måndag 31 oktober 2016

Så här är det nog

Jag läste gästlistan för commemorationen som ska äga rum i Lund - det som i första hand blev Frasses besök i Lund och Malmö. Det hela ter sig faktiskt egendomligt.
Stefan Löfven ska ta emot. Vad har Löfven med Lutherska Världsförbundet att göra?
Hans Dahlgren är där. Och Margot Wallström. Alice Bah Kunke dessutom. M fl.
Så kommer hovet. Drottningen ska väl klä sig lätt muslimskt, som brukar ske när det ska bli möte med påven. På mig verkar det som om påven och muslimerna räknas till samma kategori, kategorin "sådana man tar klut på sig för".
Lundanoblessen är inbjuden.
Alla Svenska kyrkans biskopar - de som kan uppfattas vilja omfatta allmänkyrklig tro och moralsyn och de andra.
Kommunalråd. Landshövdingen, förstås. Regionrådet.
Svenska kyrkans ledning gillar att umgås med fint folk.

Det finns fler intressanta på gästlistan.
Inalles är de tydligen 353. Domkyrkan rymmer fler. De platserna tar journalister. När det var stort möte i Paris för miljöavtalet, fick journalisterna följa allt från tv-skärmar. Nu sitter de på plats och kan sjunga psalmer och be. De deltar i det de skulle bevaka... Inbäddade, heter det. Tyrberg twittrade om mycket folk i kyrkan. Jojo. Christina Odenberg dyker upp.

Ingen kommer från Mekane Yesus-kyrkan. Suck. Men fru Löfven finns där och Heinz Jackelén. Muslimer, mosaiska trosbekännare och minst en buddhist.
Vad ska de egentligen fira?
Och de inbjudna vederdöparna, vad firar de?
Den här typen av uppställningar uttrycker oftast det offentliga ljugandet, skulle August Strindberg tröstande säga. Inget att förvånas över och än mindre kommentera.
Biskop Hanss Jensons kommer från Lettland. Han var oönskad som präst i Svenska kyrkan. De svenska biskoparna säger måhända "peace" om det blir en fridshälsning, men menar väl i enlighet med kyrkoordningen "piss off".

Vad är det vi ser?
Vi ser nog en uppsättning av dem kyrkoledningen vill umgås med.
Vi ser alltså inte kyrkostyrelsen men kyrkostyrelsens chefstjänstemän och så arbetsutskottet.
Så här är det nog.
De andra, kyrkostyrelsen at large sitter i Malmö och tittar på - utom de som blev irriterade över de ovälkomna insikterna om kyrkostyrelsens egentliga betydelse och stannade hemma.
Jag tycker egentligen att det är bra att alla får se att så här är det nog.

Inte konstigt att kyrkostyrelsen på sju år (längre genomskådar jag inte vad som skett efter det jag satt i styrelsen och dess au) aldrig fört en enda diskussion om vad som egentligen händer i Svenska kyrkan.
Jag har - och det sägs till min heder - vid två tillfällen påtalat detta som jag uppfattar vara ett problem. Det ändrar ingenting. Förslagsrätt har jag inte. Och i kyrkomötet finns inga möjligheter att fråga om saken, inget interpellationsinstitut, inga enkla frågor.
Samtidigt är det mycket som faller samman och därför mycket styrelsen borde talat om.
Styrelsen har inte ens fått läsa utredningen om SKUT. Det är via media det mer detaljerade nått ledamöterna.
Styrelsen har aldrig diskuterat den svällande byråkratin eller hanterat påståendet om "en herrelös byråkrati som löper amok".
Ska det talas om behov av fortgående reformation kan kyrkostyrelsen börja med sig själv.
Det är rimligtvis som det sas, att Vatikanen och LVF inbjuder till ett möte där Svenska kyrkan är värdar - och Svenska kyrkan företräds när kyrkomötet inte är samlat av kyrkostyrelsen och kanske biskopsmötet, även om den saken inte tydligt formaliserats. Det blir både märkligt OCH begripligt att kyrkostyrelsen inte är på plats. Så här är det nog. Vi ser.

Det finns sådana som gärna skäller på den tidigare generalsekreteraren Sören Ekström. Jag hör inte till dem. Sören hade aldrig godtagit en ordning där styrelsen sätts åsido. Inte dåvarande AU heller.  Alla viktiga frågor skulle med alla sina komplikationer redovisas för styrelsen. AU skulle lösa problem men principfrågorna och ansvaret skulle styrelsen ha. Det blev många problem att lösa och AU valde att delegera mycket till chefstjänstemännen. För mycket, konstaterar jag nu.
Beskedet om alla anställda, kyrkligdokumentation, nu, kommer antagligen som en överraskning för somliga styrelseledamöter. De räknade nog med att de i demokratisk ordning haft koll på läget genom den mängd handlingar de försetts med och fattade inte, att i mängden material kan mycken fiffighet döljas av ett alert kansli.

Allt är jubel och sång, ändå. För några timmar i varje fall. Sedan blir det kanske värre än vanligt, anar jag. Om inte annorlunda. Jag lyssnade på Människor och tro utan att fatta särskilt mycket mer än att vi ska vara - ja, vad då? Mindes Anders Arborelius egentligen religionssamtalen i Marburg och den gemensamma uppställningen mot de reformerta i Augsburg? Och vad vet egentligen biskop Anders om andelivet i Svenska kyrkan, ett liv han väl egentligen aldrig delat inifrån och inte haft egentlig anledning att sätta sig in i. Jag tillåter mig undra.

Den katolska tidskriften Signum distribueras efter festen, tycks det. Där finns den skarpa ledaren. Jesuiter kan. Jag vet. Benediktinmunken anförtrodde mig att jesuiter är precis sådana som det sägs i kritiken av dem.

Jag får inte återge texten. Där avslöjas i vart fall, så mycket kan jag skriva i en censurerad text, hur XXXX, vilket ska utläsas XXXXX, agerat bakom XXXX för att försöka XXXX påvens mässa och konstateras att festen med dessa preludier nog inte signalerar en ny XXXX.
XXXX i förberedelsearbetet ger besked. Vad var XXXX emot? Ledaren kommer att ge besked. XXXX nog att påven skulle ge de romerska katolikerna XXXX. Så kommer ledaren med den vanliga informationen om Svenska kyrkan - XXXXX och så där. Svenska kyrkan är som en XXXX och tappar sin XXXX som XXXXX.
Vatikanen - Kyrkans Hus 10-0, verkar det.
Allt ljus på påven och på katolikerna. Kritiken och löjet tilldelas Svenska kyrkan.

Hur kommer detta förhållande att uppfattas i Kyrkans Hus?
Med stoiskt lugn, förmodar jag. Eller med dold indignation. Men tryggt eftersom alla andra är dumma och inte fattar det fina i kråksången (sic! Åke Bonnier!).
Eva Brunne kan vara mönsterexempel. AP, Associated Press, intervjuade.
Kommer den katolska kyrkan att följa Svenska kyrkans exempel när det gäller enkönad vigsel?
Hon svarar: "Why not. It took us 50 years in the Church of Sweden. It hasn't happened from one day to the other."
"Vi går före hållningen" betyder att kritik kan avfärdas - men egentligen också ekumenik. Rom kommer efter. Tids nog.

Jag sätter mig på tåget. Det måste väl finnas några på plats som vet att Svenska kyrkan är mer än nomenklaturans och posörernas arena.
Jag har sett Svenska kyrkan som något annat. Det betyder: som något mer än yta, förställning och piruetter. Så har jag den mångåriga teologiska utbildningen med mig. Lillklassen och Sveriges Barn för att nämna begynnelsen.
Att denna utbildning skulle göra mig till främling i den Kyrka Jesus och jag har ihop, tycker vi båda är underligt.
Vad tycker Frasse om den saken?





31 kommentarer:

  1. Vet någon hur det har gått med herr Berggrens övernattning i Lunds domkyrka i natt? Han har inte rapporterat något här ännu. Det verkar illavarslande. Har han avslöjats och anhållits? /John

    SvaraRadera
  2. När allt är klart ska tydligen Stefan Löfven få sista ordet i enrum. Jag undrar vad det blir.
    "Don't you ever show up here again", kanske?

    Hoppas påven genomskådar hyckleri.

    SvaraRadera
  3. Igår var den sanna ekumenikens dag. Fotfolket från St Thomas kom på apostlahästarvis och mötte oss fotfolk. Detta är ekumenikens alfa och omega. Den börjar och slutar med oss fotfolk.Ett fotfolk som inte delade nattvardsbord och det sörjde vi tillsammans. Skaran från St Thomas av Aquinos kyrka med kh Johan i spetsen hälsades först välkomna av en annan präst -domkyrkokaplan Lena.
    För att sammanfatta blev SÖNDAGEN en ekumenikens dag.
    Idag möts klerikal honoratiores.Det blir de fagra talens dag. Predikar gör en jesuit. Gud bevare oss i allmänhet och oss lundabor i synnerhet...
    Till John
    Jag har vaknat efter plan...
    Ulf H Berggren, Lundadômen

    SvaraRadera
  4. Signum: "Sexton år efter skilsmässan från staten kvarstår intrycket att man möter en tonåring som försöker komma underfund med vem hon är. Det höga antalet utträden ur Svenska kyrkan, bristen på egna andliga källor och teologiska rötter .. är några av ingredienserna som bidrar till försvagat självförtroende och ett motsvarande uppblåst ego." http://signum.se/vad-far-vi-hoppas/

    /John

    SvaraRadera
  5. Signum: "Har man väl accepterat att det är i sin ordning att få vara den man är ger det kanske frihet att dra ner på sina onödigt uppblåsta egon och påminna sig om att synlig enhet faktiskt ändå är målet. För Svenska kyrkan kunde detta innebära att befria sig från stormaktsdrömmar och med större glädje ge utrymme åt sina frikyrkliga, ortodoxa och katolska kollegor att representera kristenheten i Sverige och att i stället lyfta fram sin lutherska profil som ett av flera sätt att vara kristen." http://signum.se/vad-far-vi-hoppas/

    /John

    SvaraRadera
  6. Det är väl riligt att DS försvarar Sören Ekström. Jag, Missionsdirektorn då, protesterade våldsamt i ett brev, när jag först såg upplägget med ett tätt sammanträdande. Jag såg med Murphies lag: "If things can go wrong, they cenrtainly will do so". Jag hade sett hur det går när kyrkan skall styras uppifrån meddelst sammanträden i Indien och Zimbabwe. It did go wrong, very wrong.

    SvaraRadera
    Svar
    1. I mina memoarer kommer kanske några rader om kanslistyret. Direktorerna ville bestämma. Nu sammanträds det mera sällan.

      Radera
    2. Missionen liksom Lutherhjälpen och Skut hade förstås kanslier, men de relaterade till respektive folkrörelse, som de var beroende av för ekonomin och annan uppbackning. Centralstyrelsen med dess månatliga sammanträden och AU emellan hade vi minimal relation till. När det sedan skulle vara tio cenralkyrkliga direktorer med en överdirektör, kyrkosekreteraren, och en generalsekreterare över det, blev det rörigare. Klart vi höll undan! SKM sammanträdde av gammalt med sju i styrelsen fyra gånger om året med ett AU innan.
      Får nästan lust att skriva memoarer, men bättre är nog att lägga kraft på försöka avskaffa systemtet.

      Radera
    3. Uppifrån Kyrkostyrelsen eller Uppifrån Kyrkokansliet är väl ingen större skillnad?
      Wrong eller vrång som den pensionerade prelaten sa.

      Radera
  7. Mitt bland alla goda frågor och kommentarer invänder jag mot två av dem:

    1. Att statsministern möter på flygplatsen är inte så konstigt. Påven är ju också statschef för Vatikanstaten, och då medför diplomatiskt protokoll att han skall bli mottagen av företrädare för den stat han besöker. Egentligen borde väl kungen själv eller kronprinsessan också vara där. Däremot kan man naturligtvis undra över varför statsministern skall vara med på gudstjänsten i domkyrkan, men det kanske också tillhör protokollet.

    2. Det är knappast märkligt att drottningen tar på sig något på huvudet inför mötet med påven. Ännu för hundra år sedan tillhörde det god ton att kvinnor hade något på huvudet nästan jämt och särskilt vid högtidliga tillfällen. Tänk bara på alla kvinnor med schalett i församlingar med gammal tradition! Fortfarande brukar kvinnor ha någon form av hatt (som kan vara minimal) vid tillställningar vid hovet, som vid dopen i kungafamiljen t.ex. Varje tid har sina seder, och en del släpar efter – eller väljer att inte falla för moderna sätt att föra sig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, det är inget märkligt med Löfvéns närvaro, det är helt korrekt. För en politikerstyrd statskyrka gäller att visa upp makthavarna och ett urval av sina mitruker och politruker. /John

      Radera
    2. Nu handlade min kommentar om påven – att han är statschef, dessbättre inte längre över en kyrkostat, men dock över Vatikanstaten. Att så är förhållandet är inte heller utan viss problematik!

      Radera
    3. Ännu tydligare: påven i Rom är statschef för (en av?) världens mäktigaste stat(er).an.

      Radera
    4. Statsministern är rätt. Kungen är förvisso stschef och motsvarar påven i det avseendet, men kungen möter I n t e främmande statschefer som kommer till Sverige. Det gör stats- eller utrikesministern, eller t ex kronprinsessan.

      Det är väl inte hundra år sedan man skulle bära hatt eller så - 50 snarare.
      Canutus Hahn

      Radera
  8. Vad ska man säga. Om man är sosse, i synnerhet i deras ungdomsförbund, kan man alltid säga: alla är lika mycket värda.
    90% av alla som hör på tycker att det låter innehållsrikt och relevant och kraftigt.

    SvaraRadera
  9. Ang. Löfvens med hustru deltagande i den ekumeniska gudstjänsten så har både statsministern och hustrun en mycket positiv inställning till kristen tro och Svenska kyrkan. Jag tror dessutom att hustrun har något arbete inom kyrkan. Har jag fel så rätta mig gärna. RK

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hustrun är en central aktör för partiets inflytande över SvK. Man kan ju undra hur mycket av den positiva inställningen till samfundet som skulle lysa fram den dag man tappar möjlighet att använda kyrkan till ett allmän-socialdemokratiskt värderingsinstitut.

      /TD

      Radera
    2. Herrskapet Löften är övertydliga exempel på "sossefieringen" av det postkristna samfundet!
      Antony

      Radera
  10. Idag 31/10 är det också sista dagen att lämna den reformationsfirande sv"k" för att inte behöva betala "kyrkoavgiften" för nästa år. Ett rekordstort antal utträden väntas och det är tydligt att många passar på så här i sista minuten. Bara på websajten http://www.offentligt.se/lamna-kyrkan har över 100 personer lämnat sv"k" under den senaste timmen. /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. Räknas avgiftstvånget från dagen man lämnar in ansökan?
      Canutus Hahn

      Radera
  11. Den politiska aspekten tycker jag glömts. På samma sätt som det då bar iväg med nationalstaterna frågas det idag efter ny samling i Europa, det var väl också en del av LVF:s tillkomst 1947.
    Dessutom kan man inte blunda för att den röda nyansen sammanför såväl påven Franciskus som Jerusalems lutherske biskop(?). ÄB Jackelen som nog är den mer lätt röda. Hon är nog inte så radikalt handlingskraftig som de övriga två.
    Den politiska aspekten passar som handen i handsken också denna dag. Är biskopen i Rom Europas kommande folkkyrka?!an.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Påven är väl från ungdomen vänsterpopulist, inte marxism. Han hade väl nära kontakter med peronismen - en gång en mer tydlug nationell socialism...
      Canutus Hahn

      Radera
  12. Kan nämna att statsministern höll ett engagerat tal som fick mycket applåder i Malmö arena

    Jonas M

    SvaraRadera
  13. Jag har läst ledaren i Signum, om det är den av pater Geister som avses. Otroligt hur Svenska kyrkan kan ta illa upp av att påve Fransciskus ska fira den heliga mässan på Swedbank arena imorgon. Man kunde ju ha firat en högmässa imorgon på Malmö arena med den främste lutherske biskopen, biskop Younan (lär han väl vara i egenskap av sin roll i lutherska världsförbundet).

    Det förefaller emellertid osannolikt att mässan skulle dra tusentals besökare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varför kallar sig den ena sidan för kyrka och den andra för förbund?
      Världsförbund?

      Radera
    2. Vi talar om Vatikanen och LVF

      Radera
  14. (Jag hade missat att vi gått över till vintertid, så måndagen blev ett misslyckande s a s från alfa till omega. Det enda jag fick ut av dagen var att jag nu vet vem som döljer sig bakom en av signaturererna...).
    Denna dag börjar bättre. Jag läste just gårdagens Sydsvenskan och det föll på plats. Jag citerar ett citat från Kristian Lundbergs artikel på kultursidan :"Nathan Söderblom, en gång ärkebiskop i Svenska Kyrkan, menar att jesuiterna är lierade med Antikrist :'Jesuetismen, den ande som går under detta namn... torde väl vara vår civilisations farligaste fiende. [...] Dess rikedom på intelligens och resurser har icke avtagit. Faran ligger i dess försåtlighet.'Antikrist'-skillnaden märkes knappast. Det är ju Kristendom - bara med borttagande av personlighet och frihet '".
    Jag delar Nathans uppfattning.
    Kyrkan delades 1057.Det romersk-katolska levde sedan länge som del i det kristna.
    Idag är påven och det romersk -katolska otidsenligt. Nattvardssynen uppfattar jag som dogmatisk och fundamentalistisk.Kvinnor som är kallade till att bli präster prästvigs icke. Listan kunde göras lång.Min slutsats har blivit att det är mer som skiljer mig från det romersk katolska än som förenar.Men en romersk -katolik ser jag först som människa och sen som jag vet inte vad, om jag nu tillåts leka lite Med Grundtvig och hans Først menneske sen kristen...
    Ulf H Berggren

    SvaraRadera
  15. Var det en händelse att Luther spikade sina teser dagen före Allhelgona? Gjorde han det inför samma evangelium som läste i Allhelgonadagens mässa? Jag tror att jag får läsa dem igen.an.

    SvaraRadera
  16. Varför skulle inte journalisterna få sitta i kyrkan och statsministern vara på plats?

    -Ibland förstår jag inte bloggarens resonemang. Nu är han kritisk till att journalisterna - som har att i världen förmedla den stora händelsen - inte skulle få sitta i kyrkan under gudstjänsten. Hur skulle de annars ha kunnat berätta och skriva om den?

    Vidare muttrar han över statsministerns närvaro; vad har denne med Lutherska Världsförbundet att göra, frågar bloggaren surt.
    Men han är ju på plats i sin statsministerroll. Dessutom är han veterligt lutheran.
    Sedan är det för många bekant, att bloggaren aldrig "skäller" (det heter grälar, ty bara hundar skäller, lärde mig en gång gymnasieläraren i svenska)på Sören Ekström.

    Men jag grälade på honom, därför att Sören var en mästare på att tillsätta (politiskt) lämpliga chefspersoner i Svenska kyrkan. Såg aldrig bloggaren detta? Eller ville se det?
    Jag tog själv upp frågan i KM en gång. Den vållade viss uppståndelse, då jag kunde leda i bevis att antalet borgerligt sinnade chefer var få eller inga, medan det fanns desto flera med vänstersympatier.
    Märkligt att en så kvicktänkt och initierad person som bloggaren inte såg detta.

    Till slut en enkel fråga: när blev bloggaren "Frasse" med Hans Högvördighet, påven av Rom?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stefan Löfven har väl aldrig sagt att han är troende? Han har mig veterligen en gång sagt att han tror på ett "fullkomligt samhälle".

      Det är i sig inget konstigt att han är där i egenskap av statsminister. Det som är konstigt är att den man som möter påven (först som sist) på svensk mark de facto företräder ett parti som bestämt sig för att sekularisera kyrkan inifrån och öppet deklarerar att de inte tänker släppa greppet om kyrkan, även efter skilsmässan. Det är samma sak med monarkin; han företräder ett parti som vill avskaffa den, men har ingenting emot att sola sig i kungafamiljens glans, när tillfälle ges.

      När han symboliskt vandrar med kungaparet och påven så går således de andra sida vid sida med någon som på sikt vill att de ska försvinna i ut periferin. DET ger en konstig bismak. Å andra sidan; hade jag varit sosse hade jag varit besviken för att jag inte fått det jag röstat på. Att den diskussionen inte förs är ett annat mysterium. Det vore åtminstone ärligt.




      Radera