Plats

Torsdagsdepressionens ledare följer mig. Prästen som inte sa sig tro på Gud blir ett Youtube-.klipp och avhånas. Brita Häll tolkar situationen. Den unge prästen har en uppriktig tro men hittade inte de rätta orden. Nja, han sa som KG Hammar, som den minnesgode vet. Pedagogiken fungerar inte riktigt för någon av dem och i grund och botten beror det på den kunskapsbrist som gör tron otrolig. Själva tilltaget att fråga en ung präst, som just avlagt sina löften och läst trosbekännelsen, om han tror på Gud, är otroligt! Lika otroligt som nej-svaret. Ulla Karlsson-fallet blir ett annat exempel på ovilja att förstå, förstår man av ledaren, och när det gäller omskärelse konstateras att ett återkommande tema varit "misstron mot meningsmotståndarens motiv och drivkrafter".

Jaså, är det så i Svenska kyrkan? Och om det verkligen är så - är förhållandet nytt? Brita Häll stiger fram som en med ansvar för att leken ska vara hederlig och jag häpnar. Det vi nu ser i några nya konstellationer är ju den gamla vanliga ohederlighet som många av oss utsatts för under decennier. På den tid som högkyrklighet var ett väl definierat begrepp, utsattes just de högkyrkliga för detta. Skillanden var att de var tillåtet byte. När samma mekansimer slår till mot andra - och när tre kvinnliga präster hamnar i en omskärelsedebatt - blir det annorlunda. I grund består dock rollfördelningen.

Kyrkans Tidning påminde väl inte om åttonde budet när Markus Hagberg nio veckor efter en föreläösning, släpades runt misstänklliggjord för något han alls inte talat om? Kyrkans Tidning kunde inte alls förstå vad saken gällde och vilka intrigörerna var. När samma tidning hade frågesport i sitt julnummer fanns en fråga om kvinnoprästmotståndaren Dag Sandahl med. Han påstods ha förlovat sig - inte dom! - med en präst i samma församling. I nr 3 beklagade Kyrkans Tidning. Församling skulle vara pastorat. Men tidningen tycker att ett tillmäle är en korrekt titel och inget att beklaga. Jag är - person! - kvinnopräöstmotståndare. Jag har inte väl motiverade frågor och invändningar i sak därför att jag är påläst om en konflikt. Person styr vi på! Stämplar etikett gör vi! Och vi framstår som Kyrkans -!- Tidning. Det är lärorikt men undergräver kanske tidningens ledarsidas ställningstaganden när det där talas vackert? Om inte slutsatsen är given: Det är i Svenska kyrkan skillnad på skit och pannkaka.

Jag ska helt kort upprepa mina insikter: Ohederlighet är en grundkategori i Svenska kyrkan. Man kan leva med den, utsatt för den. Men man ska veta att den är verklig. Jag har beskrivit den i årtionden. Det nya är att andra grupper utsätts för normalbeteendet i Svenska kyrkan.