torsdag 28 februari 2013

Gårdagen

Det var stiftsfullmäktiges seminarium på S:t Sigfrids folkhögskola, Kronoberg. Bra samtal - och kansliets personal slet i 1½ timme för att få ordning på minnesanteckningar från samtalen så vi slapp de där enerverande redovisningarna vad man sagt i grupp 1 till 6 utan kunde både få en kort sammanfattning med möjlighet till egna frågor och löfte att därefter få hela dokumentationen. Min vän Gullan P satte ingret på en öm punkt när vi talade om våra stiftsinstitutioner. Vi har så mycket pengar att en kyrkoherde hellre åker med arbetslaget på spa i Varberg än till stiftsgården Tallnäs. Men vad har vi att resa till när ekonomin inte tillåter spa-åkandet längre? Nästa fråga är förstås självklar, men begåvad likväl: Om stiftsgården inte används av oss men vi funderar över vilka andra som skulle vilja vara där (och betala för sig), varför ska vi då ha den kvar?

Jag tog med mig en uppsättning framtidsfrågor med mig hem att fundera över. Kan man fundera över ett tjuogoårsperspektiv framåt? Vad som hände för 20 år sedan, 1993, minns jag kanske. Jan Arvid Hellström var biskop i Växjö stift, t ex. Kan jag på något sätt pejla in 2033 - året då vi skulle kunan fira att Jesus uppstod för 2000 år sedan? Ja må han leva! Men var är jag år 2033, tro?

Jag tog med mig en anann fundering. Läser folk - och läser folk och fattar? Roll-ups heter det och roll-ups hade placerats framme i sal 11. Där presenterades i snygg grafisk form en satsning som ska komma, Himlakropp. Min vana trogen läste jag texterna.

"Närheten. Jag vill göra gott mot andra, det ger mitt liv värde."
Är inte värdet totalt oberoende av mina goda gärningar? Har inte den som mördat på norra Öland samma värde som jag? Vilket bibelord stöder roll-up-ens slogan? Inget, om jag fattar rätt. Jag skulle kunna tänka mig att Baden-Powell gillat parollen för pojkscoutverksamheten. Luther hade protesterat. Men nu?

"Skiollnaden. Det vi gör berättar vad vi är."
Så är deet väl inte? Jag gör gott och då berättas att jag är god- ? Tror ni verkligen det? Jag syndar och berättar därmed att jag är en syndare - det kan jag tänka mig - men det är inte alls en rimlig kristen beskrivning för jag är på en gång syndare och rättfärdig, fast det jag gör när jag gör fel inte berättar den sanningen.

Har det goda kristna folket i Växjö stift förlorat sin känsla för vad som är usel lagiskhet och därmed sin insikt om vad evangeliet berättar? Har vi skapat kulturer för snällism som betyder att den kritiska reflektionen betraktas som utslag av grälsjuka? Och finns det en omedvetenhet som gör att de behjärtansvärda frågorna om miljö och utanförskap och fattigdom, vad det nu kan vara, betyder att den som vill kan använda Svenska kyrkan som arena för sin egen agenda och inte bara få lön för sin möda utan också pengar för att genomföra sin agenda?

Varje kyrka har ett budskap. Sitt eget eller någon annans.

Var det inte roligt på stiftsfullmäktigeseminariet, då? Jodå. Som vid värderingsövningen när frågan ställdes vilka som har makt och de som tänkte att de hade makt skulle resa sig. Stiftsstyrelsens förste vice ordförande satt. Det tyckte jag var ritkigt roligt. Gnoti seauton - eller inte?

13 kommentarer:

  1. Om man översätter vackra formuleringar till sin motsats framgår vad de är. Ex " jag vill göra ont det ger mitt liv meningslöshet", vem skulle säga det!? Då blir sentensen en vacker plattityd. Vackra ord behövs förvisso men varför använder inte kyrkan mer sitt "kanans tungomål"? Inre för att bli obegriplig eller svår som vissa dialekter inland kan vara, men för att med språket behålla en dörr till det heliga. Minns från mina lundaår en ung grabb som skulle beställa " korv med gurka" i en korvkiosk. Det var inte lätt på kalmaritiska. Men det var ju i allafall korv han ville ha och han fick men minns att nån fick översätta för mannen i korvkiosken. Att mannen inte förstod "
    Koooov meee gååååkaa" var sannolikt inte för att han ville göra ont, utan för att han helt enkelt inte förstod. Hans modersmål var något mellanösternspråk och skånsk svenska förstod han. Fast vid närmare eftertanke vet jag inte om den hungrige var kalmarit utan kan varit från Halmstad också. Det är ju liksom poängen med Lund, man möter så många dialekter. / Magnus Olsson

    SvaraRadera
  2. Behöver man bli orolig?

    Alltfler bloggare berör ett skifte i calvinistisk/moralistisk riktning som Svenska Kyrkan rör sig i, alltifrån dessa roll-ups till det nya handboksförslaget och Seglora Smedjas klappjakt på orättfärdiga individer.

    Varför är denna nymoralism godtagbar samtidigt som det pietistiska arvet slås ned på som moralistiskt?

    Oftast slutar såna funderingar hos mig med att jag med en uppgiven suck stänger ner datorns webläsare och (bildligt) hukar mig och istället tar itu med det lokala prästeriarbetet. Men jag är ju inte bara präst i församlingen, jag är ju också präst i Svenska Kyrkan. Fast ibland funderar jag på om vår församling kanske kunde går ur Svenska Kyrkan. Ta vår skog, våra kyrkor och starta eget helt enkelt. Tanken lockar...

    Bo Rydén

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja visst är kritiken av calvinism intressant. Kritik av pietism med. Detta samtidigt som mystik fått som begrepp en obehaglig doft. / Magnus Olsson

      Radera
    2. Jag fruktar att de redan tagit både skog och kyrka av er! fm

      Radera
    3. Fader Bo,

      Vad väntar ni på? Visst, låt Staten ta skogen - Ty Staten är redan åt skogen!

      Vladimir Pravdoljubov

      Radera
  3. Biskop Biörns artikel i gårdagens Dagen sträcker sig långt in i framtiden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Herr Andersson

      Framtiden är alla redan här - Biskopen har helt rätt beskrivet sakernas och tingelsernas ställning. Var och en av oss som läser denna blogg vet var dom finns enligt vad Biskopen har fäst på papperet. Quo Vadis?

      Vladimir Pravdoljubov


      Radera
  4. Det är alldeles förfärligt att man inte kan skilja på lag och evangelium. Samma okunskap rapporteras från Kyrkans hus i Uppsala där man har ansvar för mission. Om man tror att lag är evangelium beror det förmodligen på att man inte erfarit kraften i evangeliet. Man tror att vår tro är en tolkning av livet eller något i den stilen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Problemet är inte blott att inte kunna skilja på lag och evangelium utan att också inte kunna FÖRENA dem. / Magnus Olsson

      Radera
    2. Håller med dig. Först "orthotomeo" (2 Tim 2:15) sedan ortodoxi där lag och evangelium är förenade som indikativ och imperativ (Rom 6:17).

      Radera
  5. Kansliets personal slet i 1½ timme för att få ordning på minnesanteckningar. Inget dåligt dagsverke.Bra!

    SvaraRadera
  6. Men Dag, inte behöver man väl vara kalvinist eller papist för att hävda att "det vi gör berättar vad vi är"? (Sen finns det förstås en del som inte kan ses utan bara tros). Jfr den som hyperevangelisk betraktade Calle Rosenius i dagbetraktelsen för 3 mars: http://www.corosenius.blogspot.se/2013/03/jag-ar-den-som-rannsakar-njurar-och.html Jfr också Jakobs ord: "Visa mej din tro utan gärningar så ska jag genom gärningar visa de min tro." (Cit. efter minnet).

    SvaraRadera