söndag 12 juni 2016

Festivaler och parader

Söndagsbloggen får, trots allt, ägnas åt trevligheter. Det är tid för festivaler och paraderandet ska väl fortsätta.

Till festivaler räknas väl gårdagens biltur i bästa STF-anda.
Är ni nyfikna?
Första stopp i Gränna. Flickan, 7 år, skulle köpa polkagrisar och hade med sig egna pengar. Solen sken. Vi hann titta in på Turistbyrån och där köpte hon en sälunge och på så vis kan hon minnas André. Vi kollade några turistiska pryttelaffärer samt antikvariatet, där hon (för mina pengar) köpte Handbok för häxor, en bok hon sedan med stort intresse studerade. Vi körde gamla Riksettan norrut för att komma till Alvastra kloster och därefter Rökstenen. Det var cyklister överallt. I Väderstad låg en på vägen medvetslös, vilket väckte vårt intresse. Så blev det Vadstena med Blåkyrkan och återfärd.

I Kalmar, där hon bor, slutar skolorna nästa vecka. Hon sjöng lite på en sommarlovslåt, som ska uppföras. Den handlade om hur roligt det var med sommarlov så jag frågade var hon lärt sig den. Det häpnadsväckande svaret var att den sången hade klassen fått lära sig av fröken. Jag sporde om det alltså förhöll sig så, att skattebetalarna satsade miljarder på skolundervisningen och så lär sig barnen att sjunga lovsånger till ett tillstånd utan skola och inlärning och detta i sagda skolas undervisning! Jag fann detta upprörande, sa jag. "Det är inte mitt fel!" sa flickebarnet. Det är det alls inte, menade jag. Om du skrivit sången hade det varit helt i sin ordning. Men att fröken lär ut den! Hon hävdade då att lärarna var snälla och att sången inte explicit prisade icke-inlärningen sommartid - ungefär så.
Annars spelade vi Peps Persson, Spår i sanden.
Ja, det var en festlig dag.

Festligt var det också att läsa kommentarerna till Thomas Grahls artikel i sociala medier. Att det ska vara så svårt att tänka principiellt och så lätt att styras av simplicistiska fördomar! Thomas Grahl påpekade för övrigt att han aldrig jobbat på Expressen. Det trodde jag. Han har inte jobbat på någon av kvällstidningarna. Han kan från den fina tidningsvärlden konsten att vara muck-raker. Vem var det som myntade slagordet "Thomas Grahl behövs om sanningen ska fram" - ?
Vad har hänt bakom kulisserna i den byggnad som somliga illvilliga kallar Bunkern och därmed tvingar oss välvilliga att fundera över om de illvilliga har fattat något väsentligt.

Ska vi ordna en svenskkyrklig stolthetsparad? Det kanske är läge för det.
Jag syftar på Birgit och Bengt Stolt, de som oförtrutet levererar sina bidrag till kyrkolivet i form av böcker, artiklar, föreläsningar och reflektioner. De gör kyrkligt lekmannaskap av akademisk professionalism, precis som det ska vara. Var och en kommer med sin gåva - och vi gläds tillsammans.

Bengt Stolt måste jag ha läst i 50 år och lärt av.
Birgit har jag följt kortare tid men prålat med den kunskap hon gett mig.
Och nu har Bengts bok Kaplanen Herman Hedberg kommit på Artos. Det är en fascinerande bok om ett liv i tillbedjan och själavård. Här möter den mellansvenska högkyrkligheten i sina första faser. Tillflödena presenteras inte bara som idéer utan som personer. Jag tror Bengt Stolt presenterar ett kyrkligt grundmönster sett genom en enskild person och hans sammanhang. Ibland blir det upphetsat, kostligt beskrivs hur domprosten Herrlin och Herman Hedberg hetsar upp varandra och tror sig vara i ett skymningsläge med väntade attacker mot tideböner och mässor. Så blev det inte. Men skildringen är en intressant ögonblicksbild. Mycket av det högkyrkligheten då gjorde, har nu slagit igenom. Det är bra att det skildras.

Herman Hedberg var en social begåvning och han betydde mycket för många blivande präster. Ändå kanske det inte främst är den sociala begåvningen jag fäster mig mest vid utan troheten, envisheten att bygga upp ett sakramentalt liv och ett regelbundet böneliv. Notabelt är också att det är ämbetsbröderna som irriteras över antalet mässor....

Bengt Stolt ger inblickar så att vi kan se sammanhangen.
Ska det ordnas en svenskkyrklig stolthetsparad nu, i glädje över två viktiga personer i kyrkolivet? Eller ska vi nöja oss med att läsa boken?

12 kommentarer:

  1. Låt oss travestera Gustaf Auléns ord om fader Herman: "Jag hoppas att något vackert skall komma att skrivas om makarna Stolt - det förtjänar de". Tack därför Dag Sandal!

    SvaraRadera
  2. "Komma hem och vara snäll" är ju en välkänd novell av Lars Ahlin. (jag brukar tillskriva den Stig Dagerman. ..)
    Det hände sig en vanlig vardag och ingen söndag. Däremot tror jag att Draken kastades ner en söndag. Så det är till att ta upp kampen vardag som söndag.
    Draken är nedkastad. Det är bara gemensamt vi kan bekämpa besten. Egen kamp, egokamp är inte tillräcklig.Det gäller alltså att försöka hitta medkämpar. Jag har tyckt mig identifiera sådana vänner bland anställda och frivilliga i Svenska Kyrkan. Det är kanske främsta skälet till att jag understundom har kunnat vara medlem.Inte alls därför att jag är döpt av kh Harry Broddmar i Hälleberga utan genom ett aktivt ställningstagande.
    Draken är nedkastad och i mitt Lund märks det inte minst i de svenskkyrkliga sammanhangen. Strukturutredningen och dess draksådd har lett till en helt oacceptabel koncentration i organiseringen. Makten har koncentrerats till domprost och centrala kyrkofullmäktiges styrelse: det centraliserade kyrkorådet.
    Jag har nyligen markerat fotledes:jag har gått och sökt om utträde.
    Draken är nedkastad på jorden. Tillsammans kan vi bekämpa den.Jag gör det mer än gärna med aktiva i Svenska Kyrkan. Framledes som"gäst" från Kristensamfundet.
    Upp till kamp bloggvänner. ..
    Ulf H Berggren som idag väljer att göra vänbesök i Lunds Allhelgonakyrka.Jag uppfyller där ett löfte jag givit och missar präst-och diakonvigningen. ..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kommer hem och är snäll är den exakta titeln. Ifall någon skulle söka den på biblioteken.

      Radera
    2. Tack SigridL!
      Ulf

      Radera
  3. "Jag sporde om det alltså förhöll sig så, att skattebetalarna satsade miljarder på skolundervisningen och så lär sig barnen att sjunga lovsånger till ett tillstånd utan skola och inlärning och detta i sagda skolas undervisning!"

    Nja, inlärning upphör inte bara för att man slutar skolan. Dessutom är tillräcklig vila nödvändig för all utveckling.

    SvaraRadera
  4. Jag skulle aldrig tillåta att sådana sånger sjöngs i mitt klassrum. Däremot författade jag själv en sångtext inför att utbildningsminister Ullenhag skulle besöka vår sfi-skola. Jag lånade lite och döpte den till Euphoria och texten beskrev hur jag förutsatte att eleverna kände inför undervisningen. Den framfördes aldrig. Det var synd.

    SvaraRadera
  5. Thomas Grahl kanske blir ännu en av dem som aldrig får något riktigt svar på sina frågor. Eller också kanske han blir ifrågasatt för att någon associerat honom med något så föraktligt som kvällspressen?

    SvaraRadera
  6. Jag hann med både Allhelgona och de fyra prästernas vigning i vår älskade romanska dom i Höörsandsten.
    Vad om inte förnyelsekrafter och framtidshopp strömmade från högkoret.
    Så har vi andra att svara upp; inte minst vi som har vår grund i annat samfund-kallas det inte ekumenik? !
    Ulf H Berggren-för dagen ekumen

    SvaraRadera
  7. Ulf! du missade definitivt ingen prästvigning.
    Sv"k" gör alltid ett stort nummer av sina s k "prästvigningar". Men det är lika felaktigt att kalla det så som det är olutherskt. Lutheranerna i Tyskland använder i stället ordet ordinering som är det korrekta uttrycket. Prästvigningar förekommer bara inom katolska kyrkan där de är en del av ett sakrament. Men detta sakrament liksom flera andra avskaffades som bekant i Sverige för nu 500 år sedan under den s k "reformationen". Allt tal om sv-“kyrkliga” vigningar är därmed sedan dess bara tomt prat.
    Den insiktsfulle katolske munken Martin Luther var heller inte bara helt emot att splittra katolska kyrkan utan även helt emot att förknippa en sådan utbrytning med hans namn.
    Den s k protestantismen vilar som vi ser därmed på en ytterst lös grund. /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då får nog Augsburgska Bekännelsen Apologi art XIII tillgripas. Prästvigningen rätt förstådd har vi inget emot att kalla sakrament och i handpåläggningen är Gud själv närvarande. Hur var det nu? Vem var mest katolsk? Luther eller Leo X?

      Radera
    2. ja, nu ska det tråcklas igen...
      hur var det nu Dag? "rätt förstådd", "inget emot"... dvs att äta kakan men ändå ha den kvar...
      Faktum kvarstår ju ändå, eller hur? Att begreppet sakrament trots allt bara har en teologisk betydelse. /John

      Radera
    3. 'Ordinatio' är det latinska ordet för prästvigning. Luther använder den latinska termen. På hans tid var latin språket för teologi (på motsvarande sätt som engelska numera i mycket är det för naturvetenskap).

      Radera