onsdag 16 oktober 2013

Oktoberfestligt

Vi har Oktoberfest i Högby i kväll. Jo, vi firade i söndags också och nu är vi inne på ett slags festligheternas ärevarv. Naturligtvis blir det Stimmung, den stämning som infinner sig med korv från Rosas Handel och surkål samt Rolands potatismos, öns mest framstående mos. Mariestads Nollöl ligger på kylning - liksom alternativ till dem som inte kör bil.

Lite roliga kommentarer ska vi nog fälla om Dagens Segloras chefredaktör, en fromsint missionsförbundare som uppträder med levande ljus så fromsint puttinuttigt som bara gamla missionsförbundare kan få till det. Han var nöjd med ärkebiskopsvalet. Det förekommer också i media en hel uppsättning andra kommentatorer, som kan misstänkas ha det gemensamt att de inte söndag förmiddag återfinns i församlingens gudstjänst. Partierna ska skämmas skriver Lena Mellin. Vi har inte haft någon kvinnlig statsminister. Så står väl hoppet till SVERIGES ärkebiskop. Tydligare än nu kan vi inte se att för somliga är ärkebiskopsvalet en fråga om något helt annat än den fråga t ex jag ställer - och ställt i 48 år utan vettigt svar. Hur är det efter Herrens vilja med Kyrkans präst- och biskopsämbete? Det är i en ockuperad kyrkoprovins fortfarande en vettig fråga. Den enda vettiga i sammanhanget.

Själva den klerikala hållningen är densamma. Mer av samma! Nystart skulle det bli med kvinnliga präster 1960. Det blev det inte. Folket gick i kyrkan i större utsträckning innan beslutet om kvinnliga präster, kan man konstatera. Sedan skulle det bli nystart med kvinnliga biskopar - och det blev det inte heller. Men nu! Med en kvinnlig ärkebiskop kommer nytändningen. Det går jag inte på. Och så upprepas det där om hur akademisk hon är, doktorn Jackelén. Det är lite Goebbels över det hela. Upprepa tills upprepningen blir etablerad sanning.

Antje själv tyckte att det var "naturligt" att vi nu fick en kvinnlig ärkebiskop. Det är kanske så om man med "naturligt" menar "logiskt", mer av samma. Eller om man med "naurligt" menar något som föga har med Kyrkans livsprincip att göra - "nåd". Annars är väl egentligen ingenting, absolut ingenting, i Kyrkan särskilt naturligt utan närmast onaturligt; under, jungfrufödelse, uppståndelse och efterföljelse, t ex. För det kan väl inte vara så att den fallna människans natur kräver egen religion, inte uppenbarad?

Antje förs fram som samtalspartner. Det har inte övertygat mig. I TV4:s nyheter kunde man se ett prov på den saken när Antje vänder begrepp. Vad folk kritiserat henne för, handlade om Svenska kyrkans inre sekularisering. Eva Hamberg och Bettan Sandlund har varit fullt begripliga men begreppet vände hon till att vi - och begreppsvändningen är otillständig  - har för lite sekularisering.

"Om man med sekularisering menar att man vill gå i dialog med samhället, kan vi inte få nog med sekularisering." Det kan man säga - men fiffleriet tar inte upp invändningen undviker frågan. Hon förfaller till något som Gogarten körde med - förfaller till tyskeri - för att undvika sak. Så ska vi alltså ha det i fortsättningen. Herrefolksfasoner är detta. Inte herdasinne, inte dialog. Och det är dåligt ledarskap, en brist på lyhördhet och allvar. En riktig ärkebiskop lyssnar till vad folk som brukar gå i kyrkan har för frågor och bekymmer. Här har frågats på allvar och Antje avfärdar med några glosor. Går ni verkligen på det?

Jag häpnar att ytterligare något som påståtts om Antje visar sig inte stämma. I min akademiska skolning fick jag förresten lära mig att vi ska undvika begreppet "man" - för det träffar alla och ingen. Varför kunde vi inte fått en ärkebiskop som haft egna meningar OCH lyssnat på och svarat på invändningar? Så som församlingspräster måste göra.

Nå, jag röstade inte på Antje Jackelén. Vi var tre i Växjö som röstade på Ragnar Persenius och i landet 100 till. Vilka tre kan det ha varit i Växjö stift, tro? Jag, Bertil Olsson, tror jag, och ?....
Vilka röstade på henne i landet? Röstade de utan kännedom vare sig om frågor eller person? De som på sin kammare under bön fått fram en kandidat eller de som följde partilinjen, som vilka fastställt? Kanske var det dock "eine fabelhaftig gut organisierte Spontaneität." Vad vet jag - fast jag frågat och frågat, vet jag så lite.

Jag talade med en kvinnlig präst. Hon sa: "Med ärkebiskopen är det som med kungen. Betydelselöst." Kanske. Och då är det trots allt illa. Illa att Antje Jackelén tycks oförmögen att samla Svenska kyrkan och illa med alla överord om vilken hejare hon är - för det är hon nog faktiskt inte. Vi behöver något annat och något mera.

Så bra att det gives tillfälle till lite Oktoberfest.
Ein Prosit der Gemütlichkeit!

9 kommentarer:

  1. Om Nietzsche var en favorit för KG kanske Heidegger kan bli det fö AJ, men det verkar inte vara fallet ännu. Heidegger skriver angående das Man :Durchschnittlichkeit ist ein existenzialer Charakter des Man. Man kan fråga sig varför det manliga är så eftersträvansvärt för vissa kvinnor?

    SvaraRadera
  2. Bloggardags varningar klingar lika ohörda som varningarna inför John F Kennedys charmkandidatur.

    Det fanns lik i den amerikanske presidentens last. Envist hintar Bloggardag, att Charmantje släpar på oredovisad barlast.

    Kanske blir ändå Antje en av de stora, något av en svenskkyrklig Kennedy, trots varningarna.

    Om ett årtionde har vi facit.


    Tant Svart

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja hon kanske blir en SvKs JFK, men är det en bra eller dålig sak? En ikon för radikalerna. Visst. Men vad åstadkom han egentligen? Var han inte en av alla de som mest sa rätt saker?

      Populisten

      Radera
  3. Förr skulle en tänkbar kyrkoherde "provpredika".
    Varför inte en äb-kandidat?
    Vadå hinner inte runt hela landet!
    Har man inte hört talas om "nätet"?

    LG

    SvaraRadera
  4. Det slog mig under gårdagskvällens förstämning att detta kanske kan leda till något mycket gott. Vi kristna blir helt enkelt tvungna att ompröva vårt medlemskap i Svenska kyrkan. Många kristna kommer säkert att lämna Svenska kyrkan och söka sig till kristna gemenskaper. Vi visar att vi tar vår tro på allvar och på så sätt kan det hela leda till att Kristi kyrka i Sverige växer.

    Dessutom undrar jag om inte Jackelén blir inte bara den första kvinnliga ärkebiskopen utan också den sista ärkebiskopen. Redan när staten och Svenska kyrkan skulle skiljas åt var Riksskatteverket mycket tydligt med att det inte ville sköta uppbörden av kyrkoavgiften. Det tvangs man dock gå med på (för att skiljandet alls skulle bli av). Nu har verkets kvarnar malt och begravningsavgiften blir lika över hela landet (bortsett från Stockholm och Tranås). Därmed är det väl krattat för att låta trossamfunden inhösta sina avgifter på egen hand. Hur många av slentrianmedlemmarna tror ni kommer att betala när de får räkningen? Och vad ska man göra med dem som inte betalar? Utesluta? Skicka ett inkassoföretag på? Det kan bli en lustiger dans. Kanske nödvändig för att rädda kristenheten i Sverige.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Elisabeth! Du fick mig faktisk att mitt i eländet dra på smilbanden, ja, t o m fnittra lite stilla!

      Jag i Halland

      Radera
    2. Bästa Elisabeth, Du har helt säkert rätt i din bedömning av det jordskred som skulle inträffa om uppbörden av medlemsavgiften inte längre ombesörjdes av Riksskatteverket, som i sin tur gärna vill bli befriad från uppgiften. Ur inte bara verkets utan även statens synpunkt borde arrangemanget vara problematiskt. Här ska man sitta och avgöra vilka samfund och på vilka grunder som ska få denna service från det allmänna. Det blir ett stycke statlig religionspolitik, en sammanblandning av stat och kyrka fast man sagt sig vilja dra en tydlig gräns där. Detsamma gäller de skattemedel som utdelas till vissa samfund efter av staten fastställda regler. Förfarandet har tidigare ursäktats med att de "fria" samfunden skulle få något, när ett samfund, SvK, åtnjöt en av staten priviligierad ställning. Den ursäkten ekar något ihålig vid det här laget. Sanningen är väl att det ansågs politiskt nödvändigt att avveckla SvK:s speciella ställning, inte minst därför att statligt reglerade prästtjänster gjorde det mer komplicerat att utrensa "gammaltroende" präster, medan det politiska intresset att bedriva statlig religionspolitik består, dvs. uppmuntra sådana religionsyttringar som anses positiva ur en övergripande samhällssynpunkt och alltså sammanfallande med den s.k. värdegrunden som man numera besjunger från politiskt håll i närmast religiösa tongångar. Lite komiskt är det ju att när SvK sekulariseras i rask takt, då blir staten en sekulär kyrka vars värdegrund man måste omfatta bokstavligen. utan symboliska omskrivningar. Med förnuft och hederlighet har detta inget att göra, men desto mer med politiskt intresse. Den s.k. värdegrunden, det vänsterliberala, sentimentalt svamlande mångreligiösa multikulti projektet, har givetvis inte mer förnuft för sig än katekesutvecklingen från 1878 eller Karl XII:s bibelöversättning från 1703 i Fridsförbundets utgåva. I jämförelse med den modernistiska sörjan omges 1878 års version närmast av ett förklarat ljus. Så, nej, Elisabeth, jag tror det kommer att sitta hårt åt för Riksskatteverket att bli befriat från sin börda. Den här sörjan ska köras ner i halsen på oss med statsapparatens hjälp.

      Radera
    3. Håller med dig, Jörgen, men jag tror att sörjan snart är tillräckligt nerkörd (enligt statens sätt att se). Det går snabbt nu. Tisdagens val var ett rejält kliv mot stupet.

      Radera
  5. I Kyrkans Tidning var ett av lovorden om ÄB electa att hon visat prov på "principfast ledarskap". Detta låter som en omskrivning för en besserwissrig boss. Ty vidare 'intellektell' tycks hon då inte vara. Den som lever får se.

    SvaraRadera