torsdag 6 februari 2014

Religion

Någon minnesgod kanske erinrar sig Ivo Andrics bok Bron över Drina (som omedelbart borde kommit som nyutgåva i pocket när kriget rasade på Balkan!). På en bänk mitt på bron möts prästen, rabbinen och imamen för samtal. De byter liksom perspektiv med varandra men är inte ute efter att debattera ner någon. I samtalet växer vänskapen. Det hela är rätt idylliskt och för mig sinnebilden för vettig religionsdialog. Man lever vid samma flod och talar med varandra.

Inte förrän jag läste Robert Wrights bok Och människan skapade Gud (Fri Tanke Förlag 2012) såg jag uppgiften att kristna kring år 700 av de muslimska erövrarna förbjöds att omvända sig till islam. Saken handlade om skattebasen. De kristna skulle betala en särskild skatt och den skatteinkomsten föll bort om de omvände sig! (aa s 408-409). Kristen tro som skattebas, det fascinerade mig.

Det var också sextio sidor senare hos Wright som jag hamnade i bekymmer när han nämligen odlar sin vision:
"Är det vansinne att inbilla sig att det ska komma en dag då de abrahamitiska religionerna avstår, inte bara från sina egna specifika anspråk på att vara något för sig utan också från anspråket på att hela det abrahamitiska företaget är något för sig? Är sådana radikala förändringar i Guds karaktär tänkbara? Så radikala förändringar har redan inträffat, gång efter annan. Ännu en omvandling skulle inte vara något nytt." (aa s 468)

Vad syftar författaren nu på? "Det finns en hållfast teologisk formel för hur man upplöser det speciella hos olika trosriktningar. Den förknippas framför allt med hinduerna, som tycks ha använt den som ett sätt att förena olika religioner som  dyrkat olika hinduiska gudar." De olika gudanamnen är namn på en och samma gudom, det är tanken. Det är en vedatext: "Den verklige är en enda, om än de vise ger den skiftande namn..." (aa s 468)

Jag antar att Wright inte är ensam om sin vision. Då vet jag också vilken religionsdialog jag är emot, den som har en slags - kan man kalla saken så - hinduisk agenda. Jag kan trygg avvisa den här sortens fromhetsfusioner eftersom jag inte vill vara religiös. Jag nöjer mig med att vara kristen.

Jag kan förstås uppträda någotsånär hyfsat mot de religiösa och inse att djup ropar till djup (Ps 42:8) men själva sakinnehållet kan inte uppges. Det blir en utmaning för oss att på nytt tänka igen och samtala om vad som skiljer kristen tro från all religion och vad det betyder att tro på en begriplig (fattbar)uppenbarelse från Gud. Att under hövlighet och trollande med begreppen så att religionsdialogen ska ses som ekumenik vara beredd att förhandla bort den tro som en gång för alla anförtrotts de heliga, måste vara ett alldeles omöjligt projekt. Just därför misstror jag allvaret i mycket av det som kallas religionsdialog men anar att det också finns anständiga sätt att dialogera. Som på bron över Drina. Men märk mina ord, det är skillnad på dialog och dialog.

Med hjälp av ett uppslagsverk har det i en bloggkommentar fastslagits att någon diskriminering inte förekommit i Svenska kyrkan och lika lite finns det oliktänkande. Jag kan bara uppfatta sådana påståenden som alert religionsutövning, inget annat. Med den skillnaden att här ropar inte djup efter djup.

11 kommentarer:

  1. Amen to that, som de säger i Alabama.

    SvaraRadera
  2. Ett för bloggaren signifikativt förenklat resonemang. Det var väl den tyske teologen ( rekigionshistoriker) Zaehner som "kom på" iden om att alla religioner "bortom" benämningar har samma "Gud", som ett akademiskt grepp eller metod ( eller vad det nu kallas men sådant kan ju förstås Dr Sandahl bättre än en enkel människa som blott konsulterar sin almenacka om en bok skall öppnas). Dock var väl detta ett slags övertagande och bearbetning av den hinduiska idéen ( hinduism är för övrigt ett begrepp som kan begära samma respekt som högkyrkligheten som på denna blogg inte vill buntas ihop till en form, efter vad jag förstått) men som ett provisorium, teori i dess betydelse av antagande, och detta bör väl ändå skiljas från ex de religionspsykologiska tankar som gjorts utifrån vad individen upplever i sin gudstelation?! Uttrycket "djup ropar till djup", som väl är psaltarcitat? Användes ex av medeltidsmystikern Tauler, av betydelse för såväl Meister Eckehardt som Dr Luther, och torde inte så enkelt kunna tillgripas för att bloggarens självbild skall kunna upprätthållas, lite mer distinkt och subtilt resonemang måste väl kunna avkrävas en doktor och docent som väl reciterat psaltarpsalmer så det står härliga till? Ett tips kan ju vara att om inte höja blicken så sänka den, något. Vem vet, det djupa bloggaren vill ropa till kanske han har framför näsan, eller hjärtat. Tror det finns en bok om mystikens betydelse för Luther, på Artos. Läs den! / Magnus Olsson, som inte skall upprepa ordet på À men hänvisa till Ordet, det som ropar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Annars är det väl främst den s.k. "traditionella skolan" som förfäktat idén om världsreligionernas likvärdighet i att leda till Gud. Den mest kände förespråkaren torde vara schweizaren Frithjof Schuon. Schoun är dock av en annan kaliber än dagens dialogsökare då han strikt avvisade synkretism utan menade att de olika religionerna visserligen alla var vägar till Gud, men bara i sina ortodoxa former. Målet för Schoun var aldrig utsuddandet av religionsgränserna.

      Schouns tankar håller för religionerna då de, även om vi som honom ser dem som härstammande från Gud och inte människan, är filosofiska tankesystem och andliga tekniker för att sätta människan i kontakt med det Gudomliga. Det är inget konstigt påstående att vitt skilda system alla kan ge samma effekt. Men Kristendomen passar inte i resonemanget då den ju bygger på historiska händelser och inte abstrakta tankesystem. Schoun försökte få ihop resonemanget genom att hävda att "de frälsande fakta" som religionsutövaren måste försanthålla kan, och måste, skilja sig åt eller till och med stå i konflikt mellan varandra mellan religionerna (Jesu ställning inom Kristendomen och Islam torde vara ett bra exempel). Men tanken är långsökt och vilar på ett besynnerligt antagande om Sanningen som något flytande.

      Radera
    2. Nja att kristendom ( detta vedervärdiga ord som betyder en plats av makt) är nog inte så enkel att placera. Den är förvisso en historisk väg, men dess tradition rymmer mer. Läs Bengt Holmbergs Minnesord i SPT om
      Birger Gerhardsson, ty det händer fortfarande att tidningen publicerar något utöver det de små profeterna förmår sig till. / Magnus Olsson

      Radera
  3. -Djup ropar inte efter djup, konkluderar Bloggardag i en sarkastisk kommentar till att ordet "Oliktänkande" enligt konsulterade ordböcker INTE har bäring på honom. En oliktänkande, om jag får vara envis och upprepa det, kan inte vara en del av regimen/makthavarna/de som sätter agendan/etc,etc. En oliktänkande står i direkt opposition till dem och är alltså trakasserad, förföljd, kastad i fängelse, hålls i husarrest och ständigt övervakad.

    Bloggardag tillhör - och har så gjort länge, länge - Svenska kyrkans högsta beslutande organ, ingår i beslutande stiftsorgan och har flera decennier bakom sig i just besluts- och ledande positioner I SVENSKA KYRKAN. Han är INTE trakasserad, förföljd, sitter i fängelse eller husarrest. Han är fri såsom fågeln, kan skratta och retas som en skata, skrika som en kaja, anses vara intelligent som en uggla, fast möjligen inte så listig som en räv.
    Han kan prata latin med de lärde och småländska bland bönder i Moheda och trivs, veterligt, som fisken i det ljumma sommarvattnen, i Svenska kyrkans olika besluts- eller - som, några plägar kalla dem! - maktorgan.
    Säg och skriv aldrig mer, Bloggardag, att Du är kyrkligt OLIKTÄNKANDE!
    Du har varit, är och kommer att förbli, en profilerad del av vår kyrkas högsta hierarki, för att använda ytterligare ett beskrivande ord som kontrasterar mot OLIKTÄNKANDET:s.

    Ord söker alltså ordbok. Och ordbok ger svaret. Dag och doakören har alltså inget annat att göra än att därefter rätte och packe sig!

    BENGT OLOF DIKE

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att makten håller sig med en husneger bevisar inte att de svarta inte var diskriminerade. Ta liknelsen med en stor nypa salt, men Dags kyrkliga uppdrag säger ingenting om huruvida han och andra varit utsatta för diskriminering. /Gustaf Björck

      Radera
    2. Nu har jag letat upp samma ordbok (NE) som det hänvisas till.

      "Oliktänkande - som har annan åsikt (än den officiella)"

      Om Dag Sandahl har åsikten att prästämbetet är förbehållet endast män, har han då samma åsikt som är den officiella inom SvK?
      Vi som anser att SvK officiellt inte har den åsikten, tycker följdaktligen att Dag Sandahl är oliktänkande på den punkten.

      Då Bengt Olof Dike tidigare gett uttryck för att Svk officiella åsikt i frågan är könsneutral, ställer sig vän av ordning följande fråga;
      "Tror Bengt Olof Dike att Dag Sandahl har åsikten att prästämbetet endast är avsett för män?"
      För var och en som har den åsikten är ju (enligt ordbokens definition) oliktänkande gentemot SvKs officiella åsikt på den punkten.

      "Diskriminering - orättvis behandling (av viss grupp)"
      Här smyger det subjektiva ordet "orättvis" upp och förstör objektiviteten. De som anser att ämbetstraditionalisterna är de facto orättvist behandlade anser med rätta att det är diskriminering.
      Å andra sidan är det ju inte diskriminering att behandla kvinnoprästmotståndare så som de "rättvist" förtjänar att behandlas.
      Så där får jag erkänna att redaktör Dike med rätta anser att ingen diskriminering förekommer. De med traditionell ämbetssyn anser med lika stor rätt att diskriminering förekommer.

      Peter T, som också kan läsa ur ordboken.

      Och som dessutom anser sig oliktänkande gentemot BOD i uttydning av ordet Oliktänkande, kanhända p.g.a. den "fängslande" spännvidden i tolkningen av ordet.

      Radera
  4. Femte Mosebok redogör för de förändringar Gud föreskrev vad gäller Israeliterna (och övriga grupper) vad skåpet skulle stå. Det var rakt på sak och synligen studerat hur "invandrarna" skulle hantera och hanteras.
    Allt för de nykomnas bästa.

    I vår värld blev det dramatiskt på 50-talet när frågan om kvinnans lämplighet som prästvigd. Det förefaller väl vara betydligt mildare än Femte Moseboks raka beslut "( Dejj flyttar vi) (Dej slår vi ihjäl) och "Du får inte skada den gruppen) (Eller varför inte " se till att de flyttar till detta område och på så vis kör vi bort nuvarande innevånare till anvisad plats.
    Ja det förekommer oändliga förslag och beslut i strategiska planen.

    Kan det vara så att Gud har anvisat åtgärder för att få igång en förändring av Svenska Kyrkans strategi - det kanske inte skadar. Förhoppningsvis blir den ej heller så påfrestande för avsatta eller tillsatta präster! Men förändringar blir det!!! 2000 talet väntar!!!!1

    SvaraRadera
  5. Halleluja för ordböcker, bilderböcker är för barn och analfabeter!

    SvaraRadera
  6. Ser man på! Jag har nog alltid tyckt att BOD haft drag av en nitisk, reformert Carl IX? Denne brukade ju avsluta sina brev med ett märgfullt:

    -Det rätter och packer I Eder efter!

    Och är inte Bloggardag en Klosterlasse, en piscator animarum oavlåtligt i motvind och flitig strävan för den sanna, evangelisk-katolska tron?

    Inte då att undra på, om det slår lite gnistor.


    Tant D. Svart

    SvaraRadera
  7. Gustaf Björck, Peter T m fl,

    -Ni fortsätter tydligen att ihärdigt hysa åsikten, att Dag är oliktänkande och diskriminerad. Peter T har en lång utläggning, som skall bevisa hans tolkning av orden. Med samma logik kan då hävdas att alla dem (främst de som röstar på vänsterblocket är oliktänkande, därför att de har en gentemot makten (Alliansen) avviktande åsikt i skattefrågan. Eller i frågan om privat vård. Eller varför inte en anställds reaktion, när arbetsgivaren ålägger honom eller henne att göra en viss arbetsuppgift, som inte gillas?

    Kallas de därför oliktänkande, och är de diskriminerade? Naturligtvis inte. Båda dessa ord är förbehållna - som jag tidigare har erinrat om med stöd av officiella ordböcker - dem som står just i stark opposition till sitt lands diktaturregim och som därför inte sällan straffas och förföljs på olika sätt, helt enkelt diskrimineras. En demokrati, allra minst Sverige, diskriminerar inga människor, vilka skall vara lika inför lagen.

    De båda orden kan därför inte appliceras på Dag Sandahl och är det officiellt ej heller; det är Dag som SJÄLV beskriver sig med dem i förhållande till den kyrkoledning, som han således är en del av. Detta kallas också - elementärt beskrivet - att ikläda sig martyrrollen, hela tiden spela den under ackompanjemang av några(s) intensiva applåder i form av bland annat texter på denna bloggs kommentarsfält. Låt oss nämligen inte glömma, att bloggens huvudperson också, utöver andra gåvor, besitter skådespelartalanger, vilka i kombination med teologiska kunskaper, skrivkunnighet, talets gåva och ett av många konstaterat temperament, utvecklar, förstärker och intensifierar nämnda roll. Man skulle nu kunna kalla Dag för "Martyren i Moheda". Birollsinnehavarna vill ju också fortsätta att ha någon att se upp till, få sin daglig text av en för dem anpassad teologi, icke sällan kryddad med mer eller mindre giftiga slängar mot nuvarande och tidigare ärkebiskop samt - förstås - en icke här namngiven kvinnlig biskop i ett stift i Sveriges geografiska mitt. Denna dagliga dos är också en liten krydda för birollernas utövare, vilka därmed förstärks i sin icke sällan inflexibla - rigida, skulle andra säga - inställning. Ty det gamla uttrycket att "kaka söker maka" gäller också här. Men man måste ha respekt för deras uthållighet och aldrig sinande vilja att stå emot verklighetens fakta och logik, utvecklingens reformer och framkomlighetens kontext. Som rakryggade soldater på allt färre skansar och anförda av sin befälhavare. Men så har ju denne också en miltir bakgrund, som han gärna erinrar om ibland.

    Och samtidigt är de på sitt sätt oumbärliga för huvudrollsinnehavaren. De ger ju honom bekräftelse: när han nyser, hostar de instämmande! När han sätter något syrligt på pränt, skriver de entusiastiskt "På pricken rätt, Dag" eller "Skickligt formulerat av Dag". Eller, som just nu frågan gäller, "Oförskämt av kyrkan att diskriminera Dag på detta sätt".

    Medvetet eller omedvetet dirigerar och dompterar Mohedasonen sina adepter. Berlinfilharmonikernas berömde Herbert von Karajan kunde inte ha gjort det bättre!
    Peter T, Leif Ekstedt och några till är nog sedan länge väl inövade i sina roller. Gustaf Björck är en receptiv yngre man, som med stormsteg är på väg in i sin roll. Gratulerar, mina herrar, till fina föreställningar.Fast de var faktiskt alla förutsägbara!

    BENGT OLOF DIKE

    PS von Karajan höll i det längsta fast vid att inga kvinnor skulle få komma in i filharmonin. Känns det igen från den teologiska befälhavaren för den snabbt krympande truppen, som dock är väl förankrad i Svenska kyrkan? DS

    SvaraRadera