onsdag 9 november 2011

Sanslöst i Åkes värld

Vår vän domprosten Åke Bonnier i Stockholm bloggade under kyrkomötet (26 okt) om vigslarna. Hans slutsats blev att den som avsäger sig vigselrätten bör fråntas rätten att utöva vigningstjänsten. I sak är det  att bli arbetslös. Det kan man tycka är en märklig konsekvens - som alltså inte varit konsekvens om Sverige haft civiläktenskap för då hade vigselrätt och prästämbete alls inte hängt ihop. Och skulle man fråga reformatorerna om äktenskap, är detta ett borgerligt ting. Det kan man mena är en förenkling - men i alla fall. Bärande element för prästämbetet kan det knappast vara, teologisk sett, i en reformatorisk kyrka.

Märkligare blir dock två andra ställningstaghanden som den gode domprosten gör.

Kyrkohandboken blir i Åkes värld en del av bekännelseskrifterna. Det är den dock inte. Som bäst uttrycker den vad bekännelsen säger. Men, åter, i en reformatorisk kyrka är misstänksamheten en dygd och, som det heter, hermeneutisk tolkningsnyckel. Vad säger Skriften och vad säger Kyrkan tiderna igenom? Har man inte denna breda syn på Kyrkans Tradition, återstår ordningsargumentet - i bästa nazistiska stil. Vi har antagit en ordning och den ska tros. Detta är funktionell ateism av ett till och med primitivt märke, säger den som började i kyrkomötet 1979, och sett det mesta av hur kyrkomötesbeslut antas. Kyrkomöten kan "irra", ta fel, säger de reformatoriska, som ni minns. Det är så sant.

Att f ö biskopskandidater, när det begav sig i Växjö senast, tillstod att de inte läst Svenska kyrkans bekännelseskrifter (SKB) är ett memento. En av dem som inte läst SKB blev biskop och vakar nu över läran ... Boken har han dock.

Det andra märkliga är synen på kallelsen till prästämbetet. Den är inre och yttre, heter det. Gott så. Den inre är en dragning till tanken att det kanske är präst jag ska bli. Den yttre är Kyrkans prövning av den inre kallelsen. I Åkes värld blir den yttre kallelsen att det prövas "om personen skulle passa till att vara präst i Svenska kyrkan". Detta kvalificeras: "Man måste helt och fullt tjänstgöra i Svenska kyrkan utifrån de ordningar som gäller" - och detta är inte konstigt. "Så är det också i t ex Romersk katolska kyrkan." Visst - men de reformatoriska, och domprosten är domprost i en evangelisk kyrka - ifrågasatte just att ordningar skulle vara sakrosankta. Det fanns och finns goda skäl till detta ifrågasättande - för utfallet av prövningen av prästkandidater blir mdd domprostens syn till sist funktionell ateism. Våra ordningar är det kriterium som sätts över Guds kallelse. Har jag nu en av Gud given prästkallelse - och det mesta talar för att det förhåller sig och förhållit sig så (jag vigdes och har genom min prästtjänst fört människor till tro och de har bevarats i tro) - hade jag nu utifrån de ordningar som riksdag och kyrkomöte antagit inte prästvigts. Då hade Gud nödgats konstatera att domkapitel och biskop infört vetorätt mot det gudomliga majestätet. Är vi säkra på att det gudomliga majestätet uppskattar sådana tilltag? Och, en mer mänskligb fråga, hur kommer det sig att jag kan utöva ett prästämbete denna novemberdag som jag aldrig detta år 2011 inte kunnat vigas till? Är det inte underligt? Lite, i alla fall? Så underligt att biskop Johansson inte är välkommen att fira mina 40 år som präst den 19 december. Han kan ju inte få fira något han själv aldrig skulel ha vigt mig till.

Det är självklart att inre och yttre kallelse ska stämma överens. Men antagligen måste vi kvickt röja i rekvisiten. Frågan är inte om jag passar till att vara präst i Svenska kyrkan så som hon nu är datumstämplad. Frågan är om Gud vill ha mig till präst och om jag är dogse till prästämbetet utifrån de klassiska kriterierna för prästkallelser. Det har fakiskt inte ett dugg med frågan om man önskar ta emot den av staten utfärdade vigselbehörigheten att göra eller inte. Och det var staten som plötsligt skulle ändra och göra vigselrätten personlig utan att den egentligen är det - eller?

10 kommentarer:

  1. Med övertygande majoritet har kyrkomötet beslutat..
    Denna fras har vi hört efter flera kyrkomöten. Men kan man även säga: "Den helige Ande och vi har nämnligen beslutat..." Apg. 15:28 angående en del beslut som strider mot Guds vilja.
    Det var väl Luther som sa: Även kyrkomöten kan ta fel beslut.

    SvaraRadera
  2. Du har slagit huvudet på spiken: Är det Gud eller Sveriges Riksdag som kallar till prästtjänst?
    Tydligare kan det väl inte bli?
    Bravo!

    LG

    SvaraRadera
  3. Är det Gud eller Sveriges Riksdag.
    I första hand är det väl Sveriges Riksdag,åtminstone i Sverige.

    SvaraRadera
  4. All överhet är från Gud (Rom kap 13). Räknas kyrkomötet in här måntro?

    /Robin

    SvaraRadera
  5. Ibland borde nog Dag fundera över den s.k. Godwins lag:
    "'Då en Usenetdiskussion blir längre, går sannolikheten för att en jämförelse görs som involverar nazister eller Hitler mot ett'.
    Att sannolikheten går mot ett betyder att det förr eller senare kommer att ske. Anspelningar på lagen syftar på att vidare diskussion kommer att vara lönlös, och den som liknar sin åsiktsmotståndare vid nazister kan anses ha förlorat diskussionen. Godwins lag gäller bland annat de fall då en part jämför sin motståndare med nazister eller Hitler på ett direkt eller indirekt sätt i någon form av guilt by association, men det är bara en av lagens tillämpningar. Lagen brukar åberopas för att påpeka att liknelser med nazister och Hitler är klichéartade och sällan relevanta."
    (citat frånwikipedia)

    SvaraRadera
  6. Bäst före datum?
    Det mesta som tänks ut nu och som formar "våra ordningar" har tydligen ett "bäst före datum", men det som är i enlighet med Guds vilja består. Att vi kallar det som var SOU för Bibel 2000 blir nu tydligt med tanke på de mer än 2000 översättningsfel som denna utredning rymmer. Det första "felet" är "gudsvind" i stället för Guds Ande. Ett annat allvarligt fel är "skrumpna händer och fötter" istället för "genomborrade" i psalm 22. Vi kan bara ana de fel som kommer att rymmas i det nya handboksförslaget. Hur kan domprost Bonnier ens antyda tanken att vi skulle göra som Katolska Kyrkan? Det är sannerligen sanslöst i hans värld.
    Thomas Andersson

    SvaraRadera
  7. Krig är Fred
    Frihet är Underkastelse
    Gud är Makt
    (Orwell, 1984)

    SvaraRadera
  8. Att kyrkohandboken blivit bekännelseskrift är inget att förvåna sig över. Det är det enklaste sättet att hålla koll på präster som hellre vill hålla sig till Guds ord och Kyrkans tradition än till tidens skiftande trender. Att bekännelseskrifterna inte längre ses som just detta och att det underlättar karriären om man låter bli att sätta sig in i dem, är heller inget att bli särskilt förvånad över. Då jag själv fick min dom för ett antal år sedan, för "diverse handboksbrott", som man sade - i klartext var de punkter jag dömdes för: att jag bett för de avlidna, att jag bett om Gudsmodern och helgonens förböner och att jag använt olja under indivuduell förbön - så konstaterade domkapitlet att, "NN anför till sitt försvar bekännelseskrifterna, bl a Confessio Augustana. Detta finner domkapitlet vara irrelevant." Då och där insåg jag att diskussionen var slut och det inte var lönt att ens försöka argumentera emot de uppenbara dumheterna, som enligt flera pensionerade, lutherska biskopar, som fick läsa det hela, var nytt svenskt rekord i heresier - arton stycken på drygt två och en halv sida! Domkapitlen är suveräna och ofelbara och vare sig kyrkofäder, koncilier eller bekännelseskrifter göre sig besvär! Nåde den präst som vågar påbörja en argumentation och, hemska tanke, kanske citera de egna bekännelseskrifterna. Då blir det som sekreteraren i domkapitlet offentligt sade i den kyrkliga pressen, INNAN man hade fattat min dom, att "NN är så nonchalant och arrogant i sin argumentation, att han enbart p g a detta borde blivit av med sin krage". Jämför detta med om en domare eller nämndeman uttalat detsamma i en vanlig domstol och detta innan dom avkunnats, d v s att den åklagade är så otrevlig och ironisk och argumenterar emot sina anklagelse och DÄRFÖR är han skyldig och bör straffas!

    SvaraRadera
  9. Angånde Anonyms hänvisning till Godwins lag:
    Det finns en viktig skillnad vid Dabloggarens hänviningar till Nazismens jämfört med många andra, han använder den aldrig klicheartat eller orelevant.
    Ibland KAN det ju faktiskt vara anledning att hänvisa till Nazismen, för att händelserna i Svenska Kyrkan påminner om den ledningsstilen.
    Eller menar anonym att det numera aldrig förekommer sådant som skulle motivera hänvisnig till Nazismens misstag?

    /Per-Eric Simma, Sävast

    SvaraRadera
  10. Förmodligen är inte de sju föregående kommentarerna av Anonym skrivna av samma person. Skulle inte dessa försiktiga författare var och en kunna hitta på en ogenomskinlig pseudonym och använda den? Raden av kommentarer skulle då mer likna ett samtal, där man kan svara på just det inlägg man vill svara på.

    SvaraRadera