ämbetsfrågan och att alla andra i stadsdelen skulle straffas för det. Detta sagt kan man misstänka att en öppen och välkomnande folkkyrka blir räddningslöst utlämnad åt samtidens ideologier, men det menar väl bara den som läst Moltmanns uppsats Theologie heute i band 2, Zur Geistigen Situation der Zeilt Suhrkamp 1979 s 754 ff. Öppen och välkomnande. Oss emellan, detta är inte min erfarenhet av socialdemokratisk kyrkopolitik. Och puddingen bevisas genom ätandet.

Har vi då tillräckligt denna morgon gått igenom några viktiga komplikationer i det kyrkliga livet?
Jag undrar då bara om verbet "narra" kommer ur ordet "narrativ"? Det kan vara så. Det kan förstås vara på något annat sätt också.

tisdag 17 oktober 2017

NY FLASH! Mörkret över Uppsala och röd måne NY FLASH!

De små tecknen är också tecken. Inte konstigt att Ansvarsnämnden måste sammanträda men Erik Johansson går rimligtvis fri och är fortfarande biskopskandidat. Undrar hur många som röstar på honom som en markering inte så mycket i biskopsvalet som när det handlar om den egna integriteten som väljare, dvs hands off!

Erik Johansson svarade. Han är konsekvent sin funktionalistiska ämbetssyn. Det är en grund teologisk uppfattning som inte håller att dö på och knappast ens leva på fast många gör det. Jag hade röstat på Erik i just detta biskopsval fast han tydligt säger att han aldrig skulle prästvigt mig. Det uppskattar jag inte efter alla år som präst och jag har nog gjort mer för Svenska kyrkan än Erik men mindre för EFS än han. I detta läge är det ändå Erik som gäller och därefter allvarliga samtal. Det är han som ska ha problemet, inte jag. Min röst hade han fått i detta val. Lite integritet har jag. Men det är ett öde att utmönstringspolitiken får detta resultat som försvagar det svenskkyrkliga/katolska. Till Eriks många fördelar hör att han är konsekvent och står för vad han tror. Jag hoppas ni fattar att jag tycker om den mannen trots hans brister i ämbetsteologi.

Jag tror mig förstå vad Erik skriver i den första meningen. Åthävorna är små men han anmodades tydligen i dag att inkomma med svar i dag. Vad var klockan i Iringa, Tanzania då? Vad håller anmälarna på med egentligen?

Vad Ansvarsnämnden beslutar vet jag inte ännu. Böcker kommer dock att upplåtas och vi får läsa.

Som vanligt kan man läsa på kyrkligdokumentation.nu, en institution som besparar kyrkosystemet mycken möda för ni slipper ringa och begära ut handlingar. Men kom ihåg var ni först fick läsa nyheten!

FLASH! Väktarrådets i Iran lokalavdelning FLASH!

Väktarrådet i Iran bestämmer vilka som får ställa upp i de demokratiska valen i landet. Nu har Väktarrådet fått en lokavdelningen, idogt verksam inför biskopsvalet. Erik Johansson har ifrågasatts av diakonen Britta Svensson och komministern Lars Gårdfeldt, som till Ansvarsnämnden för biskopar anmält Erik Johansson. Ansvarsnämnden ska granska om Erik Johansson verkligen är en godkänd kandidat. Visserligen, så förstår jag framställningarna, är Erik Johansson som biskop villig att viga oavsett kön. Han vill samtala med kandidaterna om deras lämplighet och den innefattar hur de hanterar sin sexualitet, om jag fattat rätt. Då blir det väl rätt enkelt för Ansvarsnämnden. Kön är inte riktigt detsamma som sexuell läggning. Kyrkoordningen behöver kompletteras i så fall.

Jag kan ta en passus ur teologie doktor och komminister Gårdfeldts anmälan:

Av detta följer, att om en biskopskandidat öppet deklarerar att hen inte vill präst/diakonviga män som är gifta med en man, respektive kvinnor som är gifta med en kvinna, så  har denne biskopskandidat visat att hen inte kan samarbeta med alla andra inom kyrkan, oavsett kön.

Logiken kanske är något halsbrytande, men vi ska inte ha för stora krav på doktorer från universitetet i Karlstad, det är min bestämda mening och den respekterar jag.

Kl 13 i dag skulle Erik Johansson, på resa i Tanzania, svara Ansvarsnämnden. Han svarar säkert. Ansvarsnämnden har nog inte så svårt att hantera anmälningarna heller. Själv noterar jag fenomenet, det där med att intresset alltid eller aldrig ljuger. Men Erik Johansson får väl skriva både till syster Svensson och doktor Gårdfeldt och tacka för de många röster han får i morgon när lekmän, diakoner och präster vill markera. Det måste väl finnas rätt många som inte accepterar att deras rättigheter ska styras av Väktarrådets i Iran lokalavdelning under ledning av Britta Svensson och Lars Gårdfeldt

I väntan på chansen att få rösta kan den som vill gå in på kyrkligdokumentation.nu och läsa anmälningarna. I dag är det tisdag. Anmälningarna kom in i fredags kl 10.48 resp 17.19. Det betyder att saken väl inte kunde hanteras förrän i går, måndag. Jag vet inte när Erik Johansson åtspordes. Vad hade hänt om han svarat att han inte, med tanke på sina åligganden i den kristna missionens tjänst, kunnat svara förrän han kommit hem? Hade valet fått skjutas upp då? Fråga Väktarrrådets lokalavdelning, den som ska bestämma vilka kandidater man får rösta på i Göteborg.

Mariatorget med omnejd

Överste Olofsson ringde i går kväll. Han var hemma efter en lång sejour i Bryssel. Han hade missat Aurora men pratat med Salander och uppdaterats. Som ni kanske minns har Olofsson segelbåt men bor på Bellmansgatan i Stockholm. Nu ville han först fråga om Trossen i Sandvik, som brann ner till grunden. Jag tröstade honom med beskedet att om allt går vägen så byggs butiken upp, men några meter längre bort från hamnen. Olofsson ställde kollfrågan: "Tror du att tillstånden kan ges snabbt?" Jag utgår från det, sa jag. Men oss emellan blev jag orolig när han frågade. Olofsson tänkte segla ner till midsommar 2018. Då ligger han i Sandviks hamn. Han var uppenbart orolig för skaffningen.
Detta avhandlat tog överste Olofsson upp ett problem:

- Jag gick förbi Mariatorget för jag var tvungen att förstärka livsmedelsförråden och en del annat. När jag gick förbi Sankt Paulskyrkan insåg jag att något har hänt. Dörren var öppen och jag kikade in. Där hängde ritningar för ombyggnationen. Visste du att metodisterna sålt kyrkan till Stockholms Stadsmission?

Jag fick medge att jag alls inget visste. Jag försökte säga att jag hade svårt att hålla koll på Svenska kyrkan och därmed föll metodister och equmenianer närmast utanför min sfär. Det tycte Lofsson var dumt.

- Församlingen las ner. 8-9 aktiva räckte inte, de var nog inte alldeles unga heller, medlemmarna. Kyrkan försvinner som gudstjänstlokal. Kvar blir ett slags allaktivitetsrum. Orgeln ska ut och altare med altartavla, om jag såg rätt. Kan det vara så att de kristliga tror att muslimer inte kan vara i ett rum med kristna bilder? För vi vet ju båda att muslimer inte reagerar. Eller vet vi? Kan det vara så att de kommer till Europa och kräver att vi ska ändra oss efter deras modell? Blir det som i den där kyrkan i London, som täckte alla kristna bilder när muslimerna skulle ha sin fredagsbön där?

Jag funderade innan jag svarade. Nog kan jag märka en ny ton i debatten, där det dras en gräns mot muslimers krav och där slaget om Wien (vid två tillfällen) blir referenspunkt. Jag fattar uppställningen. Men jag är nog inte riktigt glad. Styr vi ut i okontrollerat elände? Jag svarade Olofsson:

- Jag funderar på bogomilerna. Var det inte så att deras svaga teologi gjorde att Balkan blev ett lätt byte för muslimerna? De hade fuskat med treenighetsläran och trodde på Gud i största allmänhet. Då blev det rätt problemfritt islam i stället för kristen tro. I det här fallet tror jag att välviljan styr bort från den intellektuella hederligheten och säljer ut den kristna tron. Det finns en stupid välvilja nämligen i det kristliga. Stupiety eller frumhet. Men jag fattar att när en gammal metodistförsamling bara har 8-9 aktiva, så måste den läggas ner. I Svenska kyrkan skulle 8-9 aktiva räcka långt, för vi har ju den materiella basen ett tag till. Men ack, hur länge?

- Har du inte haft gudstjänster i ett metodistkapell i Delary? För det var väl Deary, där det militärhistoriska muséet finns?

Jag fick bejaka detta. Emanuelskapellet. Det har Hembygdsföreningen hand om. På sommaren firas gudstjänst varannan söndag. Det är folkligt, festligt och fullsatt. Metodistkapellen och kyrkorna är vackra konstverk. Och sköts av Hembygdsrörelsen...

- Altartavlan i Sankt Paulskyrkan är målad av Gernandt, inte Anders utan Wilhelm. Ögonblicksbild från Jesu uppståndelse, sa överste Olofsson. Jag vet inte riktigt vad de ska göra med den. Den kanske inte är så värdefull ekonomiskt men ändå. Själva greppet gillar jag. Att måla det som ingen just då såg!

Skulle jag uppröras över den partiella kulturupprensningen ihop med min vän överste Olofsson? Jag funderade ett ögonblick.

- Är det inte som med Mannen i Romsdalen, Möre i Norge. Ett gigantiskt fjell vrider sig och kollapsar. Det kan vi inte göra mycket åt. Den norska Rikskringkastingen sänder direkt också med termisk nattkamera så att vi kan se sönderfallet som dramatisk unerhållning. Familjer, som kan få berget i huvudet, har evakuerats nu för femte gången. Det är väl så mycket man kan göra. Annars är det bara att vänta. Bortvalet av kyrkokristendom har pågått länge. Några har vetat att de aktivt valt bort, andra har bara glidit med. Få har förstått konsekvenserna. Nu evakueras. Jag säger bara: Se Mannen!
https://www.nrk.no/mr/rasfarlege-_mannen_-1.12001189

Det sista, som anspelade på Pontius Pilatus och hans berömda replik, tyckte jag var riktigt fyndigt påkommet. Jag är inte alldeles säker på att översten uppfattade det fyndiga.

Vi slutade med att resonera lite kring signalspaningsfartyget Orion och de skilda signalspaningskulturerna hos FRA och marinen. Olofsson medgav att det varit så.
- Men det var ju det problemet Salander och jag skulle lösa genom att placeras på FRA, minns du väl?
Det mindes jag förstås och nändes (fantastiskt ord!) inte fråga om det fungerar bättre nu. Det är något med det mänskliga, som gillar att dra upp gränser också mot dem vi skulle arbeta konstruktivt tillsammans med och något med det mänskliga, som ogillar att i tid ta upp de verkliga frågorna och resonera förnuftigt. Jag undrar vad.

- En av mina grannar är en äldre dam som var med om att sälja kyrkan till Stadsmissionen. Jag tror hon hoppades att kyrkan skulle räddas så. Jag undrar vad hon tänker nu, men jag tror inte jag ska fråga, sa Olofsson omtänksamt. Inte tala om rep i hängd mans hus, la han till. Överste Olofsson är nämligen en omtänksam man. Ska han nu vara i Sverige en tid kan vi räkna med mer alert information, sådan som annars inte skulle nått oss. Också detta är omtänksamt. Utan överste Olofsson hade vi inget vetat om Stockholms Stadsmissions sekulariserande insatser i Sankt Paulskyrkan vid Mariatorget i Stockholm.

måndag 16 oktober 2017

Det kyrkliga förfallet

Där "separatismen slagit djupare rötter; där blir brytningen med kyrkan och dess ordningar fullständig, där har man icke annat än förakt öfrigt för kyrkans ämbete och verksamhet, där uppenbarar sig ohöljd den subjektivism, som är separatismens innersta väsende och som i längden - det visar historiens erfarenhet - utvecklar sig till religiös likgiltighet och ytlig rationalism." (34)

Med få undantag bedrivs dock kristendomsundervisningen "värdigt och med trohet mot bekännelsen". En liten markering i denna tid görs dock: "Naturligtvis är därmed icke sagdt, att den alltid uppbäres af det nit och den visdom, som endast kristlig erfarenhet föder." Riktigt vad följande mening ska betyda, är inte omedelbart tillgängligt: "I fråga om undervisningen i kristendom gifves i allmänhet företräde åt de kvinnliga lärarna:" (35)

Så kommer vi till mediefrågorna. "Ja, för en stor del af vårt folk utgöra, kan man säga, tidningarna den hufvudsakliga, den så godt som enda själafödan." Det kunde vara gott om tidningarna bidrog till god folkuppfostra. "Men det är hjärtskärande att tänka på den förfärliga skada de vålla, när de - och detta är ju så ofta fallet - verka i en kristendomsfientlig tidsandas tjänst." Allmänheten köper okritiskt tidningar. "Ock så kan det inträffa, att kyrkvänliga, till och med gudsfruktiga personer kunna prenumerera på kyrkfientliga tidningar. Hvad som särskildt är att beklaga i fråga om tidningspressens inflytadne - och här faller en skuld på den politiskt konservativa pressen likaväl som på den liberala och radikala - det är den partifanatism och därmed följande hatfullhet och bitterhet i sinnena, som den uppammar och som verkat förstörande på folkfriden och endräkten." (35)

Till eländet hör förstås bristerna i det sedliga livet. "I hög grad främjande för osedligheten äro de så godt som öfverallt förekommande offentliga danstillställninarna, som utom i de nämnda godtemplarhusen anordnas i de här och hvar uppförda s. k. folkets hus, i enstaka lekstugor och sommartid på de talrika dansbanorna, mot hvilka mångenstädes föres en energisk, men alltför ofta fåfäng utrotningskamp. Sverige - den klagan ljuder ofta bland oss vemodsfull och bäfvande - Sverige dansar äfven under det år av världssmärta, som vi nu få genomlefva. Gud förbarma sig öfver oss!" (31)

"Allt detta elände, på hvilket jag nu pekat hän, kommer tydligtvis ytterst däraf att man vänder sig bort från kristendomen. Ju mera man tappar bort den, desto mindre motståndskraft har man mot det ondas lockelser." (32)

Nog kan man anta "att den sådd icke blir utan frukt, som strös ut genom flitigt utkolporterade otrosskrifter och väl ännu mera genom ymnigt spridda tros- och kyrkofientliga tidningar. (33)

Nu vet ni hur biskopen i Göteborg, teologie och filosofie doktorn, kommendören av Nordstjerneorden (med stora korset)  E.H. Rodhe såg på läget år 1915. Handlingar rörande  Prästmötet i Göteborg (Göteborg 1915). Han konstaterade att erfarenheten visat "frikyrkans oförmåga att kunna öfvertaga vårt folks kristliga vård och fostran." (8) Det är uppenbart att biskopen inte är tillfreds med statskyrkans tillstånd heller. Han saknar männen i gudstjänsten till exempel. Deras antal är "försvinnande litet i jämförelse med kvinnornas." (22) Biskopen menar att hans lägesbeskrivning "bör väcka till själfprövning. Ja, härtill böra vi manas särskildt genom tanken på den fara, som hotar, att deltagandet i den sköna Herrens gudstjänst skall börja aftaga." (23)

Jag letade efter en annan bok när prästmöteshandlingarna sökte mig. Medge att denna fjärran spegel är av intresse. Biskopens lägesbeskrivning är för oss historia, det han fruktade är vår situation. Och vi ser 100 år tillbaka, en rätt kort tid trots allt. Biskopen talade blott en generation innan jag kom till. Och han var kulturkritisk. Reaktionär, förstås. I bondetåget vill han se fosterlandskärleken manifesterad. (32). Något egentligt program för att ta sig an den nya tidens utmaningar har han inte, han lika lite som de andra biskoparna. Att han klagar över partifanatismen är tänkvärt för den som besinnar hurudant kyrkostyre vi håller oss med.

Nu finns det gott om folk som idogt praktiserar sin ovilja att se hur logiskt det mesta avvecklat sig. Det ena hänger ihop med det andra. Just detta vill ett allt mindre betydande fåtal se. Illusionsmakeriet hanterar i stället tillvarons förtretligheter. Förnimmelser blir sakunderlag, inte analyser, allra minst analyser som handlar om själva missionsuppdraget. Svenska kyrkans situation hade förstås kunnat vara en annan, men den situation som är, är på sitt sätt alldeles begriplig och logisk. Saken handlar om det kyrkliga ledarskapet, det är givet. Men det kanske inte bara är en uppsättning ledare som borde nödga oss att fundera över vad det är att vara kyrka i nihilismens tidevarv?


söndag 15 oktober 2017

Förstån I då intet, ären I förstockade?

Jag funderar denna stillsamma söndagsmorgon över hur litet vi förstår.

MTD-religionen ställer frågan till allmänheten i ett val "Vad vill du att kyrkan ska göra?" Detta kan en kyrkokristen ironisera över, för Kyrkan borde ha pejl på vilken missionen (uppdraget) är. Men då har vi inget fattat. MTD-religionen frågar efter allmänhetens vilja med väl så stort allvar som en kyrkokristen söker Guds genom gudstjänst (förkunnelse), bibelläsning och bön. Om Gud för en kyrkokristen då ter sig tyst och avlägsen, vet alla att så kan det vara och det är bara att vänta. I sinom tid svarar Gud. I hans egen tid och hans egen takt. Men om MTD-religionen inte får svar från avnämarna, är allt kört. Det neurotiska "vad vill du kyrkan ska göra" uttrycker just MTD-religionens väsende. När MTD-systemet faller samman, som en gång i romarriket, vill det till att det finns en livskraftig och praktiserad kristen tro, som vet att svara på Kyrkans egna frågor i trygg visshet att dessa frågor på djupet är de mänskliga.

Naturligtvis både kan och ska vi polemisera mot kyrkohandboksförslaget. Men samtidigt måste vi fatta, att det är ett utomordentligt förslag och passar MTD-religionen som hand i hanske. Jag antar att det betyder en väldigt avslappnad hållning till den nya kyrkohandboken. Kul för dom som tycker att den är kul, men föga ska det angå oss andra. Eller vill översåtarna pressa in levande och praktiserad kyrkokristendom inom ett par pärmar och uppträda med tvång i tros-frågor? Det får de gärna. Men bara så länge de medges detta utrymme. Varför ska en kyrkokristen välja synkretismens väg när det finns alternativ? Och varför ska den som är evangelisk katolik i Svenska kyrkan (därför att Svenska kyrkan tidigare ville se sig som den självklara kristna församlingen i Sverige) låta sig hunsas av de reformerta och berövas sitt eget andliga arv genom en uschlig kyrkohandbok, som inte ens förankrats brett? Det var sällsport dumt att stänga somligt folk ute från handboksarbetet. Det är just sådant som slår tillbaka. Tid att gestalta alternativen, alltså.

Vad bör göras? Den Stora Rorsmannen sa: "Det är rätt att göra uppror!" Naturligtvis är det så för den som inte går med på att Herren och Frälsaren förvandlas till staffage. Det är många som viftar finger och gör sig märkvärdiga, men det beror bara på att vi låter dem göra det. När vi säger vårt "basta" - vad ska de göra då? Vapen har de inga. Ska de börja jaga präster? Tja, det finns goda medkristna som i så fall worldwide vill komma oss till hjälp. Vi som närmast är att betrakta som athanasianer faller inte undan för arianerna den här gången heller. Och den gången hade de tillgång till kejsarmakten!
Sug på den. 

Självfallet  uppskattar jag Gösta Tingström, prästen som åker till domkyrkorna för att under två timmar under två dagar/styck vandra runt dem. Så vill han förändra Svenska kyrkan. Varv efter varv går han och så far han vidare för att gå varv efter varv kring nästa domkyrka. Media hakar på. Tingström vill ändra på Svenska kyrkan. Kyrkan bör till exempel marknadsföra möjligheten för alla att kommunicera med de döda. Det kallar jag kundfokus även om jag fattade Kyrkans uppgift vara en annan, nämligen den att marknadsföra möjligheten för alla att kommunicera med Den Levande. Tingström vill inspirera kyrkan att utgå från kunden. För egen del ville jag hellre utgå från Producenten, Fadern och Sonen och den Helige Ande. Men vad förstår väl jag, gamla fnask, som farmor sa.

Fast ett fattar jag. Det är skillnad på MTD och kristen tro. Det ska sägas helt sakligt en söndag som denna. Jag kan säga det genom att citera mig själv för att ge märg åt konversationen:

- Man kan säga ”min Herre och min Gud”. Men att ta bort ”Herre” och ersätta det med ”Gud” är en undanglidning. Det finns en allmän tendens att försöka sandpappra och hyvla ner det som är kristendom. Men korset var varken hyvlat eller sandpapprat. Så föll mina ord när Pontus Håkansson, Kyrkans Tidning, i fredags ringde för att spörja om mina insikter om kyrkohandboken. Säg vad ni vill, men jag ska inte beskyllas för annat än att gärna kasta några pärlor.

I går firade jag födelsedag i all stillhet efter lagens bud. Jag önskades i en kommentar frihet från bitterhet över förlorad kyrkomötesplats. Det var vänligt tänkt och fel. Mitt liv beror inte på en sådan plats. Tvärtom kan en sådan plats ha inneburit en inskränkning av mitt liv. Men det ska alla ha klart för sig, att jag är den sista länken i "kyrkomötet" till Det Allmänna Kyrkomötet, som avlöste ståndsriksdagen. Jag var invald som präst och är nu den siste prästen i det nuvarande kyrkomötet som detta kan sägas om. Jag reserverade mig mot den nya kyrkomöteskonstruktionen, den som förstärkte statskyrkosystemet och infördes 1983. Det var byggt som en kongress. Efter mig kommer ett dyrbart möte, som  kommer att fungera som utbyggd/förstärkt religionskongress. Den styrs uppifrån genom utbildning. Max Weber gläds i sin himmel. Så utövas makt från ett kansli över de valda. Och ombuden förväntas inte lägga märke till att de dompteras. Jag ser. 

lördag 14 oktober 2017

Läsa Kyrkans Tidning men inte åka till Antjeborg

Fortsatt läsarsuccé, heter det i stolt nyhetsrapportering. Räckvidden har ökat. Jag kollar Torsdagsdepressionens senaste nr, sidan 2 längst ner och finner att upplagan är 24 900 (2016). Den har alltså stadigt gått ner. Men upp! Det betyder att varje tidning läses av fyra personer. Det kan vara så. Det ligger en tidning på personalens fikabord och den bläddras av några. Läses tidningen? Men vart tog den digitala utgåvan vägen? Aj då. Den är inräknad som papperstidning för det är ju också tidningen fast digitalt.

Allt fler besökare är det på den dagliga nyhetssajten också. Jubel och sång, skulle psalmisten konstatera. "Och KT behåller greppet om läsarna". Noga taget är det väl jag som behåller greppet om tidningen, från tidningsfällan vid gatan till köksbordet om torsdagar. Och jag läser, deprimeras och redovisar min depression under några dagar, dvs tills den släpper. Då är det snart torsdag igen. Så fortsätter det, vecka efter vecka.

Om jag funderar bakåt i tiden var väl tidningen vassare i sin kyrkokritik med ledartexter som kunde ifrågasätta. Nu skrivs det inga granskande ledare utan något som mer är att förstå som reflektioner. De behöver inte vara harmlösa för det, men de är inte resultatet av en granskande tidning, en som biter den hand som föder den. Ni förstår. Ifrågasättandet finns långt bak i tidningen, som debattartiklar.

Sören Dalevi påstås debattera i en stor artikel som snarast är ett linjetal om reformationsjubiléet. Dalevi hoppar visserligen på Luther, som anklagas för antisemitism och för att onyanserat och ofta oförskämt föra polemik. Sicken Luther! Dalevi är uppenbart finare än Martin Luther. Han vet att det finns en del hos Luther han lämnar därhän. Tydligen, nota bene, utan debatt. Dom är roliga biskoparna. Inte konstigt att Djävulen älskar biskopar. De blir underhållande i vilket helvete som helst. Den lutherske biskopen i Karlstad lämnar somligt därhän hos - Luther.

Till det som Dalevi håller fram är att Svenska kyrkan "de senaste åren varit upptagen av stora administrativa och organisatoriska frågor." De senaste åren? Jojo. Men Dalevi tycker att det inte i och för sig är fel. "Det är inget fel i sig", skriver han. Den meningen uppskattade jag särskilt. Slugskallarna vet att trycka ut sig.

Dalevi preciserar: "Men nu är det tid för innehållslig substans, och på så sätt kom reformationsåret lägligt." Oss emellan var det lika lägligt för några decennier sedan, när precis detsamma som Dalevi säger sades. Tid för substans. När Svenska kyrkans fria synod var inne på det temat visste den veklagan som då uppstod inga gränser. Det var oförskämt att säga så om det fina kyrkliga livet. Och The March of Folly har fortgått med samma slagord upprepade som vore de begåvade. En rimlig förmodan är att det inte blir mer substans nu. Varför skulle det?

Kring slagordsupprepande skulle det kunna skrivas intressanta artiklar och ifrågasättanden skulle vara välkomna. Hur fungerar maktapparaten i Kyrkans Hus? Är det sant, i vanlig mening sant, som det sagts av en analytiker, att det i Kyrkans Hus finns en herrelös byråkrati som löper amok? Den repliken har jag undvikit att föra fram i Kyrkostyrelsen för att inte riskera att anklagas för "effektsökeri". Jag inser att i styrelsen sitter anständigt folk, som vill sova gott om natten. Men ska den kyrkliga tidningen låta dem göra det?

Samma sak med andra konstiga nyheter. Unga afghaner i Paris får en egen diakoniassistent. Men hallå! De är i Frankrike. De kommer dit från Sverige. När tar Svenska kyrkans ansvar slut? Ska vi ha motsvarande satsningar i andra länder? Hur tänkte ni nu och varför ställdes inte de journalistiskt relevanta frågorna? Vad händer efter det halva år som projektet pågår?

Kring en annan nyhet kunde också frågor ställas. I "rikshelgedomen" firas 500-årsjubileet vid fem gudstjänster. Till den som firas 31 oktober har kyrkostyrelsens ledamöter och ersättare bjudits in. Rikshelgedomen är en stor kyrka i staden Antjeborg. De inbjudna, som i någon rimlig mening måste anses företräda Svenska kyrkan, ska betala resa och logi själva. Så vilken typ av uppdrag saken gäller är mycket oklart. Detta är en variant på det som hände för ett år sedan, när kyrkostyrelsen först skulle vara värdar i Lund och under stort hemlighetsmakeri skulle skriva in datum i sina almanackor men sedan till sist satt och tittade på storbild i Malmö. Då betalades för resa och logi. Fanns det något seriöst över nyhetsarbetet skulle detta underliga belysas medialt. Vilken roll har Kyrkostyrelsen numera och vilken roll ska den ha? Vem bjuder in till firandet i rikshelgedomen i Antjeborg egentligen? Och vilken storhet företräder Svenska kyrkan? Kyrkostyrelsen har alls inte informerats. Jag vet inte vad det säger, men något säger det. Jag bojkottade bokmässan. Jag bojkottar rikshelgedomsgudstjänsten.

Allt detta bara därför att jag läser den där publikationen som kommer på torsdagar och mediterar över den. Också denna synnerliga lördag.