tisdag 31 december 2013

Kyrka bland de anständiga

I lördags samlades drygt 500 personer i Kalmar för att demonstrera mot nazism och rasism. Jag har förstått att den attackerade demonstrationen i Kärrtorp manade till uppställning. Svenska kyrkan var där, kanske som många deltagare men alldeles medialt tydligt därför att kyrkoherden var där och talade. De politiska partierna var där också. Alla fick tala utom SD, vars Thoralf Alfsson inte var med på grund av den hotbild som finns mot honom. "För mångfald mot enfald", hette det.

Hur är det då med nazismen i samtiden? Den fanns i Tyskland och kunde växa sig stark under de betingelser som fanns då och där. Kan nazismen göra det en gång till i länder som Ungern och Grekland? I Sverige? Eller är allt det i tycker illa om "nazism"? Återstår inte somligt att definiera så att begreppet nazism inte spöklikt tar makten över våra tankar? Är det högerpolitik vi egentligen är emot eller tanken på ett korporativt samhällssystem? Är det demokratin vi egentligen vill värna för att motverka starka ledare som bestämmer över oss?

Rasism är väl också numera ett samlingsbegrepp som innefattar allt från raslära och skallmätning till allmän främlingsfientlighet och ovilja att släppa in fler i det svenska välfärdssystemet. Här måste väl skivorna också skäras rätt tunna. Är välfärdsstaten ett nationalstatsprojekt, som Gunnar Myrdal påpekade, är det inte alldeles orimligt att ställa frågan hur många som ryms inom detta projekt. Antagligen rätt många, förutsatt att de i framtiden ekonomiskt kommer att bidra till detta systems upprätthållande. Det förutsätter att människor integreras. Hamnar stora grupper utanför kommer hela välfärdsprojektet att riskeras och vi får ett starkt segregerat samhälle. Den som påpekar sådana basfakta behöver inte vara rasist. Får man i övrigt vara rädd för det främmande, annorlunda klädda människor med annan kulturell bakgrund och ett språk man inte förstår utan att därmed bli klassad som rasist? Jag vet inte.

Kyrkoherden sa att Sverige är vårt hem oavsett ursprung och vi kan aldrig acceptera nazism och rasism. "En rasist eller en nazist är allt en för mycket", menade han. Och det var honom "fullkomligt obegripligt" att det fortfarande finns nazister. I klartext betyder väl detta att det finns människor som inte behövs? Det tyckte man om nazisterna 1945 också. Ernest Hemingway menade för övrigt just 1945 att alla tyskar skulle kastreras. Stalin ville närmast lägga Tyskland öde och hade folkutrotningsidéer. Men är det denna nazism vi nu behöver bekämpa eller en företeelse som kallas nazism utan att i egentlig mening vara en nationalsocialistisk ideologi? Blir svaret att det finns sådana grupper i Sverige behövs ett klarläggande hur stora och hur aktiva de är t ex i Kalmar. Vad sa Svenska kyrkan när det verkligen fanns nazister - dvs under kriget - om nazismen? Führerprincipen var man emot för en politisk ledare fick inte lägga kyrkolivet under sig och sin politik, det har jag fattat. Men annars?

En kyrkoherde kan svårligen avböja att ställa upp och tala vid en manifestation mot nazism och rasism - hur skulle det se ut? Det lilla problemet blir bara att "Svenska kyrkan" då kommer att delta med alla de andra anständiga i markerandet mot - vilka? Är inte söndagens gudstjänst och det vanliga församlingslivet ett väl så starkt manifesterande av mångfald och inklusivitet - för att inte tala om Kyrkans ekumeniska arbete under snart sagt hundra år? Om det inte är så, finns det väl all anledning att påpeka saken och hävda att det där med gudstjänstfirande är en konstruktiv motkraft? Finns det nu krafter att manifestera emot är det väl med vår kyrkostruktur också så att en del av dem är medlemmar just i Svenska kyrkan. Kan Svenska kyrkan då vara med och manifestera mot somliga medlemmar och tycka att någon av dem är en för mycket? Är inte den möjliga hållningen för en kyrka egentligen att predika offentligt, utöva själavård och bedriva studier? Eller borde kyrkorna i Tyskland enat sig med socialdemokrater och kommunister under 10 år före 1933 för att bilda front mot nazisterna? Var alternativet något annat?

När Kyrkan är Kyrka blir hon farligare än när hon är aktör bland de anständiga som manifesterar, fick jag för mig.
Så till syndares gemenskap kan jag bara utbrista i ett oräkneligt antal goda nyårsönskningar: Gott Nytt År!
Om det nya året gäller väl att det blir inte så bra som man hoppas men inte heller så illa som man fruktar.

15 kommentarer:

  1. Fader Dag tack för att Du uthålligt under Din fyrtioåriga ökenvandring som präst i det apostoliska ämbetet kämpat trons goda kamp för Kyrkan i svenska kyrkan och fortsätter. För mig har det varit mod och hoppingivande. Jag som är en gammal "eklundian" och gärna sjunger Fädernas kyrka blev ännu gladare efter att ha läst "vida hon famlar". Eklund hade nog humor, men han var också arg. Ett gott slut på 2013 och ett gott nytt Herrens år 2014.
    Jag uppfattar Dig som ett starkt vittne och star profetisk röst som ger oss mod att Våga vara Kyrka.
    "Våga vara Kyrka i Jesu spår
    Gamla och unga
    Bedjande sjunga
    Delaktig i Hans lidande kärleks sår

    Våga vara Kyrka i Jesu namn
    Döpande famna
    Slagna och fallna
    Lyda Hans bud som leder till vilans hamn

    Våga vara Kyrka i Andens liv
    Frimodigt lära
    Allt till Guds ära
    Ordet som ljuder i Jesus Krist förbliv

    Våga vara Kyrka i vinternatt
    Med Kristus lida
    Dagen vi bida
    Allt skall ju bliva vår Herre underlagt

    Denna psalm kan sjungas med Forsbergs melodi sv ps 87.

    SvaraRadera
  2. Jag gjorde i höstas ett försök att något hyfsa debatten om rasism etc: http://www.fria.nu/artikel/112767

    SvaraRadera
  3. "Hitlrar kommer och Hitlrar går. Tyskland består.'" menade Stalin, som alls inte avsåg att lägga Tyskland öde. Tvärtom skulle tyskarna, genom de etniska rensningar, konfiskeringar, fördrivningar och "anglo-amerikanska terrorbombningar" de utsattes för, tryggt och villigt hamna i det nya Sovjeteuropa, med gräns vid Atlanten. Målet hade Stalin utstakat redan 1936, när beslut togs att från sovjetisk sida på allt sätt uppmuntra och materiellt stödja nazistisk expansion och upprustning. Det var nära att Stalin lyckats. Nu kom han bara halvvägs.

    I övrigt kan sägas, att kyrkan är aktör bland aktörer och knappast Kyrka. Genom att glatt delta i tidens dumlerier köper sig kyrkoapparaten lite andrum före den slutgiltiga nedmonteringen. Skulle man vägra att yla med flocken, vore det slutet:

    -Naziiist!
    -Rasiiist!

    skulle flocken snabbt yla, och rangera in de kyrkliga i sina listor över nutidens obehövliga, oönskade och avskyvärda "judar" (Det gör man förmodligen ändå...).

    Har vi redan glömt, att 'juden' en gång stod för det folkfientliga, egennyttiga, omoraliska, konspiratoriska onda? Det som varje anständig vän av godhet och samhällsgemenskap måste bekämpa. Det krävdes mod av kyrkoledare, att vägra stödja de antijudiska kampanjerna, och alltså ställa sig på det ondas sida mot Folket och De Goda och De Upplysta.

    Av stackars svenskkyrkliga präster skall vi inte förvänta alltför mycket. De lär solidariskt och utan större eftertanke stödja sin tids "goda".

    Om man därigenom blir nyttig idiot, medlöpare eller kanske värre, lär framtiden utvisa.


    Tant Svart

    SvaraRadera
  4. Du har en mycket underlig förmåga att försöka slinka förbi och göra om lite där skon klämmer. Kyrkoherden i fråga uttryckte sig klumpigt men annars tror jag att du och andra förstår att det är nazistiska åsikter och handlingar man protesterar mot,
    Din tro till "församlingslivet" som bot mot dessa åsikter är det kanske inte så konstigt om folk tvivlar på med tanke på att en av "dina" präster här sprider klockren nazipropaganda - fast om muslimer i stället, och somliga hejar på och ingen tar avstånd.
    Att du själv medverkat i Dispatch International och fortfarande inte verkar inse problemet med det kan få vem som helst att tvivla på kyrkan som bot mot rasism och nazism - i alla fall om den inte känner till mer om kyrkan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ogrundade nazibeskyllningar har vi under årens lopp kunnat bevittna. Många tillhörde partiet som exempelvis Martin Heidegger, men hans judiska elev och lärjunge Hanna Arendt kunde ändå yttra sig om Heidegger att han som tänkandets konung inte hade ett spår av Hitlers antimateria. Vi kan också konstatera att många muslimer stod och står fortfarande på nazismens sida för att inte tala om den indiska nationalismen. En kristen kan omöjligtvis vara nazist även om vissa vill tro detta i sina önskedrömmar. Deutsche Christen uppvisar däremot stora strukturlikheter med den krympande skara av liberala experimentalister som med politisk makt och förakt för kristen tradition söker ockupera svenska kyrkan.

      Radera
  5. Thoralf Alfsson, SD kunde inte vara med på grund av hotbilden; vilken hotbild -- den från nazisterna, eller… Nej, den från "de goda", antinazisterna, AFA, m.m (http://thoralf.bloggplatsen.se). Beklagade sig månne kyrkoherde Wänehag över den hotbilden? Eller är det kanske inte önskvärt, eftersom demoniseringen av SD är en kyrklig angelägenhet där kraven på redlighet och sanning inte längre har högsta prioritet? Där ändamålet helgar medlen, så att säga? Själv gör jag mig inga illusioner om SvK:s "lidelsefulla" kamp för sanningen, varken förr eller senare. Bara ett litet exempel: i oktober 1942, bara några månader efter Wannsee-konferensen informerades ÄB Eidem om nazisternas beslut att inleda "die Endlösung der Judenfrage" av SS-officeren Kurt Gerstein personligen, som dessutom vädjade till Eidem att göra allt som stod i hans makt för att sanningen skulle nå upp till högsta politiska nivå och göra nazisternas planer kända. Vad gjorde Eidem? Jag bara frågar. Jag vet inte. Kanske vet någon annan på denna blogg mer än jag. Intill dess att jag får veta mer avstår jag från att sätta min tillit till SvK:s integritet i förhållande till allsköns totalitära ideologier -- ingen nämnd, ingen glömd. STEFAN BORG

    SvaraRadera
    Svar
    1. Även nazisterna hade sina martyrer, t ex Horst Wessel. Nazisterna framställde sig gärna som förföljda och motarbetade.

      Vad beträffar Thoralf Alfsson, är säkert hotet reellt. Dock trodde jag länge att denne knäppgök och hans "hird" var en karikerad, uppdiktad nidbild. Tydligen är han tyvärr högst reell.
      Stackars Åkesson med såna vänner! Med tusen vettiga politiker som ersättare för idioter och järnrörsviftare, skulle Sd rimligen snabbt ta sig in i regeringen. Nu kommer det inte att ske.

      AFA-gänget är nära släktingar till de våldsbenägna, tyska AntiFascisten. Samma typ av slagsmålskåta SA-slödder som en gång befolkade Ernst Röhms SA, flockas nu för att få legitimt utlopp för sin lust att ge folk på käften. Deras farlighet skall inte underskattas.

      Eidem lär ha vidarebefordrat uppgifterna till regeringen, som via UD vidarebefordrat till London. Där blev de
      bara till en av många informationsskärvor, som inte togs på större allvar.

      KJ

      Radera
  6. Weimarrepubliken föll för att dess fiender fick majoritet i den tyska riksdagen. När NSDAP och KPD omfattade flertalet riksdagsledamöter blev det parlamentariska läget ohanterligt. Rikspresidenten Hindenburg som var kommen till hög ålder orkade inte längre hålla mot utan lät sig övertalas att välja det mindre onda dvs. att gå i bolag med NSDAP. Det var ett stort misstag. Bättre hade varit att låta riksvärnsgeneral Schleicher fortsätta styra Tyskland med hjälp av fullmaktslagar dvs. ett nödtorftigt kamouflerat militärstyre samtidigt som man satte fart på ekonomin enligt den modell som med framgång praktiserades i t.ex. Sverige eller USA.

    Så fort Hitler befriat sig från de nyttiga idioter som släppt in honom i regeringskansliet och samlat all makt i sin hand, var general Schleicher en av de första ledande tyskar han lät mörda. Generalen och hans hustru blev skjutna i bostaden av en SS-patrull. Det var ett kvitto på att Hitler uppfattat det reella hot som generalen kort innan utgjort mot honom och hans parti.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja...

      Det var då för väl, att sign Anna från den Stora Världens scen upplyser oss fåkunniga om, att Jörgen U:s inlägg är klockren nazipropaganda. Så vet ni alltså nu hur sådan ser ut!

      Hu!

      Det är ju tur, menar jag, så att jag kunde avhålla mig från att läsa ovanstående Bengtssonska hemskheter. Det hade säkert inte mina nerver klarat.
      Vågar jag läsa Bloggardag ö h t? Han har tydligen medverkat i något hemskt! Han blev visst uppringd av någon sån där Folkefiende (Ibsen, ni vet.) och han visade sig inte bara politiskt omedveten, utan desslikes skamligt eller rent av kriminellt okunnig och besvarade både tilltal och ställd fråga. Sådan uppmärksamhet får man absolut inte ge Folkefiender. Själv skulle jag aldrig komma på tanken att gå emot det som är völkisch och som är rekommenderat av våra völkische medier.

      Nej Bengtsson och Sandahl får vi allt akta oss för i fortsättningen!


      Så sant som jag heter

      Tant Svart

      Radera
    2. Tant Svart: Jag hittar inget i Annas inlägg som talar om Jörgen U, men om du vet hur det ligger till så är det väl så.

      Radera
    3. @Tant Svart: Om du ska skriva en raljerande och spydig kommentar är det bra om du vet vad du skriver om. Jag åsyftade inte "Jörgen U Bengtsson" även om jag förvisso har haft som jag tycker märkliga konversationer med den mannen där jag fått beskyllningar för än det ena än det andra utan förklaring.
      Så nu vet du det, hoppas det kändes bra för dig att spy i vilket fall!
      När det gäller Dispatch International så är den precis det som du raljerar om - hemsk. En ren hattidning om muslimer.

      Sedan förstår jag inte varför även du nu har börjat, liksom alla som inte gillar mina kommentarer här, tar till "sign Anna" även när de som du vet att det inte är "sign Anna" som skriver utan att jag är Anna och du har besökt min blogg.

      Radera
    4. Snabel-Anna!

      Vore det inte bättre du angav vilken präst du avser skulle liknas vid att ha spridit klockren nazipropaganda i muslimsk tappning, än att Jörgen U. Bengtsson oskyldigt blir anklagad för detta. Och vad är det denne präst i så fall har sagt som kan liknas vid detta?

      Undrande

      Radera
    5. Nu var det ju inte Anna som nämnde Jörgen U i nazisammanhang. Och "nazist" är väl inte ett skällsord på den här bloggen?
      K

      Radera
  7. Är allt detta verkligen relevant i en blogg som ska diskutera dagens kyrkliga problem?

    LG

    SvaraRadera
  8. De som säger sig vara opolitiska är ofta de mest politiska - inte minst inom kyrkan. De menar i själva verket att "politik" är alla tankar som ligger det allra minsta till vänster om alliansen - och sådant får inte förekomma i Svenska kyrkan. Allt annat, hur långt till höger som helst, är opolitiskt.

    SvaraRadera