fredag 6 september 2013

Det helt skamlösa

Jag återkommer till valen - kyrkoval och val av ärkebiskop - och händelserna runt valen men just nu måste jag landa i en annons från Svenska kyrkan. Jag hittade den i tidningen Magazinet, 5 sept. Jag uppfattar Magazinet som en reklamtidning med artikelinslag. Håll i er, för nu citerar jag rakt av:

"Visste du att Svenska kyrkan finns där ingen annan gör det?
De allra flesta av oss njuter av varandras sällskap. Ibland utan att reflektera över det. Men det finns alldeles för många som känner sig ensamma. Det gör vi något åt. Genom Svenska kyrkans diakonala arbete får många ensamma och utsatta människor stöd, hjälp och ibland bara någon att prata eller ta en fika med. En vän är sällan längre bort än närmaste kyrka. Du visar din kärlek genom ditt medlemskap. Tillsammans gör vi skillnad."

Men detta är väl inte sant? Befinner sig Svenska kyrkan nattetid på det underbemannade äldreboendet där personalen inte hinner med? Kan man säga att den döende som ligger där, gör vi något åt genom vårt diakonala arbete? Nattvaket hinner inte - men vi! Eller är detta en förljugen självbild, som inte har särskilt mycket med verkligheten att göra?

Jag far närmast fysiskt illa inför denna annons. Våra resurser är små. Ett och annat som är bra, kan vi göra - men bara ett och annat. Men vad är det för vän som är i den under veckans dagar och ibland under ett par veckor stängda kyrkan? Inte ens stadsdelskyrkan kan skryta med att göra särskilt mycket för de utsatta eller ensamma.

Vart syftar reklamen?
Är det budskapet till en burgen medelklass att ni behöver inte bekymra er över att en gammal förälder sitter ensam? Lägg kyrkoavgiften så kan ni strunta i fjärde budet! Det är i sig en biblisk hållning, Matt 23:23 - med tionde av dill, mynta och kummin till det religiösa systemet behövde fjärde budet inte bekymra. Det är bibliskt men bara på så vis att Jesus gjorde upp med fariséerna just för den hållningen. Finns det inga larmklockor som ringer inför det sanningslösa och/eller det fariseiska i den kyrkliga reklambranschen?

Nu var det dumt av mig att påpeka detta. Jag fick skäll i går för att jag var sarkastisk på pressvisningarna i stiftet. Sarkastisk är man när man säger att folk bluffar valmanskåren. Jag borde vid min ålder veta bättre, förstår jag. Vi ska låtsas överens.Vi har så mycket gemensamt. Men det är bara en delsanning. En annan delsanning är att det håller på att gå Svenska kyrkan riktigt illa. Jag tror mig ha nämnt den saken i förbigående tidigare. Och man kan förstå varför.

I gårdagens Smålandsposten läste jag att i Älmhult gäller saken nyansskillnader mellan listan Kyrkans Väl och Socialdemokraterna och inte så mycket strider. Kanske inte. Man blir glad. Men så läser man socialdemokratens ord till den kyrkligt välsinnade: "Överlag kan man väl säga att det är mer gudstro på er lista och att ni står närmare gudstjänstarbetet, medan det vågräta arbetet är mer viktigt för oss. Det finns ju en hel del inom kyrkan som inte direkt har med gudstron att göra."

Där satt den. Nyansskillnader!

Jag spelar Peps Persson för att pigga upp mig. Och inser att Frimodig kyrka verkligen är det verkliga alternativet i kyrkovalet. Vilken låt med Peps? Självfallet låten Sicket elände. Man kan hitta den på nätet.


10 kommentarer:

  1. Hallandsåsen har sprungit läck, men den gick att laga (10 miljarder senare).

    Kyrkoskeppet har sprungit läck. Länspumpen med.

    Vem ska förbarma sig över skutan? Vem älskar SvK till döds?

    SvaraRadera
  2. Det finns INGENTING inom kyrkan som inte direkt har med gudstron att göra.

    Eller snarare, det BORDE inte finnas.

    Om man inte har förstått det, så har man missat vad det är att vara kyrka, d.v.s. Jesu efterföljare i gemenskap kring ordet, bordet, bönen och vittnesbördet.

    Visst finns det saker i mitt liv som jag skulle vilja gömma för Gud, men det borde inte vara så. Inte heller borde något i kyrkan frikopplas från gudstron.

    Genom sin retorik i kyrkovalet har jag släppt alla tankar på att rösta på (S) i de kommunala valen.

    SvaraRadera
  3. Vad blev det nu av kyrkosynen? Finns inte de kristna på äldreboendet både i form av boende och personal? Blev de inte rustade av mötet med den helige i söndagens gudstjänst? Men du har alldeles rätt om kyrklig verksamhet!

    SvaraRadera
  4. Svenska kyrkans situation kan beskrivas med orden från Ps 80:13ff.
    Ämbetet och äktenskapet behöver bli upprättade.

    SvaraRadera
  5. Peps. Jo jag tackar! Hans musik spelas ofta här hemma. En av mina favoriter är "Oh boy". Inledningen

    "Oh boy! Vilket vackert väder, solen skiner idag. Oh boy! Inga tunga kläder behövs och det gillar jag. Så opp och hoppa det är sol idag. Och en sån dag kan man inte ligga och dra. Nej lämna idet och häng med mej ut. För sommarn´ kommer nu är vintern slut."

    sjunger jag gärna för maken på morgonen, när han inte kommer ur sängen med önskvärd fart.

    En kortversion av låten finns här: http://www.youtube.com/watch?v=CIMLsj0TUxQ

    Apropå sossarna i Älmhult: Det finns ingenting inom kyrkan som inte har direkt med tron på Gud att göra. Ingenting. Peter Kreeft skriver i sin bok "Börja be på nytt" om hur vi inte bara ska be medan vi arbetar utan be I arbetet. Istället för att skala potatis för att vi vill äta dem skalar vi potatis för att vi älskar Gud och för att Han vill att vi ska skala potatis. Kreeft citerar också en broder Lorens som säger "Lyft upp ett strå från marken för Guds kärleks skull". Det ger perspektiv. Ingenting finns som inte har med Gud att göra.

    SvaraRadera
  6. Fader Dag,

    Fick ni besked om hur man ska fira en rolig begravningsgudstjänst? Nähä?

    Och den senaste hädelsen att Jesus skulle rösta (s)?

    Är det inte bättre då att dra den lokala församlingen ut ur rikskyrkan?

    Skenkyrkan (S)vek sjunker som "Titanic" - Dags att rädda hjorden...

    Johanna Stierhöök

    SvaraRadera
  7. Saker kan förändras, visst.

    Men den utgående generationen är rimligen den sista, som till majoriteten både är medlemmar i SvK och åtminstone på något sätt tror på en Gud. Kanske, kanske, kan medlemskapet om någon generation landa runt 25%, men nedgången lär inte stanna där. Bland yngre är tron på en gud, d v s Gud, nere runt en tredjedel. Var tron på Kristus som Guds son och världens frälsare ligger, vill nog inte kyrkans folk veta. Lika lite som betalningsviljan till den kyrkliga organisationen. De lär få veta det. Men dagens kyrkomedarbetare lär kunna få ut sina löner och pensioner ändå. Det är ju alltid tryggt att veta. Systemet är trögt. Att ev arbeta upp en ny kyrklighet, är också trögt. Ytterst trögt. Få orkar, begriper, vill eller kan. Där hjälper nu inga verksamheter och tjänster. Inte mot otron och bristen på religiös erfarenhet och goda exempel.

    Vilka blir kvar? De udda, de som inte fattat någonting, de dumma? Redan är tro och kyrka en karriärbelastning och i tilltagande grad en social dito. Jag tror inte att så många ensamma vill riskera att hamna i den religiösa fållan. Den flyr man snarare om man är ensam. Ensamheten lär bli etter värre där bland de kristna kufarna och åldringarna, tror man.

    Vi är redan där. Kristna betraktas alltmer som lovligt vilt, skadedjur och farliga omstörtare, islamisters likar, Knutbyfolk allihop. Militären tränar redan scenarier där olika kristna extremistgrupper hotar samhället. (Ja, man kan ju inte gärna träna för fall där islamistgrupper agerar, eller hur?) Vi är tillbaka i Romarrikets situation. Än så länge bara osynliggör, diskriminerar, sorterar bort och tystar man oss. Men snart stundar nya tider! Ren ateism är utan framtid, tror jag. Däremot lär någon form av ekologistisk, sekulär massväckelse stå för dörren, liksom sociala, sekulära massväckelser som religionssubstitut präglade 1900-talet. De ekologiska lär liksom de sociala rörelserna hänga ut kyrka och kristna som sina främsta motståndare, vid sidan av de alltid och par préferènce skyldiga judarna, naturligtvis.

    Après nous, le déluge!

    Tant Svart

    SvaraRadera
  8. Dag, kan du med din erfarenhet från "de stora" kyrkliga sammanhangen (jag syftar på t ex kyrkostyrelse och kyrkomöte) hjälpa oss med ett, måhända, teoretiskt problem?
    Att protestera mot utbudet av "program" och kandidater genom att blankrösta gör ju enbart att min röst räknas som ogiltig, något att enbart ignorera. Men om t ex 51 % av de inlämnade rösterna till det lokala kyrkovalet är blanka - vad gäller då? Kan man bortse från majoriteten? Om det finns en gräns, var går den? Har man öht tänkt på det i Kyrkolagen? Tyvärr finns inte nämnda bok hos oss numera.

    Jag i Halland

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är underligt att blankröster räknas som ogiltiga. Det säger ju faktiskt väldigt mycket att någon bemödat sig med att ta sig till vallokalen för att lägga en blankröst.

      Antagligen räknas blankrösterna som ogiltiga eftersom det inte finns några människor på röstsedlarna som kan besätta posterna i kyrkoråd m.m. Det vore dock intressant att se vad som hände om blankrösterna räknades som fullgoda röster och motsvarande andel poster lämnades obesatta. Det skulle kunna bli riktigt välgörande.

      Radera
  9. Sådär skriver dom bara för att vanligt folk ska tycka att kyrkan gör bra saker. För att vanligt folk som är medlemmar inte ska gå ur, för då kanske många som jobbar i svenska kyrkan förlorar sina arbeten och det är inte bra.
    Ibland verkar det som att vårt primära uppdrag är att se till att så få som möjligt begär utträde, att det är det som allt går ut på när man är anställd i denna organisation.
    Men så illa kan det väl ändå inte vara? Hoppas jag. /Maria

    SvaraRadera