tisdag 15 september 2015

Pratmoster

Somliga är extra underhållande.
Jag tänker på dem som deklarerar att de inte läser Bloggardag. Hur kan de då veta vad som skrivs?
De "tittar hastigast" på inläggen. Kul.

Jag satt en gång i en hotellobby och hörde en präst checka ut. Han skulle, sa receptionisten, betala extra för att han kollat på film, ja ni fattar att jag bara antyder vilken genre han begluttat, på tv. Tre kvällar. Han bestred. Han hade just bara "tittat hastigast". Jag gömde mig bakom tidningen jag läste. Jag ville inte genera honom, dvs jag ville inte att han skulle se min mycket okristliga men helt mänskliga munterhet. Kanske alltför mänskliga?

Nya Tant Lila hör till de hastigast tittande.
Hon deklarerar att denna bloggsida på henne "är rena kräkmedlet". Det är tydligen kommentatorerna som är lika effektiva ur vomeringssynpunkt som bloggaren. De som är anställda av Svenska kyrkan "är en skam för Svenska kyrkan". Hon menar dock att Dag Sandahl inte borde fått en reprimand - vilken reprimand hon nu avser, jag har ju fått några under årens lopp. Det var väl att uppfatta som en omtänksam vänlighet, kan man tycka. Men det var en alltför hastigt påkommen lycka:

"Han borde för länge sedan ha varit avkragad, för han gör inget gott för den kyrka han varit anställd i. Fast numera blir han visst nästan aldrig anlitad för att hålla gudstjänster. Undrar vad det beror på? Det är i vilket fall som helst ett friskhetstecken för församlingarna!"

Jag har nu återgett Nya Tant Lilas tankar lördagen den 5 september kl 13.46 under rubriken När skitstövlar beklagar sig. Där fick både ni och jag.

Den psykologiska förklaringen till det Nya Tant Lila uppfattar som "hånfullhet" och vi andra kallar "pigg, käck och munter", är rädsla. Ni och jag är rädda.
Och så får vi en inblick i himlen och en inblick i tron - och minns nu att det är en tidigare rektor på en kyrklig folkhögskola som skriver: "De tror att deras synder blir förlåtna för att de dricker vin, som de inbillar sig har förvandlats till Kristi blod."
Det kan väl räcka så eller vill ni höra omdömet att ett lite odefinierat "vi" präglas av "stor brist på livsglädje och framtidstro"?
Nya Tant Lila tänkte till den 4 september kl 09.49 efter att ha slagit "en hastig blick" på denna bloggsida. Blogginlägget heter "De kanske är rädda"

 Vi kanske ska vara tacksamma för denna inblick i Nya Tant Lilas tankevärld om inte begreppet "tankevärld" hade tett sig som en klar överdrift.
Eller ska vi nöja oss med att konstatera att kräkmedlet fungerat på Nya Tant Lila?
Eller skriva än mer, som till och med kan få en laxerande effekt?
Det är svårt att veta vad som är kristligast i en situation som denna. Man vill ju gärna vara till hjälp och det är kanske inte bara hjärtan som ska öppnas?

Hur eller hur - det återstår för Nya Tant Lila att visa lite mannakraft.
Hon kan väl inte undanhålla Växjö Domkapitel sin insikt, att jag borde avkragats och det för länge sedan. Det är bara att skriva en kort anmälan.
Växjö Domkapitel
Box 527
351 06 Växjö.
Om det blir för medicinskt ansträngande att hitta några specifika citat från Bloggardag att anföra, kan väl en hänvisning till bloggsidan i dess helhet räcka.

Lite ynkar jag bloggkommentatorerna härstädes.
De har dialogerat med Nya Tant Lila och deras repliker uppfattar Nya Tant Lila nu som kräkmedel. Otack är världens lön.

Lite funderar jag också på i vilken mening det är ett friskhetstecken för församlingarna att jag nästan aldrig anlitas för att hålla gudstjänster.
Lite kryptiskt är det, för det brukar väl vara kyrkoherdarna, som skaffar in vikarier utan att församlingarna besväras med den sysslan.
Om det nu alls finns några församlingar kring de sockenkyrkor, som visst nästan aldrig används längre.
I sak är det sant att jag nästan aldrig anlitas för att hålla gudstjänster. En söndag har det blivit på två år. Fast några begravningar har jag haft. Kan begravningar räknas som gudstjänst? När det gäller begravningar är jag närmast dogmatisk och, säg, dömande. Jag begraver bara sådana som är döda.

Nå, Nya Tant Lila ska väl få ett uppmuntrande ord:
Kackla inte bara utan värp!
Hälsa Domkapitlet från mig när du ändå skriver.

Själv?
Själv är jag just nu i KAB 44:s område och har sett den plats där jag förmodligen skulle ha stupat för fosterlandet om det varit krig. Den insikten kan (eller ska?) medverka till stridslystnad just i Blekinge. Jag ser stridsställningarna. Jag inser att det vi gjorde innebar att Sverige inte hamnade i krig - eller?




16 kommentarer:

  1. I ett krig måste man veta vem och var fienden är. En som orsakar ett myggstick är inte det.Att ägna en hel blogg för att sätta Nya Tant på plats är en overkill. Hon kritiserar stilen och personligheten men i sakfrågan om Svenska Kyrkan är hon närmare bloggisten än majoriteten.

    Man skall inte skjuta dom illojala allierade som i dom totalitära system, där man betraktade dom närmaste anhöriga som dom värsta fienden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kloka tankar, Marku!

      Men kanske gläder det ändå ntl att få lite uppmärksamhet här. Hon har tiggt om det länge, länge. Man kanske kan se bloggposten som en erkännsam och vänlig klapp på axeln åt en trogen följeslagare under många år? Nog är ntl närmast att betrakta som ordförande i "The Dag Sandahl Fan Club"? En kanske irriterande och ibland oborstad och labil, men trofast och uppmärksam stalker, rimligen nu lycklig för att den Tillbedde äntligen tycks ha sett henne och rent av talat till henne och gjort henne till ämne och huvudsak? Oavsett vad och hur. Den Tillbedde bryr sig och vet att hon finns. Provokationen lyckades äntligen. Lyckan infinner sig. Och hur var det förresten nu med den bebloggade flickans ålder, femton eller sjuttiofem??

      Och ntl, vad skall den nedstängda kyrkan med söndagsvikarier till? Någon liten helgtjänst skall väl ändå de många övertaliga men fortfarande avlönade prästerna ha, medan kyrkan snabbt avvecklas inför deras ögon.

      J

      Radera
    2. Under den kristna dogmbildningens eller bättre dogmformuleringens tid yttrade den helige Basilios något i stil med detta: Nu är det som en nattlig sjöstrid där ingen riktigt vet vem som är vän eller fiende.
      Av detta torde vi lära oss att be om nåd om fiendekärlek.

      Radera
  2. Men det var ju ett framsteg att det är vin, som de inbillar sig något om. Brukar man inte inbilla sig samma sak om andra drycker, eller är det bara som de säger?

    Återigen besannas (!) den logiska kullerbyttan "Det finns bara ett som är sant, och det är att inget är sant".

    SvaraRadera
  3. I dag namnger bloggaren en person vars tankevärld han inte verkar helt förtjust i. Det påminner mig om förra inlägget där jag inte kunde få något svar på min fråga vilka "tänkande publicister" som "känt sig manade att slå larm" efter Antje Jackeléns artikel om medmänsklighet. Jag har fortfarande inte hittat något mer skrivet än det förutsägbara från hatsidor, som varit ute efter Jackelén sedan dag ett som hon tillträdde, eftersom hon inte hatar muslimer.

    Ska man inte namnge det som är "positivt och ljust och glatt" (i bloggarens tankevärld) om nu det som inte är det ska exemplifieras med namn?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Undrar om inte versionen Anna.2.0 är släppt?

      Trevligt!


      Argus

      Radera
    2. -Trevligt, sa Bill.

      -Trevligt, var det rätta ordet, sa Bull.

      -Jovisst e Anna en trevlig tjej, men de vet inte ni så mycket om, sa Maja vasst.

      Ja, då får jag väl uppdatera appen Anna då,

      säger

      Elaka Katten Måns

      Radera
    3. Maja kan ha mycket rätt när hon tänker. Min bloggtitel är bara en rökridå för att hindra att folk ser min RÄTTA natur! (Har även skaffat katterna som rekvisita bara därför.)

      Men ärligt så ska alla meningsmotståndare här ha tack för att ingen ännu en enda gång påpekat att jag minsann inte alls verkar vara så trevlig som jag säger! Det tyder på "begåvat folk" som bloggaren skulle ha sagt som förstår när en bloggtitel är ett skämt!

      Radera
    4. Människor som ägs av katter är "per definitionem", som Måns skulle ha sagt, trevliga personer. Annars skulle vi inte ha skaffat dem. Människorna alltså.


      Bill, pressekreterare hos EKM

      Radera
    5. På tal om hatsidor, undrar jag över Dags fråga: "Är det sant att den döda kroppen efter Alan arrangerades på stranden för att bli ikonisk och få genomslag". Visst kan det vara så, och många hatsidor, samt vissa SD-politiker från Sala vill ha det så. Belägg finns inte. Det har betydelse för tillfälliga rörelser i opinionen, men i verkligheten finns många lika upprörande fall av döda barn, som inte får bilderna på sina lik publicerade. Det blir många opublicerade bilder när ett inbördeskrig orsakar runt en kvarts miljon offer. De flesta dödsfallen står Syriens president för, genom bland annat allt annat än precisa luftangrepp, och artilleri. Bilden på Alan Kurdi är rättvis i så måtto att den visar en liten, kanske förskönande bild av verkligheten. Oavsett om den är arrangerad eller inte. Men visst, Dag ställer bara frågor, men med bias. (Det där om möbelföretaget var jäkla vasst)

      Radera
  4. "De tror att deras synder blir förlåtna för att de dricker vin, som de inbillar sig har förvandlats till Kristi blod."

    Japp, det förenar Ortodoxa, Katoliker, Kopter och Lutheraner.
    Reformerta råder det viss tveksamhet om.

    Redan långt för Ambrosius av Milano skriftliga eftermäle "Om mysterierna" var detta ett särskiljande kännemärke för de kristna.

    Kan man verkligen vara kristen om man inte tror på syndernas förlåtelse genom nattvardens mysterium? Säger inte bekännelseskrifterna något om detta?

    SvaraRadera
    Svar
    1. I så fall är inte heller jag kristen, eftersom jag tror på Luther-katekesens ord att nattvarden är till fördärv, om man går till nattvarden med oförlåtna synder. Är det inte just därför som syndabekännelsen och förlåtelsen kommer FÖRE nattvarden? Och är inte detta ytterligare en av anklagelsepunkterna mot den nutida Svenska kyrkan, när man gör nattvarden till ett (nykterhets-) politiskt jippo och har infört något slags infomellt tvång att ta nattvarden?

      Blandar du inte ihop med dopet, som renar från synd men inte förebygger framtida synder? Hur är det med nattvarden i det sistnämnda avseendet?

      Minns för resten hur dåvarande stiftschefen i Växjö Anders Wejryd "avslöjade kvinnoprästmotståndare" bland manliga prästkandidater genom att tvinga dem att ta emot nattvarden från en kvinnlig präst (som ställde upp på jippot, den gåsen). Detta var en grov skändning av sakramentet, vilket borde ha lett till avkragning av både stiftschefen och den kvinnliga prästen, samt nekad prästvigning av de manliga prästkandidater SOM TOG EMOT NATTVARDEN under dessa förhållanden.

      Under 1800-talet fanns ett tvång att ta nattvarden minst en gång per år, med följd att man i vissa församlingar bara hade nattvardsgudstjänst en gång om året. Den goda tanken från kyrkoledningens sida var väl att alla borde be om syndernas förlåtelse åtminstone en gång om året, om inte oftare.

      Felet var att alla, och speciellt personer med nyligen begångna synder inte alltid var redo att bekänna sina synder och be om förlåtelse just vid dessa tillfällen. Följden blev att - med all rätt - upprörda lekmän bildade friförsamlingar (nattvardsföreningar) för FRIVILLIG nattvardsgång. Men tyvärr hamnade de i det motsatta diket, med helt lekmannaledda nattvardsgudstjänster.

      Wejryd har fortsatt med sitt sakramentsskändande, genom att vara den första att ta emot "alkholfri nattvard" i Uppsala domkyrka. Jag hajade till något när jag läste att Dag skrivit "ärkebiskop Antje Jackelén", och inte "stiftschef".

      Men däri gjorde Dag rätt, ty oavsett vad man tycker om kvinnliga präster och biskopar så kan ju inte Jackelén vara mindre ärkebiskop än sakramentssändaren Wejryd. Med honom försvann den apostoliska successionen ur Svenska kyrkan.

      Men detta alltså om nattvarden och syndaförlåtelsen. I Katolsks kyrkan kan man bli nekad nattvarden, om man har oförlåtna synder. Vilket naturligtvis förutsätter att prästen känner till detta.

      Ntl har bemött Peter T på sin egen blogg, men synes själv vsara offer för samma villfarelse som Peter T. Men vad kan man begära av en lekman (eller i detta fall rättare sagt lekkvinna) när prästerna lär ut fel?

      Hon skriver också att mirakel inte sker på befallning av präster, vilket hon har helt rätt i. Men förvanlingen av brödet och vinet skr ju inte på befallning av någon präst utan på befallning av Jesus själv, vid instiftsandet av nattvarden.

      Eller hur?

      Radera
    2. En stackars lekman som jag får förtrösta på bibelordet i Matt 26:28
      "Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse."
      Texten läses vid konsekrationen, så då kan jag ju lägga ihop vissa samband och förtrösta på syndernas förlåtelse igen strax efter avlösningen.

      Radera
    3. Jag är också lekman, så då får väl någon kristtrogen präst reda ut detta. Men detta är ju ingen frågelåda. Men du hade ju skrivit "Kan man verkligen vara kristen om man inte tror på syndernas förlåtelse genom nattvardens mysterium? " Du antyder ju därmed att kristen kan bara den vara som har "rätt" tro även i svåra teologiska frågor.

      Nej, jag tolkar Matt 26:28 så, att den historiska händelsen Jesu korsdöd, har hänt en gång och att detta var till syndernas förlåtelse.

      Radera
  5. Kan inte nya tant lila ta efter den mer kända tant Gredelin som "broderade rosor på stramalj". En trevlig och upplyftande hobby.
    Och då får man ju inte bara spy på broderiet!

    LG

    SvaraRadera
  6. Är man "pratmonster", så är det nog svårt att tiga...

    SvaraRadera