torsdag 14 augusti 2014

Förtigandet - fördummandet

Det som inte syns, finns inte.

Jag antar att den borgerlighet som träder fram med diskret charm tänker ungefär så och samma tankemönster återfinns i det andra politiska lägret. Därtill finns det ett folk som ska skyddas för sådant folk inte ska påverkas av. Frågor som folket ska få ta sig an, ska vara enkla och okomplicerade - alltså precis sådana som Nisse i Hökarängen själv är. Enkel. Okomplicerad. Vi fick journalister tillskurna efter den mallen.

Jag vet inte vad Nisse i Hökarängen kallades i Leipzig, DDR, men Neues Deutschland var organet för honom. Liksom statstelevisionen. Det fanns frågor som aldrig skulle tas upp öppet.

De fanns ändå. Folk talade försiktigt om dem och byggde egna myter kring förhållanden. Några trodde sig veta och fann likasinnade som kunde dela vetskapen. Människan är sig lik - i Sverige, i DDR och annorstädes. Det märkliga är dock att människor, som misstror den information som levereras, ändå tror den. Det kanske är oundvikligt. Vi dirigeras.

Som en slags mothållning är jag därför för vital journalistik. Somliga dagar läser jag Barometern/OT, Smålandsposten, Ölandsbladet och Östran/Nyheterna. I Kalmartidningarna ser jag samma lokala bevakning från Öland, Mönsterås, Torsås, Nybro, Emmaboda, Högsby. I alla tidningarna kan jag se samma nyhetsuppslag från världen. Det betyder samma perspektiv, samma faktaurval, samma intervjuade och jag får ingen chans att bedöma det jag erbjuds läsa genom en alternativ läsning. Åsikter skulle fordomdags återfinnas på ledarsidorna och fakta i reportagen, hette det. Riktigt så enkelt var det inte. Men megafoneffekten var dåförtiden inte lika förödande som nu.

Jag kom på mig själv med att finna nyhetsrapporteringen från Gaza ointressant. Jag visste inget om vad som hände när jag hört berättelserna. Nå, det var krig och då är desinformation också ett verktyg. Det verktyget behövs kanske där - men behövs det i vår svenska vardag?

Nu har det blivit en debatt om invandring på denna blogg. Det blev mindre av den fråga jag ställde, den om världens yttersta tid - men låt gå. När det gäller flyktingar kommer debatten att handla om pengar. Nå, barmhärtighet kanske inte är gratis och för en kyrkokristen är det viktiga inte att säga till Herren Jesus: "När vi mötte dig som flykting, tyckte vi inte det var värt att satsa pengar på dig men vi var som vanligt vänliga ändå." Fast ett problem kanske är att den svenska staten inte kan visa barmhärtighet mot de olyckliga och pinade som kommer men däremot se till att de får möjlighet att leva. Så då återstår frågan om det mänskliga mötet, barmhärtigheten alltså. Men hur ska det mötet kunna ske i utanförskapets förorter och stadsdelar? Hur ska det mötet ske med människor som inser att de inte har någon framtid, inte kan få jobb och allt det där? Hur ska det mötet ske när predikanten i en tv-intervju la ut texten om hur islamiseringen av Danmark ska gå till och Christiansborg bli Muslimborg? Hur tänker man i olika grupperingar? Vi vet inte. Främlingen är verkligen främling - och förblir.

Vi har fått ett mindre homogent Sverige - och samtidigt ett mer.
Vi har mångfald - och samtidigt en markerad enhetskultur, styrd uppifrån.
Vi vet precis vad man ska säga/får säga - och hör det förklarande "jag är väl gammaldags" när folk säger något annat, som kan visa sig vara det som verkligen är sant.
Vi har sociala medier - men vem orkar läsa mer än ett fåtal debattörer?
Och de rapporter som berättar väsentliga ting får vi i kondenserad form och vet inte riktigt om det vi får veta går att lita på.

Demokratins ideal är andra, att lita på folks goda omdömen, att ge olika perspektiv, att stimulera debatt, att samlas i studiecirklar för att vrida och vända på resonemang. Då blir det mindre utrymme för pr-byråer, tidningar som skrivs för att tjäna pengar på oss och medier som ska hålla oss dumma. Då blir det plats för andra informationer, sådana som går på tvärs mot våra fördomar men som tvingar oss att hantera den mångsidiga verkligheten. Då slipper vi reagera på de känslomässiga stimuli andra förser oss med. Då kan vi tänka och tala tillsammans som hyfsat kloka människor. Motsägelser är friskhetstecken.

Vi är inte där.
Vi är i ett läge där vi hålls dumma, så att vi blir dumma.
Fruktar jag.

18 kommentarer:

  1. Ändens tid befinner vi oss alltid i. Åtminstone enskilt.

    De nuvarande flyktingströmmarna består till icke obetydlig del av välutbildade kristna från MÖ med egen erfarenhet av att leva i muslimska samhällen. Detta bör i förlängningen betyda ett slut på den (överdrivet?) hänsynsfulla behandlingen av islam. En del kanske sörjer när tidens bok byter blad?

    Elaka Katten Måns

    SvaraRadera
  2. Jag besväras också av ja-nej-hållningen, den som inte vill/orkar se nyanser och komplikationer. Jesus har visserligen sagt att ja skall vara ja, och nej vara nej. Men det budet är nog inte nog inte möjligt att följa, när man skall beskriva vår arma värld.

    Hållningen märks särskilt i Mellanöstern – antingen är man för Israel eller för palestinerna. Jag har bott ett år i Mellanöstern, och vet att nästan vad man än säger i frågan, så är det på sitt sätt rätt, och samtidigt på sitt sätt fel. Jag försöker bedöma nyhetsrapportering även från andra platser på samma sätt.


    SvaraRadera
  3. Dag, varför håller du alla dessa tidningar när de ändå bara förmedlar en och samma bild, en fantombild av världen? Nej, de som vill bilda sig en egen, dvs. subjektivt sann, bild av fenomenen läser inte tryckta svenska medier, eftersom de inte står i läsarens/sanningens tjänst, utan i maktens. Vill jag förstå vad som har hänt i SveK under min livstid så inte läser jag Kyrkans Tidning, nej, jag hamnar på någon obskyr blogg driven av någon suspekt individ, en Unkenrufer som sedan länge stötts ut ur alla positiva sammanhang. Varför då? Jo, för att sådana är sanningens villkor här i världen. Behöver jag påminna om att det första omdömet om de första kristna i Rom, dem som man gjorde till lejonmat, var att de hatade hela världen. Och vad kallar man dem idag, jo, sanningsvittnen! Så ligger det till, nu som förr, fast med den skillnaden att det idag är lättare än någonsin att ta tillbaka tolkningsföreträdet med hjälp av internet. Det är ingen liten förändring det! Just nu pågår en enorm rörelse för att skapa sammanhang i skeendena med hjälp av internet, där de svenska tryckta medierna sedan länge är förbisprungna av verkligheten. Eller som i mitt fall: det var de tryckta mediernas enorma intresse för de s.k. hatsajterna som för ett par år sedan riktade min uppmärksamhet på just dessa --- vilket jag idag är oändligt tacksam för, eftersom jag inte längre "är i ett läge där jag hålls dum, så att jag blir dum".

    SvaraRadera
  4. Jag är för en rejält åtstramad invandringspolitik och är samtidigt bekännande kristen. Hur går det ihop? Kristna ska ju vara goda, generösa och snälla? Visst är det så men jag tycker att svensk kristenhet betonar det pastorala, själavårdande, perspektivet för starkt när denna fråga diskuteras.

    Vi gör klokt i att komma ihåg att Jesus inte bara är vår överstepräst utan även vår kung som kan säga saker som "Ty den som har, åt honom skall varda givet, så att han får över nog; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har." Det låter ju inte så snällt? Nej, med det är vist. Det är här jag tycker svensk politik brister. Svensk invandringspolitik är inte vis utan naiv och enfaldig. Vi hör nu hur Migrationsverket vill ha 48 miljarder i ytterligare anslag till följd av asyltrycket. Ovis politik har försatt oss i detta läge och svensk kristenhet har hejat på utan att tänka på de realpolitiska konsekvenserna, vilket alltå Kungen Jesus säger att vi ska göra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tomas, jag gratulerar dig att du tillhör dem som har!

      Radera
    2. Invandring är bra.

      Jesus var flykting. Men man kanske ska minska flyktingar från vissa länder o toköka från Irak/Syrien, med bekännade tro på Jesus...

      Allt Gott
      Anders Gunnarsson

      Radera
    3. Man behöver nog försöka se i helhetsperspektiv, vilka (ismer, ideologier, kanske religioner som påverkat många, osv.,), för att kunna se igenom en snårskog av olika viljor som vill dra åt (olika) håll, både för Sverige, Europa och hela världen.

      Att kristendom idag delvis verkar vara genomsyrad av kommunistiskt tankegods, att kommunistiskt tankegods delvis också är påverkad av (missanvänd, eller avigvänd) kristet tankegods, samt att kommunism också delvis är påverkad av islamiskt tankegods, (brödraskap, väljandet bland muslimer själva av deras imam bl.a.), samt alla andra som drar i trådar, opinionsbildar, anklagar, stämplar, alla och envar, och särskilt inom ett s.k. etablissemang, som uttrycker det minsta som tycks vilja avvika från de mycket starka, inflytelserika och påverkanskraftiga, opinionsmässigt sett, hållen både i samhälle och inom kyrka.

      Den - Barmhärtige samariern - , som då anses vara ett kristet ideal, där – Älska din nästa som dig själv, ligger i grunduttalandet, beskriver att den hjälpte mannen, skulle främst se den hjälpande som sin nästa, och detta oavsett om denna var jude eller inte, alltså även om han var just samarier. Av den hjälpte mannen, (troligen en jude), skulle alltså samariern, en ickejude, betraktas som hans nästa, och älska som sig själv, som just - dennes nästa - . Detta då alltså vare sig han alltså var jude, grek, (kristen, muslim), eller just - samarier - . Jesus budskap, när han berättar just liknelsen om en barmhärtig samarier, som hjälpte en skadad (jude), och får frågan av alla sina (judiska) anhängare; -Vem är min nästa, svarar att det är den (jude) som personligen blir hjälpt av någon som inte är jude, som ändå skall älska denne –hjälpare - , som – sin nästa - , och därmed som – sig själv -.

      Varför denna fråga över huvud taget framförs, och varför denna liknelse över huvud taget berättas, är en intressant fråga i sig.

      Kanske är det naturligt för alla olika befolkningar runt jordklotet att faktiskt främst, och lättast, kunna betrakta just – sina egna - , som varande dem som alltid självklart och naturligt är de som för just alla olika befolkningar, alltid är både lättast och naturligast att just kunna älska som – sina nästa - , och därmed som – sig själva -.


      Att alltså av den hjälpte skall hjälparen bli betraktad som just dennes - nästa - , att älska som – en av hans egna - , alltså som – sig själv - . Även om den hjälparen alltså tillhör ett annat folk, en grannbefolkning eller, - ett annat parti -, osv.
      forts.
      JB

      Radera
    4. forts.

      Att vara en s.k. – barmhärtig samarier - verkar alltså vara en privat handling mot en nödställd medmänniska, som man råkar gå förbi eller råkar se, eller möta, på sin väg, av vilken gruppering, vilket parti eller vilken nationalitet denne än tillhör eller har.

      Att som nation, och då kanske som kristet präglad nation, vilja försöka avtvinga en hel befolkning, en hel nation, ett helt folk, att kollektivt vara – barmhärtiga samarier - , mot hela världens alla nödställda människor, på just mer eller mindre ett opersonligt och kollektivt vis, (där alla som då vill motsäga sig en sådan invandringspolitik, eller en sådan flyktingpolitik), genast blir stämplade för att vara – onda - , för att de då just antas vilja vara ovilliga till att vara (kristna, kommunistiska, nyliberala, kapitalistiska?) , – barmhärtiga samarier - , och kollektivt hjälpa – de nödställda - , (krigare som skadats av sina egna krig i sina egna nationer? Men också civila som flyr från krig förstås.).

      Man behöver försöka förstå åt vilka olika och flera håll man behöver rikta sin kritik, om man har någon.

      Delvis är det hela befolkningars också egna ansvar som röstar som de röstar.

      De som alltså fortsätter att rösta på de (få olika) politiska alternativ som erbjuds, men som alla i det stora hela just verkar vilja – predika - nästan samma – kollektivistiska lära -.

      Det är då förståeligt att det är svårt att politiskt verkligen kunna förändra någonting, för om någon avviker får – läran - , så riskerar denne att få lämna sin plats i partiet, eller i kyrkan, eller från sin kanske annan skatteavlönad tjänst, osv.

      Svårt när påtryckningar utövas mot människor med både ekonomiska och kvasimoralistiska påtryckarargument.

      JB


      Radera
  5. "Vi är inte där" skriver Dag som om vi vore på väg någonstans. Och på väg är vi, men inte MOT demokrati utan helt klart FRÅN demokrati. Kraven på likformighet ökar hela tiden och alltfler blir bortplockade från sina sammanhang för att de vågar yttra exempelvis en åsikt som inte delas av partilinjen i ett politiskt parti. Nu kommer väl troligen den moderat, som vågade yttra det som säkert de flesta i landet tycker, nämligen att tiggeriet måste förbjudas när grannländerna förbjuder det, att plockas bort från moderaternas listor. Vi får se! Och häromdagen rök en centerpartist som vågade kritisera Israel. Detta är en både farlig och skrämmande utveckling, och i kombination med en hafsig journalistik är vi redan ganska långt borta från ett demokratiskt samhälle med en verklig yttrande- och åsiktsfrihet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har exempel från Uppsala där man försökte tiga ihjäl behandlingen av en läkare som öppnat eget- framgångsrikt.
      Gissa parti!

      Radera
    2. Det är mycket därför jag inte (längre) engagerar mig i ett politiskt parti.
      Det går inte att ha en avvikande åsikt i nästan några frågor. Tänk tanken att jag skulle motionera till partikongress/landsmöte etc om att verka för en säkning av abortgränsen till 12:e graviditetsveckan.

      Debatten skulle utebli.

      Man får väl ta och motionera om att biologiundervisningen i Sverige skulle baseras på evidens och beprövad erfarenhet avseende hur en art bildas med förändrat antal kromosompar än sin förfader.
      Nej just det, ingen debatt där heller.

      Radera
    3. Jag fick faktiskt- döm om min förvåning- in en insändare i Kristdemokraten i just det ärendet, men frågan är en icke-fråga i KD numera. Men i det partiet är det mycket lågt i tak, upplevde jag det som. Fast man förväntar sig inte att det ska vara så i FP och i M, men fenomenet verkar sprida som en löpeld.

      Radera
    4. FP är ju ett under av olika takhöjder, de kan ju inte ens bestämma sig i sina profilfrågor.
      Anser FP att huvudmannaskapet för (en) skola har betydelse?
      Om NEJ, varför vill de då förstatliga skolan?
      Om JA, varför vill de ha kvar friskolor?
      Hur kan man vilja förstatliga skolan och ha kvar vinstdrivande friskolor samtidigt?

      M vände skattesänkarstrategi från "värnskatt först" till "breda jobbskatteavdrag" helt utan intern debatt. De interna partistrategerna (Schlingman främst) bestämde och fårskocken följde med. Det var väl bara f.d. statsrådet Troedsson som lämnade partiet i den vevan?

      Men frågan om hur högt i tak det är i SvK för saklig debatt är ju minst lika relevant med tanke på den sanktionerade mobbingen av dem med fel åsikter.

      Radera
    5. Jo, detta med det låga taket sprider sig ju som en löpeld. Partierna verkar fullständigt ha tappat ideologin. FP vill tvinga föräldrarna att dela föräldraförsäkringen. (i liberal anda och individens frihet?) I Blekinge blev en kvinna struken vid förra valet från riksdags- och landstingslistorna för att hon hade sagt i media att hon kunde tänka sig samarbeta med SD lokalt. I KD öppnade man stora famnen för SD:s starka kvinna när hon fick lämna det partiet. Att förstatliga är ju ett socialistiskt drag. Nu vill FP förstatliga skolan och KD förstatliga sjukhusvården. Och S verkar vilja slicka näringslivet... Och samtidigt med denna röra försöker man alltså rensa ut dem som inte är strömlinjeformade!!! Det är ju samma sak i Svenska kyrkan. Man omformar sig efter hur man tror att omgivningen vill ha det. Detta inte skrivet mot samkönade äktenskap, utan snarare emot den kommersiella stil och flackhet i predikningarna som utbreder sig. Man är rädd för att vara "alltför religiös"!

      Radera
  6. Jag har problem med att tolka allt välvilligt och till det bästa när det kommer till islam.
    Tänker: "vad begär du av mig Jesus?!"
    När du gick omkring här på jorden fanns ännu inte islam.
    Men kanske du visste att den skulle dyka upp någonstans i framtiden?
    Nu tänker och undrar jag om det är den "förödelsens styggelse" du talade om?
    Ty vad jag förstår, så går islams erövringar till på det sättet, genom förödelse.
    Om så inte är fallet (än) i vårt land så kanske det i vår tid (och än så länge) är så som Kadaffi lär ha sagt en gång: "att islams erövringståg numera går fram i europa genom mödrarna, genom antalet födslar.
    Vilket i och för sig är en taktik som Israels barn använde sig av vid tillfälle.
    Men till skillnad från islam, så hade inte de som mål att erövra och lägga hela världen under sig i ett slags kalifat.
    Överhvud taget är islam en politisk religion som hämtat mycket från gammaltestamentliga texter som det verkar. Men har skruvat dem flera varv BAKÅT och kvar står en oerhört primitiv gegga. Egentligen en rätt löjlig gegga av gap och skrik. Insikt i det mänskliga psyket lika med noll som det verkar. Och allt skall stängas in i lag och regel. Undra på att männen ser rött när de får syn på en kvinnas ankel! Drifter och annat ligger som ett lager av popcorn i botten och bara väntar på läge att poppa,(=explodera i detta fall)
    Egentligen rätt fjantigt om man tänker efter, barnsligt rent av.
    Och den skiten ska man behöva vara orolig och en smula rädd för?
    Tyvärr är det kanske så.
    Och det är väl dit somliga av dem vill komma.
    "Managment by fear" som Percy Nilegård sa.

    L/B

    SvaraRadera
  7. Sverige har så högt i tak att vi numera inom partier och myndigheter bara kan använda golvlampor...
    /AuB

    SvaraRadera
  8. Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo bland Kedars hyddor! Länge nog har min själ måst bo bland dem som hata friden. Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid. Hur tydlig är inte dessa psalmistens för oss idag, men vi fortsätter att be med den romerske officer vars tro får Jesu attest. Herre säg bara ett Ord!!!

    SvaraRadera
  9. Som en läglig illustration till Dags resonemang kring "statstelevisionens" roll i DDR/Sverige kom denna ursäkt från Elisabeth Höglund, visserligen 10 år för sent, men, som man säger, bättre för sent än aldrig: http://www.expressen.se/kronikorer/elisabet-hoglund-darfor-slutade-jag-pa-aktuellt/
    Inte mycket till Vergangenheitsbewältigung, men för att vara Sverige ändå en liten ljuspunkt i det annars kompakta mörkret...

    SvaraRadera