måndag 5 maj 2014

Kolmodin i Betlehemskyrkan

Adolf Kolmodin predikade i Betlehemskyrkan på Botdagern i mars 1925 och denna hans predikan blev skriften Skall Kristusförnekelsen vinna hemortsrätt inom Sveriges kyrka? Det finns några passager att spara för framtiden. Problemet som skulle var uppmaningen i kyrkohandboken som kunde användas: "Låtom oss nu gemensamt bekänna vår kristna tro." Nu skulle rätten till en historisk syn på trosbekännelsen värnas. Huvudförslaget till Stockholms prästerskaps första årsmöte var "Låtom oss nu höra våra fäders kristliga bekännelse och i anda och förtröstan däri förena oss med dem." Vid kyrkomötet 1925 skulle saken upp med en annan formulering (jag har inte kollat för protokollet finns å lantegendomen).

Jag tror att det vackra formulerandet är informationsbärande. Här ska ord täcka över innehåll, inte avslöja innehållet utan vackert beslöja det. När det låter vackert, ska man bli misstänksam. Fagert tal är inte alltid sant. Kolmodin visste. Jag ska återge honom - och det kursiverade betyder väl att han tog i rejält i Betlehemskyrkan. Här är något för gamla statskyrkokramare att häpna inför. Året var, som sagt, 1925.
Professor Kolmodin:
"Och dock säger jag: Arma Sveriges gamla kyrka, ty utifrån och inifrån håller fördärv på att smyga sig över dig.
En allt mer och mer avkristnad stat drager dig allt starkare in i sitt krävande famntag enligt det kända programmet, och du synes icke märka, att det är hög tid att slita dig lös ur detta kvävande famntag, om du skall ha utsikt att rädda något väsentligt av det som är ditt, ja, om du skall ha utsikt att rädda livet. Och inom dig har Kristusförnekselsens torkvindar under skyddande höljen börjat blåsa allt mer ödeläggande. Du har lärare inom dig både på högre och lägre poster, som förkunna en falsk Kristus och nu känna sig så starka, att de begära rätt därtill, och ditt kyrkfolk sover. Efter den väckelse det fick för ett par år sedan synes det ha somnat in djupare än förut eller missmodigt av brist på energisk, målmedveten ledning ha dragit sig inom sig självt.
Arma, gamla Sveriges älskade kyrka, skall du då förvandlas till ett kulturinstitut, varifrån den verklige Kristus, Nya Testamentets Kristus, nödgas draga sig tillbaka?"

Nödgas draga sig tillbaka - smaka på de 89 år gamla orden!

5 kommentarer:

  1. Intressant blir (om ca 10 år?), då medlemskap i SvK omfattar mindre än halva befolkningen, och RSV slipper dra in kyrkoavgift. En gissning blir, att mindre än hälften av de nominella medlemmarna kommer att finna mödan värd att frivilligt betala in medlemsavgift. En god del av dessa betalande (majoriteten?) kan antas vara pensionärer eller utanför arbetsmarknaden. Intäktstkällor kan bli avgifter för förrättningar, konfirmationer och kyrkoentréer. Sådant väcker ont blod och räcker till lite. Kanske är det klokt att inte idag utbilda sig till kyrkomusiker, vilket ungdomen redan insett. Men dagens prelater kan rimligen räkna med att få behålla sina pensioner. De har ju bäddat för att nödga Kristus bort från kyrkan och Sverige, vilket är ett storverk i sig!

    Après nous le déluge!


    M Gunnesson

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Intressant blir (om ca 10 år?), då medlemskap i SvK omfattar mindre än halva befolkningen, "

      Om nuvarande trend, som följts sedan 1972 och inte är linjär, fortsätter så inträffar detta 2020 eller 2021.

      Radera
  2. Det där med "anda och förtröstan" låter väldigt likt vår tids strävan efter enbart tillitstro (fides qua) men inte så mycket (fides quae). Enbart "historisk tro" är inget som reformationens fäder godkände eftersom den kunde samsas med dödssynder. Vår tids skötesynder torde vara stolthet och likgiltighet. Med enbart en historisk tro på fenomenet kristendom kan leva på den bekväma distansen till apostolisk tro som gör det möjligt att i detta diskontinuitetens utrymme dekonstruera en ny tro som skulle vara anpassad till nutidens krav.
    Några av nutidens professorer i religionsvetenskap kanske ägnar sig åt detta, men det är varken duglig teologi eller bra vetenskap.

    SvaraRadera
  3. Kanske nåt att visa till de högt uppsatta biskoparna som vi fått äran att ha här i mitteuropa.
    Denna vecka besöks WCC och LWF av våra svenska biskopar men inte får vi dödliga svenskar se eller möta dem. Det skulle vara underbart att få en liten glimt av dem och mot all förmodan byta en mening eller två .
    Fast mirakler har ju hänt förr. Vi ber för dem och vet att de får känna sommaren här...
    Nisse på Åsen

    SvaraRadera
  4. Förvisso finns det mycket som inom (trossamfundet) Svenska kyrkan som skiljer sig från såväl den kristna traditionen här hemma och i den världsvida oikumene.

    Men sorgligast måste väl ändå vara att inte endast dess ledande företrädare utan - som det verkar - också ett stigande andel av prästerskap och medlemmar (förmodligen utan att förstå innebörden av termen) de facto torde omfatta en psilantropistisk kristologi.

    GAF

    SvaraRadera