söndag 31 mars 2013

Låt oss hålla påsk!

Fram emot eftermiddagen kommer jag att vara lite mör. Påsknatt med fantastiska konfirmander som ministranter, de kan läsa det liturgiska skeendet, vet var de ska stå och frattar vad de ska göra. Vi drack GT-dricka (som i detta fall betyder Godtemplardricka) och det fanns alternativ. Godis som Patrik på Snäckan skänkt. 8 kilo skulle räcka länge, sas det. Nåja. En mamma sa - på mammors vis - till sina telningar: "Nu räcker det!" men då kunde jag sannfärdigt svara: "Det har du inte en aning om." Sedan tog vi fram lite plastmuggar så att barnen kunde härbärgera godiset.

Påskens ljus som vi sjunger om och så solen som lyser in i kyrkorummet, körsången och i predikan kom Thomas av Aquino, Albertus Magnus och Herbert Tingsten in. Vem hade kunnat tänka det på förhand? Tingsten? Han var så åskrädd att han kastade sig ner under trägårdsbordet om han hörde åskan och grät. Hade Gerd och Herbert gäster på middag, kunde Herbert komma att tänka på döden och ylande brista i gråt. Fascinerande - och rätt tacksamt att man slapp vara med - för Herbert hade ju rätt och fel. Döden är en fiende och den kan man fundera över under ylande gråt - men gråten kan stillas och tystna för döden är en besegrad fiende. Hade Tingsten kommit på hur problemet är löst, hade han kunnat leva ett liv med mindre ångest. Långfredag, påsknatt och påsknatt visar sig för den som ser alternativen vara kraftfulla händelser.

I natt var jag som tidigare och välsignade folket på Kalk i Löttorp. Lite gripande att bland allt annat som händer på det påskyra Öland så proklamerades i annonsen också "syndernas förlåtelse". Färre på Kalk än förra året - men det styrs förstås av vädret. Snöfall hade aviserats, men norra Öland är solrikt också nu. Snön var några flingor i fredags, ingenting mera.

Ni hörde väl nyheten, förrestren? Kristus är uppstånden!

10 kommentarer:

  1. Ja, Han är sannerligen uppstånden från de döda.

    SvaraRadera
  2. Härligt att kvinnorna vid graven och de dit springande lärjungarnas iaktagelse, förs samman till ett kerygma men likväl är graven bara tom, tom precis som utrop och proklamationer, kerygman, innan de trötta emmausvandrarna känner igen honom, och det sker när den brutne bryter tillsammans med de brutna. När diakoni och andlig erfarenhet, Kristi person och verk, inte är Åtskiljda men brutna. Då är det påsk mer än kyrkoår, riter och almencka säger , då är det påsk större än påsken! Då är det i evigheten slaktade lammet mer än den här eonen förmår ta in, och likväl här. Det ät inte påsk än. Själv gjorde jag ett försök att fira midnattsmässa, det ändade med så stor tristess att jag gav upp och gick hem och la mig, i väntan på emmausvandrarna. / Magnus Olsson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det sägs dock om "lärjungen som Jeus älskade" att han "såg och trodde"! Annars är ju det att lärjungarna inte omedelbart fattade vad som hade hänt, ett tecken på att det inte handlar om några "skickligt hopdiktade sagor".

      Vad gäller midnattsmässan, som ju jag också deltog i (S:t Stefanus koinonia är dessvärre för liten för att mäkta med en meningsfull påsknattsmässa), förstår jag din reaktion. Prästerna firade den med stor ambition, men på något sätt saknades inlevelse. Men jag vet hur det är: påsknattsmässan är en komplicerad gudstjänst att leda. Man behöver ha erfarenhet, och det får man nu bara en gång om året. Så vitt jag förstår, var det här första gången som den här gruppen präster firade den. Det blev dock något bättre i fortsättningen, så du skulle ha gjort ett gott val om du stannat kvar.


      Radera
    2. Beklagar om mina ord uppfattades som kritik av kollegor, så var det inte menade. Det var mer tänkt som en kritik av mig själv, min oförmåga att hålla mig vaken i alla bemärkelser. De två lärjungarna på vägen fick en genomgång från Skrifterna, från Mose, så väl hemma läste jag ett kort stycke ur den goda boken " Kristus i Mose", somnade och drömde märkligt nog om hur det var hemmavid förr. Roligt att springa på varandra, " spontana livsytttringar" som Lögstrup säger, också han en god lärare. Glad att det blev bra för dig, du har säkert rätt, jag borde stannat, men som sagt, lättjan, lättjan, denna lättja. / Magnus Olsson

      Radera
  3. Ja, Han är sannerligen uppstånden! Vilken glädje! Vilken skatt vi har!

    SvaraRadera
  4. Ja Fader Dag, Kristus är uppstånden, och
    Tack och Lov för det ! hälsar Arne

    SvaraRadera
  5. Nu kommen är vår påskafröjd: Pris, Jesu dig i himmelshöjd! Ur gravens djup befrias vi, När själv därur du framgår fri./G:la psalmboken 104.
    Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden för alla på både norra och södra Öland./Gustaf Björck

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, han är sannerligen uppstånden, för oss i Stockholms innerstad också!

      Radera
  6. Klokt och riktigt som vanligt.
    Glad Påsk!

    SvaraRadera
  7. Förlåt att jag passar på att återge en anekdot om Herbert Tingsten:

    Alla vet ju att HT var mycket fast i sin övertygelse oavsett vad den gällde, att han stred för den in i det sista, men att han också kunde vara djupt ångerfull och fylld av ruelse om han kom på andra tankar.

    Vid en middagsbjudning hos goda vänner kom diskussionens vågor att gå höga, efter en stund blev HT så exalterad, ja rent ut sagt urförbannad, att han högröd i ansiktet for upp från middagsbordet och rusade ut i tamburen, slet åt sig sin överrock och sina galoscher, försvann ut genom ytterdörren och slängde igen den bakom sig med ett brak. Efter några sekunder slets dörren emellertid upp igen, HT rusade in i rummet med den ena galoschen i handen och rocken utochin och skrek: "Om jag ringer imorgon och ber om ursäkt så menar jag det inte!" och så försvann han ut igen.

    SvaraRadera