tisdag 11 december 2012

Här tigs inte, Helle Klein!

Jag uppmärksammades på att det bedrivs jakt på kin ringa person i Dagens Seglora. Nå, jag fick i oktober månadfrågan om jag kunde kommentera det muslimska böneropet i Sofia kyrka av Dispatch International. Jag skrev. Nu diskuteras knappast texten, men jag anklagas för rasism och för att umgås med fel folk. Kan en präst umgås med fel folk? Jag är lite förvånad. Öppen debatt är väl bättre än att argument växer i doldom? Sakdebatt hör demokratin till.  Nu menar Helle Klein att tigandets tid är förbi och Dagens Seglora kallar in högre makter - som Frimodig kyrka och ärkebiskopen. Jag har skrivit hos fel folk, det är budskapet. Jag har umgåtts med skökor och tullindrivare och det får man inte. Det begrep faktiskt inte Jesus - eller struntade han i saken?
 
Kanske är det lika bra att man får läsa texten här, när det nu ska hojtas. Och hojtandets syfte? Skräm folk till tystnad - och det köper vi väl inte, eller? Texten:
 
I Sofia församling, Jönköping, blev det turbulent och kyrkoherden hamnade i ett läge där egentligen alla (utom kyrkoherden) tycktes vara arga. Några medlemmar i kyrkokören ville inte sjunga det muslimska böneropet. Muslimerna ville inte sjunga det i kyrkan, när kören inte ville.
Kompositören blev upprörd när man tog bort böneropet. Kyrkoherden försökte hitta någon annan lösning. Efter att saken dragits runt ett varv i media, lyckades kyrkoherden. Av hela satsningen blev till sist medialt bara detta kvar, att det muslimska böneropet, som inte skulle höras, nu skulle höras. Det blev också själva poängen och vilken poängen än ursprungligen var, så är detta effekten. Någon borde ha tänkt efter före. Den som ska bygga ett torn sätter sig först och beräknar kostnaden, annars kanske bygget bara blir en grund och de som går förbi gör narr av byggaren. Jesus säger så. (Lukas 14:28-30) Det var väl ungefär det som hände.
Av ett antal anledningar ter det sig orimligt med muslimska bönerop i ett kristet kyrkorum. Ungefär lika orimligt som kristna böner i en moské. Den kristna bönen vilar på ett löfte om bönhörelse när den bes i Jesu namn, tillsammans med Jesus, och Kyrkans bön har en tydlig struktur: den beds till Fadern, genom Sonen och i Anden. Hur from en muslim än är i sin bön, kallas inte muslimen till bön på det sätt som är sättet i ett kyrkorum.
I Svenska kyrkan finns, rätt begripligt, en bristande kompetens att förstå islam. Fråga prästerna om de på rak arm kan berätta vilka islams fem grundpelare är och de går bet på uppgiften. Ett fåtal präster har någon närmare kunskap om islam, så religionsvetenskap de har läst. Det har inte funnits någon anledning till det tidigare. Därför är det en risk att prästerna, med all sin välvilja, kommer att hantera mötet med islam i lokalsamhället okänsligt och oskickligt utan att förstå de grundläggande olikheterna mellan kristendom och islam. Riktigt så enkelt, som att vi är religiösa tillsammans, är det nämligen inte.
Märkliga former för religionsdialog kan den intresserade då och då stöta på. Tydligast var den kvinnliga prost som klädde ut sig med gigantisk huvudduk och tedde sig som en muslimsk kvinna, när hon skulle föra en dialog med en imam i Göteborg. Här var själva sinnebilden av en dialog utan självkänsla. Så kan dialog aldrig föras.
Om kristen tro uppträder med Sanningsanspråk därför att tron är svaret på en Guds egen uppenbarelse, måste det förstås finnas utrymme för religionskritik. Kritik mot människors religiösa system, väl så skarp som en ateistisk kritik, hör samman med judendom/kristendom (Jesaja 44:9-20, Apostlagärningarna 17:22-33). Islam kan religionskritiskt ses som tros- och tankefragment från olika håll: judendom, kristendom, beduinreligion, som med bestämt ideologiskt syfte i sin arabiska kontext blivit ett sammanhållet helt. Med militära medel har denna religion spridits också till tidigare kristna områden. Nog finns det skäl för en kritisk berättelse om islam.
Allt tydligare ser vi en oreflekterad religionsteologi i Svenska kyrkan. Det är sant att ”djup ropar till djup” (Psaltaren 42:8) och att andliga insikter går att dela. De som har en tro som går under konsumismens yta, har en del att samtala om. Problemet blir om detta att tro – fides qua – blir själva ärendet och frågan om trons innehåll – fides quae – ställs åt sidan. För den som ser religion som en människors konstruktion är detta inget problem. Den ena konstruktionen kan vara väl så bra som den andra. För en kristen ter sig saken annorlunda. Och jag kan återigen inte låta bli att fundera över det faktum att prästerna får religionsvetenskaplig, men inte teologisk, skolning vid de statliga universiteten.
Kombinera allt detta med ett svagt kyrkligt självmedvetande, så blir Svenska kyrkan platsen för alla slags läror och hållningar. Varje kyrka har ett budskap, sitt eget eller någon annans.
Jag var i Kairo, la mig på hotellsängen och tog fram Apostlagärningarna för att läsa. Jag höll på med kapitel fyra när böneutroparen satte igång från en minaret i närheten. Just då läste jag Petrus predikan om Jesus och hade kommit till vers tolv: ”Hos ingen annan finns frälsningen, och ingen annanstans bland människor under himlen finns något annat namn som kan rädda oss.” Jag brast i gapskratt över detta märkliga sammanträffande, som väl enklast kan kallas ”serendipity” [förmåga att av en lycklig slump göra en upptäckt, reds anm].
Den kristna tron kommer med ett exklusivitetsanspråk. Det är Jesus som är vägen, sanningen och livet. Denna förkunnelse fördes i missionstiden ut över det romerska imperiet nerifrån, inte med vapenmakt. Vapnen fanns i den romerska statsmaktens hand och drabbade de kristna som likväl fortsatte med en förkunnelse, som innehöll orimliga påståenden men som uppenbarligen fascinerade människor, prövades och blev till gjord erfarenhet. Det är verkligen sant att Jesus, som varit död, lever. Han är Herre. Sanningsanspråket och bekännelsen att Jesus är Herre byggde västerlandet och dess kultur.
De första kristna blandade inte bort korten. Och det är vad saken gäller nu också.

27 kommentarer:

  1. Detta är evangelium. Tack, DS! Kan inte annat än att spontant uttrycka sorg och saknad över att detta så litet förkunnas i svenska kyrkor.

    Obelix

    SvaraRadera
  2. Var ska prästen vara om inte bland publikaner och syndare? Fariséerna är väl ändå inte intresserade.

    Och så sorgligt att Sofia fallit så djupt. Jag minns hur jag satt i den kyrkan i mitten av 1970-talet och sjöng psalmer som spelades av en organist jag nu glömt namnet på. Han var otroligt skicklig och lyfte församlingssången genom att först spela enligt koralboken och sedan, när församlingen fått kläm på melodixet, bara lägga stödjande ackord av olika slag. Det var enormt utvecklande och psalmsången flödade!

    Konstigt, för övrigt, att Svenska kyrkan är så ivrig att söka enhet med en helt annan religion men absolut inte vill ha enhet med andra kristna. Ingen kommer till Fadern utom genom Sonen.

    SvaraRadera
  3. P.S. Torsten Hägg hette den skicklige organisten.

    SvaraRadera
  4. Tack Dag för en synnerligen väl formulerad artikel, med det sagt som måste få sägas. Tyvärr är utrymmet för den analys du gjort mycket klent i det kyrkliga mediet.

    Stefan Svensson

    SvaraRadera
  5. Instämmer, det gäller att vi kristna har modet att stå fast och inte blanda bort korten. Det som Helle K och "Segloragänget" gjort til sin huvudansats. Och takhöjden i debatten på t ex Dagens Seglora är låg. Skrev en kort kommentar till ett inlägg från den muslimske professorn Mohammad Fazlhashemis, som underkände den svenska demokratin och buntade ihop Kristdemokratiska kommunpolitiker, sekularister och främlingsfientliga debattörer med Sverigedemokraterna - och beskrevs som hatiska. Tyckte det kändes lite magstarkt att höra en muslim undervisa svenskar om demokrati. Mig veterligt finns inget muslimskt land som tillämpar eller tror på några demokratiska principer. Min kommentar refuserades, inte oväntat. Det blir lite komiskt då Dagens Seglora i sin beskrivning av sig själva skriver: ” Ett annat uttryck är att genom debatt och opinionsbildande texter påtala och kritisera förhållanden som förkrymper perspektiv". Det perspektiv de talar om är tydligen Helle Kleins eget något begränsade och vänsterpolitiska perspektiv.


    SvaraRadera
    Svar
    1. Ironiskt att en s.k. religion som islam åberopar religionsfrihet när den själv inte tolererar andra religioner.

      Radera
  6. Alla kulturer har ämnen som är tabu. Vissa former anses belastande. Vissa personer och grupper är paria.

    Kommer man vid dem blir man oren. Normalt folk skyr en.

    Kan en konkurrent eller fiende anklagas för otillbörlig beröring, är kampen vunnen. Helle drar sig inte. Inte för att kleta sörja. Inte för att hetsa mot de orena. Så vinnes poäng med ojusta medel!

    Det är som i Tredje Riket eller DDR. Men det var visst också enligt den rättänkande, fariséiska Smedjan otillåtna, orena och misstänkta jämförelser? Ajajaj...

    Tante Schwarz

    SvaraRadera
  7. Utmärkt läsning på salig farfars 110-årsdag. Tack!

    SvaraRadera
  8. Artikeln är bra skriven, men det är ändå mycket tveksamt om man ska låna ut sitt namn till en sådan tidning som Dispatch International. Genom att säga ja till att skriva för tidningen så riskerar man att uppfattas just som stödjande både tidningen i sig och dess åsikter. Är man demokratisk socialist bör man inte vara kolumnist eller skribent i Proletären eller Neues Deutschland. Är man mot rasism och främlingsfientlighet bör man inte ställa upp som skribent i rasistiska tidningar. Nu påminner tyvärr Dag Sandahl om biskop Lars Carlzon i Stockholm som själv var en god demokratisk socialist men som genom sitt engagemang i Vänskapsförbundet Sverige - DDR kom att låna ut sitt namn och sin biskopstitel till politiskt ytterst tveksamma sammanhang. Det är skillnad på att umgås med "fel folk" och att jobba för dem och deras tidningar. Och hur många tror egentligen att det som kommer att diskuteras är Dags sakargument i artikeln och inte hans medverkan som sådan i tidningen?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingrid Carlqvist är inte, som jag förstår det,Islamfientlig utan kritisk till den invandrarpolitik som förs. Hon vill att debatten skall föras. Och hon tog ställning mot Liza Marklunds mer än rasistiska bok Gömda, när den var på tapeten här om året. Hon har också tagit ställning för en del fäder vid vårdnadstvister. Bl.a. Joakim Ramstedt som driver Daddys blogg. Så, sluta kalla människor som vill fundera tillsammans med andra om sakfrågor och ta debatten med dom i stället. Varför inte på Dispatch Inernationa,?
      Sven-Åke Nilsson

      Radera
    2. Markus, varför den här smutskastningen mot Dispatch International? Vad har du funnit vara "rasistiskt" i den här tidningen? Menar du att det per definition är rasism att belysa den svenska, havererade invandringspolitiken ur ett kritiskt perspektiv eller att kritiskt granska islam?

      Kom i så fall ihåg att varken invandringspolitik eller islam är någon ras.

      Många med mig är så dödströtta på de här meningslösa flosklerna om Dispatch International. De visar att de likt en papegoja bara upprepar de mantran som Aftonbladet och vissa andra medier länge har hjärntvättat svenskarna med.

      För mig, och säkert den större delen av svenska folket, är det fullständigt likgiltigt vilken tidning som Dag Sandahl har fräckheten att intervjuas av. Det relevanta är om fakta är sanna, sakliga och intressanta. Och detsamma gäller förstås det övriga innehållet i tidningen.

      Radera
    3. Väl skrivet, Bengt Johansson!
      "Många med mig är så dödströtta på de här meningslösa flosklerna..." etc. JUST SÅ!
      Tack :-)

      Radera
  9. Förvånad?Vänsterkanten har tyvärr ett visst DDR-stuk,vilket innebär att man inte får säga vad som helst. Detta märks mycket tydligt om man arbetar i en s-kommun. Då får man inte heller skriva var som helst, så klart.
    Jag hör till dem som anser att det finns en stor godtrogenhet när det gäller islam och utvecklingen. 1/4 del av Malmös befolkning lär vara muslimer idag.
    Vi är faktiskt på väg att ändra vår kulturella bild, även om detta inte märks på norra Öland. Eller gör det det?
    Och jag hör alltså inte till SD!

    SvaraRadera
  10. Per S,
    Var är du? Jag saknar dina kommentarer! Vart är vi på väg? :-)

    SvaraRadera
  11. Dag, du har mitt fulla stöd. Det du skriver är riktigt och nödvändigt att säga. Traditionellt troende muslimer och kristna delar en gudstro om än inte samma gudstro. För oss kristna visar Gud sitt ansikte för oss, förkroppsligar sitt väsen och sin heliga vilja i Jesus Kristus på ett unikt och avgörande sätt. En muslim kan inte säga samma sak. För honom sker den avgörande gudsuppenbarelsen genom Koranen och Mohammed. Jesus vördas förvisso som en profet inom islam, men han är helt underordnad Mohammed och formas efter Mohammeds förebild. En islamsk bok om Jesus i islam bekräftade den saken för mig. Jesus blev här inget annat än just en mini-mohammed, en blek och torftig kopia av orginalet. Det finns alltså ingen orsak att gå över ån efter vatten och inte heller att sopa viktiga historiska eller innehållsmässiga skillnader under mattan. Är man klar på detta, utesluter jag inte möjligheten av samverkan i frågor av gemensamt intresse och att vi kan be för en angelägen sak samtidigt och under samma tak utan sammanblandning av det som måste hållas isär. Jag utesluter inte heller personlig vänskap. På inbjudan av en god vän som är imam deltog jag nyligen i invigningen av en moské. Den hade iordningställts i en f.d. industrilokal med hjälp av de troendes egna arbetsinsatser och sammanskjutna medel. Det var också mycket tydligt ett hus för bön och fördjupning i den islamska traditionen, dit fäder gick med sina söner. För kvinnorna fanns liksom i ortodoxa synagogor en särskild läktare. Men jag kunde inte undgå att tänka där jag satt på den stol som omtänksamt erbjudits gästen, att den kärlek till den egna traditionen som här gick i dagen hedrade "byggarna" och att lite mer av detta skulle vi behöva på vår kant i det kristna Malmö om vi vill bli kvar på kartan. Jag vill ett Sverige som är kristet och med en fördjupad och tydlig kristen identitet, en ny kärlek till Jesus och det fosterland Gud gett oss som vårt land att älska, vårda och försvara, den plats på jorden där vi har ett särskilt ansvar att dra ner himlen på jorden. Det kan jag säga till imamen och det kan han förstå och respektera, men så är han inte perverterad till skillnad från Seglora Smedja. Jag kan också tala klartext till honom om de långtifrån fredliga förhållanden som historiskt sett ofta rått mellan islam och kristendom, för att nu inte tala om nutid (Nigeria t.ex.) och där ansvaret sannerligen inte bara ligger på den ena sidan. Kom inte till mig med några jämmerrop om korsfarare och kristen kolonialism. Vad har ni gjort med kristendomens vagga, Mellersta Östern, Nordafrika, Turkiet, delar av Balkan, Spanien,etc.? Inte var det väl med fredlig övertalning ni gick fram och placerade de områdena under islamsk överhöghet? Eller när Boko Haram i dagens Nigeria spränger fullsatta kyrkor i luften? Inte ger väl det ett särskilt fredligt intryck? Och ja, givetvis står vi mitt i en civilisationernas kamp, en kulturkamp, med fronter åt olika håll.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hur kan detta sägas i klartext, utan att man drabbas av en orättvis bannstråle som uppviglare och fanatiker?
      Det du säger är så riktigt, Jörgen. Ändå hamnar man nära otäcka sällskap när man framför sådant. Framför allt buntas man ihop med den bruna sörjan och stämplas. Vissa ämnen är verkligen tabu!

      Tant Svart

      Radera
    2. Den första kristna missionen bestod av vandrande munkar som spred kristendomen genom ord, under och bevisföring - med Kristusljus, med Kristi hjälp och makt.
      Men islam spreds med vapenmakt och våld.
      Den kristne och den muslimske guden är definitivt inte samma gud.

      Radera
  12. Hej Dag, du glömde i din vinklade text nämna alla de övergrepp Svenska kyrkan men också andra kristna samfund begått över jorden, genom tiderna. Kristendomen används än idag för att motivera invasionskrig från USA så att ställa upp de förtryckta kristna i Rom gentemot islams expansionskrig blir ju lite missvisande. Muhammed blev ju själv förvisad och fick lida dödshot tills han kom tillbaks med en armé och tog över makten.
    Missförstå mig inte, jag uppskattar den sekularisering svenska kyrkan gått igenom men det var först och främst en politisk förändring. Vi, i Europa och Sverige, kommer driva igenom samma förändring inom islam och sprida den sekulariserade nya versionen tillbaka till mellanöstern där motsättningarna idag står mellan religion och demokrati. Den första HBTQ-mosken öppnade nyligen i Frankrike, hur lång tid tog samma förvandling för svenska kyrkan?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Detta var precis den del av sanningen jag också fann vara utelämnad. Den kristna terrorn under korstågen finns nedtecknad med detaljerade texter om kvinno- och barnamord, där soldaterna går i blod upp till anklarna i Jesu Kristi namn. Gud grät då lika väl som i dag. (Och när Jerusalem återtogs 1187 gick muslimerna mildare fram.)
      Jag vill också poängtera att BloggarDag behöver sätta sig in i vad dagens unga präster lär sig om islam innan han baktalar dem och deras kunskaper.

      Radera
    2. Faktiskt en viktig poäng - Bush et consortes kallade det "korståg" när det skulle krigas i Mellanöstern. Är det oväntat att ortodoxa och orientaliska kristna i dessa länder får det allt svårare? De hamnade ju också - oförskyllt och oväntat - i "dåligt sällskap".

      Radera
    3. Vi talar väl nutid och framtid. Förvisso finns många mörka perioder i kristendomens historia. Men danskar och svenskar var inte heller så dåliga i sina härjningar i Skåne/Gotland, resp. Ryssland/Tyskland. Men detta har väl knappast någon relevans när vi talar 2000-tal.

      Radera
    4. I samband med att jag uppmärksammat att man rostat Gud i Svenska kyrkan (vilket för mig är ingenting annat än hädelse) så kom jag in på Seglora smedjas hemsida. Efter att tittat på deras innehåll (värderingar) så slog det mig att dessa står skarp motsättning till vad Allah har uppenbarat för människan genom sin vilja och sitt ord i Koranen. Även om Dag inte förstått att han genom att tillbe Jesus som Gud begår shirk (avgudadyrkan) så finns det hos honom ändå en Guds fruktan och vördnad inför den mest Upphöjde, den Barmhärtige, Allah. Vilket jag inte finner hos Seglora smedja. Denna rörelse eller vad det är påminner mer om en socialistisk politisk lobby grupp. I fråga om vem som bär mest skuld för krig, förföljelse som är en del av båda religionernas historia så känns denna fråga meningslös att diskutera. Bättre vore det om vi kunde lära av historien så att den inte upprepar sig. Jag som muslim skäms dock inte över dem fyra första Kaliferna (Rashidun) eftersom att dessa var rättfärdiga män som tjänade sin Herre. Och nej Islam skall inte gå samma öde till mötes som Svenska kyrkan. Islam är själva fundamentet och grunden på vilket ett samhälle bör byggas. Och där av betackar vi muslimer oss för den sekulariserade vänsterns snyftande (där man gärna ser oss som offer) Därför att ert mål är att vi skall bli som ni det vill säga icke troende.

      Radera
    5. Muhammed Ibn Said,
      Jag är inte teolog och kan alltså ha helt fel enligt läran i det jag vill uttrycka nu, men..
      Gud är i vår lära treenig; Fadern, Sonen och Den Heliga Anden. Jesus är Gud inkarnerad varför vi knappast kan skilja på Fadern och Sonen och påstå att vi inte ber till Gud om vi ber till Jesus.
      Men ändå tycker jag att det du skriver om avgud är intressant. Jag har ibland skrivit att om man dyrkar och tillber Jesus som en person i någon sorts hängivenhet i karaktären nästan av förälskelse, DÅ har man skaffat sig en avgud! Så tror jag.

      Radera
  13. Jag ifrågasätter inte uppsåtet av seriös islamkritik. Men med Dispatch International som publiceringskanal framstår Du ändå mera som Lars Vilks hos SION än som Jesus hos tullindrivare och skökor.

    SvaraRadera
  14. Jaha,

    Helle vet' et...eller Kleine Hölle...

    Jag tänker på Sverige under '80 talet - De stora sakerna skulle det hyschas om "Med Största Möjliga Tysnad" - Vakna upp, fräulein Klein! Snart ska du få se på andra bullar...

    Johannes Kierkegaard

    SvaraRadera
  15. Oavsett vad Helle Klein skrivit så är det en osmaklig jämförelse du gör med dig själv och Jesus bland tullindrivare och skökor. Då du publicerar i Dispatch International är det som om Jesus gick med tullindrivaren och hjälpte honom sparka in dörren hos folk han skulle råna. Så lyder tack och lov dock ej Herrens ord. Amen!

    SvaraRadera