söndag 14 juni 2015

Bibelstudium

Efter gårdagens heteronormativa pridefestival, med start i Slottskyrkan och fortsatt manifesterande på Kungliga Slottet ska vi väl lugna oss med lite bibelstudium, en aning teologi och en gnutta kyrkopolitik.

Om ordningsfrågor hör till det världsliga regementet är det helt i sin ordning att riksdagen beslutar och varför alls blanda in ett kyrkomöte eller utreda (SOU 1948:50)? Man hade inte ens  behövt fuska sig bort från det exegetiska och på intet sätt besväras av bibeltolkningsproblematik. Nu är det lite mer komplicerat. Det förstod en del av gammalkyrkligheten, en del av den kyrkliga väckelsen från 1800-talet och den högkyrklighet, som tvangs organisera sig. Kyrklig Samling kallades det gemensamma. Sambandet mellan låg-, hög- och gammalkyrklighet manifesterades också i Svenska kyrkans Fria Synod. Det var nu ett enhetsförsök Svenska kyrkan ställde sig avvisande till när projektet Kyrka Ämbete Enhet torpederades av Biskopsmötet. Året var 1993, antagligen den sista möjligheten att samla ihop Svenska kyrkan.

Såvitt jag förstår, finns det bara en utförslöpa kvar. Men Gud är å andra sidan omöjligheternas Gud. Fast om det egna gudsfolket vill hänge sig åt illusioner och tillbe sina idoler, brukar Gud låta folket få vad det åstundar. "Ske din vilja" blir antingen bönen till Gud eller Guds svar till människan. Det är rätt hemskt, när man tänker efter.

Fördelen är att vi enkelt kan konstatera vilka som är Svenska kyrkans grundläggande dogmer i vår tid. Det skulle också kunna skrämma, förutsatt att allt hänger samman och att biskop Nygren kom rätt i sin analys år 1958. Det visar sig alltmer, menar jag, att Svenska kyrkan då verkligen växlades in på främmande spår. Och är det detta spår Svenska kyrkan befinner sig på, kommer allt att ske konsekvent. Som på bangården i Alvesta, för att använda en begriplig bild.

Ska vi ta ett bibelläsningsavsnitt på denna pigga, käcka och muntra bloggsida?

Vi tror att Nya och Gamla testamentets skrifter är den enda norm och regel som läror och lärare bör prövas och bedömas efter. Här är efter bekännelsen utgångspunkten.  Det är inte en biblicistisk hållning på så vis att bibelord rycks loss. De läses i sin helhet och bibelord blir begripliga först i sin helhet, insatta i det sammanhang som är Kyrkans. Inte bara profeterna alltså utan profeter och apostlar.

Underordning är ett lysande exempel på hur mycket som blir förvirrat.
Det kan tyckas självklart att underordning betyder just vad ordet säger, någon står under en annan. Då rycks ordet ur sitt sammanhang och uttrycker endast ren patriarkalism. Bedömningen blir därefter. Orden är tidsbundna, dvs hör hemma för 2000 år sedan.

Sammanhanget är lite knepigare. Jesus som är alla kungars Kung och alla herrars Herre  kommer  för att tjäna. I världen betjänas herrarna. Så är det inte med Kristus och inte heller i Kristus. Matt 20:25-28. Där är sammanhanget det omvända när det handlar om makt och position. Den som vill kan fundera över Luk 1:52. Erik Petrén formulerade saken så att "över" och "under" innebär i den ena världen ungefär det motsatta mot vad de betyder i den andra. I Guds rike är det annorlunda. Bergspredikan är ett av exemplen på annorlunda värderingar.

2 Tim 3:16 sammanfattar Kyrkans bibelglädje: "Varje bok i skriften är inspirerad av Gud (gudandad, DS) och till nytta när man undervisar, vederlägger, vägleder och fostrar till ett rättfärdigt liv."

Det blir lite skillnad när böckerna läses av en hedning, en jude och en kristen. Det betyder inte så mycket en motsättning mellan olika sätt att läsa som en utvidgning på ett spännande sätt för allt handlar om Jesus. Matt 5:18, Luk 24:27. Hans ord är inte bara det han sa under några ord. Hans ord är också alla de heliga orden i den samling böcker som kallas Den heliga Skrift. De tycks i sin helhet inte riktigt falla in under kategorin "tidsbundna". Matt 24:35

Det är i Kyrkan, i Kristus, som Skriften förklaras. Anden har blivit lovad som Hjälparen, den som hjälper Kyrkan att fatta sammanhangen och roa sig över det som ställs på ända i Guds rikes sammanhang. Omvändelse blir bokstavligen att ställa mycket upp och ner och upptäcka att det var just så det skulle vara. Det gäller underordningstexterna som blir överordningstexter när de läses "i Kristus". Det betyder att läsa instruktionerna "i Kristus" och se vad Kristus gör (såsom Kristus). Noga taget sägs det rent ut i just underordningstexten Ef 5:21-33.

Det kristna livet är ett lärjungeliv. För en lärjunge gäller grundläggande att det är roligt att göra upptäckter och lära sig men också att drabbas av aningen att vi får vara med i ett stort sammanhang där utblottelse och tjänande är heliga hemligheter. Fil 2:6-11. Här möter det Kristusmönster som måste gå igen i Kyrkan, i de kristnas liv och i Kyrkans ordningar, eftersom de är ordningar Herren gett Kyrkan.

23 kommentarer:

  1. -Sandahl har allt sina poänger, säger Maja eftertänksamt.

    Elaka Katten Måns

    SvaraRadera
  2. Har länge funderat på varför DS håller sig kvar i maktens korridorer. Men det ger onekligen en utkikspunkt. Jag tror han har rätt när han häromdagen antydde att kampen är mot hela det förnyelseprojekt som präglade 1900-talet, den bibelteologiska, den ekumeniska och den liturgiska förnyelsen. Det är förhatligt helt enkelt och skall bort till förmån för en nyreligion.

    SvaraRadera
  3. Tack Dag, för denna klargörande och tankeväckande bloggpost!

    Vill också passa på att tacka för "Jesus motspänstig medmänniska" som jag nyss läst. Även den tankeväckande och lärorik. Allra bäst tyckte jag om avsnittet där Jesus och du sitter på balkongen och tittar på molnen. Så enkelt och så underbart.

    Till er som inte läst boken: köp och läs!

    SvaraRadera
  4. Det intressanta för mig skulle vara om en präst som anser sig vara lika kunnig som Dag skulle kommentera detta.Om över och under. Vad det egentligen betyder.

    Men obs även det handlar om kyrkan och Jesus och inte bara äktenskapet så är Efesierbrevet inte så upplyftande för kvinnan. Det räcker inte med att "älska" sin hustru, utan han ska också känna samma respekt som hon gör för honom, och om han nöjer sig med att hans fru bara "känner respekt" så är det lika sorgligt.

    Jag älskar (även om jag inte jämför med människor) mina katter men jag anser mig självklart stå över dem i fråga om intelligens och förstånd (förutom att de är perfekta som katter i Guds skapelse). Och då är det ändå inte Bill och Bull som jag har vårdnaden om.

    Det hela påminner så mycket om islams lära om kvinnans roll. "Den som är snällast mot sin hustru är den som behagar Gud mest" på ett ungefär säger Koranen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har för mig att det ungefär står i Koranen: "Den som är snällast mot sin katt är den som behagar Gud mest."

      Men Måns fräser att mitt minne är mindre än nada. Han är lite retlig numera. Matskålen i Antjes garage står mest tom. Hon är sjukskriven, sägs det. Jag tror jag kilar över nu för att muntra upp henne.


      Bull, teologisk sekreterare hos EKM

      Radera
  5. Glömde min fråga om Anden. Ni anser att mycket ställts upp och ner nu, men hur vet ni att det inte är som det ska vara? Varför skulle Anden sluta att verka just 1960 ungefär? Är det sant att den lära som predikats och lärts ut varit densamma under århundradena men har ändrats först nu? Vet ni att om ni fick höra vad "kyrkan trodde" låt säga under 1600-talet inte skulle bli lika chockerade som ni blir nu?

    Obs bara att det här inte är ett försvar till allt som kyrkan gör och säger i dag, utan det är just frågor.

    SvaraRadera
  6. Man kan verkligen ansluta sig i blogistens tankar om hur man skall vandra i Anden.
    På ena sidan det är rättfärdighet och andra sidan barmhärtighet som kriterier för kristet liv .
    Rättfärdighet tolererar inte orättvisor . Därför, när man 1958 undanröjde dom årtusende gamla orättvisor mot kvinnor, var det en profetisk gärning.Och profetian kom utanför kyrkan så som ofta har varit fallet.

    Stenarna ( läs statsmakten, som hade den funktion utan att veta om detta) ropade, när livet i kyrkans hierarki hade gjort kyrkans makthavarna moraliskt döva och kände inte längre till vad som var rätt i Anden , utan dom ville vidmakthålla sitt egenmäktigt skapad nya lagen och upprätthöll den med katastrofal ståndaktighet. Inte undra på ,att följderna blev alltför plågsamma för alla berörda parter .

    Härom dagen skrev blogisten att praxis söker sin liturgi. Rätt. Så går förnyelsen till. Problemet är att man skall konfrontera det nya mot det gamla för att det skall bli en fungerande kompromiss.

    Det samma gäller det kyrkliga livet överhuvudtaget. Församlingspraxis söker sin teologi.
    Allt som försiggår i nuet är på prov. Dom etisk moraliska frågor vilka behärskar det kyrkliga samtalet idag ,kommer så småningom att blekna bort och hamna i bakgrunden. Det vore spännande att se och vara med i den utvecklingen .
    Men vi är ansvariga för nuet. Skall vi inte vara med att utveckla något livsgivande och vara med och bygga något nytt ? Allting skall ju bli nytt , enligt löftet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Marcus sr Du har nog inte riktigt koll på vem som är subjekt för nyskapandet.

      Radera
  7. Thomas Andersson. Gud har inga andra världsliga hjärnor eller vilja än våran. Guds vilja förverkligas genom och med oss.Vi människor delar "subjektskapet"med Gud. När vi brister brister Guds vilja i världen , när vi lyckas förvekligas Guds vilja genom oss i världen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hur skall vi då förstå Jesu svar till Petrus när han tiitalas: dina tankar är inte Guds utan människors? Det är Han som sitter på tronen som säger: Se jag gör allting nytt (Upp 21:5 ). Jag vill nog säga som profeten:icke genom någon människas styrka eller kraft skall det ske. Herrens tankar och vägar är högre än våra tankar och vägar.

      Radera
    2. Och ändå , trots våran brister måste vi tro med Paulus att Guds Ande är med oss i tron. Som det verkar är Gud aldrig verksam direkt utan människornas medverkan utan in direkt genom människor .
      Vi kan inte veta om det stämmer men vi är dömda att följa den i församlingsgemenskap uppfostrad samvetet som hämtar inspiration från skriften och tvingar oss. Eller finns det någon alternativ?

      Radera
    3. Okej, Marcus. Därför säger också Paulus att vi måste göra varje tanke till en lydig fånge hos Kristus 2 Kor 10:15. Det är den grundläggande innebörden i uttrycket "ta sitt fönuft till fånga".

      Radera
  8. Låt mig dock säga att uppskattar ditt inlägg Dag. Dina inlägg har jag förstås delvis uppskattat även förut, annars hade jag inte fortsatt att läsa, även om jag blivit upprörd över mycket som skrivits.
    Men jag är faktiskt inte bara en motvallsfröken. Bara svagsinnad lärare, idiot, debil och inte påläst. Och därför inte ett dugg imponerande!

    SvaraRadera
  9. Eriks bibelutläggning kan säga en hel del när det gäller över och under. Men räcker det för nästa generation vad gäller homofrågorna? Är det därför det i sak är så tyst och man nöjer sig med att tala om vigsel och ev äktenskapssyn? Problem och alldeles för lite. Den högkyrklighet som har EP men inte mer går i graven med honom. RIP. Här har "lågkyrklighet" och "gammalkyrklighet" inte sällan tvingats tänka längre, längre än teologisk modernism. Det var när Erik insåg att de andras omvärldsanalys åtminstone låg lika långt fram som hans som vissa rörelser började sacka.
    Man kan sakna biskop Bertil.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det borde nyanseras något. Verklighetsreflektionen a la Odeberg kommer man långt med.

      Radera
  10. marcus sr
    Hur öfre medelklass-akademiskt kan ett teologiskt samtal bli? Så du menar att årtusenden av orättvisor mot kvinnor undanröjdes av att en miljondel av just då levande kvinnor i lilla Sverige fick bli präster? Min egen mamma blev lurad av jämställdhetsbegrägeriet och anmälde sig som ny medlem i Fredrika Bremer-förbundet. Hon har aldrig blivit så mobbad som av de högutbildade yrkeskvinnorna i denna exklusiva sammanslutning. NEJ, det var inte för alla kvinnor. Och ändå var inte mamma direkt lågutbildad för sin tid.

    När tänker Svenska kyrkan ta itu med klassorättvisorna? När ska ingenjörer få rätt att bli diakoner. Hjärnkrympare får, men inte de som utvecklar det mänskliga tänkandet, sitt eget och andras. Varför tar jag till klasskampsretorik? Jo, för att ni som vill politisera kyrkan ska tvingas bekänna färg. Nu tvivlar jag inte på att de tre prästvigda kvinnorna var ärliga i sin tro. Men de, som drev igenom reformen hade helt andra syften än att göra Guds vilja.

    Vad ska vi göra med pride-mattan och andra politiska symboler i kyrkan? Rulla ihop den och ställ den i vapenhuset. Vapenhuset i våra kyrkor var till för att där skulle de politiska partierna under medeltiden ställa sina vapen, som att de inte rök ihop under gudstjänsten. Må så vara att det inte var samma slag av politiska partier som vi har idag. Men visst fanns bland dåtidens stormaktsätter "partier" med olika åsikter om hur riket skulle styras!

    Om vi kastar ut politiken ur kyrkan kan ju kyrkan faktiskt bli en mötesplats över klassgränser, parti- och blockgränser, nationsgränser och alla andra gränser.

    När ska kyrkan ta itu med en enorma orättvisa som har begåtts mot oss män, genom att han inte givit oss möjlighet att föda barn? Nej, det kan inga kyrkomötesbeslut rätta till. Men kyrkomötet kan väl uttala en åsikt i frågan och uppsända en bön till Gud?

    Kvinnliga präster bör kanske symboliskt bära skägg: Det kommer säkert om högst 20 år. Melodifestivalen brukar ju gå före och kyrkan brukar komma sist - när nyordningarna redan har accepterats av det profana samhället.

    Enligt kristen tro är Gud kapabel.

    Kapabel, inte bara till att skapa oss till de biologiska varelser som vi är, utan även till att skapa de "ordningar" som vi ska rätt oss efter. Jag är visserligen inte på väg att bli kvinnoprästmoståndare, men anar dock hur komplicerad frågan är. Är det så orimligt att Gud gjorde (i stort sett alla) kvinnor till mödrar och (vissa) män till präster?

    SvaraRadera
  11. Anna, varför de´? Anna, varför de´? Läs själv i bibeln!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sluta nu, Anonym kl. 19.24, att trakassera Anna. Du är inte det minsta rolig.

      Radera
  12. Nej, bara OROLIG för förvirrande, vimsiga texter.

    SvaraRadera
  13. Kvinnliga och inte minst manliga (!) feminister uppfattar kvinnor i långt högre grad än män som kollektivvarelser. Därför talas det ständigt om "kvinnan". Det som är bra för en enskild kvinna (nota bene: om hon tillhör över- eller medelklassen) är bra för alla kvinnor. Man hör däremot aldrig att om en manlig kapitalist gör ett stort klipp på aktier så är det en seger för "mannen" i betydelse alla män. I stället hörs väl någon muttra "utsugare" ,och mana till kamp mot orättvisorna.

    Var kvinnoprästreformen verkligen en seger för alla kvinnor. Eller berördes de flesta inte alls?

    Hur uppstod "kvinnan" som kollektivvarelse? Det var under det annars så glada 1920-talet. Den svenska över- och medelklassen var rädda för att ryska revolutionens skulle sprida sig till Sverige. Då kom någon (hett hon inte Alva Myrdal?) på¨den geniala idén att ersätta klasskampen med könskamp. I stället för att huvudmotsättningen i samhället gick mellan över- och medelklassens män och kvinnor å ena sidan och underklassens män och kivnnor å andra sidan, skulle den fortsättningsvis gå mellan alla kvinnor och alla män. Huvudmotståndaren för "de progressiva" kom alltmer att bli arbetarklassens män. Överklassmännen var ju mer utbildade, och utbildning ansågs ju leda till andlig förfining.

    Bortsett från dessa hemska kvinnoprästmotståndare förstås. Och dessa förtryckta prästfruar, som är kanske de värsta förrädarna mot "kvinnosaken".

    Förrädare i de egna leden är ju de värsta fienderna.

    SvaraRadera
  14. Jag tror du måste införa striktare regler för kommentarerna. Som det nu är går det över styr gång på gång. För det första: publicera inga kommentarer som är off topic. Den som envisas med sådana stängs av. För det andra tolerera bara sakliga argument i den aktuella frågan och förbjud argument ad hominem. Den som envisas med sådant skall också stängas av./Gustaf Björck som på grund av det trista kommentarsfältet börjar tröttna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns nog en poäng för den så ofta marginaliserade och påhyschade DS att släppa fram även obetänksamma röster. Om inte annat visar han ibland ett näst intill övermänskligt storsinne och tålamod. En förebild för hans mera "simple minded critics".

      "Informationsbärande" var visst det han kallade en del avarter av kommentarer.

      Janus

      Radera
    2. Jag instämmer i Gustaf Björcks synpunkter. /Eva Hamberg

      Radera