onsdag 20 november 2013

Herr Låtsaspresident Larsson


Kl 19.30 kan man på webben se herr Låtsaspresident Larsson öppna kyrkomötet. Han har inte varit i kyrkomötet längst tid med en egendomlig - men kreativ - räkning ska han gälla som ålderspresident. Jag känner förstås kravet att den som verkligen varit längst tid i kyrkomötet hälsar ledamöterna - så här kommer ett tal till uppbyggelse, just det som efterfrågats på denna blogg.
"Den som varit med i kyrkomötessammanhang längst tid blir ålderspresident och får uppgiften att hälsa ledamöterna i det nyvalda kyrkomötet välkomna. Välkomna alltså till kyrkomötet 2014-2017 och dess första valsammanträde. Valsammanträdet är en nyordning för att resultatet från kyrkovalet ska få ett snabbare genomslag och uppgiften nu är alltså val. Nästa år möter sakfrågor att läsa in, överväga, behandla och besluta.
En ledamot av Svenska kyrkans kyrkomöte är med i en exklusiv gemenskap – men då är det inte kyrkomötet jag syftar på utan Kyrkan. Den är en gemenskap med Den Helige Treenigheten, med änglar och ärkeänglar, med apostlar och martyrer och en gemenskap genom årtusenden. Där är vårt sammanhang. En apostolisk Kyrka som är exklusiv och gränslöst inklusiv. Det ligger i det som kallas apostolicitet. Kyrkan hör ihop med apostlarna, deras tro och ordningar och det är denna apostoliska Kyrka som av Herren själv är sänd i världen att möta människor och locka in dem i trons äventyr. Det apostoliska förvaltar evangeliet och förnyar evangeliets uttrycksformer, det är själva det apostoliska uppdraget. Och där får vi vara med. Svenska kyrkan uttrycker om sig själv att hon är en apostolisk kyrka.

Men beslutsfattandet då? Nådegåvan att styra är inte den viktigaste. Det finns en uppräkning över nådegåvor och där hamnar styresfunktionen näst sist ( 1 Kor 12:28). Det ska beslutsfattare påminna sig.  Att hjälpa är en viktigare gåva, t ex. Men beslut måste fattas. Det sker, menade biskop Gottfrid Billing, genom att vi övertygar varandra med goda argument men det sker också i samtalet med trons människor i alla tider. G.K. Chesterton påpekade, att Kyrkan är den verkliga demokratin för där får man ett ord med i laget fast man är död. Alltså läser vi och samtalar med evangelister, apostlar, kyrkofäder och kyrkomödrar tiderna igenom. Vi förvaltar ju något som de en gång hade hand om – och vi gör det i gemenskap med dem och nyfikna på deras erfarenheter därför att de var som vi – människor med människors grundfrågor.
Det betyder att läsning är en livsform i och för beslutsfattandet. Några av den kristnas trons portalgestalter är läsare. Dominikanermunken Thomas ab Aquino läser och systematiserar sitt vetande. Det var då 1200-tal och hans kunskap är bedövande imponerande. Hans munkbroder Albertus Magnus läser också och det sägs om honom att han visste allt om allt som det var värt att veta något om men han läser inte bara. När han vandrar – och han vandrade mycket och kallades efter sin fotbeklädnad ”Sandalen” – ser han sig nyfiket om för att i allt se Guds verk och avsikter. Av Albert menar jag att vi ska öva den goda nyfikenheten, den som alltid vill se lite mer. Den hållningen gör debatterna och samtalen spänstiga och besluten klokare – förutsatt att vi minns att vår fina gemenskap trots allt inte är kyrkomötet.

En sak till: kyrkomötet är en plats för vänskap. Här möter vi personer som vi annars inte skulle träffat och upptäcker att vi tycker om dem. Lars Rydje (S) var ålderspresident tidigare. Jag räknar honom till mina vänner. Det är en vänskap där vi talat både personligt och principiellt, delat erfarenheter av livet och kyrk-livet. Vi drar inte säkert samma slutsatser när vi behandlar kyrkopolitiska frågor, vilket självfallet för mig blir en obegriplighet jag dock kan leva med. Får jag önska gamla och nya ledamöter något alldeles särskilt så är det förstås att ni ska hitta vänner här, i nomineringsgruppen och utanför den. Det blir lite lättare när vi går att sakbehandla frågor då än när vi positionerar och väljer, kan jag säga.
Välkomna till ansvarstagande i kyrkomötet och med dessa ord förklarar jag Kyrkomötets 2014-2017 valsammanträde öppnat."

Jag fick frågan om det ska vara så viktigt att vara ålderspresident. Alls inte. Men ska den vara ålderspresident som varit längst tid i kyrkomötet ska man väl räkna rätt och hitta den nämnare som gör att man korrekt kan jämföra kyrkomötena 1979 och 1982 med kyrkomöten efter den nya ordningen. Kan man nämligen inte räkna rätt, har kyrkomötet fått en låtsaspresident. Det kanske är rätt symtomatiskt för Svenska kyrkan. En låtsaspresident som är en tankekonstruktion.

12 kommentarer:

  1. Underbart Hr Real-President ;) (låter nästan som Grönköping, och det är väl det Kyrkomötet har blivit, ett utskott till LO emerita)

    SvaraRadera
  2. Tack för detta uppbyggliga tal. Under rådande förhållanden torde CoS i högre grad betyda Centern och Socialdemokraterna än Church of Sweden. Det intressanta inträffar nu när "Kvinnas behörighet till kyrkliga ämbeten" om vi får citera SOU:48 nått sin höjdpunkt med Jackelén som äb då börjar liberala lutheraner tjata om att det inte finns något särskilt ämbete. Tidigare har man förnekat existensen av klassisk teologi. Man förnekar allt utom sina egna tankekonstruktioner. Det innebär CoS (läs centern och sossar) försöker utplåna (CoS) läs Church of Sweden. Det har kanske är väl att ta i, men i det stora perspektivet ser vi att draken rasar mot kvinnan (Maria, Kyrkan) och strider mot hennes andra barn, de som håller Guds bud och Jesu Kristi vittnesbörd. Tillsammans med Luther kan då CoS (Church of Sweden) med det särskilda apostoliska ämbetet såsom CA 5 vittnar om sjunga: Guds ord och löfte skall bestå... ske blott som Gud befallt. Guds rike vi behålle.

    SvaraRadera
  3. Det var ett fint anförande!

    SvaraRadera
  4. Ord och inga visor. Tidlöst.

    SvaraRadera
  5. När den legitime ålderspresidenten har fullgjort sitt uppdrag kan det vara skäl att motivera legitimiteten, inte minst med hänsyn till vad som står ovan och vad som framkommit i ett antal tidigare inlägg på denna blogg. Detta rent av utan att påstå att Dag låtsas att han har varit ledamot längre tid än vad som egentligen är fallet.

    I 11 kap. 8 § i kyrkoordningen sägs att vid ett nyvalt kyrkomötes första sammanträde utövas ordförandeskapet till dess ordförande valts "av den som har varit ledamot längst tid". Om flera har lika lång tid utövas ordförandeskapet av den till åren äldsta personen. Det som står i kyrkoordningen är som jag ser det något annat än när Dag skriver om att ha "varit i kyrkomötet längst tid." Det sist citerade kan vara fråga om hur lång tid man tillbringat på kyrkomötessammanträden. Det kan lämpligen kallas sammanträdestider. Det är ingen tvekan om att Dag har längst sammanträdestid av dem som valts för kommande mandatperiod. Med min lite bisarra läggning har jag räknat fram en sammanlagd sammanträdestid för Dag. Den motsvarar nära nog ett kalenderår, 362 dagar. En förutsättning är att jag förhoppningsvis räknat rätt och att Dag inte varit frånvarande en eller annan enstaka sammanträdesdag, Det sistnämnd har jag inte försökt kolla. Det kan finnas gränser även för det bisarra. Den som har varit ledamot oavbrutet sedan 1983 har med samma förutsättningar 324 sammanträdesdagar. Någon kanske tycker att dagar är ett väl grovt mått eftersom inte alla utskott ägnat sig åt nattarbete som Evangelisationsutskottet när beslutet om 1986 års kyrkohandbok bereddes eller var kvar lördag-söndag som Andra kyrkolagsutskottet när 1999 års kyrkomöte skulle besluta om kyrkoordningen. Men, som sagt, det kan finnas gränser för bisarreriet.

    Om någon frågar mig om jag är ledamot i Vattholma samfällda kyrkofullmäktige skulle jag svara "Ja". Jag skulle inte säga att nej inte för tillfället men jag var det ett par timmar för ett par veckor sedan när vi hade ett budgetsammanträdet och så var jag också ledamot någon timme i maj eller juni när vi fastställde bokslutet för 2012.

    Ledamotstid och sammanträdestid är som jag förstår det olika saker. Ledamot är man under den tid för vilken man är vald, alltså under mandatperioden. Här blir det vid en formell beräkning av ledamotstid lite knepigt. Det fanns inte vad vi vanligen kallar mandatperioder före 1983. Det fanns förslag om införande av en sådan ordning redan tidigare. Vill man se detta kan man titta i "Kyrkomötets grundlagsenliga befogenheter" (SOU 1955:47) sid. 226 ff. För tiden före 1983 valdes man till ett bestämt kyrkomöte och var därmed bara ledamot de 35 dagar som kyrkomötet varade. Från 1983 har det varit först i huvudsak treåriga och sedan fyraåriga mandat perioder. Har man kontinuerligt varit ledamot sedan 1983 har man därmed varit ledamot i 31 år. Dag gjorde ett uppehåll i ledamotskapet i fyra år. Det ger med en enligt min mening korrekt beräkning av ledamottid 27 år och 70 dagar. För min personliga del kan jag tycka att en helt korrekt beräkning leder till knepigheter när det gäller vad som kan anses som rimligt. Det krävs drygt 41 "gamla" kyrkomöten för att motsvara en nutida mandatperiod. Genomsnittligt sammanträde det gamla kyrkomötet vart tredje år. Man skulle alltså behövt bli bortemot 150 år med tanke på valbarhetsåldern om man skulle varit ledamot lika länge före 1983 som under en nutida mandatperiod. En pragmatisk, om än principiellt möjligen inte hållbar lösning är att, trots brist på mandatperioder, räkna tiden från det man först blev ledamot. Naturligtvis måste man då räkna bort perioder när man inte varit ledamot. Med detta alternativ har Dag varit ledamot i 31 år, sedan 1979 och med en fyraårsperiod borträknad. När två har lika lång ledamotstid så blir den äldsta ålderspresident. Det innebär att hur man än räknar ledamotstid blir Torgny Larsson med rätta ålderspresident.

    Gunnar Edqvist

    SvaraRadera
    Svar
    1. Logiken verkar hålla.
      Faktiskt.

      Tant Svart

      Radera
    2. Undrar det, det är något lurt med detta. Kommer bara inte på vad!/Sven-Åke Nilsson

      Radera
  6. Ja, det var fint! Och nu är det anfört!

    SvaraRadera
  7. Håll ut Dag, din dag kommer nog ska du se. Antingen i nästa kyrkomöte eller i det himmelska där partisinnet inte har någon plats, men väl de heligas gemenskap och det verk som inte brann upp.

    SvaraRadera
  8. För att vara ett tal av en legitim ålderspresident (Man brukar ju förlora i tankeskärpa med åren!) var det utmärkt.
    Hoppas nu att alla de andra, alltså yngre och raskare, kan tänka minst lika bra!

    LG

    SvaraRadera
  9. Väldigt fint skrivet!

    Jag tycker Du, Dag, kunde kunna fokusera på tal till uppbyggelse lite oftare här på bloggen!

    SvaraRadera
  10. http://www.kyrkanstidning.se/inrikes/lundby-wedin-hoppas-vara-enande-kraft

    Fader Dag, du som är socialdemokrat, nu gläder du dig väl att du har en själsfrände i ledningen!

    Idefix

    SvaraRadera