söndag 9 februari 2014

Israelfrågan

Nu föll Israel-frågan sönder i två.
Först den enkla om utbildningsresan till Israel/Palestina. Jo, den är jag för. Biskop Johansson leder det hela - men vart leder det hela? Det vet jag inte. Men avsikten genom det demokratiskt fattade beslutet i stiftsstyrelse och stiftsfullmäktige måste väl vara, att studien ska utveckla stiftets personal? Jag skulle gärna se att fler kyrkoarbetare fick den duvningen. Vi kan inte ha folk anställda som inte egentligen vet vad firman tillverkar. Och ska folk ändå enligt avtal ha fem dagars fortbildning per år, kan det knappast vara fel att göra en gemensam satsning och se vart den leder. Men, som sagt, den svenska avundsjukan plus det politiskt programmatisk snåla, det dumsnåla eller det politiskt moderatsnåla (och det spelar ingen roll tydligen om det är nya eller gamla moderater) vet bäst. Så lite som möjligt eller någon annanstans för att det ska bli så mycket som möjligt. Jag behöver inte vara så besvärande, men jag går helt enkelt inte på det.

Den svåra Israel-frågan måste vi ta nya tag i.
Komminister Anna Ekström har skrivit en artikel som inte borde förbigås med tystnad. Antje Jackelén och Svenska kyrkan kommer inte enkelt undan där.
http://si-info.org/index.php?id=856
Är det inte underligt att Svenska kyrkan inte kan hantera den komplicerade frågan om Israel och Palestina?
Nja, ingen annan kan, varför då Svenska kyrkan? Men utgångspunkten i mitt lätt idealistiska tänkande borde vara god för Svenska kyrkan. Dels ett dialogcentrum i Jerusalem (Greta Andrén, dr Kosmala, Göran Larsson) och många möten med judendomen, dels medkristna palestinier och möjlighet till insatser där.

Nog finns det israeler som är bekymrade över situationen lika väl som det finns invandrade israeler från USA som blivit bosättare och "vet hur man ska ta hand om araber". Med några kan man föra dialog - och de som står under politiskt förtryck måste kunna uppfatta att de inte står ensamma. Jag kan förstå hur man formulerar en de förtrycktas teologi och jag ser hur den tippar över och blir politisk ideologi med övertoner av ett rätt förfärande slag. "Blut und Boden", skrev Anna. Det blir nog lätt så, när alla gör anspråk på land utifrån härkomst.

Jag tyckte det var pinsamt att kyrkomötet antog Kairos-dokumentet när de flesta ledamöterna inte läst det. Med de flesta avser jag de "överväldigande flesta".
Jag hade läst - men det var besvärligt att få fram dokumentet, som Bilda gett ut. Det gick eftersom s Eva Danielsson ( födelsedag i går vet alla Fb-vänner) på Bilda i Kalmar hjälpte mig. Samtidigt ser jag hur hela frågan om Israel/Palestina inte är en samtalsfråga i en folkbildarkyrka. Vi tar uttalanden, men mer blir det inte.

Det talas om en tvåstatslösning men den tycks vara avlägsen och är det en hållbar lösning? Eller finns det ingen lösning annat än att Israel blir en sekulär stat - men då har den judiska staten Israel gått under. Vad svarar vi de palestinier som säger att de invandrade ryssarna alls inte är judar. "Blut", alltså. Och vad kan vi göra för att freda palestinierna mot rått förtryck, destruktion av olivodlingar, konfiskation av mark, demoleringar av hus och hem mm mm. Ska vi ifrågasätta kompetensen hos dem som för Svenska kyrkans vidkommande hanterat denna knepiga fråga - har de misslyckats och detta på ett uppseendeväckande sätt med t ex husbyggen på Olivberget, där 30 miljoner fortsatt inte använts. Kyrkomötesbeslutet togs utan besvärande mycket förarbete. Det blir så när nomenklaturan agerar. Och just nu har det blivit ingenting av det stolta projektet. Om inte sammanträden räknas, förstås.

Jag säger inte att vi måste ta nya tag. Jag säger kanske att vi måste ta andra tag. Och kanske markera mot blodsresonemanget eftersom biskop Munib Younan uppenbarligen är en kristen palestinier med grekisk bakgrund (Younan betyder just "Greken").

Läs nu Anna Ekströms artikel och ställ frågor åt alla håll.
Den som vill, kan lägga märke till att det är en präst i stiftet som nu går åt Antje Jackelén - vart skall detta barka vart?

25 kommentarer:

  1. De teologiska frågorna löses inte förrän den stora likheten mellan Jesus och fariseeisk fromhet klargörs och på vilka punkter de skiljer sig åt, utan att en polaritet skapas eller en consensus påklistras, dvs en smal svår väg, genom en trång port, som inte är öppningen TILL gudsriket eller kyrkan utan möter I det senare, så som klargörs i dagens evangeliepassage som lätt missförstås om det föreställs vara en port IN i Guds rike som Jesus talar om. En av de som mästerligt visat på denna extremt svåra balansgång är den avlidne Domprosten i Linköping Nils Johansson och i en mycket läsvärd artikel "den öppna kyrkan och den slutna kretsen", Lkp stifts julbok, 1953,visar han på detta. Men den traditionen han återger funkar inte när elefanter trampar i porslinsaffärer. Gör man sig mer besvär läser man hans prästmötesavhandling för Lunds stift och reflekterar över hans i andra skrifter beskrivning av det indirekta seendet, och då kan saker ses, som gör att det klarnar något i den tomhet som Jesus bjuder, den tomma porten. Den utan förslitning. / Magnus Olsson vars almenacka medger att läsa en å annan julboksartikel, sänd av prästänka istället för böcker sända av systemet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Magnus, du överträffar dej sjlälv! "Det indirekta seendet", verkar som om du också kan se runt hörnen. Kanske har du även röntgenblick? Tack för tipset om julboksartikeln från 1953!

      Radera
    2. Nej jag är mer typen som ägnar mig åt narscisism och erkänner det, därför ser jag mest i vattenpölar. När jag inte umgås med sådana som Nils för att inte drunkna med nästippen i dem, men det regnar ju i allafall inte in i den. / Magnus Olsson

      Radera
    3. Upptäckte att fel år skrivits så inte 1953 utan 1955. /Magnus Olsson

      Radera
  2. Det spelar ingen roll om kritiken mot resan kommer från en gammal, ny eller ingen en moderat alls, då det sannerligen inte är "dumsnålt att reagera mot en resa för 50 personer och som kostar nästan en miljon kronor!
    Det är en sund (ekonomisk) reaktion!

    Gruppen kan samlas i Östrabo och där få välbehövlig information av exempelvis Anna Ekström (vars artikel är utmärkt) och Erik Lysén, vilken med näbbar och klor försvarar bojkotten av israeliska varor. I grunden är de aktuella studieämnen politiska. Vad kan femtio personer på platsen se för lösningar på sådana frågor. Hur varorna ser ut? Var de finns?

    Kyrkan, som nu med raska steg går mot allt sämre ekonomiska tider, måste hushålla med sina resurser. Studiebesök till andra länder skall vara restriktiva; Dag har förstås gjort några sådana i sin roll som tidigare KS-företrädare och som ledamot i POSK- och FK-grupperna. Men de har då inte gällt den officiella kyrkan. Att vara restriktiv, sparsam och lägga krutet, där det verkligen gör mest nytta är nog något som också andra än dumsnåla gamla eller nya moderater uppskattar - även icke moderater.

    Kyrkans hållning i Israelfrågan måste tas upp till kritisk genomgång i KM, där ordentligt förberedda nomineringsgrupper kan göra en kritisk granskning, som ställer KS mot väggen. Egentligen är frågan inte svårare än att inskärpa att kyrkan alltid skall stå på demokratins, frihetens, fredens och folkrättens grunder och med skärpa därför reagera mot stater som inte lever upp till detta.
    Själv har jag för ett tiotal år sedan kommit i skottgluggen, sedan ledningen för SKR plötsligt undanröjt underlydandes beslut och godkännande av mig som deltagare i det s k följeslagarprogrammet i just Israel. En viss,sedermera till biskop utnämnd person, grep in och såg till att jag inte fick resa, trots att klartecknet och material skickats till mig. Jag tog faktiskt upp saken i KM och kunde efter inlägget konstatera att K-G Hammar omedelbart visade sin spontana reaktion mot det som skett. Mer gjorde han dock inte.
    Följeslagarna i all ära. Men de skall ha "rätta"åsikter!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den aktuella bojkotten rör inte israeliska varor i allmänhet utan endast de varor som kommer från de illegala bosättningarna på ockuperade områden. Kanske leder rent av bojkotten till att en del nu börjar handla israeliska varor när de tack vare ursprungsmärkningen kan vara säkra på att de inte kommer från någon bosättning på Västbanken. / Markus

      Radera
    2. Tack för detta nådens ord, Bengt Olof! Femtio personer lämnar även ett icke oönskat fotavtryck i klimatet som vi ska vara rädda om... Att ingen betänker att en resa till det numera oheliga landet också är förknippat med reella risker (terroristattacker, magsjuka, bli lurad av gatuförsäljare) förvånar mig. Varför reser dom inte till Tyskland, eller Gotland te x? Om dem stannar i Växsjö räcker pengarna nog till en god middag med tillbehör, och blir över.

      Radera
  3. Jag undrar om ärkebiskopen electa är antisemit, dvs hyser agg mot den judiska staten. Hur förhåller hon sig till Arthur Koestlers teori om att de ashkenaziska judarna stammar från de turkiska khazarerna, den s.k. Trettonde stammen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Antisemit" ? Tycker hon verkligen illa om Kaldeer, Fenicier, Etiopier, Arameer, "Araber" mfl ur den semitiska stammen ? Det var väldans i så fall ?

      Radera
  4. Helt klart rymmer svenska kyrkan olika åsikter i Israel/Palestinafrågan. Det är inte rimligt att kyrkan som sådan har en ståndpunkt. Vi ser nu vad det ställer till med./Gustaf Björck

    SvaraRadera
  5. Nej Anonym, jag tror faktiskt inte att Antje Jackelén är antisemit, även om det ju alltid är lite kul att klistra etiketter på etikettklistrarna. Däremot kanske hon som många av oss andra silar mygg och sväljer kameler ibland. Somlig israelkritik kan annars också vara ett exempel på det ofta missbrukade men i sitt sammanhang alldeles begripliga bibelordet: "Den man älskar den agar man". Eftersom vi tycker att Israel är så bra sörjer vi extra mycket det som är dåligt - ungefär. Men det kanske var en alltför välvillig tolkning?

    SvaraRadera
  6. Men nog vore det rimligt att dokumentet "Gud vägar", som togs fram med stor omsorg som ett officielt ställningstagande nu vore känt bland dem som beslutar om bojkott och resor, bland dem som skriver och yttrar sig i frågor som gäller Mellanöstern och det Heliga landet. I stället tycks de värsta formerna av ersättningsteologi få frodas otuktade och en okunnig sammanblandning av politik, etnicitet, kulturtraditioner och religiösa övertygelser få framföras oemotsagt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är märkligt hur behändigt dokumentet "Guds vägar" stuckits undan. Här i Malmö efterlyste jag förgäves ett gemensamt studium med utgångspunkt i dokumentet eller åtminstone att något kontraktskonvent kunde få samlas kring dokumentet. Varför denna ovillighet, denna tystnad? Min förklaring blir en ohelig allians mellan de som i grunden aldrig övergett ersättningsteologin och de som av politiska skäl motsätter sig något skulle kunna skada solidariteten med den palestinska saken. Ungefär så.

      Lustigt att jag inte kunde få fram hela texten när jag sökte på Svenska kyrkan på webben. Det jag kunde finna var ett kort sammandrag, inte mer. Men visst måste väl en sådan text finnas tillgänglig i sin helhet för alla intresserade?

      Radera
  7. Dag:

    Jag har läst Anna Ekströms artikel plus andra delen som kom häromdan. De verkar väl belagda med h¨ånvisniong till dokumentet. Jag har följt en Anna Ekström i mellanösternfrågor, en som utlöste protester mot sin person både från kristna propalestinska seloter och från ultranationalister. Men är det samma Anna Ekström som är komminister?

    Bengt Olof Dike:

    Du var nog för anständig för deras politiska syften? Det är ju allmänt känt att flera följeslagare har visat tecken på att vara så emotionellt och politiskt inbäddade att det blivit rent fientligt mot land och folk. En av dessa, en kyrkoherde emeritus Inger Styrbjörn, spred som gästskribent i en grovt PRO/ANTI-blogg ett rykte som kom från individer i det ofta ifrågasatta ISM att familjen Fogel, föräldrar och tre barn inklusive tre månaders baby, i Itamar knivmördades av thailändska gästarbetare som skulle ha gett igen för att familjen skulle ha hållit inne med betalningen (anspelning på snåla judar?). Det fanns inga gästarbetare där! Påståendet var oerhört både i enfald och folkfientlighet. Det finns fler exempel från kristna som borde veta bättre, som ser människan på båda sidor och håller sig från politiserade och populistiska utfall.

    Ja, jag är elak som kommer ut med namn men det var faktiskt en signerad artikel som acccepterades av bloggägaren. Man måste kunna stå för vad man skriver och folk i ledarposition måste kunna ta kritik, ta tillbaka, göra bättring när de felar. Inte för att mina ord då togs in... :)

    Kanske detta jag drog upp var exempel på "rätta" åsikter, Bengt Olof?

    SvaraRadera
  8. Lite märkligt att resan bara förknippas med den politiska Israel/Palestina- konflikten. En studieresa till det heliga landet kan väl förmodas innehålla även bibelarkeologi, kopplingen mellan Jesu jordiska liv och vissa historiska platser, modern judendom samt de ortodoxa och orientaliska kyrkorna i deras ursprungliga miljö. / Markus

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har läst Jerusalemsföreingens senaste och är förskräckta just över att dokumentet Guds vägar förefaller okänt eller negligeras

      Radera
    2. Markus
      Ja det skulle man ju kunna förvänta sig ! (alltså att en studieresa till det heliga landet skulle innebära allmänbildning som är historisk och inte endast politisk) Men det är inte alls självklart när det är i svenska kyrkans regi !

      Radera
  9. Måskje og Det hellige lånd er ein tankekonstruksjon?

    Han i Hamar

    SvaraRadera
  10. Detta är ett sidospår. Jag har observerat att Bengt Olof Dike inte står oemotsagd på denna blogg. Men jag tror att många av oss kan ge honom en stor eloge för hans debattinlägg i Kyrkans Tidning (nätupplagan). Möjligen kan vi undra vilka slutsatser han drar av sina egna ord. Ni ser huvuddelen av inlägget nedan./Paul

    "Svenska kyrkan förlorar tillhöriga i en till synes aldrig minskande takt, antalet dop och konfirmationer blir färre för varje år och den allt svagare ekonomin tvingar församlingar att spara på personal, sälja fastigheter eller på andra sätt försöka få debet och kredit att gå ihop.

    Och Guds ord är också på undantag. Attackerat av organiserade sekulära humanister, som tydligen ej har upptäckt humanismen i kristendomen. Förträngt av politiska makthavare, ohistoriska myndigheter, som förbjuder skolavslutningar i kyrkor och ateistiska röster med krass materialism som ledstjärna. Motvinden tilltar i styrka och får också många inom kyrkan att krokna och huka sig, sneglande på det som brukar förkortas PK, det politiskt korrekta.

    Vilken av biskopskandidaterna,..., är beredd att modig, rakryggad och utan att sväva på målet klart och tydligt, och i alla väder, med full kraft stå upp för Ordet, för Missionsbefallningen (som sannerligen hamnat i bakvatten under många år), för kyrkans och kristendomens budskap i en konstruktiv religionsdialog, som inte får bli monolog?

    Vem vill och vågar flitigt i samhällsdebatten – tidningar, radio och tv – utmana dem, som alltid negligerar vårt lands kristna och historiska arv och som förnekar dess hemvist i den västeuropeiska demokratiska kristna gemenskapen?

    Vem finner äkta glädje och entusiasm i att berätta om nåden, kärleken, freds- och fridsbudskapet i kristendomen? Ett budskap utan reservationer, krumbukter, hukande omskrivningar och hänsyn till politiska pampar? Den kandidaten skall få i varje fall min röst.

    Gud har inte övergivit Sverige. Men Sverige håller på att överge Gud! Det är utmaningen för den blivande biskopen."

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mycket fint inlägg i KT av Dike! Men varför säger Bengt Olof och alla nuförtiden "tillhöriga" i stället för "medlemmar"?

      Radera
    2. Men Bengt Olof Dike ! Det var ju jättebra skrivet !
      MK

      Radera
    3. Bengt Olof Dike säger oftast riktigt kloka saker. Ni har svårt att förstå att man inte måste älska varje tänkbar utsaga av er idol Dag Sandahl för att ha vettiga åsikter. En klassisk kotteribildning blir ofta väldigt enögd på det sättet och styrs av all möjlig "guilt by association" och en otäck mobbingmentalitet.

      Radera
  11. Det blir nog ingen lösning i området förrän en tid passerat motsvarande en 5-6 generationer. Då kanske har västs påhittade gränser sjunkigt in i det allmänna medvetandet. Nu råder det urgamla tänket att det är klanens dalgång och bergkedja. Andra klaner har andra områden. Äganderätten växlar lite fram och tillbaka beroende på sociala och andra faktorer. Därtill kommer att muslimerna (och de är överväldigande många) tycker det är helt ok att fördriva alla otrogna från området.

    SvaraRadera
  12. -Tack för de fina orden om min artikel (publicerad ej blott på nätet utan också i papperstidningen) vad gäller biskopskandidaterna i Lundastiftet! Och tack också för att några - dock ej Dag - delar min uppfattning att den femtiohövdade resan från Växjöstiftet ej är ekonomiskt försvarbar.

    Anonym undrar varför jag använder ordet "tillhöriga" i stället för "medlemmar"

    Därför att det egentligen är den officiella beteckningen på alla som just tillhör Svenska kyrkan.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  13. Det vore mycket intressant att läsa Kairos-dokumentet för att kunna bilda mig en egen uppfattning om dokumentets innehåll.

    Jag har försökt hitta Kairos-dokumentet på Sv. kyrkans resp. Bildas hemsidor, men utan resultat.

    Om man Googlar på "Kairos-dokumentet" får man en mängd länkar till Sv.kyrkans hemsida. Men länkarna är stängda! Medveten mörkning?

    Det verkar som om Sv kyrkan och Bilda inte vill att dokumentet längre ska visas! Varför? Däremot försvarar man dokumentet och säger att kritiken är orättvis. Men varför då inte visa upp dokumentet?

    Inser Sv. kyrkan att man i kyrkomötet gjorde ett felaktigt och ensidigt uttalande/beslut ang. Israel, och nu vill mörka det mycket tvivelaktiga dokument som man hade som grund för beslutet?

    Det här verkar mycket skumt! Vem tar beslut om att gömma tidigare publicerad info. på Bildas resp. Sv.kyrkans hemsidor?

    Har någon en länk som fungerar, så att man kan läsa Kairos-dokumentet?

    ÖS

    SvaraRadera