söndag 24 februari 2013

Johanna plockar i Theos verktygslåda

I går kväll lärde jag mig uppskatta Theo Van Leeuwens verktygslåda för kritiska diskurser. Jag läste alltså skrattande Johanna Anderssons reflektioner på Kristen Opinion om hur twitterbudskap kan analyseras. Åskådningsexemplet var Helle Klein. Det kyrkliga livet visar sig ha underhållningsvärde. Det kan behövas i en dyster tid.

Dysterheten handlar inte minst om oviljan att komplicera. Polisen försöker i tunnelbanespärrarna fåp fatt på papperslösa. Det kan handla om 10 000 personer eller 50 000, ingen vet. Det har i den ordning vi har fattats beslut att de inte ska vistas i landet men de papperslösa gömmer sig. När polisen ska leta efter dem går de förstås på utseende. De flesta är mörkare i hyn - men kanske sämre klädda också. Blir poliserna rasister när de letar efter sämre klädda med mörkare hud? Ska de skämmas över sin arbetsuppgift?

Komplikationen är väl den, att det möjligtvis är det fattade beslutet som är fel. Men det vet vi inte heller. Några av oss har lite dystra erfarenheter av byråkratisk oförmåga när det kommer till flykting- och invandrarfrågor. Här kastas människor, som är välintegrerade i sitt lokalsamhälle, plötsligt ut - och här hanteras små barn på ett uppseendeväckande känslokallt sätt. Men har vi inte fri invandring finns det människor som inte ska vara här. När polisen leter efter dem, blir en misslyckad flyktingpolitik synlig för medborgarna - men felet ligger inte i spärrarna till tunnelbanan utan vid sammanträdes- och skriv-bord och handlar om politisk oförmåga och byråkratisk förmåga i sällsport olycklig kombination.

Jag har inte en aning om vad som ska göras mer än att debatten måste kompliceras. Det lokala exemplet är kravet på skolplatser för 300 barn på en campingplats, vintertid förvandlad till flyktingboende. De krav på skolgång som ställs kan Borgholms kommun inte fullt ut svara mot. Hur skulle man? 300 barn är fler barn än vad den närbelägna skolan har elever just nu. Hur många som får stanna och hur länge de blir kvar, vet ingen- det hör också till bilden. Det de kreativa lärarna gjorde, möttes av myndighetskritik. Eleverna fick äta hemma i tanke att det var bra att föräldrarna  hade ansvar för maten i stället för att sitta sysslolösa (pengar till mat fick de). Det var fel. Eleverna fick också basal undervisning i några ämnen - inte alla. Det var också fel. Att kommunen fortfarande bryr sig om att ta emot flyktingar torde inte bero på någon filantropi utan på att kommunen får pengar för verksamheten. Men nog måste debatten kompliceras om vi alls menar att det finns ett ansvar för flyktingen. Då måste vi väl bygga en sådan värld att människor kan leva i den?

Jag frågar alltså efter den verktygslåda som ger möjlighet att förstå vad som händer så att vi kan förändra världen utan att förändringskraven blir anslående plakatpolitik och intet annat. Lite konstruktiva och kreativa analyser, med andra ord för jag vill hanteras som en medborgare och vill ha information om skeenden i det land där jag är medborgare. Det är inte komplikationerna jag rädes. Det är bristen på komplikationer som blir det farliga.

14 kommentarer:

  1. " det kommer en tid då kärleken skall kallna hos de flesta"/ Magnus Olsson

    SvaraRadera
  2. Med tanke på de omfattande migrationsrörelserna i världen är det inte praktiskt möjligt för Sverige att leva med öppna gränser. Det gäller särskilt med tanke på att omgivande länder stänger ner sina gränser och att många av de som nu är i omflyttning eller överväger saken har en kulturell bakgrund som gör dem mycket svårintegrerade i vårt samhälle. Vi måste alltså med nödvändighet diskutera såväl volymer som prioriteringar. De som inte i lagens mening är flyktingar och saknar tillstånd att vistas i landet, ska avvisas.

    Det är polisens sak att verkställa de beslut som fattats i laga ordning. De förtjänar vårt stöd i det arbetet.Paulus har ett och annat att säga om den saken i Romarbrevet 13.

    Den som sätter sitt eget samvete över rättsordningen och saboterar polisens arbete, tar på sig ett stort ansvar.

    I delar av landet är bostadssituationen kaotisk. Här i Malmö/Skåne håller sjukvården på att braka samman. De anvisade resurserna står inte i någon rimlig proportion till de snabbt växande behoven och det beror inte på att områdets medborgare drabbats av översjuklighet. Skolorna i Malmö knäar under sin uppgift. Undervisningssituationen är på sina håll bedrövlig för både lärare och elever. Den svenska skolans undervisningsresultat är i fritt fall.

    I Talmud finns en liten rolig berättelse om hur answvaret för tolkningen av toran, Guds Ord, är lagt i människors händer, dvs de människor som är kvalificerade för den uppgiften.

    Toran är inte i himlen utan på jorden. Har majoriteten av rabbiner under bön och efter förnuftiga överväganden kommit fram till en viss bedömning, går det inte att så att säga överklaga till Gud. Den som sätter sitt samvete över majoritetens samvete begår heresi.

    Om det är så när det gäller Guds Ord, hur då inte så mycket mer när det gäller beslut i viktiga samhällsfrågor?

    Land skall med lag byggas är en god kristen princip och det är genom att laglösheten tilltar som kärleken skall kallna hos de flesta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dock är tvåregementsläran inte längre aktuell i Sverige. / Magnus Olsson

      Radera
    2. Du har så rätt Jörgen.
      Sverige kan inte vara hela världens samvete och känna plikt att ta emot alla flyktingar som söker sig hit. Det blir inte bara kollaps på sjukvård och undervisning utan också på lag och ordning. Det är märkligt, att när flyktingar flyr från krig och våld i sina hemländer, så är de ändå benägna att idka våld, förtryck och förföljelse mot människor i vårt land. Läs om detta på Anders Brogrens hemsida hur en iransk kvinna som konverterat till kristendomen blir förföljd av muslimer här i Sverige och kallas för otrogen som förtjänar att dö.
      Skall vi verkligen tolerera detta i vårt land? Det är nog hög tid nu att genast utvisa de invandrare som bär sig åt på det sättet. Det är ett underligt sätt att visa tacksamhet på när de nått frihet och trygghet i ett annat land. Jag tror du är bosatt i Malmö eller därintill. Jag vet vilka problem ni haft där med muslimska flyktingar som t.ex förföljt judar. Jag lever också nära muslimska invandrare och ser hur svårt det är att integrera dessa flyktingar till vårt sätt att leva och värdera. De har verkligen svårt att ta till sig en annan kultur och att försöka ta seden dit de kommer. Då uppstår problem och det värsta, jag ser ingen lösning på det problemet.

      "Präst från Skara stift"

      Radera
    3. Nähä? Är du för teokrati eller?

      Radera
    4. Fast vi har väl fortfarande att acceptera Pauli bedömning: "Det är inte för inte som överheten bär sitt svärd."

      Radera
    5. Biskop Göran, självklart men är det samma svärd som går genom Maria enligt Symeon i templet? / Magnus Olsson

      Radera
    6. Magnus. Om du menar att tvåregementsläran inte är aktuell i Sverige för att den inte används, så är jag med. Om du menar att den inte är aktuell för att den är obsolet är jag inte med. Vad menar du?

      Radera
    7. Broder/syster Anonymus! Jag gjorde en marginalanteckning till Magnus ang. tvåregementsläran, därför att jag tyckte att han avfärdade frågan om staten lite för enkelt. I sak håller jag med honom, och går längre, därmed kritiserande dig. Jag menar att tvåregementsläran, i den klassiska utformningen från reformationstiden, förutsätter ett borgerligt regemente som inser att det har fått sin makt från Gud och därmed är ansvarig inför honom. En sådan ansvarslinje finns ju som bekant inte i den moderna demokratin. Tvåregementsläran blir obsolet, då samhället är sekulärt. Staten har förvisso en uppgift given av Gud, men den får beskrivas på annat sätt.

      Radera
    8. Instämmer till fullo med biskopen också vad gäller mitt slarv om statsuppfattningen, utan någon bra ursäkt för mitt obotliga slarv men dock en förklaring, är jag en dålig matematiker. Min fråga om svärden var dock ej retorisk utan i den ligger mer än man först kan tro. / Magnus Olsson

      Radera
    9. Ps vid närmare eftertanke kanske man ev kan säga att tvåregementsläran är aktuell såtillvida att statschefen formellt är förpliktigad att vara evangelisk luthersk i Sverige. Monarkin kanske då kan sägas vara nån slags rest av regementsläran. Dock kan jag inte uppfatta det som särskilt betydelsefullt, men nått slags symbolvärde kanske det har liksom mycket annat av yttre former men jag är inte så särskilt begiven på tingeltangelsymbolik utan mer pragmatiskt lagd. / Magnus Olsson

      Radera
    10. Det är i enlighet med Guds vilja att det finns en fungerande rättsordning i samhället som skyddar medborgarna till liv och egendom. Så länge staten fullgör det uppdraget hederligt är den värd all respekt och ska av den kristne hållas för att vara Guds tjänare. Det är vad Paulus säger, och han talar här om den hedniska romerska statsmakten som inte drog sig för att blodigt förfölja kristna. Det oaktat är den Guds, Abrahams, Isaks och Jakobs Guds, tjänare, när den upprätthåller den grundläggande rättsordningen i samhället. Statsmaktens tro är alltså ovidkommande i sammanhanget. Därför hänvisade jag direkt till Paulus och inte till den klassiska lutherska tvåregementsläran som mycket riktigt är formad i en kontext där statsmakten/fursten självklart var kristen. Att den formen av tvåregementsläran inte är aktuell i Sverige för närvarande är jag fullt medveten om, men vad har det att göra med det Paulus säger i Romarbrevet?

      Radera
    11. Käre kollega från Skara stift, du har så rätt i att min hemstad är Malmö. Jag kan alltså på nära håll följa det som nu händer här. För stadens judar har situationen märkbart försämrats de sista tio åren och en del har redan gett sig i väg.

      Fast media och våra politiker ständigt försöker få det till att hotbilden och våldet hör samman med högerextremism, är det uppenbart för oss som bor här och inte har några förpliktelser mot den politiskt korrekta diskursen att hot och våld i första hand kommer från den radikala islamism som nu har vuxit sig så stark här att man inte drar sig för att på öppen gata överfalla en laglig judisk manifestation för en fredlig lösning av konflikten Israel-Palestina. Polisen som är politiskt styrd från inte bara Rosenbad utan även från stadshuset och Reepalu, valde då att upplösa den lagliga judiska manifestationen och låta slöddret inkl. dess AFA-svans behålla slagfältet, Stortorget. Äldre judar lämnade platsen gråtande, när minnesbilder från gångna onda dagar plötsligt fick aktualitet i centrum av Malmö. Polisens och stadshusets policy är att judarna får maka på sig, krypa tillbaka in i garderoben, göra sig osynliga, allt för den goda lokala harmonins skull.Det är ren kapitulationspolitik och inget annat. Reepalu har av politiskt-taktiska skäl, läs muslimska röster i Rosengård, valt att uppträda som dhimmi och lämna våra judiska medborgare i sticket. Vid uppföljningsmanifestationen var jag med och då skötte sig polisen bättre. De kom i stor styrka från hela södra Sverige och upprättade ett ingen mans land mellan den fortfarande tillståndsgivna judiska manifestationen och den motmanifestation som inget annat syfte hade än att fördriva judarna från platsen. Polisen envisades fortfarande med att de som med våld ville hindra andra att framföra sina åsikter hade samma rätt att på samma plats och vid samma tidpunkt genomföra sin manifestation. Det var givetvis ett politiskt beslut och inte ett polisiärt. I vår grannstad Lund hade polisen inget problem med att av ordningsskäl flytta Karl XII manifestationen till en avkrok i utkanten av staden. Då hade man ändå sökt tillstånd!

      Vid uppföljningsmanifestationen i Malmö fick jag trots den uppgraderade polisinsatsen en metallskruv i huvudet avskjuten med slangbella tvärs över torget. Jag salverades av min tjocka sibiriska bävermössa. Kvalitet betalar sig, kan man se.

      Radera
  3. Det blir fel när människor behandlas som boskap som kan fraktas hit och dit hur som helst. När invandraren/den asylsökande avhumaniseras och inte ses som lika viktig och värdefull som vi andra. Ibland blir det så i vårt fagra fosterland, och det stör mig oerhört. /Maria

    SvaraRadera