tisdag 17 december 2013

Stiftsstyrelsens sista sammanträde

På morgonen innan jag skulle fara på mandatperiodens och mitt sista sammanträde med stiftsstyrelsen ringde överste Olofsson. "Fattar folk som läser Bloggardag eller har de glömt att när nyheten kom att FRA haft folk i Washington, sju personer, så har två av dem presenterats här, Salander och jag. Bloggläsarna behöver inte bli indignerade. De har redan fått besked både om att vi samarbetar och att några av oss är i Washington. Har de som protesterar alls inget begripit om hur en liten stat måste skaffa sig understöd? Och ser de inte att ryssarna övade anfall  mot FRA i påskas. Klart ryssarna vet och klart att dom ville ge oss ett besked." Olofsson lät road över Bloggardags läsarservice.

Då går vi vidare. Stiftsstyrelsen ägnade sig åt att förslösa pengar till sådant som på många sätt kan ifrågasättas. 50 000 för att skriva en projektbeskrivning, som kanske blir något. Befrielseteologi i den lokala kontexten kostar, förstod jag. Högkyrkliga präster har planerat för nya an- och insatser utan att det kostat 50 000. Men det kanske är olämpligt att påminna. Och ett pastorat får - för vilken gång i ordningen - 135 000 för flyktingarbete. Diakonen beskrev sig sitta i sammanträde med administratörer samt nogsamt gå igenom de asylsökandes papper. Behjärtansvärt är det säkert - men är det klokt? Och hur vet stiftsstyrelsen det? Nya stiftsfullmäktige ska ha ett slags seminarium, som innefattar lunch på Östrabo och middag på samma ställe samt en möjlighet att gå på prästvigning i Växjö domkyrka. Vad seminariet i övrigt ska ägnas åt, ter sig mer oklart men planeras i januari. Käket är i alla fall fixat.

Den stora frågan var förstås Kyrkostyrelsens krav på 32.5 miljoner, en intressant principfråga. Stiftet försökte få Överklagandenämnden att ta upp den - men det gjorde nämnden inte. Vi är alltså tillbaka på ruta ett. Stiftet vill tala med Kyrkostyrelsen och det blev beslutet. Men vad ska man tala om? Kyrkostyrelsen hävdar att de 32.5 miljoner hör hemma på nationell nivå och stiftet att pengarna ska till församlingarna. Jag menade att den principiella tvisten i allas intresse ska avgöras i domstol och reserverade mig.

Någon stackare kunde tänka sig att Växjö stift skulle vägra betala och stämmas inför tinget - jo, det hade varit något. Jag ville få ett korrekt avgörande, ett som håller för att vi ska förstå relationen mellan Svenska kyrkan på nationell nivå och stiften. Jag hade skrivit min reservation på förhand och kunde bara underteckna den och lämna in den. Jag var rätt nöjd med att vara ensam reservant. När stiftet nästa år kommer att gå till domstol eftersom samtalen inte lett någonstans, ska ni minnas vem som  var framsynt. Om samtalen leder till att stiftet får ha kvar pengarna, ska ni minnas vem som beskrev alternativet så att utfallet blev så lyckosamt - men fortfarande principiellt oklart. Och om samtalen leder till en kompromiss att stiftet får behålla 16 miljoner, ska ni undra över den rättsliga grunden för något sådant. Men saken gäller inte bara pengarna utan principfrågor med bäring på framtiden.

Det var avslutningslunch också med avtackning av de som lämnar - personal och förtroendevalda. Jag missade inte huvudrätten men telefonen ringde och jag insåg att det var problemlösningsdags och fick dra, ursäktande mig. Äpplekaka med kardemummaglass och kaffe därtill fick jag bara tänka mig. Men kanske ka jag se saken så, att jag i stället för att se tillbaka fick en utmaning att lösa ett problem och att jag kunde göra skillnad? Jag är inte orolig för håvan till de avgående. Den finner nog sin väg till mig.

Däremot är jag inte så munter över POSK:s agerande. Nu går uppgiften runt att Frimodig kyrka sagt nej till en ersättarplats i stiftsstyrelsen. Det har vi INTE. Beskedet jag fick var att vi eventuellt skulle erbjudas en ersättarplats och att jag skulle vara beredd att svara på den frågan några dagar senare om någon ringde - men ingenting var säkert. Jag ringde kamraterna på stört och vi hade namnet på en ersättare - men något telefonsamtal kom inte. Det ska stå allom klart.  Försöker POSK-arna sno sig undan nu - de som inte hederligt kunde svara på vår fråga om samarbete utan bara meddelade att de gjort upp med partipolitikerna - ter det sig dystert för stiftet. Är det lögnen som vapen och sveket som verktyg som ska praktiseras, blir det till sist inte bra. POSK i Växjö stift har en del att reda ut. Hur nu det ska gå till. Kristdemokraterna, de som sätter partisinnet främst, har kanske inte räknat med min röst i de kommande valen. De får den i vart fall inte.

Och så till sist: Naturligtvis har Bengt Olof Dike rätt. Det bästa med den mannen är att han på förhand har stabila föreställningar om t ex skumrask och så undersöker han saken med hjälp av de frågor han förmår ställa och mödar sig tills han får bekräftat hur rätt han hade redan från början.
Självfallet kördes den svenska skolan och den svenska kyrkan i diket under samma period (80+-90tal, inte 50-60-70-tal!) även om - just nu - sambandet mellan de två händelserna ter sig något oklart. Varför skulle man bry sig om att läsa t ex avhandlingen Folk och kyrka, som annars, såvitt jag förstår, ger bakgrundsteckningen?

Det som nu avnjuts, har enligt min ringa mening tillagats under lång tid, en tid känntecknad därav att avvägar uppfattas vara vägar framåt. Men detta är bara en enkel, semestrande men snart pensionerad komministers synpunkt.


15 kommentarer:

  1. Instämmer! I att det tillagats under lång tid, långkok. I denna advent då kyrkligt folk äter ister före jul, är det bra att påminna sig. Vad som mer förvånar mig är tidsperspektivet i DS kokbok, inte Btrf hur länge rätterna skall vara i ugnen innan de serveras för det är ju inte poängen, ej heller hur länge varje biff tuggas på bloggen, för det är ju bara att läsa innantill tills man ser att nu har tänderna gjort sitt. Inte heller mellantiderna då det bara sköljs ned nått i pauserna med anledning av nått som passerat KT, utan frågan: hur lång tid det tar att få fram ingredienserna, från ax till limpa helt enkelt. Där verkar bloggaren ha kört fast 1958. Frågan blir om julbordsisterkalaset inte har äldre långkok. Vem vet, kanske varmrökt, kallskuret och ljummet avslaget fanns redan när St Johannes hade visioner? / Magnus Olsson vars almenacka inte medger ister före juldagen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Redan på hundratalet stred Ireneaeus mot gnosticismen och skrev "Mot heresierna". Ireneaeus var lärjunge till Polykarpus som i sin tur var lärjunge till aposteln Johannes, så vi snackar närkontakt med källan.
      Ungefär vid samma tid hade Montanus fått nog av vad kan tyckte var en ljum och insomnad kyrka och startade en karismatisk rörelse som hade likheter med frikyrkoväckelserna i vårt land.

      Och nästan oavsett vad man läser i kyrkohistorien så var det alltid bättre förr..aldrig har avfallet varit så stort som just då/nu.

      Men Gud är i det här fallet större än oss och våra skuggbilder och delvis falska föreställningar om vad rätt och fel är. Hade han vart tvungen att enkom lite till oss för sitt rikes spridande hade inte mycket blivit gjort.

      Inte så att jag på på något sätt är oenig om SvK:s förfall men när en blomma vissnar kommer en ny istället.

      Johan

      Radera
    2. Finns det inte något som heter almenack de Gotha?/Sven-åke Nilsson

      Radera
    3. Johan, nu har inte jag, detta bedrövliga ord, sagt mig företräda någon förfallsteori utan blott påtalat historieskrivningen. Fall eller icke faller inte för mig att ha åsikter om, det är min poäng, utanför schemat./ Magnus Olsson, född i Västergötland så almenack i götet.

      Radera
    4. Det är tyska adelskalendern. Tidigare ock med furstbiskopar och stiftsjungfruar.

      Radera
    5. Ack dessa adelskalendrar har gått samma öde till mötes som tabuloralistorna i högkyrkliga festskrifter och predikoutkasten i SPT. / Magnus Olsson almenacksinnehavare och tillika prenumerant på det förtunnade bladet.

      Radera
  2. Samband mellan skola och kyrka i nedgångens decennier:

    Männen slutar komma till lärar- och kyrkliga utbildningar.
    Kandidaterna blir bara dummare.
    Utbildningarna tvingas bli allt mera lättviktiga.
    Decentralisering/kommunalisering ger fritt blås för småpåvar.
    Ideologiska moden blir icke ifrågasättbara och tillåts ta över verksamheter från beprövad erfarenhet.
    New Public Management-idéer sprids och elever och församlingsbor blir kunder som har rätt och skall hållas nöjda. Oavsett vilken skit man matar dem med. En kund kan man med fördel lura, se...

    Så tycks i backspegeln konturerna teckna sig.


    Tant Svart

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tant Svart, du är mitt hjärtas dam.
      Du tar orden ur munnen på mig.
      Womit soll ich dich wohl loben?

      Radera
    2. Är du, Anonym, säker på att Tant Svart är en tant? Med ett manligt språk? Visst sådant förekommer...

      Radera
    3. @nya tant lila. Vad är det för stereotyper hon går och drar på? En kvinna som skriver, redigt, klart och roligt, hon kan inte vara en riktig kvinna? Eller?

      Radera
    4. ;-))

      Tante Schwarz

      Radera
    5. De flesta av oss som sysslar med språk är nog medvetna om den forskning som finns om manligt och kvinnligt språk. Men, som sagt, undantag finns. Det finns de som har trott att jag själv också var man i debatter utan namn. Vill du förneka, Jörgen .Bengtsson, att det finns skillnader mellan män och kvinnors sätt att uttrycka sig? Har du aldrig suttit på ett sammanträde med både män och kvinnor? Om någon skulle fråga mig om det var en man eller en kvinna som hade skrivit ovanstående text hade jag faktiskt trott att det var en man!

      Radera
  3. Inläggets avslutning ger anledning att återuppta samma tema som min kommentar till föregående inlägg.

    Vad som är avvägar eller vägar framåt beror helt på vart man vill resa. Kanske är det yttersta beviset på kyrkans sekularisering att även de som kämpar för gudsrikets utbredning glömt att kyrkokampen alltid funnits (tack Johan för den påminnelsen) och alltid varit en andlig kamp. I nutid anses det tydligen vettigt att ställa allt vårt hopp till de som sitter som oppositionell minoritet i diverse valda församlingar. Men sedan när besegras Babylons furstar med skrivna reservationer? Är det inte bön och fasta som krävs?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den sista meningen kan med fördel kompletteras med ensamåkande taxibil också. / Magnus Olsson, nr 547 i almenack de götet.

      Radera
  4. Först en undran:
    -Har Dag deltagit i båda besluten - i kyrkostyrelsen och stiftsstyrelsen - rörande den stora penningsumman? Anmälde han inte jäv i någon av instanserna? O.s.a.

    Sedan om den ironiska kommentaren rörande mina avslöjanden om "skumrask": de påstådda föreställningarna från min sida visade sig ju stämma. Men Dag tycks mena, att när kartan ej överensstämmer med verkligheten, gäller den förstnämnda.
    Låt mig erinra om ett enda, men allvarligt, exempel: den kyrkliga penningrullningen till utbildningsanstalten Ansgarsliden - cirka 150 miljoner kronor, om beloppet räcker - har inte resulterat i att ett enda huvud rullat i kyrkostyrelsen. Jätteskandalen, ty det är en sådan, noterades besvärat, alla höll ihop och antingen försvarade tokerierna eller höll tyst. Dag var också en försvarsadvokat för att så mycket pengar försvann i ett stort hål, pengar som kunde ha gjort underverk för missionen eller diakonin. Jag skulle inte ett ögonblick ha motsatt mig om ett par av de miljonerna gått till de högkyrkliga för detta missionsändamål, ty vad man än må säga om denna krympande skara i sekulariseringens Sverige, emanerar knappast något teologiskt flum eller svammel från den.

    Och än i dag (dag med gemen begynnelsebokstav) har inte den redan för cirka tio år sedan utlovade redovisningen av de totala kostnaderna - som jag begärde och fick klartecken för - lämnats.

    Skumrask eller luftig öppenhet? Svaret från bloggläsarna blir nog mer pålitligt än det eventuella från Dag (med versal begynnelsebokstav)

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera