måndag 9 februari 2015

En osynlig präst

Nej, jag talar inte om präster i samhället även om Östra Smålands denna morgon presenterar sin lista över makthavare i Kalmar län. Jag förmodar att ingen präst finns med där. Listan börjar bakifrån med nr 50 och neråt så slutresultatet dröjer någon vecka. Det kan vara bra att präster inte finns bland maktens människor. Präster ska vara ödmjuka tjänare utan makt, eller? Men det var annorlunda när Svenska kyrkans präster mer vågade stå i offentligheten, med det pris detta har.

Jag talar inte heller om "sällananvända" kyrkor, där präster blir osynliga eftersom det inte firas gudstjänst i dem. Jag talar om institutionellt osynliggörande. Somliga ska inte egentligen finnas och därför ska de inte synas. De ska inte få en rättvis prövning när de söker tjänst utan osynliggöras. Jag trodde i min enfald att sådant är grundlagsstridigt. Det där med förtjänst och skicklighet. Jag tror grundlagen är satt ur spel.

Jag talar självfallet inte om demonstrationen i kväll i Malmö när präster och diakoner av sin chef manas att komma synliga i sina tjänsteskjortor. Då ska de synas i tjänst för rättfärdigheten.

Jag talar om ett domkapitel som prövar präster. Alla blir behöriga till den komministertjänst de sökt. Två lyfts fram. Ingen av dem kan riktigt ännu tillträda en tjänst för de håller på med sitt pastorsadjunktsår. Det tar snart slut, så båda får ett litet förord av domkapitlet. Riktigt vilka meriter till en vanlig komministertjänst med spetskompetens för arbete bland semestrande de har, kommenterar inte domkapitlet.

Prästen med 36 års prästerfarenheter, däribland kyrkoherdetjänst, men också en i allmänhet bred kompetens hamnar i tystnaden. Domkapitlet argumenterar inte ens om hans uslighet. Det tigs. Det är effektivt. Han finns, men egentligen inte.

Om denne präst vet jag så mycket att jag utan vidare skulle lägga min själ i hans händer. Men det kan ni strunta i för ögonblicket. Det intressanta är en omdömesgill bedömning. Vem gör sådana bedömningar av präster? Den som arbetar på pastorsexpeditionen. En sådan person vet efter ett antal år vad präster går för. Vad säger hon? Det vet jag. Hon säger: "Vilken underbar präst!"

Så vem har egentligen problem? Den uppburne prästen som söker en tjänst nära där han bor, domkapitlet som effektivt osynliggör eller församlingen som riskerar att inte få den mest kompetente prästen (på papper), som i praktiken får omdömet att vara en underbar präst? Kompetent och mer än så, med andra ord. Jag tror jag tycker mest synd om församlingen, som nog inte ens kommer att förstå vad man missar! Men kränkningen av prästen är uppenbar. Det där med "vägra hata" skulle jag vilja se som en maning vänd mot det institutionella hatet i Svenska kyrkan. "Fy Fan!", som de fromma säger, som vet något om villkoren i världen och vardagsvillkoren i Svenska kyrkan när de finkristna kommer igång.

Består domkapitlet av en uppsättning ohederliga, som genom medlemskap i politiska partier eller ÖKA, ungefär detsamma i praktiken, hamnat i beslutandeposition och där förverkligar sina ohederlighetsprojekt som en del av deras fina hatprogram?
Inte riktigt.
De är främst att uppfatta som korrekt fördomsfulla. De har bestämt sig för hur verkligheten ser ut och är oförmögna att ifrågasätta sina egna fördomar. Till fördomar räknas också en livslång uppgörelse med arv och miljö. Då går det som det går.

En av de beslutande i det aktuella stiftets domkapitel körde en gång på en älg, vars mag- och tarminnehåll sköljde över honom. Han fördes till vårdcentral. Först fick han tas ut i garaget och spolas av med en trädgårdsslang. Kommentaren i stiftet, när händelsen blev känd, handlade om älgen: "Den älgen var en människokännare."

Kan det vara så att både kanslisten på expeditionen och älgen hade rätt?

43 kommentarer:

  1. Ja, men det är inte bara domkapitlet som ställer till det. Föreställ dig en församling där en prästtjänst skall tillsättas. Ca 95% av kyrkfolket, dvs de som söndagligen går till kyrkan givet att där är god förkunnelse, önskar en präst som kan ge just detta. Ordföranden/diktatorn i kyrkogården bestämmer att hans grupp av sossar alt. centerpartister alt. Vidöppen Kyrka vill ha en präst som äntligen kan få till lite förändring. Eftersom 5% av kyrkfolket + resten ointresserade röstberättigade gett denna grupp majoritet är valet givet.
    Kan detta ha hänt?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast eftersom endast dryga 10% röstar i kyrkovalet är alltså allt som behövs att den gudstjänstfirande församlingen går ut och vinner 10% av befolkningen på orten för Jesus samt startar en egen nomineringsgrupp. Svårare är det inte, men inte lättare heller.

      Radera
  2. Vet inte vilket stift bloggaren syftar på, men ett som beter sig så är Strängnäs. Där kan man se utlåtanden som ungefär ser ut så här:

    Fem sökanden. Två med rätt gott om tjänsteår och andra meriter. Tre väldigt nya. De tre nya höjs till skyarna och diskuteras på ett sådant sätt att man undrar både hur de hunnit skaffa sig sådan erfarenhet och hur domkapitlet kan ha sådan detaljkoll. De två som på papperet borde sopat banan med de tre avfärdas kort som inte lämpliga till den aktuella tjänsten. Deras meriter omnämns inte.

    Så kan det se ut. Så ska det uppenbarligen se ut i Svenska kyrkan.

    Och detta läge verkar det som att många kan hamna i. De drabbas av ryktesspridning och skvaller. De kan ha fel åsikt. De kan misstänkas ha fel åsikt t ex genom att de satt upp en gammal chef med fel åsikt som referent (sant exempel!). De kan misstänkas vara jobbiga. De kan misstänkas kunna för mycket och därmed ställa andra i dålig dager.

    Alla som är inblandade i tjänstetillsättningar i Sverige, domkapitel, kyrkoråd och tjänstemän bör i stället för alla dyra konsultkurser i att ställa frågor vid en intervju o dyl snarast gå en längre utbildning i Luthers utläggning av 8:e budet i lilla katekesen.

    Efter detta inlägg kanske jag också behöver det – det är bara det att jag fruktar att allt är sant.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Strängnäs stifts sk "högkyrklighet" är ett övertydligt exempel på den nya religionen. Narcissistiska sodomitiska nihilister (av båda könen) i dyr paramenta som förleder de troende att Svky är "katolsk" - sorgligt och farligt!
      Antony

      Radera
    2. Strängnäs stifts högkyrklighet? Var inte det för 40-70 år sedan?

      Radera
    3. Vet någon om det skrivits någon ordentlig undersökning av Helanderaffären efter det att de inblandade kombattanterna (Helander, Segelberg, Johannisson) skrev färdigt sina partsinlagor. Dvs någon vetenskaplig avhandling eller monografi som tar ett helhetsgrepp på händelserna?

      Kanske något för docent Dag att ge sig i kast med annars?

      Elof Sundin

      Radera
    4. Kortsammanfattningen av händelserna är Sven Sörmarks memoarer På Aftonbladet men någon analys av affären, insatt i sin tid och med alla detaljer redovisade, har jag inte läst. En liten mapp med material har jag och böckerna - men jag är nog för lat för att gripa mig verket an.

      Radera
    5. Lat? Många tvivlar på det.

      Radera
    6. Tack för tipset om Sörmark, den boken hade jag näppeligen hittat.
      Personligen ser jag två dimensioner som det sällan talas om.
      Dels så fanns det en muntlig tradition förmedlad i Dekanhuset i Uppsala, dvs byggnaden bredvid Domkyrkan som tidigare tjänade som teologisk fakultet. Jag hade nu emeriterade lärare som var studenter när rättegången i Uppsala pågick. En berättade för mig att Geo Widengren lät alla vänta för att ensam få dagens rättegångsrapport av Eric Segelberg, som var vittne. Samma sageskälla kände vaktmästaren som röjde att Helander tagit en av Dekanhusets skrivmaskiner och försökt sälja den i Stockholm.

      Vidare finns det en föga känd efterverkning, nämligen följder för Svenska Akademien. Som språkexpert i Helanderafffären inkallades professorn i nordiska språk Ture Johannisson, vars första undersökning (som hävdade att Helander skrivit breven) underkändes dock av rätten och kritiserades (med rätta) på vetenskapligt håll. Detta satte sig på hjärnan på Johannisson, och resten av sitt liv ägnade han en huvuddel av sin forskning åt "språkliga signalement", vilket ledde till att hans lärosäte (Göteborgs universitet) blev en föregångare i språkvetenskaplig databehandling, numera kallat språkteknologi. Som förste professor i ämnet utnämndes J:s protegé Sture Allén, som också så småningom tog säte i Akademien. Hade denna händelseutveckling varit självklar utan Helanderaffären? Jag tror inte det.

      Elof

      Radera
  3. Det ska bli mycket intressant att se hur många av den nya religionens tjänstemän som sällar sig till islamisterna och våldsvänstern i Malmö!

    SvaraRadera
    Svar
    1. De' lär bli måånga!

      Och omvänt: Finns någon enda som vill eller vågar vara omdömeslös(?), och gå i Pegida-demonstrationen? Kanske rentav i präst- eller diakonskjorta? Och skulle inte detta i så fall leda till efterräkningar, som omplacering? Man förbryter sig ju mot värdegrunden och kyrkans deklarerade linje? Förverkar man det anseende en person inom vigningstjänsten bör åtnjuta? Har man inom kyrkan rätt att hysa från den antagna linjen avvikande meningar om känsliga ämnen?

      Till den antagna linjen räknas då givetvis inte Bibeln och Bekännelseskrifterna.

      Ja detta blir uppfriskande att skåda. Från åskådarplats!

      Radera
    2. Läs och njut av sant, demokratiskt sinnelag! Folkdemokratiskt, alltså:

      http://dagensseglora.se/2015/02/09/pegida-ar-inte-folkets-rost/


      Limhamnskomministern blir troligen biskop. DDR-takter brukar gå hem!

      Radera
    3. Ja Myrstener satsar åtminstone på rätt sida:

      http://www.sydsvenskan.se/malmo/atta-fran-pegida---3-000-motdemonstranter/

      Radera
  4. Formell meritering existerar knappast längre. En arbetsköpare har rätt att anställa vem man vill, om vederbörande är anställningsbar. Överklagande av tjänstetillsättningar tjänar oftast inget till, om inte diskrimineringslagar kan åberopas. Snart lär man också kunna avskeda vem man vill. Kön och migrationsbakgrund ges ibland positiv särbehandling. Utbildning ger möjligen ett försprång vid i övrigt likartad erfarenhet, men inte mycket mer. "Alla" har ju högskoleutbildning. Personliga egenskaper som social kompetens, laganda, positiv inställning och att ge uttryck för att man delar organisationens värdegrund, betyder alltmer.

    Som vanligt förväntas vi räkna med att Den Osynliga Handen skall reglera allt till det bästa. Tas inte kompetens tillvara, sänks företag och förvaltningar. Alltså, menas det, blir systemet självsanerande. Den arbetsköpare som anställer på felaktiga grunder, blir olönsam eller försvinner.

    I skolan devalverades lärarkåren, då anställningarna i praktiken släpptes fria. Varför tillsätta en tvåhundrakronorslärare, när man kan få en hundrakronorslärare? resonerades det vid kommunaliseringen av skolan. Arbetsgivaren hade små eller inga behov av lärare med ämneskunskaper. Alltså är idag ca 10% av fast anställda lärare helt utan formell behörighet. Kvackandet av icke utbildad personal i matematik och spanska, lär på högstadiet vara över 50%. Utbildningarnas kvalitet har under årtionden ifrågasatts liksom lärarkandidaternas. Ingen märker skillnaden?

    Har vi här en nyckel till det kyrkliga systemets osynliggörande? Märker någon skillnad, om präster och andra anställda har grunda eller obefintliga kunskaper? Tja. En del av dem med specialintresset "gå i kyrkan". Övriga, d v s de som betalar kalaset, vill slippa få värdegrunden för dagen ifrågasatt från kyrkligt håll. Ledningen vill slippa få sin ofta dåliga hand synad. Då blir det bäst att anställa de som inte gärna kan utmana. Och lugnet bibehålls tills vidare.

    Alltså lever vi i den bästa av tänkbara världar, skulle väl Dr Pangloss ha sagt.

    GG

    SvaraRadera
  5. Läs gärna Mitri Rahebs predikan på kyrkans hemsida och bedöm om du kan finna "ersättningsteologi". Det förefaller som om Jesus själv förminskas och osynliggörs. Lukas skriver att Symeon väntade på Israels tröst (paraklesis). För Raheb är detta "en sorts uppenbarelse" vilken blir kontextualiserad och politiserad till en längtan efter att ockupationen skulle ta slut. Vidare möter vi ord som kan sägas vara producerade av nutida kyrkliga floskelgeneratorer. Dessutom får Raheb med "Gud är alltid större än vår egen och statens religion". I ord tar Raheb avstånd från ersättningsteologi, men vad skall vi säga om predikans finalord som mer handlar om att vi skall strida för vår sak än att Herren skall strida för oss. Raheb vill tydligen ersätta Jesus med vår egen aktivitet. Nu är det inte fråga om att likt Symeon vänta på Israels tröst att inse att frälsningen kommer från judarna (Joh 4:22) och att tillbe Fadern i Ande och Sanning (Kristus). Raheb menar: men vi sitter inte längre i templet och väntar och ber, utan vi går ut i världen. Hopp är inte längre det vi väntar på. Hopp blir vad vi gör som troende människor. Hopp blir tro i handling. Styrkta av Jesu liv och verk blir det vi som kan åstadkomma en förändring i vår värld. Ja, Gud gör allting nytt, och i det syftet använder han oss.
    Denna predikan i Uppsala Domkyrka igår, dagens (mot)demonstration i Malmö och morgondagens besök av Abbas. Varför larmar hedningarna?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hedningarna och de postkristna i Svkys nomenklatura ingår i alliansen med islamisterna som till varje pris vill fördärva den judeo-kristna Västvärlden!
      Antony

      Radera
    2. Thomas

      Så du håller med den radikale teologen Mitri Raheb att Israel är illegitimt? Enligt honom så har han rätt DNA eftersom han är palestinier. Netanyahu har fel. Vilka vibbar kan man inte få av det.

      Radera
    3. Nej jag håller sannerligen inte med Mitri Raheb. Jag har inte läst hans böcker, bara den predikan jag citerar. Var verkligen denna kommentar så otydlig att den kan uppfattas som om jag vore anhängare av hans teologi? Jag tror inte på någon ersättningsteologi utan på att Jesus uppfyller Guds löften till Israel inte upphäver eller ersätter dem. Gud är välkänd i Juda och Hans namn är stort i Israel Ps 76:2.

      Radera
  6. Populisten

    I teorin har Du rätt. I praktiken knappast. Den gudstjänstfirande delen består till största delen av gamlingar (som mig ) med oönskade åsikter om hur kyrkan skall vara för att kunna ha rätt att kalla sig Kristi Kyrka på jorden.

    Det intresserar föga de ljumma och alls inte de rent sekulära. (Här ficnge man nog vara tacksam om de ens iddes lyssna på en minut innan de stängde dörren.)

    Däremot har det visat sig vara en effektiv metod när det gäller att omskapa kyrkan och driva den i sekulär, anti apostolisk riktning. ÖK bedrev den taktiken åtminstone på ett ställe jag känner väl till och lyckades på kort tid skaffa sig majoritet och driva igenom sina förändringar.
    Det skall också medges att under en kort tid -några månader- ökade antalet Gudstjänstbesökare från en redan relativt, allltså i relation till dagens situation, hög nivå till ännu något högre. Detta av de ljumma , sekulära och av apostolisk tro och lära ointresserade som nu ville se resultatet av sitt röstande.
    Ja öppen Kyrka lyckades bra. Till priset av utköp av två präster och en organist och med en handplockad kyrkoherde och moderna präster fick de under några månader upp gudstjänsstatistiken. De njöt av sin makt och sina uppnådda resultat.

    Idag är en kyrka helt stängd. (Malpåse). En andra ytterst sällan använd och "huvudkyrkan" gapar väl inte precis tom en vanlig söndag men antalet besökare förutom vid "jippotillfällen" är inte i närheten av vad de var för bara några år sedan.

    ÖK styr fortfarande men måste nu förlita sig på de andra politrukerna. De har visat sig ytterst samarbetsvilliga. De tycks som ÖK tro att är man bara PK och lyssnar till tidsandans krav så blir allt bra och visst. Varje gång statistiken visar ett skrämmande resultat så anordnas ngt lämpligt Jippo och simsalabim så kan man visa på en "hygglig" statistik och fortsätta sitt fördärvelsearbete ännu en tid.

    Jag hävdar inte att ÖK och de andra vill ont. Bara att deras metod inte fungerar eftersom det inte är så någon vinnes för Kristi Kyrka.

    Jag tror det var Dorothy Sayers som i något sammanhang skrev något i stil med:-
    --Endast Gud kan av något fullkomligt ont skapa något gott. Människan kan inte när hon lämnar Gud ens av något fullkomligt gott bevara detta goda utan kommer ofrånkomligen att förvrida detta goda till något ont.

    Det var f.ö med visshet hon som påpekade att talesättet: Vägen till helvetet är stensatt av goda föresatser inte skall tolkas som att det ("nödvändigtvis"-egen kommentar) handlar om icke uppfyllda goda försatser. Nej , det handlar (åtminstone ofta , egen kommentar) om goda föresatser som förvridits så att de blivit något ont.

    Folk förleds sannerligen inte av att någon lovar dem ett helvete -för att uttrycka det drastiskt, de förleds därför att de lovas något gott och med metoder som synbarligen är goda och därför svåra att argumentera mot men som likväl leder till just ett helvete när de fullföljs.

    Det är en av anledningarna för övrigt till varför en tänkande människa heöla tiden måste tänka i termer av vad är det för principer jag knäsätter / godkänner och inte slarvigt tänka t ex -tja, det är väl inte så farligt- blir någon nöjd och jag inte drabbas så varför bråka? Detta som exempel.

    //HH

    SvaraRadera
  7. En viktig sakupplysning till bloggaren och kommentatorer:

    -Det finns inget institutionellt hat i Svenska kyrkan. Av vilken anledning skulle hat ha en obligatorisk inneboende plats i den kyrkliga strukturen?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. En ovän har gjort det. Alltså släppt lös hatet. Och maskerat dess kyrkliga del som kääärlek, tolleranns och goooda gärningar att visa upp för ev beundrande. Det är lätt att bli lurad.

      Tror inte BOD på Djävulen?

      J

      Radera
  8. BOD,
    Du frågar -" Av vilken anledning skulle hat ha en obligatorisk inneboende plats i den kyrkliga strukturen?
    " samtidigt som du i samma andetag reflexmässigt påstår:" Det finns inget institutionellt hat i Svenska kyrkan".

    Visst, vi kan alltid diskutera definitioner osv men varför inte först o främst ta upp det fenomen som DS tagit upp och fundera över sådant som:

    1, Är det sant?
    2, Sker sådana övervägande hela tiden eller handlar det om undantag?
    3, Är det något bra system?
    4, om inte -vad gör vi åt det.

    Tyvärr tror jag inte Du är förmögen att förstå fenomenen , allra minst inse att det tyder på en kyrka som sannerligen inte agerar i Kristi anda utan endast efter tidsandan och som sagt med målsättningen att vara PK-anpassad.

    Vad Du sedan än tror. Det var inte vad Jesus och i hans efterföljd apostlarna lärde i stället varnade de uttryckligen för den situation när världen prisade Er. (Underförstått om än knappast svårt att inse att när detta sker är Ni antagligen på helt fel väg.)

    Nå fundera nu över vilka det är som applåderar SVek, dess domkapitler,läronämnd och PK-anpassningar och tänk en gång till innan Du utgjuter Dig i slentrianmässiga fördömanden av alla de som pekar på något annat än PK-anpassning.

    //HH

    SvaraRadera
  9. Att domkapitlet förordar relativt nyprästvigda präster till diverse olika tjänster kan väl vara en slags försvarsmekanism. De nyvigda har de ofta själva varit med och antagit och då kan det vara svårt att medge att dem kanske bara vara bleka och mediokra. / Markus

    SvaraRadera
  10. Jag är mycket besviken på BOD. Jag gick in i debatten (som började i anslutning till inlägget Rergeringskansliet) eftersom jag ville "tillmötesgå" BOD med att statsksyrkostystemet även hade sina fördelar. BOD har svariat med raseriutbrott, hotelser och försök till utpressning (i tron att jag är en Mpr-präst).

    Nå, en av statens uppgifter är att upprätthålla respekten för lagarna, och ett av syftena med lagen är att skydda olika "intressen". Även om dessa inte alltid överensstämmer med lagstiftarens egna intentioner. Ett tydligt exempel är lagen om stiftelser. Dessa bildas ju för att främja olika ändamål. Eftersom stiftelsekapitalet kan ha många givare, som inte är delägare, eller har testamenterats av en avliden person som inte själv kan bevaka sina intressen, måste detta göras av staten genom dess lagstiftning och tillsynsmyndigheter. De senares uppgift är att tillse att verksamheten drivs i enlighet med testamentators vilja, såsom den uttrycks i stiftelseurkunden (gåvobrev, testamente eller upprop till en insamlingsstifelse).

    Den kristna kyrkan skulle på sätt och vis (dock med vissa reservationer) kunna liknas vid en insamlingsstiftelse, där Jesus Kristus är grundaren och Bibeln är stiftelseurkunden. Oavsett vilka som är valda till ledande uppdrag i "stiftelsen" så har de att följa grundarens avsikter, som de uttrycks i stiftelseurkunden, och alltså inte att ta "demokratiska beslut" efter eget skön. Att man tar beslut inom stiftelsen enligt majoritetsprincipen, innebär inte att ledamöterna ska vägledas av sina personliga begär, utan av vad de ärligt tror är grundarens vilja.

    Statens uppgift är att övervaka att så sker och i grova fall åtala dem som tagit besluten för brottet trolöshet mot huvudman. Huvudmannen är i stiftelsefallet inte en fysisk person utan den juridiska personen stiftelsen. Kyrkans "huvudman" är vår Herre.

    BOD:s idéer om "kyrklig demokrati' är ett flagrant exempel på brottet trolöshet mot huvudman. Och det är en allvarlig brist i Lagen om Svenska kyrkan, att ingen domstol är dömd, som kan åtala ärkebiskop, biskopar, läronämnd och kyrkomöte för brott mot lagen.

    Men lagen finns, och ska följas, och de som bryter mot den ska brännmärkas som kriminella individer, dock inte som brottslingar. En kriminell individ är en persom som har en benägenhet att begå brott. En brottsling är en person, som är dömd av domstol för ett brott.

    I min kritik mot högkyrkligheten har jag tagit fasta på kraven, som ibland kommit från det hållet, att Lagen om Svenska kyrkan borde rivas upp, så att kyrkan blir helt "fri'". I stället anser jag att denna lilla rest av laga skydd för den kristna kyrkan ska vara kvar. Just för att skydda kyrkan mot sådana personer som BOD. Vad BOD vill ha är inte en statskyrka i en demokratisk rättsstat, utan en politiskt kontrollerad kyrka av samma slag som kyrkorna i de kommunistiska diktaturerna.

    BOD har spekulerat hej vilt om mitt yrke, att jag är pensionerad präst etc. Men jag är kanske pensionerad domare i en sådan domstol som dömde i kyrkomålen, när kyrkan fortfarande var en del av statsapparaten? Ingen som vet.

    Men en sak borde sägas om Missionsprovinsen. Att den borde stå under lagens beskydd eftersom den bedriver det slags verksamhet som det var lagens uppgift att skydda och främja.

    Kyrkan och rättsstaten var en ganska bra kombination. BOD är motståndare till båda. Det kallas ultrademokrati. Även bloggpappan lider av en släng av ultrademokratii sitt ständiga flirtande med mörksens krafter, nu senast pegida, som vill förgöra dem som det är kyrkans uppgift att omvända till den kristna tron.

    AST

    SvaraRadera
  11. HH,

    -Bloggarens påstående förutsätter:

    -att hat underliggande formaliseras i KO, domkapitlen och församlingsinstruktionerna;
    -att det i aktuella texterna slås fast varför det skall formaliseras och mot vilka det skall riktas;
    -hur det rimmar med kyrkans rakt motsatta budskap om frid, fred, försoning, nåd, kärlek etc;
    -hur det skall praktiskt utövas, exempelvis i vilka sammanhang och grader;
    -vilka som skall utöva det, dvs uppdras att i text formulera hatet;
    -om institutionaliseringen årligen eller vartannat år skall "revideras";

    Då KO alltid är en fråga för KM, skall saken upp till diskussion och beslut där. Såvitt jag vet har dock inget "hatärende" väckts i KM via motion eller på annat sätt. Bloggaren, som levererat påståendet om förefintligt institutionaliserat hat vet kanske mer, för att inte säga HH, som alltid tycks veta mest och bäst.

    Ut med språket då, mina munviga och skrivglada herrar!
    Helst dock inte via hatparoller.
    Hat hör nämligen inte hemma och har aldrig stått på dagordningen i min kyrka.

    BENGT OLOF DIKE

    -

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den kyrkopolitiska justisen är den mantel i vilken det institutionaliserade hatet i Svenska kyrkan klär sig. Men det är bara tramsigt att tro att detta skulle formaliseras i särskilt hatfyllda paragrafer.Det behöver självfallet inte revideras. Och det kan aldrig bli ett parlamentariskt ärende - mer än om det skulle aktualiseras som en fråga om just kyrkopolitisk justis. Det har gjorts. Av mig.

      Radera
    2. Bengt Olof! Det handlande som beskrivs i blogginlägget styrs inte alls av hat. Det är uttryck för en nykter och väl utarbetad ordning, som beslutsfattarna funnit önskvärd. Liksom Dag tycker jag att just det är bekymmersamt.

      Radera
  12. "-Det finns inget institutionellt hat i Svenska kyrkan. "

    Detta är ett rent kategoriskt uttalande som BOD hävar ur sig, som om han var lika väl insatt i hela kyrkans beslutsorgan, som om han hade exklusivt tillträde till annars så slutna rum - eller han är gud själv??? Nä, ni som är BOD, nu har ni fallit som en syndare i hybris!!! Med vänner såsom ni behöver skenkyrkan inga fiender!!!

    SvaraRadera
  13. Man kan undra: förväntas något konkret komma ur all åsiktsproduktion - eller är den bara ett slags sysselsättning, en vitalitetsredovisande lek, så där i allmänhet? Ingen behöver svara, men kanske kan man pröva sig själv inför frågan. Osäker på om allt det här egentligen är bra reklam för kristendomen i den sekulära världens ögon, den lär inte attraheras av det myckna käftandet. Det blir ibland väldigt internt. I den mån sekularisterna alls kollar på kristna sidor, söker man nog 1:o: bevis för tron är galenskap, 2:o: hållbara skäl för tro alternativt trons mening eller lindring och tröst i livsplågan. En åsikt ytterligare.....

    SvaraRadera
    Svar
    1. 17.40-kommentaren är klok.

      Sekularisterna bör nog i all stillhet hänvisas till godingarna på Dagens Seglora. Där ges ständiga bevis på att kristna tänker goda tankar, inte är galna, att trons mening blir bekräftelse av vår tid och vårt samhälle, våra förhoppningar och våra drömmar och vår aktivism. Lindring i livsplågan; tillvaron kan bli mera uthärdlig, om bara...

      Kanske där inte ges så mycket hållbara skäl för tro och kanske det inte är kristendom, men ändå passar nog Dagens Seglora bättre för den sekulariserade än BloggarDag?

      Och visst är här mycket bjäbb och ridande av käpphästar bland kommentarerna. Kanske har det åtminstone terapeutisk funktion. Visst retar Bloggaren ibland. Sanningar blir stötande. Alla ord vägs inte på guldvåg.

      Men här finns ingen dörrstängande, "god" elitkristendom. Och det kanske ändå inte är så dumt åtminstone för någon?


      Lars Jensen

      Radera
  14. AST och övriga kritiker,

    -Att rakt ut påstå att jag är motståndare till rättsstaten och kyrkan är naturligtvis kvalificerat nonsens; det är ju tvärtom undertecknad som med skärpa reagerat mot påståendet att Svenska kyrkan har institutionaliserat hatet. Antydningar om kyrkopolitisk justis är också - för att använda bloggpappans formulering - trams. Vad vi ser och som ovannämnda kommentatorer inte kan acceptera, är domkapitelutslag som följer av KO och - exempelvis prästvigningslöften. Bara därför att utslagen - fällda under medverkan av, observera detta igen, erfarna domare - inte faller kommentatorerna i smaken, döms hela systemet ut och de förtroendevalda i kyrkan ställs - ALLTID - vid skampålen.

    Vad vi alltså ser är satt i system är högkyrklighetens mest högljudda företrädares kväljande av domar. Det faller tydligen aldrig kritikerna in att domkapitelutslagen kan vara korrekta utifrån gällande ordning och löften.

    Det faller dem heller inte in att det snarare är de själva som inte accepterar rättssamhället och kyrkans regler. Slutsatsen blir därför att kritikerna måste börja med att rannsaka sig själva, se grandet i egna ögon i stället för bjälken i andras.

    Jag har så många gånger betonat det på dessa spalter, att det bjuder emot att nämna det igen - nämligen nödvändigheten av att vara eftertänksam och ödmjuk.
    Det är inte de högröstade och -bröstade som man bör lyssna mest på här i världen.

    Slutligen ser jag att +Göran avlåtit en kommentar. Men han "glömde" skriva medlemsantalet i missionsprovinsen. Vänligen därför återkom med siffran, bäste provinsföreträdare.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  15. BOD,

    Ditt svar(?) till mig hade ijust inget med vad jag skrev om att göra-alltså.

    Hur vore det om Du någon enda gång , t ex nu, försökte besvara de frågor som dina repliker ger upphov till istället för att som den medieglade politruk Du tycks vara tala om något annat för att slippa kännas vid obehagliga(?samt ber Dig betänka att alla frågorna egentligen kan besvaras med Ja, Nej eller Vet ej.) fakta.

    Nå hur är det med de fyra punkterna nedan. Jag kan lätt lista flera i sammanhanget relevanta men nöjer mig med dessa .

    1, Är det sant?
    2, Sker sådana övervägande hela tiden eller handlar det om undantag?
    3, Är det något bra system?
    4, om inte -vad gör vi åt det?

    Skulle dina "ärliga" nota bene svar vara "Vet ej". (Det är ingen skam att vara okunnig men då kanske Du förr borde lägga dina krafter på att söka finna svaren på dessa istället för att ägna dig åt mpr som du inget har med att göra och tydligen inte heller hyser någon sympati för vad de försöker uppnå. Nämligen att vara den Kyrka som SVeK skulle varit om de inte ägnat sig PK-anpassning och att lyda tidsandan istället för den lära de de facto har förbundit sig till.

    //HH

    SvaraRadera
  16. HH,

    -I högsta grad har mitt svar med det att göra som Du skrev: att det är de högkyrkliga som alltid tycks kvälja dom, därför att de inte accepterar domkapitlens beslut efter gällande regelverk.

    Kommentarerna på denna blogg har, vad jag kan minnas, knappast accepterat ett enda kapitelbeslut, som inneburit varning eller avkragande av präst, note bene om prästens teologiska inriktning överensstämmer med högkyrklighetens eller gränsar till den.
    Då skriver och ropar Du, HH, och de andra:

    -Fel, fel, fel, justitiemord, politiskt beslut, osv.
    Just därför har jag bett om eftertanke, försiktighet och ödmjukhet, reflektion över besluten och erkännande av att de kanske ändock inte var några justitiemord.

    Eftertänksamhet, HH, gör inte ont men berikar tankeverksamheten, förbättrar rättskänslan och skapar bättre balans i den egna själen samt minskar decibeltalet i den egna verbala produktionen.
    Inte så dumt, eller?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  17. Domkapitlen är inga domstolar. Att kritisera deras beslut är inte att kvälja dom.

    AST

    SvaraRadera
  18. BOD,
    Svar på mina fyra frågor?
    //HH

    SvaraRadera
  19. Mellan HH och BOD pågår ett meningsutbyte som riskerar att i efterhand bli benämnt som "trettioåriga kriget" och utgången lika mångtydig som 1600-talets krig.
    Vi får vara tacksamma att kombattanterna endast har tangentbord som vapen.

    SvaraRadera
  20. Att kvälja dom är en utmärkt sysselsättning när domarna är fel eller klandervärda.

    Vari består problemet i att kritisera en orättfärdig ordning och de instanser som vidmakthåller det orättfärdiga?

    Skulle Hannes Råstam inte ha skrivit sin bok om Quick? skulle man kanske inte ens överklaga när beslut går en emot?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller så kan man säga som advokaten sa: Jag kväljer inte dom men domen kväljer mig.

      Radera
  21. AST, Elisabeth m fl kritiker:

    -För er synes alla domkapitelutslag, som gäller avkragning av präster, vara groteska.

    Ni tror er alltså veta mer och bättre än domkapitlens ledamöter.
    Vilken självupphöjelse, Elisabeth!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vem har sagt att alla domar är klandervärda?

      Får jag fråga dig om det finns några domar som du anser vara klandervärda?

      Radera
  22. BOD
    Näppeligen alla men hur många avkragningar har drabbat andra än de renläriga? Mig veterligen tolereras mycket men inte renlärighet. Hur var det t ex med den kvinnliga prästen i skåne som kallade sig häxa och hölll kurser i vit magi. Lämplig sysselsättning för en präst inom SVeK -avkragades hon eller hennes man behjälplig i kursverksamheten?

    Nej, toleranströskeln är förvisso hög inom SveK om man är allt annat än renlärig. Då skall det mycket till för att avkragas. Är man däremt så envis / dum att man anser att vigningslöftena skall hållas -lisom bekännelsen och läran samt ve och fasa - hävdar att den lojalitet man som präst har att visa gäller gentemot kyrkans Herre och inte en samling politruker och anpassliga mähän då är toleransen = noll.

    Ges då minsta chans så är det avkragning som gäller.

    Ja, jag tycker det är ett barockt sytem men det lär Du aldrig begripa i din tro att är något bara demokratiskt beslutat så är allt frid och fröjd och något man skall anpassa sig till.

    //HH


    //HH

    SvaraRadera
  23. Anonym och HH,

    -Ni går till samlat angrepp mot DK-utslag, ställer instansen ledamöter vid skampålar och skriver på löpande band omdömen om dem, som ibland faktiskt inte bör läsas eller höras i möblerade rum.

    Vad gäller prästen i skåne, som HH hänvisar till, meddelas att hon ej länmgre, mig veterligt, är präst.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  24. BOD
    Det visste jag - frågan är om hon avkragades . Mig veterligt togs denna fråga inte upp! Mao i bästa samförstånd slutade hon sin tjänst men kan alltså om inte avkragad ägna sig åt bröllop,begravningar , dop och när hon tröttnat på häxeriet eller det pekuniära underlaget sviktar återgå som präst på heltid.

    Hon var väl en bra präst förmodar jag.

    //HH

    SvaraRadera