måndag 26 september 2011

Columbi ägg

I går kom jag på den lysande idén. Regeringen vill ju införa avdragsrätt på gåvor till ideella sammanhang. Varför skulle då inte Svenska kyrkan införa milersättning till kyrkobesökarna? Jag kan föreslå en begränsningsregel. Milersättning utgår bara till den som söker sig till en gudstjänst i pastoratets kyrkor, alternativt till pastoratsgränsen för den som far utanför. Jag tänkte ett ögonblick att kontraktet kunde vara område - men det kanske är att ta i när vi nu får storkontrakt. Å andra sidan - ett pastorat ska omfatta kommunen, ser vi. Det blir en del milpengar till gudstjänstdeltagarna.

Jag tänker så här: Kyrkoavgiften är en sak, den erlägger vi alla solidariskt. Somliga av oss tar också på sig mödan att lägga pengar på att köra till gudstjänst. Detta håller de facto kyrkolivet igång. Utan gudstjänstdeltagare stannar Svenska kyrkan. Varför ska de som med bön, psalmsång mm håller allt igång, få betala mer? De firar ju aldrig gudstjänst bara för sin egen skull utan också för alla de andras, de som inte är där. Jag är medveten om att gudstjänsten kan ge något personligt - alltså för jag inte fram förslaget att man också skulle få ersättning för den tid man lägger på gudstjänstdeltagande (och resa dit och hem). Vad jag talar om är de direkta utgifterna för transport.

Praktiskt inför vi alltså en form av kyrkogångskort. Kyrkvärden signerar att man verkligen varit där och så samlar man ihop sina små lappar vid kyrkoårets slut och skickar dem till pastoratet. På så vis hinner man få julklappspengar, tror jag.

Jag kan tänka mig några kriterier som vi har så att folk inte far runt hur som helst. Risken finns ju att den som deltar i gudstjänst i staden också passar på att handla på de stora marknaderna. Den risken får man ta. Men kriteriet bör vara att man tar sig till en högmässa. En ytterligare begränsningsregel kan övervägas: Om det inte firas högmässa i den egna församlingen, får man ta sig till en annan. Men svagheten blir förstås att då kan reseersättningen till den egna församlingens kyrkor ifrågasättas - och det vill jag ju inte. Om någon bor 12 km från kyrkan ska ju ersättning för 24 kilometerns bilkörning (fram och tillbaka) utgå.

Naturligtvis ersätts också moped- och motorcykelkörning samt - men då tänker vi oss nog en schablon - cyklande. Det finns regler att falla tillbaka på.

Saken handlar självfallet främst om solidaritet. Den som gör det avgörande för kyrkolivet - firar gudstjänst - ska inte åsamkas extra utgifter i förhållande till andra medlemmar.

Genialt, eller hur?

11 kommentarer:

  1. Tja, bara staten inte då får för sig att kompensera det hela genom att förmånsbeskatta den förmån som den fria nåden utgör...

    SvaraRadera
  2. Genialt var ordet! Och på samma gång ett incitament till delning av de territoriellt största församlingarna, eller får man hela utgiften täckt med avdrag?
    Det var väl det som var haken - betalar kyrkan skatt?

    SvaraRadera
  3. Härlig idé, särskilt det där med schablonersättning för cyklister (ö.h.t. borde det nog i samhället införas schablonmässiga milersättningar rakt av, så får folk välja billigt eller dyrt färdsätt efter eget skön - cyklar man några mil tjänar man mest).

    En annan idé som ploppat upp i mitt arma huvud är att göra gudstjänsterna till en kurs tillsammans med Sensus. Kyrkoåret är ju värsta Alpha-kursen, ju - i alla fall om kyrkkaffet används till samtal om tron och livet och det predikan provocerat oss med (åtminstone framåt påtåren).

    Nu ska jag fara och bygga koja med barnen i Njutånger, som lär sej leva "som på Jesu tid". Sov ute med scouterna första frostnatten i lördags, så jag kanske är kvalificerad (men visst hade man väl hus redan på Jesu tid?). Sen blir det helkväll med "Ungdomskyrkan".

    SvaraRadera
  4. Det skulle dock förutsätta att Kyrkan aktivt vill ha fler gudstjäntdeltagare.
    Är det något som tyder på att så skulle vara fallet, förutom lagens ord on att SvK skall fira "gudstjänster i hela landet"? Lagen säger väl inget om antalet gudstjänstbesökare så det blir nog svårt att motivera extra utgifter för att få folk att fira högmässa som är så otidsenligt.

    SvaraRadera
  5. Smart! :-)

    Inlägget kommer mig för övrigt att tänka på en nordskånsk dagstidning som i början av 1980-talet visste berätta att man funnit Columbi ägg och att detta fanns till beskådande på kommunhuset i Hässleholm. Det var den 1 april.

    Elisabeth

    SvaraRadera
  6. Fast det blir ju dyrare ju fler som kommer???

    SvaraRadera
  7. Du skojar lite angående Hägglunds förslag.

    Ja, visst är det genialt, och är det någon, som vill profitera på det, får han väl själv svara för det inför vår Herre.
    Man kän väl ta omvänt inträde annars.
    Alla medel tillåtna för att hålla grytan kokande.
    ;-)

    SvaraRadera
  8. Personligen har jag alltid ansett att vi kyrkans tjänare borde få dra av kyrkoavgiften, eftersom tillhörigheten är en förutsättning för jobbet...

    SvaraRadera
  9. Jag har själv funderat på saken såhär i sammanlysningstider - det blir ju billigt när det gäller personal men en annan får åka bil långa sträckor. Oavsett om ersättning betalas ut eller ej så borde man föra statistik på hur många mil gudstjänstförsamlingen kör: Om inte annat kanske det skulle innebära att Svenska kyrkans miljövärn, miljöpartiet mfl ryckte ut och krävde tätare mellan gudstjänsterna geografiskt, då har man alltid vunnit något.

    Jag kände några som hade det så knapert och bodde så långt bort att de inte hade råd att komma på gudstjänsterna i närmsta kyrka fast de ville. Kanske något för diakonerna att inventera? När det gäller ersättning för tid: I vår kyrka är det oftast bara tre av gudstjänstfirarna i arbetsför ålder som inte får betalt för att vara på Gudstjänsten. Man känner sig som en lättlurad typ när inte ens de anställda går dit då de är lediga.

    SvaraRadera
  10. Seriously, Dag! Du har nys på något väsentligt här i allt det roliga. Tänk vidare! Det finns ett samband mellan ersättning för kostnader att
    ta sig till kyrkan på söndag och kollekten och offertoriet. Förvisso firar vi högmässa även för alla de människor, av Gud skapade, som inte
    sätter sin fot i kyrkan. Men ser Skatteverket Högmässan som en samhällelig aktivitet värdig att understödja? Så att man ska kunna dra av transportkostnaderna till söndagens mässa på
    deklarationsblanketten? Knappast. En annan sak är kyrkans diakonala hjälpinsatser av olika slag, begravningar och vigslar, vilket kan
    motivera att Skatteverket åtar sig att samla in skattepengarna till kyrkan. Vidga vyerna och jämför med hur vi har det här i USA! I det här landet skulle kyrkornas existens vara i yttersta fara, om vi inte hade en skattekod, som gör det möjligt för vanligt folk att dra
    av kyrkoavgiften på deklarationen. Kyrkorna och andra non-profit organisationer - som museer, bibliotek, kloster, många sjukhus och skolor - betalar dessutom inte någon skatt. De är "tax exempt". Samhället i stort, representerat av politikerna, anser alla dessa organisationer vara värda skattelättnader för de samhällsnyttiga aktiviteter de utför. I Sverige bestämmer kyrkopolitikerna kollektivt hur stor kyrkans medlems/ tillhörighetsavgift ska vara för att få kyrkans budget att gå ihop. För att ytterligare hjälpa upp ekonomien sätter kyrkoledningen dessutom upp listor för kollekter att insamlas med kollekthåv i kyrkans gudstjänst. En sorts uppifrån organiserad ”fund raising”. Här i USA bestämmer den enskilde individen själv hur mycket man årligen vill betala i kyrkoavgift. Om man nu har en kyrko/religiös anknytning. En mycket stor minoritet i USA har ingen sådan anknytning och betalar alltså ingen medlemsavgift och har då inget heller att dra av på deklarationsblanketten. Men kyrkotillhöriga här pledgar varje år, och det innebär att man lovar bidraga med pengar, tid och "talents" till Guds ära i den kyrka man tillhör. Det Inkluderar bensinpengar för att ta sig till kyrkan på söndagarna! Sedan är det det lokala kyrkorådets sak att sätta upp budgeten, när man vet hur mycket pledgade pengar man har i kassan. Vanligtvis betalar man sin kyrkoavgift via i förväg tryckta och med söndagens datum och ett pledge nummer försedda "Offering envelopes", som läggs i kollektfatet/håven under offertoriepsalmen. Söndaglig högmässa är här regeln. En gång om året, i god tid före deklarationsdags, får den enskilde kyrkomedlemmen, med kopia till skattemyndigheterna, uppgift om hur mycket pengar har erlagts i kyrkoavgift, vilken alltså kan dras av på deklarationen. Någon enstaka gång under året går kollekten till något annat än till den enskilda församlingens behov. Tack och lov har vi ingen centralt levererad lista på "idag går kollekten till..." att följa! Men transportkostnaderna till söndagens högmässa igen, bensinpengarna, är de inte egentligen en del av kollekten, offret till Guds ära? Fastän de går i bensintappens kassa? Ska man verrkligen ha ersättning för det man ger i kollekt? Av vem i så fall? Varför ska högmässobesöket vara gratis – eller subventionerad - religiös underhållning? De som inte går i kyrkan på söndag drar ju i alla fall
    det kortaste strået. För den som missar en mässa missar en massa som bekant.

    SvaraRadera
  11. Men, förresten, är kyrkbilen avskaffad? I vart fall förr i världen kunde gamla och sjuka åka taxi till kyrkan, gratis eller subventionerad.
    ---
    Jaha. En sökning på min egen församlings, och några närbelägnas, hemsida tyder på att kyrkbilen faktiskt är avskaffad.

    Elisabeth

    SvaraRadera