tisdag 27 september 2016

Teologer, teologer

Jag avbidar kyrkomötesstarten. Det är då läge att bli alltmer tveksam till talet om teologer, som ska ge  inte bara stuff for thoughts till den politiska debatten utan säkra det politiska livets värderingsgrund.

Så var det förstås då - men var det så lyckosamt? Jag tar mig igenom boken Täter und Komplizen (Förövare och medbrottslingar), Wallstein Verlag, Göttingen 2015, som beskriver teologinsatser i Tredje riket. Några var uppseendeväckande. Dugliga teologer och så politiskt anings- och/eller hållningslösa. Exegeterna Gerhard Kittel och Walter Grundman t ex. Efter teologers utfärder för att legitimera det politiska systemet, blev det viss försiktighet med teologers betydelse för det politiska. Jag finner att det skedde med goda skäl.

Jag funderar över professor Gustaf Wingren iLund. Han begrep sig inte på politik och det blev närmast genant när han försökte bidra med teologi i politisk frågor. Så vad? Är det Werner Jeanrond som fört in det nygamla, att teologer ånyo ska ge de viktiga repliker som tjänar som bakgrund till det politiska? Är det reformert teologi som lockar?

Nu kan man undra vilken nytta politiken skulle ha av teologer, som vill plädera för "en postkristen teologisk hållning som tillslut varken blir kristen eller icke-kristen utan utgör ett meningsfullt förhållningssätt för var och en som vill tänka teologiskt i en sekulär tradition", för att sammanfatta hur det tänks.
Jag återger professor Martinson i Svensk Teologisk Kvartalskrift nr 1/2016 s 36.
Är inte ansatspunkten fel?
Varför ska vi bry oss om vad de som "söker ett meningsfullt förhållningssätt" ägnar sig åt när vi andra verkligen kan finna det meningsfullt att fira gudstjänst och se vad som kommer ut av den, när människor förstår sina kallelser i den osannolika företeelse som en gudstjänstfirande församling är och lever sina kallelser i världen?

Jag blir lika tveksam till talet om "kyrkans röst på torgen" som väcker goda insikter till liv. (Signum 6/2016 s 37f) Kyrkan ska vittna i det offentliga är hållningen. Problemet är väl bara att "kyrkan" då blir apparaten kyrkan, dvs talespersoner. En radikalare kyrkosyn tänker på det vanliga kristna folket,  som visst kan vara på torget men också på gator och i gränder för att inte tala om arbetsplatser, skolor och hem. Så särskilt märkvärdigt är det faktiskt inte med teologer och talespersoner!

Naturligtvis är de konstruerade tankefigurerna osanna. Där ställs det konservativa teologiska mot det politiskt radikala. Den sortens motsatser gör livet lätt at leva. För somliga. Men vad med en vänster i Svenska kyrkan som aldrig läst Marx, det är svårt att förstå. Labours Tony Blair var teologiskt konservativ av ett slag som svensk socialdemokrati inte sett på flera decennier (och tidigare bara som undantagsfall).

Den hotbild jag ser är en situation där politik och tro blandas till en storhet, där ingen vet vad som är vad. Kyrkokritik förstås utifrån en politisk agenda, som kritikern påstås ha. Detta omöjliggör kyrkokritik för det blir alltid något skumt med en, dolda motiv och avsikter.

Bottnar denna uppfattning i oförmåga att förstå hur "vanligt folk" uppfattar samhällsförändringar, som de ser de negativa följderna av?
De uppfattar att också Svenska kyrkan förändras, så att de inte längre känner igen den och inte längre har en personlig relation till den.
Här är det märkliga, att folk som sällan eller aldrig rände i kyrkan /allraminst "vareviga söndag", som det hette/ likväl hade en personlig kyrk-relation. Kanske via mormor, men i alla fall. Nu uppfattar människor att den kyrkliga ambitionen att komma dem nära är samma ambition som polisomorganisationen uppvisar. Det var också en strukturförändring med oönskade konsekvenser. Vad ska teologer göra åt det? Prata ihop ett fundament för samhällsbygget?

Jag anmodas att skriva positivt. Så säger kyrkoherdar. Så säger biskopar. Jag har gjort det, men tror att läget nu kräver allvarligt tal om ett mycket riskfyllt läge för Svenska kyrkan.

Jag ser kyrkosystemets grundläggande och självklara hållning.
"Vi fortsätter som vanligt", dvs som om det inte finns några problem. Det gör det. Så allvarliga att det krävs mer än teologer för att reda ut situationen. Det kräver vanliga kyrkokristna, hängivna präster och arbetsvilliga kyrkoarbetare. Teologer som vill "söka ett meningsfullt förhållningssätt" får lämnas åt sitt öde. Men någon borde varna dem så att det inte blir teologer av det slag som fanns i Tredje riket, medelklassteologer. Det finns nämligen inget så politiskt opålitligt som medelklass, det är insikten.

Men vad med kyrkomötet och vad med handboken?
Har ni inte fattat? Vi fortsätter som vanligt!


22 kommentarer:

  1. Dag, när du avvisar "kyrkans röst på torgen" och i stället vill se de enskilda kristna i deras vardagsliv, tycker jag att du ser väl mycket i svart och vitt. Jag förstår din uppgivenhet – de enskildas liv i gestaltad tro glöms numera bort. Man har inte båda sakerna sin plats? Hur man än vänder sig, har ju kyrkan människor, som ges förtroendet att tala för gemenskapen. Handlar det inte om det ena göra och det andra inte låta?

    SvaraRadera
  2. Javisst är det reformer teologi som kommit in. En stor del Missionsförbundstänkande är ju"invigt" i det svenskkyrkliga presbyteriet. Wingren i Lund i sin tid fäktade vilt omkring sig för att slå sig en väg framåt mellan högkyrkligt och frikyrkligt, men hittade ingen. Den lundensiska lutherforskningen gav inget på sikt. Redan Erik XIV och sedan Karl IX insåg risken med en stat byggd på den konservative saxaren. Johan III försökte med reformkatolsk kompromiss. Där mellan hötapparna är vi väl?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vem finns mellan hötapparna och inväntar vårt Ja,amen?
      Vem kallar sig Väg i bestämd form och vars väg är den enda som leder, leder oss till Fadern?
      Tiger

      Radera
  3. I andan av Basileos av Ceasarea och Gregorios av Nazianzos skulle jag vilja påstå att SvK lider brist på sanna filosofer.
    Teologiska argument med skriften och traditionen som grund, är sällan framträdande vid beslutsfattande.

    Angående handboken kan jag säga att jag slutat att ens försöka bevista en mässa i SvK i Stockholmsområdet. Jag känner helt enkelt inte igen mig i mässformen och kommer alltid på mig med att sakna något, oftast syndabekännelsen.
    Vill jag känna igen mig i liturgin får jag gå till min frikyrka eller Missionsprovinsen.
    Så handboksförändringen är redan genomförd lokalt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja,så är det, inte lätt att hitta en klassisk högmässa i Stockholm idag. Efter försöksperioden har man behållit försöksmaterial från handboksförslaget, vilket ju inte var meningen. Detta har medfört att vi inte längre har några fullständiga högmässor i många av våra församlingar i stockholmsområdet. PåSödermalm där det finns fyra församlingar har bara en, numera en klassisk högmässa, övriga firar något man kallar söndagsmässa/söndagsgudstjänst där man tagit bort en del av de klassiska momenten, vanligen syndabekännelsen och introitus.sÅvar det väl inte tänkt, handboksförslaget är ju inte beslutat än.

      Radera
    2. Varför ska det ingå en syndabekännelse då synden är avskaffad?!
      Antony

      Radera
    3. Vi i S:t Stefania koinonia, Missionsprovinsen, firar högmässa enligt gamla beprövade ordningar från Svenska Kyrkan varje söndag och helgdag klockan 11:00 i S:t Sigfrids kyrka, Aspudden. Alla är varmt välkomna.

      Per Börjel, ordf. kyrkorådet S:t Stefanus
      (alias Populisten)

      Radera
  4. Att fortsätta som vanligt under härskaren "vanans makt" förutsätter att behålla systemet, att inrätta sig i samråd, att i kyrkliga ting förhålla sig som parlamentariker efter politisk sed, att inte avvika utan söka påverka inifrån samtidigt som samarbete med Guds ords fiender är påtvingat, att följa människostadgar och förordningar i "försonad mångfald"- men utestänga profeter. Hur vore det med en profetisk handling - avvika från folkflertalet och säga efter profeterna i Skrifterna? Och bli ensam i verkligheten. Se hur det blev med både profeter och apostlar. Sanningens konsekvens blev värre än människor kan tänka sig. "Vi är ju sociala varelser". Så sa inte Guds Ords tjänare i Skrifterna.
    Per Gustafsson

    SvaraRadera
  5. På tal om exegeter som medlöpare till nazismen. Det brukar sägas att Hugo Odeberg, såsom vanligt var i Lund, anfrättes av hitlerismen. Men finns det egentligen belägg härför? Han var ju supglad broder i Frimurarlogen. Det typiska för dem är att de stöder auktoritära ledare (tills de själva blir föremål för förföljelse, såsom i N-tyskland och francismen Spanien).

    SvaraRadera
  6. VANLIGT FOLK
    De båda senaste söndagarna har jag varit på mässa i Alböke på Öland och i Petersgården i Lund. Om jag riktigt anstränger mig att minnas :nä, någon vanlig människa träffade jag inte. Änglar finns men jag tvivlar på att det finns någon vanlig människa - det skulle väl vara han i Moheda, vad är det han heter...
    Ulf H Berggren

    SvaraRadera
  7. Det finns all anledning för kyrkans tjänare att återerövra teologens kompetens: den som vill kalla sig teolog men som inte är förankrad i skriften är ingen teolog.an.

    SvaraRadera
  8. http://www.offentligt.se/lamna-kyrkan

    SvaraRadera
  9. HÄÄRLIIGT! att kunna följa utförsraset sekund för sekund på www.offentligt.se/lamna-kyrkan !

    Märkligt att inte sv"k" själv tagit detta självklara initiativ, då hade man åtminstone haft en chans till kommunikation. Behovet att gå ur verkar ju jättestort! Det är som om man öppnat dammluckor! Nu får man i stället vackert placera sig på åskådarbänken och se miljonerna flaxa iväg mitt framför synen utan att kunna lyfta så mycket som ett finger.

    1.750 sjappade om dagen hittills pekar mot minst 60.000 "extra" bara genom denna sajt fram till siste oktober. Därtill kommer alla som agerat via andra kanaler före den 24/9 när sajten kom igång.

    Takten lär öka markant ju närmare 1/11 vi kommer. Själv gissade jag i början av året på 100.000 sjappade för hela 2016. Det ser nu ut att bli det allra minsta vi kan se fram emot!

    Hurraa!! Vi har underbara dagar framför oss!!
    /John

    SvaraRadera
  10. På förekommen anledning har jag studerat det ursprungliga förslaget till ny kyrkohandbok.
    Här följer en enskild medlems synpunkter.
    Det är ett OK förslag -jag kan ju inte få det precis som just jag vill ha det ;det feminist - och befrielseteologiska inslaget kunde varit påtagligare.
    Det överflödar av alternativ ibland -en del kan strykas.
    Det är viktigt att Kyrkomötet får besluta så snart som möjligt.Får gnällspikarna och petrimetrarna som de vill kan det bli omarbetning av revidering i all oändlighet. Det gäller att komma till skott... Eller heter det utskott...
    Tiger 🐯

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ulf! gå ur sv"k" en gång för alla! Ägna livet åt väsentligheter i stället. /John

      Radera
    2. Den där ulven ja -ett lättfångat byte... 🐯 🐺

      Radera
  11. Vilken är "hotbilden" i praktiken?

    Bloggaren ser en hotbild mot kyrkan genom det han påstår är en blandning av teologi och politik och där den vanliga människan inte ser vilket som är vad.

    Bra dock, att han denna gång också erkänner förekomsten av teologi i vår folkkyrka; annars brukar det i kommentarerna oftast bara den förkättrade politiken, som finns där.

    Men vilken är den reella hotbilden mot kyrkan? Hotar politiken, dvs den demokratiskt styrda organisationen - som kyrkan har ett stort antal decenniers erfarenhet av! - kyrkans själva existens?

    Kan någon månne vetenskapligt verifiera att så är fallet. Är Svenska kyrkan inte längre en kyrka? Tänk att jag skall behöva för femtioelfte gången ställa denna fråga med den logiska följdfrågan: vad är då kyrkan?

    Men ingen av folkkyrkans (och mina) i sin kyrkokritik fastlåsta vedersakare har formulerat ett svar; de har tigit.
    Låt oss därför äntligen få besked om vad som i verkligheten hotar kyrkan och vad vi i så fall alla kan göra (alla som vill stöda, arbeta för och glädjas åt kyrkans existens) för att undanröja hotet eller hoten.

    Det är med spänning vi bloggläsare väntar på svaren.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är herr Dike och hans gelikar som hotar. /John

      Radera
  12. Risken stavas transformation, att Svenska kyrkan förvandlas till en religiös producentorganisation av ideologi för samtiden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men det är väl sv"k" redan idag, broder Dag? /John

      Radera
  13. Min bestämda uppfattning är att den som en gång tagit på sig rundkragen absolut bör avhålla sig från att uttala sig parti- eller dagspolitiskt. Fokus borde för ämbetsbäraren ligga helt på att predika lag och evangelium och därigenom transformera sin flock till att bättre verka såsom ljus och salt i världen. Ser prästen ett missförhållande i världen? Säg om detta inget utan arbeta än hårdare på att vinna människor för Herren! Det är genom Guds rikes utbredning i människors hjärtan som världen kan förändras på riktigt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilka missförhållande gjorde JEsus människorna uppmärksamma på?
      Jo, den fromhet som inte hjälper människor och ser medmänniskan.
      Det världsliga romrska styret bekymrade honom inte, men orättvisorna gjorde honom upprörd.
      Fast än idag så tror jag att han skull varit ute på gatorna och mött folk där, inte på twitter.

      Radera