torsdag 17 december 2015

Kyrkohandboken

Jag vet inte om ni följer Kyrkans Tidning på nätet - jag har inte hittat vägen in och borde kanske försöka åtgärda den saken. Nu ser jag i den tryckta upplagan att jag är detroniserad som Årets Bloggare också, av en sällan utkommande blogg som är skälmaktig men alls icke pigg, käck och munter.  Den underhåller men förändrar knappast perspektiv.
Nå, förra året kunde jag inte uppfatta att någon Årets Bloggare utsetts, så jag har väl likt en tungviktsmästare i boxning haft titeln i två år. Den stackars, nu avgångne, chefredaktören vred sig när det kom kritik från Dagens Seglora (minns någon den?) mot valet och Domkapitlet satte väl slutligast en skriftlig erinran på mig. Det måste vara svårslaget om det gäller kriterinerna för att bli Årets Bloggare.

I går var det, på tal om ingenting eller hur man ska ordna en övergång efter detta, Kyrkostyrelse.

Beslut om remiss av förslag till kyrkohandbok stod på förmiddagens agenda och POSK markerade. En reservation och en kombinerad särskrivning: särskild mening och särskilt yttrande, om man ska vara petig. Två POSK-ledamöter la ner sina röster och en röstade nej. Saken gällde hur remissen skulle gå till. Jag övertygades inte av argumentationen. Det är sant att tiden är kort men saken gäller väl i detta läge mer att överväga förslagen än att pröva. Församlingsråden får chansen att ge sina synpunkter.

Vore jag församlingspräst skulle jag förstås främst se till att kyrkomusikerna fick säga sitt och så skulle jag fundera vad som i denna liturgiska plocklåda en församling anständigtvis kan använda. Främst skulle jag lusläsa texter teologiskt. Misstänksamhetens hermeneutik är ett användbart verktyg.

Så det är efter helgernas alla "jobbtillfällen" (vi andra säger gudstjänsttillfällen men ingen stor sak i det, vi är för Tomtens och egenintressets skull snälla när det ska bli jul även om tanken slagit oss at KT:s journalistik påminner om lokaltidningarnas ständiga tal om präster som "jobbar" i helgen när alla andra är lediga - en intressant nyhet för den som är uppvuxen i en provinsialläkarfamilj - det var förskräckligt vilken lång parentes detta blev, har bloggaren läst James Joyce och Ulysses på sistone?) bara att sätta igång. Då kommer tre tryckta böcker, musiken i A4-format och alla bläddervänliga att skickas till församlingarna. Det bläddervänliga kanske är det närmaste bladvändare man kan komma.

Jag deklarerade att jag för den unga kyrkans talan.
Jag tillhör den, konstaterar jag när jag går i kyrkan. Bortsett från kyrkobetjäningen tillhör jag ofta de tio yngsta i lokalen. Det ska jag väl tycka är roligt? Ibland tillhör jag bara den yngre tredjedelen. Det är mindre roligt men roligt i alla fall, om ni förstår hur jag menar.

För denna unga kyrka, ville jag poängtera några frågor:

* Behovet av situations- samtids- och klassanalys.
Vi har förlorat hälften en  gudstjänstfirarna i huvudgudstjänst sedan 1970.Caroline Gustavsson kom just på Artos med Delaktighetens kris. Jag ska läsa men saken handlar om mycket mer öän delaktighet. Kanske intresset för en ny kyrkohandbok inte heller är så stort som apparaten Svenska kyrkan tror? Var och en ville snickra sin egen agenda? Och en del väntade på ännu ett anständigt missale.  Kan det finnas skäl för dysterhet eller ysterhet?

Vilken samtid är vår? Kyrkans liturgi tar färg av sin samtid, det vet jag, men måste uttrycka något mycket större.

Och så klassanalysen. Salig Hägg påpekade att det skulle komma en generation till kyrkan som skulle vilja bli torkade med varma handdukar efter ett framgångsrikt liv. Den belåtna och mätta medelklassen vill ha religion, det var tanken. Vad i en kyrkohandbok är de varma handdukarna till bruk för denna medelklass?

Jag kunde tillfogat att analys om kön också skulle behövas men nu omvänt. Vad är det, för att tala gammalkyrkligt, som uttrycker "kärringatrösten" i en sedan många decennioer feminiserad, och därmed enkönad, kyrka. Det är en illusion att en manlig präst kunde stå emot detta enkönade, som bäst kunde präststackarn moderera det. Jag talar nu 1950-tal och inget annat. Så gör en analys av könsaspekter i handboksförslaget när ni ändå håller på.

* Själavårdsansatsen.
Färdigskrivna inledningsord är någor för lata präster som inte gitter skrifettala. Det fanns en tid med 45 minuters skriftetal, en inledande predikan. Nu styrs ner i andra dikten. Jag är emot det. Bort med de färdigskrivna inledningsorden. Låt präster - jobba! Och det ska vara just ett jobb att få igop ett kort och gott skriftetal. PO Sjögren, Sven-O Berglund och andra försökte lära oss.

* I förslaget finns fridshälsningen kvar före O, Guds lamm. Skulle den inte flyttas till före mässdelen för att inte bryta sönder ett sammanhang? Då kan det stökiga i hälsandet lättare hanteras. Fundera.

* Direktiven?
I direktiven skulle, och tanken är snart 20 år gammal och kanske 20 år för gammal, det patriarkaliska tonas ner. Ord som "Herre" och "Fader" alltså. Men finns det en kristendom som är herrelös och faderlös och fortfarande kristen tro?

En konsekvens av detta blir att man, som i tidigare försöksmaterial, efter t ex epistelläsningen kan säga: "Så lyder Bibelns ord". Jag svarar inte på sådant.
Jag uppfattar att jag behandlas som vore jag mindre vetande, för läser någon ur Efesierbrevet hör det till allmänbildningen att veta att det är ett brev i den boksamling vi kallar Bibeln. Som ersättning för den utmanande proklamationen av Kyrkans bibeltro och bibelglädje är den bisarr. "Så lyder Herrens ord" är det omtumlande beskedet.
De små förändringarna kan visa sig handla om  och syfta till stora förändringar.

* Teologiskt?
Det är skillnad mellan det evangelisk-lutherska och det reformerta.
Men nu smyger sig mycket reformert teologi in, omärkligt närmast. Kyrkoarbetare rekryteras från stabilt reformerta sammanhang, dvs det blir lagiskt och obenäget att ta i livets svåra. Det gör Luther men inte Calvin.

Det blir en annan icke-realistisk nattvardssyn också. Det är bekännelsetexter som avgör vad som är vår kyrkas lära och hållning, inte folkmeningar eller ens meningar av de i Svenska kyrkan inflyttade. Vi skulle behöva några dogmatiker som läser förslaget med teologisk/klinisk uppmärksamhet! Men kan man inte ta sig fram i förslaget och hitta sådant som uttrycker det evangelisk-lutherska? Jodå. Men i en kyrkohandbok uttrycks rimligtvis vad Svenska kyrkan lär, inte mängden av särmeningar i Svenska kyrkan.

* Pahlmblad
Docenten Christer Pahlmblad skrev boken Mässa för enhetens skull. Den boken (Artos) är nödvändig för att få en referenspunkt till kyrkohandbokförslaget, menar jag, Beställ i dag så att församlingsrådet har tillgång till ett par exemplar.

* Praktiken?
Myten om allas delaktighet och engagemang när det kommer till remissarbete omhuldas i de högre sfärerna. Vi andra vet hur det är men här gäller kanske att försöka ta vara på ett tillfälle. Jag menar envist och fortfarande att i kloka församlingar startar man ett arbete kring frågan om vad vi gör och varför när vi firar gudstjänst.
Hade jag varit församlingspräst, hade jag i julhelgen mobiliserat 6-8 studiegrupper och låtit folk anmäla sig för studier av Peter Bexells bok Kyrkornas mysterium. (Artos)
Köp 50 ex så kostar boken 190:-./st. Ska det vara så svårt?

* De undfallande POSK-arna
POSK-arnas invändningar var inte obegåvade men brast när det kommer till frimodighet. Man hinner mycket på några månader när det ska skrivas remiss och grundfrågorna om gudstjänstens varför och vad kan man utan problem ägna hela terminen åt. Det är bara att kavla upp ärmarna och prioritera rätt. Och minns Edwalls ord: "Ska man få något gjort kan man bara fråga dom som redan har mycket att göra."
Tänk om ett problem i Svenska kyrkan är, att alltför många har alltför lite att göra för att få något gjort?

12 kommentarer:

  1. Jag som vuxit upp med, och hela tiden varit emot att byta ut HB 86, har nu börjat fira gudstjänst i ett sammanhang som använder HB 42 och detta var väldigt odramatiskt och smärtfritt. Det visar väl tydligt att det inte är bytandet i sig som är problemet p g a någon allmän förändringsovilja utan problemet är att det teologiska innehållet "justeras" i en ny riktning samtidigt.

    SvaraRadera
  2. För mig är du Årets Bloggare! Jag gillar verkligen din blogg. Eftersom tiden framför datorn måste begränsas har jag slutat att läsa vissa andra bloggar då jag nu börjat följa din istället.

    Men en annan blogg som jag fortfarande följer är "Staffans blogg" (http://frisinnad.blogspot.se). Hans blogginlägg i förrgår (15/12), som hette "Till Markus Uvells försvar", handlade om samma fenomen som du skriver om i "Ängelholms kommun?"

    SvaraRadera
  3. Jag vill inte vara grinig mot folk som redan sitter i knnipa, men bloggen visar hur Luther, stridskrifter och konfessionella markeringar från 1500-talet och andra recenta tillfällighter blockerar ut hela grundförståelse av vad en kyrka är för något. 1500-talets ihoprafsade nödecklesiologier måste fördjupas om man överhuvudtaget vill komma nåpgon vart: nu stannar de svenskkyrkliga upp där, tar av sig hatten och då tycks också förmågan att intelligent analysera vilka föremål man står inför, ha ramlat ur hatten. 1500-talet går inte i repris. Kan man lära sig något av 1500-talet, sett i ett katolskt allomfattande kyrkligt perspekjtiv? TIll varning? till uppmuntran? Skulle jag peka på något bra: att ta uppenbarelsen, den end gång givna, på allvar. Något mindre bra: den kvardröjande medeltida detlajpilligheten där man inte ser skogen för bara träd. Kyrka handlar om mera än korrekta fakta, kyrkan handlar om en omvälvande Guds-och människogemenskap i den Uppståndne, fylld av gudomligt liv. Om man inte vill se detta, dömer man sig till teologisk dvärg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mikael. En"metodist/babtist teolog" diskuterar Luther, kompletterar en del tankar. Något för er teologer http://davidpawson.org/audio-player/?resource=1295 Prästänka

      Radera
  4. "Men i en kyrkohandbok uttrycks rimligtvis vad Svenska kyrkan lär, inte mängden av särmeningar."

    Alldeles sant.

    SvaraRadera
  5. När, som här, en bloggpost inte främst är vare sig pigg, käck och munter eller indignerad över sakernas tillstånd utan istället substantiellt rådgivande inför ett remissförfarande blir det inte många kommentarer. Ska det tolkas som att läsekretsen mer är inriktad på annat än substans eller att posten var så lysande att inget mer finns att tillägga?
    Kh på landet

    SvaraRadera
  6. Svenska kyrkan på ledningsnivå styrs av de politiska partierna. Så går det följaktligen för SvK som för de traditionella politiska partierna, bakåt i brist på tydlig målsättning. Handboksförslaget är väl ett tecken på det, ungefär som riksdagsbeslutet om hanteringen av asylsökande.

    SvaraRadera
  7. +Biörn,

    -Jag kan förstå om vissa andra kommentatorer, fördomsfulla och delvis förblindade av kritik mot Svenska kyrkan, påstår att den styrs - också dess teologi - av de politiska partierna.

    Men att en biskop, som själv under många år tillhört kyrkans läronämnd och där varit med om att fatta många beslut, faller in i denna kritikerkör, är mig näst intill obegripligt. Han sitter ju, till skillnad från ryggmärgskritikerna, inne med fakta, heltäckande fakta. Och jag minns många teologiska markeringar i KM-debatterna från nämnde biskop, som därmed symboliserade läronämndens inflytande.

    Jag kan därför inte förstå anklagelsen mot politikerna från just honom.
    Vad har hänt, sedan +Biörn som en i den "tunga" läronämnden talade om var skåpet skulle ställas, därest någon hade flyttat det?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eftersom jag lämnade SvK redan kring 1960 borde jag väl inte uttala mig - MEN: kyrkomötet 1957 avvisade en reform som riksdagen 1958 ändå genomdrev. Hur kan man (BOD?)då förneka att SvK:s teologi styrs av de politiska partierna?/Paul

      Radera
  8. Paul,

    -I nästan varje inlägg som kritiserar Svenska kyrkan - och de är oerhört många - finns kvinnoprästfrågan i botten. Kritikerna återkommer alltid - direkt eller indirekt - till den och låter beslutet om kvinnliga präster, som givetvis kyrkomajoriteten och staten (läs riksdagen) var överens om vara utgångspunkten för angreppen.

    Men beslutet är oåterkalleligt och innebär förstås inte att politikerna styr kyrkan. Det är de förtroendevalda som ansvarar för kyrkans organisation. Alla teologiska frågor skall första behandlas av läronämnden.

    Hur många gånger skall denna sanning behöva upprepas?
    För kritikerna är dock Svenska kyrkan avvisande, icke-välkomnande, politikerstyrd bara därför att den accepterar kvinnliga präster.
    Deras inställning präglar hela deras bild av kyrkan.
    Sorgligt men tyvärr sant! Orätt, obegripligt m en ett faktum

    Om samma kyrka än i dag skulle ha haft kvinnoprästförbud skulle den varit en fantastisk, fin och oerhört tilltalande kyrka.
    Samma kyrka.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  9. Biskoparna utsågs ju fram till 2000 av regeringen. Och även efter det regleras SvK:s bekännelse av svensk lag. Så länge detta är fallet kommer SvK vara politiskt korrekt. Staten kommer inte släppa sitt grepp om SvK förrän den är helt marginaliserad och man inte längre kan motivera en särbehandling. Tråkigt bara att de konservativa inte inser det, utan envetet ska vara kvar i SvK. Jag har ibland, oemotsagd, hävdat att det för bibeltroende inte går att stå kvar i SvK, eftersom det inte är förenligt med Bibeln. Den här gången säger jag i stället att det är oförnuftigt.

    Jakob Fjellander
    Kh i Lutherska Konkordiekyrkan

    SvaraRadera
  10. Jakob Fjellander,

    -Nu är Du ute på vanskligha vägar, samtidigt som Din slutsats att högkyrkligheten skall lämna Svenska kyrkan är anmärkningsvärd: skall svansen vifta på hunden, för att uttrycka sig tillspetsat?

    Glöm inte att regeringens val av biskop tidigare var att utse bara den som kommit på de tre första förslagsrummen. Således bestämde kyrkan själv, då den tog fram de tre "främsta" - eller hur?

    Kyrkan är inte "marginaliserad" på grund av statens grepp, som Du påstår. Kyrkan var, som jag gång efter annan betonat här, mycket starkare, tryggare och mer aktiv under äktenskapet med staten än vad som nu är fallet. Siffror, andra fakta och dokumentation talar sitt tydliga språk: över 90 procents anslutning, när siffrorna var som högst.

    Du är alltså ute och - som det brukar skämtsamt sägas - cyklar.
    Påståendet att Svenska kyrkan inte följer Bibeln är ännu mer anmärkningsvärt: nästan alla av Dina prästkolleger och samtliga biskopar har ju motsatt uppfattning.

    Har de fel och Du rätt? Fjellander versus alla andra utom några signaturer på denna blogg.
    Och uppmaningen till högkyrkligheten zatt säga farväl till Svenska kyrkan tyder också på ett slags enmansdemonstration, som knappast är förenlig med omtanke av vårt lands enda heltäckande folkkyrka.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera