onsdag 3 december 2014

Biskopsval i Växjö

Märkligt är det. Vi får en andra omgång i biskopsvalet. Biskopsaspiranterna lägger ut sina texter på hemsidan och intervjuas så här långt i en mycket lokal tidning, ett annonsblad.
http://alvesta.lokaltidningen.se/
Dessutom finns en notis i ett annat annonsblad, det i Skillingaryd, om att det ska bli biskopsval.
Annars inget. De stora tidningskoncernerna har inte haft något uppföljande till hjälp för de 700 röstande och som information för de mer än 400 000 kyrkotillhöriga. Ingen ledarskribent har fått ihop något till ledning för de röstande och kyrkoreportrar av det slag som fanns för ett par årtionden sedan, är väck. Alltså ska vi famla oss fram utan egentliga besked - mer än beskedet att aspiranterna försökt marknadsföra sig.

Jag tänkte att det kanske skulle kommit något på ledarsidorna denna morgon och steg upp tidigt för att läsa. Det var bara regeringskris.

Jo, jag har skrivit. Både när det var ärkebiskopsval och i detta biskopsval. Jag har formulerat mig kring frågor och oklarheter.
Jag antar att när allt kommer till allt var detta det olämpliga.
Det lämpliga är att stämma upp leven. Inte begära besked. Kom då ihåg att jag inledningsvis av denna biskopsvalskampanj, sedan startfältet fastställts, deklarerade att samtliga kandidater var ärans män. Den nye biskopen behöver mest vara tacksam mot Bloggardag för att någon tog valet på allvar och alla kyrkliga koryféer (samt vi andra) kan en stilla stund fundera över alla de informatörer som anställts de senaste åren.

Detta sagt, måste det vara något fel på ett biskopsval som det närmast tycks uppgivet tyst omkring. Ingen pläderar för sin kandidat. Det borde många göra, inte minst som entusiasmen för valet tycks så måttlig. Finns det inga som är beredda att berätta om fördelarna med respektive aspirant. Dra en lans för någon?

Framtidsfrågorna är inte bara utomordentligt allvarliga. Det finns dessutom ont om tid att ta i dem. Vi lever i en fas där de frågor vi inte tar i alltmer besvarar sig själva och ställer oss utan alternativ. Medietystnaden berättar handfast om marginaliseringen. Det värsta är väl att den är motiverad.

Inget ont om biskopsvalskommittén, men riktigt byxad för sitt värv var den inte. Här fanns en möjlighet att ta fram de utmaningar som stiftet står inför och samla till rådslag omkring dem. I stället levererades en sökprofil som för ett biskopsval var nonsens och de rådslag som hölls, lyfte knappast fram problemen. Utfrågningen blev mer än något annat en personpresentation. Sådana kanske behövdes men något intressant är förstås hur den som blir biskop uppfattar de problem som ska lösas och vad han, för det var en han, har för tankar om framtiden. Än mer intressant vore förstås att höra vad de röstande tänker om framtiden. Kanske skulle jag också vilja se en sammanställning så att jag kan se åldern på de förtroendevalda som ska rösta. Också för mig som är 66 år kan den uppfattas som vördnadsvärd.

Egentligen var kyrkovalet 2013 likadant. Det sas fina ord - men hur bar orden mot verkligheten? Vi gör som vi alltid har gjort och det tuffar på med små, till synes omärkliga förändringar. Så små att vi egentligen inte märker dem förrän långt senare. På så vis las det mesta av studiearbetet i församlingarna ner och på så vis antog församlingsarbetet vardagsvis alltmer form efter PRO:s och SPF:s verksamhet. Kanske med den skillnaden att församlingens kaffe var märkt "Fairtrade".

Den idiotiska frågan var just idiotisk - och gammaldags, oförenlig med de nya jobbkraven. Den prästerliga frågan löd: "Hur ska den församling se ut som jag skulle älska att leva i och hur ska min församling bli sådan?" Den frågan kunde leda till fortsättningsfrågan: "Vad bör göras?" Denna sista fråga har närmast förvandlats till en akademisk lek. Man ska nämligen veta att den frågan ställdes i ett arbete av Vladimir Ilitj Lenin, som hämtat titeln från en roman, alls inte så harmlös som man kunde förmoda, av Nikolaj Tjernysjevskij (1885). Men frågan "vad bör göras?" skulle vara mer än en akademisk lek.

Tid för allvar, alltså. Men icke! Tid för biskopsval men ingen tid för reflektion. Det frommaste man kan säga om situationen är en rubrik från gamla evangelieboken för 10 söndagen efter Trefaldighet: Förspillda tillfällen.

8 kommentarer:

  1. Så visar bloggaren återigen att bristen på luthersk och rikligheten i calvinsk teologi råder. Något annat är inte att vänta från resterna av den sk högkyrkligheten. / Magnus Olsson

    SvaraRadera
  2. Ställ Bloggardags tankar, alls icke uppgivna, i dagens bloggpost mot den alls icke uppgivna blivande biskop(skandidat)en Helena Myrsteners i Limhamn!

    Vem står för kristendom? Vem står för Svenska Kyrkans överlevnad? Vem har kyrkoetablissemangets öra? Vem trivs gott i kyrkans tjänst? Vem är husbondens röst?

    http://dagensseglora.se/2014/12/03/samvetsfragan-kan-inte-skiljas-fran-abortratten/

    GG

    SvaraRadera
  3. Nej, vem bryr sig om biskopar, präster och kyrka, annat än möjligen som spottkoppar och föremål för negativa projektioner om svartrockar och kvinno- och människofiender?

    'Kyrka' är stabilt 'dom/de', och ligger för de flesta snubblande nära 'dum' och kanske rent av 'ond'. Föga hjälper det att man i kyrkan höjer löner till en klass som markerar 'ökad status', och markerar 'rätt tänk' i alla upptänkliga, aktuella frågor. Tvättar bort de sista resterna av traditionell kristendom. Blir så 'völkisch' som överhuvudtaget är möjligt. Eliminerar dem som riskerar misstänkliggöra kyrkan och dess löneutbetalningsapparat i dagens svenska verklighet.

    Nej. En gäspning och ett stilla bortdöende i tystnad är vad den nyrelevanta kyrkan bestås med av de generationer som är i farten. En aktivitet bland andra på äldreboendet.

    Inget att orda eller skriva om.

    Kyrkan kanske skulle prova att marknadsföra lite traditionell kristen syn på sex, kön, familj, samhälle, plikt, arbete, kall, Mammon och kultur?

    Då ------ smäller det!


    Lars Jensen

    SvaraRadera
  4. Nomenklaturans och den nya religionens påläggskalv Modéus har tydligen blivit vald till ny stiftchef i Växjö. Det verkar alltså som om stiftet får valuta för "investeringen" och förhoppningsvis kommer herr Modéus också att "bjuda på" föredragen i fortsättningen?!

    Noterar också att Antje kallar sitt värv för "ett kneg"....tja, det är ju i alla fall inget utövande av ett kyrkans ämbete!
    /Antony

    SvaraRadera
    Svar
    1. Björn Rosengren kallade sin socialdemokratiska ministerpost "det finaste kneg en arbetargrabb kan få". Därifrån gick han direkt till konsultjobb inom Kinnevik.

      Den förutvarande TCO-ordföranden, landshövdingen och näringsministern är väl mest känd för sitt representationsbesök på porrklubben Tabu.

      Jag tror Svenska Kyrkan är ganska lyckligt lottad med sin trots allt relativt modesta nomenklatura?

      Lars Jensen

      Radera
    2. Den modesta nomenklaturan är väl snarare att likna vid en bordellföreståndare än en champagnesocialistisk minister (även om dessa kategorier är väldigt lika varandra) varför det är min mening att Svkys medlemmar blir både vilseförda och "förförda"!
      /Antony

      Radera
  5. Magnus Olsson.

    Återigen uttrycker Du dig dunkelt- medvetet? Eller är det så att Du tänker fortare än Du skriver och därför missar vad Du vill ha sagt? Jag har nu ett antal gånger läst stycket ovan och även om meningarna som sådana är klara ser jag inga samband i alla fall inget som hänger ihop. Jag får väl skriva som en tidigare kommentator: Läst men inte förstått.

    Dock, varför inte försöka bena upp dina tre påståenden och se om Du kan förtydliga dem alternativt förklara för mig vad jag inte förstått.

    "Så visar bloggaren återigen att bristen på luthersk och rikligheten i calvinsk teologi råder. Något annat är inte att vänta från resterna av den sk högkyrkligheten."

    Det kan rimligen delas upp i tre påståenden---?

    1, Bloggaren har visat på bristen i Luthersk teologi?
    2. Bloggaren visar på riktigheten i Calvinsk teologi ?
    3 Punkterna 1 och 2 är en logisk följd av resterna av den sk högkyrkligheten---?

    Punkt tre är för mig den mest obegripliga slutsatsen men låt mig börja med punkt 1.

    På vilket sätt har bloggaren visat på bristerna i den Lutherska teolpgin? Jag tillhör verkligen inte de som anser Luther varit felfri men de brister jag /vi( påtalar inom SVeK har i ringa grad handlat om tvistefrågor inom Luthersk teologi . Vårt(?) SVeK hävdar sig ju bland mycket annat vara Lutherskt-evangeliskt och de brister jag (vi?) påtalar handlar ju bl.a om att SVeK inte agerar enligt Luther . Hur kan man då hävda att man visat på bristerna i luthersk teologi?'

    2, Var kommer överhuvudtaget Calvin in här? Har något "bra" skett som SVeK gjort som kan hävdas vara en följd av att de agerat Calvinskt? Vad skulle det vara= Eller ör det predestinationsläran Du tänker på och isåfall hur kommer den in här....

    Slutligen.Punkt 3. Menar Du att en högkyrklighet som med alla medel motarbetas av SVeK och vars präster på olika sätt marginaliseras tom avkragas när minsta möjlighet inom rådande "lagstiftning" ges skall skuldbeläggas för att deras intentioner inte förverkligas och deras tro och lit på den Helige Ande och apostlarnas trovärdighet förlöjligas....i en kyrka som ännu kallar sig helig ,allmännelig och apostolisk?

    Du verkar ju ännu som präst -icke i en Calvinsk kyrka utan i en kyrka som visserligen falskeligen men dock hävdar sig vara en "Helig, allmännelig och apostolisk Kyrka " i Luthersk Evangelisk tradition.

    Är det det som är felet. Resterna av detta eller att den inte är Calvinsk ? Du kan väl ändock inte begära att SVeK som Du arbetar för skall bli en Calvinsk Kyrka även om det kanske vore bättre än en rent sekulär sammanslutning i New Age Anda, Notera mitt kanske. Detta kanske...!

    //HH

    SvaraRadera