onsdag 1 januari 2014

Nyårsdimmorna

Nyårsdimmorna börjar lätta, men uppenbart har det uppsluppna champagneruset förbytts i dimma och ett tryck över hjässan. Konstigt med champagne. Den sätter sig först i fötterna och sedan i huvudet men blir på så vis helt inkorporerad. Det är alltså 2014 och jag är pensionär efter att ha haft min långa och efterhängsna semester.

Några kommentarer från förra året minns jag. Inte var det SS-officeren Gerstein som talade med Eidem. Gerstein talade i en sovvagnskorridor med den svenske diplomaten von Otter. Och kring den där blandningen som numera ska utgöra bröd - guarkakärnmjöl, potatismjöl mm mm - kan det kommenteras, men hur det än ser ut, kan det knappast betraktas som bröd. De stora kyrkorna gör det inte. Och det är närmast självklart att vi kollar i den kanoniska lagen, förstås. Vi bjuder väl inte på att vi - de trogna lutheranerna - inte skulle vara noga med Jesu instiftelse? Bröd, alltså. Annorlunda med zwinglianerna ocvh annorlunda i tyska unierade kyrkor. När det gäller det som är på riktigt drar vi gränsen mot dem, inte mot påven och hans anhang.

Annars är jag emot demoniseringar också detta år. Dispatch International frågade mig om en kommentar och fick den. Finns det frågor som ställs av fel folk och därför inte ska besvaras? Och ni ska tala om mångfald och alls rätt att bli hörda!

Förra året, i går vill jag minnas att det var, läste jag ledaren i Borås Tidning. Där fick jag veta att "en gammal och ganska så uttjatad debatt väcktes till liv igen: Den om hur man ska formulera sig om kristen tro idag." Det var väl förra årets verkliga redaktörspoäng! När allt kommer till allt så är denna gamla och ganska uttjatade fråga Kyrkans livsfråga. Om svenska politiker för sin del kunnat ställa samma fråga inför sina politiska aktiviteter detta år - nämligen den politiska identiteten bortom enkla slagord och årets valfläsk - kunde det politiska livet bli mer spännande.
Att debatten uppstod berodde tydligen på att Antje Jackelén valts till ärkebiskop.

Det fanns ett intressant påhak i ledaren: "Den debatten spårade dock snabbt ut när fronten för 'klassisk kristendom' splittrad mellan dem som ville samtala och dem som valde att driva hatkampanjer i sociala medier".
Intressant med de journalistiskt etablerade sanningarna för vem tror att det någonsin handlat om någon typ av gemensam front om det där som återges med citattecken?
Jag undrar vad de goda boråsarna får betala för en årsprenumeration på Borås Tidning för att få hålla till godo med detta. Hav tröst, ledarskribenten blir hoppfull: "Oavsett om man delar hennes åsikter eller ej, så valde Jackelén själv att tala med förnuftets röst."

Vad sa hon då? Något om sin meritering - det där med professor? Något om publikationslistan? Något om Jesus som Frälsaren? Eller gled hon från det historiska till idén, Strauss Das Leben Jesu, 1835-36 som var sin tids sekulära uppenbarelse? Då spelar det ingen roll det som var historiskt. På krubbans strå låg en idé!
Jag vet inte vad Antje Jackelén sa - men förnuftets röst talade - eller var det så att ledarskribenten vill höra förnuftet röst - och hörde?!
Det är sannerligen inte lätt att få ihop tillvaron så här på Nyårsdagens morgon och post festum - så allt kan vara mitt fel, men någonstans i mig glöder tvivlet. Felet kanske inte är mitt.

Min viktigaste vän i hela Nordamerika - ja, Latinamerika och Sydamerika också - skickade Ross Douthats artikel från New York Times Sunday Review den 22 dec Ideas From A Manger. Vi är på väg från det historiska till det andliga. Men det var - för att tala med Erich Auerbach - något som vare sig poeter eller de som ägnar sig åt antikens historia kunde beskriva: "the birth of a spiritual movement in the depths of the common people, from within the everyday occurances of contemporary life". 
Håll fast vid det ni ser i krubban och förfall inte till samtidens andlighet som bara blir andlig eller till den sekulariserade hållning som bara blir världslig.
Den förra blir vertikal andlighet, den senare horisontell och driver frihet, jämlikhet och mänskliga rättigheter men behöver inte Gud, inga mirakler och ingen inkarnation. Bra att Douthat visar var avvägarna i vår tid går och gör oss till krubbfanatiker.
Det var och är på riktigt. Våra vise män ska flyttas lite närmare stallet idag! Den som förfaller till idéer kan förstå påstå att vad som helst är bröd - men inte vi andra, vi kyrkokristna. Så är vi också kristna, inte hegelianer.

Oss emellan tycker jag trycket över hjässan börjar lätta något nu.

Till alla som ringt för att förhöra sig mer om Flanellskjortans Dag den 2 januari har jag sagt: Googla på Flanellskjortans Dag.

26 kommentarer:

  1. "Annars är jag emot demoniseringar också detta år. Dispatch International frågade mig om en kommentar och fick den. Finns det frågor som ställs av fel folk och därför inte ska besvaras? Och ni ska tala om mångfald och alls rätt att bli hörda!"

    Så bra detta svar låter. Hur bra låter svaret om vi föreställer oss en islamistisk tidning som ENBART har till syfte att svärta ner kristendomen och sprida hat mot kristna, som gottar sig i diverse sex-brott som svenska präster har begått, och nu vill att du ska medverka i denna så att tidningen ges ökad respekt och legitimitet bland alla dem som fortfarande är tveksamma till om verkligen ALLA kristna förtjänar detta hat?

    Självklart ställer Dag Sandahl upp även då, även om tidningens syfte är att sprida hat mot kristna! Det ser DS inga problem med alls - eller?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att man inte ens får svara på frågor ifrån de som inte delar gruppens tro - är inte det närmast definitionen på en sån där kufisk, manipulativ sekt?

      Radera
    2. Anna du älskar tydligen att konstruera hypotetiska etiska dilemman och spekulera i hur dessa skall utfalla. Den kristna tron bygger inte på spekulationer och tankekonstruktioner hur imponerande de än kan tyckas gestalta sig. Denna schleiermacherska och hegelianska ådra söker den liberala protestantismen halsstarrigt hålla vid liv.

      Radera
    3. För det första får man svara på frågor. Därmed inte sagt att man måste slippa få kritik. Jag tycker det är konstigt att så många har svårt att skilja detta från varandra.

      Sedan är det en sak om DS blivit uppringd och svarat på en fråga eller om han medverkat i tidningen genom att skriva en text där. Vad jag har förstått det så är det det senare alternativet som gäller.

      Är du alltså beredd att medverka i en islamistisk tidning som sprider hat om kristna och tycker att du bör få göra det ifred utan att få kritik för det? Och utan att du tar avstånd från det övriga innehållet i tidningen? Vi säger också att du är präst, utan att jag vet om du är det.

      Då har vi helt enkelt olika uppfattningar.

      Radera
    4. Men det blir värre än så. Jag är så sekteristisk att jag även skulle kritisera och ifrågasätta en präst som t ex jobbade extra genom att skriva för någon av skvallertidningarna, som försörjer sig på snask och skvaller. Jag skulle fråga vilka värderingar som egentligen driver denna präst.
      Så kufisk är jag alltså.

      Radera
    5. @Thomas: Förstod nog nästan inte en enda mening i din kommentar. Den kan ju ha varit vältänkt för det. Ibland kommer vältänkta tankar ut i väldigt obegripliga meningar och jag är inte den som dömer på förhand!
      Och Kejsarens nya kläder är ju inte en saga som även kan handla om språket.

      Radera
    6. Kul fisk, sa Bill. Lutfisk, sa Bull.

      Han på åskådarläktaren

      Radera
    7. Håller med dig Anna. Det finns gott om tidningar man bör undvika att medverka i av etiska skäl. Det är också som du säger en viktig skillnad på att svara på frågor som ställs via mejl eller telefon och att själv skriva en artikel. Frågan är om Dag är så naiv att han inte inser att han blivit utnyttjad av högerextrema krafter eller om han inser detta men inte vill medge sitt misstag. Oavsett vilket så har det tyvärr givit Dags motståndare möjlighet att misstänkliggöra både honom personligen och svensk högkyrklighet i allmänhet. / Markus

      Radera
    8. Eller så sympatiserar han och en del andra här med tidningens budskap och tycker att det är rätt att skriva om muslimer på detta sätt eller "i alla fall inte så farligt" - för de är ju ändå muslimer. De DS-uttalanden som jag sett citeras tyder på det sistnämnda.

      Jag har hittills inte sett en enda kommentar här som tar avstånd från innehållet i Dispatch Int. och jag förstår inte hur det kan gå ihop med människor som anser sig vara djupt troende kristna. Jag tycker det är fruktansvärt anstötligt. Folk får tycka vad f-n de vill om kvinnliga präster och jag kan leva med det (tror jag!) men det här är värre. Tycker jag.

      Radera
    9. Dock kan Dags uttalanden om islam i själva artikeln (http://www.d-intl.com/2012/10/18/svenska-praster-vet-ingenting-om-islam/) knappast anses hetsa mot muslimer eller vara uttryck för en orimlig islamkritik. Problemet är inte det han skriver själv utan att hans medverkan används av tidningen för att legitimera också dess övriga innehåll. / Markus
      PS: Kan någon - bloggaren själv eller någon kommentator - ange (på svenska) hur böneutropen i Jönköpings Sofia löd. Jag har nämligen fått olika uppgifter om hur muslimska böneutrop brukar lyda. DS

      Radera
    10. @Anna. Personligen har jag aldrig besökt Dispatch. Det må vara inskränkt, men det svårt att ta avstånd till någon man inte känner till. Extrema yttringar från vilket håll de än kommer är sannerligen inget som bekräftas på denna blogg. Vad jag försökte säga är att vi blir lätt subjektiva i vårt nuvarande kulturklimat. Subjkektiviteten är sandheden sa Kierkegaard, men förutsättningen är då Gud som subjekt. God fortsättning på det nya året.

      Radera
    11. @Markus och@Thomas: Det håller jag med om, att innehållet i artikeln inte är problemet, i alla fall inte i det avseende som vi diskuterar här, men det är det väl ingen som har påstått?

      Jag kan tycka att det är lite typiskt för den här bloggen att ingen av Dags anhängare svarar på de "delikata" frågorna utan förblir tysta då. Thomas har inte läst Dispatch - har någon här gjort det eller är ni lydiga fans till Dag som både enligt er och allra mest sig själv aldrig kan göra något fel?

      Dock rekommenderar jag ingen att regelbundet besöka den sidan, om man vill behålla själslig hälsa som eventuellt kan förekomma.

      Radera
  2. God Fortsättning! Men varför"Påven och hans anhang???"
    Det förefaller vara så många muppfattningar om vad som är kristendom.
    Muppfattningar får inte skymma huvudinriktningen. Problemet för vår del av världen är väl att SvK inte är inne på spåret. Den gamla Hasse o Tage modellen var ju att religionen var som en påse




    God fortsättning. Men uppfattningen"Påven och hans anhang" ställer jag inte upp på.


    SvaraRadera
  3. Dag skämtar förstås! Har man lite kyrkohistoria i bagaget så vet man att det så Luther gärna uttryckte saken.
    Men OK, man kan säga Ecclesia Catholica Romana i stället. Lite mindre vanvördigt.
    Kh em

    SvaraRadera
  4. En judisk forskare i ämnet den historiske Jesus säger i ett sammanhang att det förvånar henne att många kristna så ofta är helt ointresserade av ämnet, vilket de inte borde vara om de tog inkarnationen på allvar. Tar man den på allvar då är de faktiska omständigheterna inte ointressanta eller oväsentliga. Då blir det viktigt att Jesus som människa var en del av det andra templets judendom och att han på förklaringsberget är i sällskap med Moses och Elia och inte Muhammed eller Buddha. Då blir det också viktigt med elementen i HHN. Då kan man inte betrakta det som en rent historisk tillfällighet att Jesus inte föddes som asa dyrkande nordbo eller kannibal på Nya Guinea.

    En god fortsättning på den nya året önskar jag er alla.

    SvaraRadera
  5. Kh em

    Dock är det fortfarande vanvördigt. Min Kyrka är katolsk.

    SvaraRadera
  6. Off topic (om det accepteras)

    Denna blogg är ett andningshål i den tjocka p(ac)k-isen, där man kan ta några friska, välbehövliga andetag. Ett annat andningshål är http://www.klimatupplysningen.se, som inte heller är pk så det stör. Nu presenteras en ny bok, "Domedagsklockan och myten om jordens ständiga undergång", och jag undrar i mitt stilla sinne om det inte står SveK på ett av hydrans huvuden. Riktigt heta grejer! Läs!

    http://www.klimatupplysningen.se/2014/01/01/domedagsklockan-den-livskraftiga-hydran

    SvaraRadera
  7. "Så är vi också kristna, inte hegelianer." Kierkegaard instämmer. I hans Filosofiska smulor (1844) är det förhållandet mellan filosofisk idealism och nytestamentlig kristendom som behandlas, och visas vara ett motsatsförhållande. "Kan det finnas en historisk utgångspunkt för ett evigt medvetande; hur kan en sådan utgångspunkt äga mer än historiskt intresse; hur kan man bygga en evig salighet på historiskt vetande?" Dessa frågor, ursprungligen formulerade av Lessing, tar Kierkegaard till utgångspunkt för sin utredning. Jackelen, vet vi ju efter hennes offentliga utfrågning, har undervisat studenter om Kierkegaard; det hade verkligen varit intressant att hör hur hon ser på sin teori om kristendomen som tankekonstruktion satt i förhållande till Kierkegaards fasthållande vid den historiska paradoxen, att Gud blivit människa.
    Ang. Gerstein och Eidem. OK, säger du att de aldrig träffades personligen så tror jag dig på orden, och är som alltid tacksam för att ha blivit rättad där jag haft fel. Men frågan kvarstår, vad gjorde SvK:s ärkebiskop sedan han hösten 1942 fått veta att nazisterna förberedde judeutrotningen? Elisabeth Åsbrink skriver i "Och i Wienerwald står träden kvar" att Eidem fått höra Gersteins berättelse av Berlins biskop Dibelius, som var vän med Gerstein, och att Eidem blev så berörd att han i Lützen till och med predikade mot tanken att den germanska rasen stod över andra. Men min fråga handlar inte om vad Eidem tyckte personligen, utan om hur han förvaltade sin makt, den honom av Gud givna. Vad hade hänt om han hade valt att göra judarnas öde till en ödesfråga för SvK? Vi vet att han valde att inte göra det. Liksom vi vet att Pontius Pilatus valde att två sina händer. Jag är inte ute efter att anklaga någon -- Gud give att jag själv aldrig behöver träffa sådana val -- men eftersom kyrkans medium är historien så måste det ändå vara berättigat att ställa frågan, eller…

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är det så säkert att Erling Eidem gjorde ett val? Det kan tyckas så utifrån ett yttre skeende, ett politiskt läge och en extremt svår situation, men kan Eidem bedömas utifrån vår tidsepok, med dess kunskap? Utan att ta hänsyn alls till Eidems person, inre värld och samvete? Kan han bara reduceras till ett ärkebiskopsuppdrag och bedömas därefter? Det tror inte jag. Tyvärr finns ytterst litet skrivet om Eidem som hamnar i skuggan av sin företrädare liksom dennes företrädare, JA Ekman, i skuggan av efterträdaren,Söderblom. Eidem kan knappast förstås så enkelt som en mindre lyckad politisk kraft eller en svag vilja. Frågan är vad som var bärande just i viljan. / Magnus Olsson

      Radera
    2. Nej, jag är inte övertygad om att ärkebiskop Eidem gjorde allt som stod i hans makt att göra för att bistå förintelsens offer, men jag hoppas att jag har fel.

      När man får sig anförtrodd information av det slag Eidem fick, får man också ett ansvar för att något konkret görs i saken. Det räcker inte med att informera ansvarig myndighet i Sverige, om sedan inget påtagligt händer.

      Om inget annat kunde Eidem ha gjort det kollegan biskop Ström långt senare gjorde i en helt annan fråga. Då gällde det ämbetsfrågan. När Ström med rätt eller orätt uppfattade läget som att ansvariga försökte lägga saken på is, tog han upp frågan i en famös nyårspredikan. Hade Eidem gjort och med långt större rätt något liknande med infon om det pågående massmordet på judar, hade press satts på de allierade att i sin tur göra något konkret som t.ex. att bomba förintelsemaskineriet.

      Svenska kyrkans personal hade säkerligen fått lämna Tyskland med nästa flyglägenhet och regeringen fått några svettiga dagar, men vid det hade det rimligen stannat.

      Men man kan inte veta säkert. Detta och annat som att för oss okända faktorer kan ha påverkat det beslut som den gången fattades gör att försiktighet i omdömet är på sin plats, men att därifrån gå till att vi inte i ett historiskt perspektiv skulle kunna ha synpunkter på det som gjordes eller inte gjordes av personer i ansvarig ställning medan förintelsen pågick mitt i Europa, är att gå för långt. Mycket för långt!

      Förintelsen kunde ske inte bara på grund av Adolf Hitlers och nazisternas vanvettiga hat mot det judiska folket, utan därför att så många andra i Sverige och i Västvärlden intog en skamlig tystnad och en direkt passiv hållning. Annat var viktigare.

      Så icke för stormuftin av Jerusalem. Inget kunde för honom vara viktigare än att nazisterna lyckades i sitt uppsåt. Denne föregångare till Arafat hade sedan han misslyckats med att framkalla ett väpnat uppror i Mellersta Östern till förmån för Tyskland, tagit sin tillflykt till Berlin där han var Hitlers ärade gäst och med råd och dåd medverkade till den tyska krigsinsatsen och genomförandet av förintelsen.

      Denne juvel kunde vid krigsslutet undgå att ställas till svars i Nürnberg genom att han med brittisk och/eller fransk hjälp smugglades ut till Egypten. Detta som ett led i en politisk kohandel där britter och fransmän ville återförsäkra sig i arabvärlden. Det lyckades nu inte särskilt bra och det får väl betraktas som rättvist i sammanhanget.

      Vill någon få en närmare uppfattning om vad Gerstein fått inblick i, rekommenderar jag en bok av Gideon Greif, Vi grät utan tårar. Utgiven på tyska 1995. Wir weinten tränenlos. Augenzeugenberichte der jüdischen Sonderkommandos in Auschwitz. Den finns även på engelska och danska. Som alla här har förstått och Anna nogsamt understrukit är jag inte särskilt sentimentalt lagd, men den här boken kunde jag bara läsa en liten bit i taget och inte utan tårar.

      Detta förfärliga pågick mitt i det kristna Europa med tusentals människor som aktivt medverkande och långt fler som inte ovetande åskådare.

      Radera
    3. Vill rekommendera boken Brobyggarkyrka, där Eidems ärkebiskopstid belyses. T ex hade han en audiens hos Hitler personligen i början av skeendet då han, utan framgång, försökte tala honom tillrätta.

      Radera
    4. Försöket att vid ett personligt möte tala Hitler till rätta hedrar ärkebiskopens goda hjärta, men inte nödvändigtvis hans förstånd.

      Varför blev alltså Eidem kvar i kulisserna? En möjlig förklaring är att han förstod sitt uppdrag förhindra honom att offentligt agera på ett sätt som kunde uppfattas politiskt eller som en inblandning i det som tillhör det världsliga regementet. Om så, fortfarande en i sammanhanget orimlig hållning.

      Radera
  8. Visst kan man kolla i den kanoniska lagen, men man får räkna med att det dyker upp fler frågeställningar att ta ställning till. T.ex. att brödet ska vara bakat "nyligen". I historiskt sammanhang kan det inte röra sig om många dagar. Vet dock att det finns gott om oblater som används i landets kyrkor som absolut inte kan sägas vara bakade nyligen.
    /Hans

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänk vad märkligt det är att denna fråga handlar om närvaron av han som kunde göra vin av vatten. / Magnus Olsson

      Radera
  9. Magnus O!

    Bra!

    :-))

    Tant Svart

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varsågod tant svart. Har alltid funderat på varför den uppståndne har mindre förmåga än den ickedöde. Kanske finns något att hämta i " gör som han säger", som en annan tant visst sa, hon som brukar se så vän ut men säkert lärt sig ett å annat under resans gång. Fast de kyrklige anser väl att allt sådant är synkretism och gnostiscism och ja, vad di kan hitta på, de påhittige. / Magnus Olsson

      Radera