tisdag 19 september 2017

Men dom går ju inte i kyrkan?!

Så är det. Det sitter folk i kyrkliga beslutsfattarpositioner som inte går i kyrkan, inte regelbundet, några nästan aldrig. De har inte genom åren byggts upp genom Ordet och sakramenten i det där stilla söndagsundret när vi får leva det vi bad: "Omvänd oss, o Gud." De vet inte erfarenhetsmässigt vad trons växtverk innebär. De är inte delar i en brokig församlingsgemenskap. De kan komma som besökare och irritera sig över alla nymodigheter, psalmer de inte kan t ex. Det vill de styra upp.!De som travar till kyrkan vareviga söndag noterar förhållandet; skillnaden mellan det gudstjänstfirande folket, Guds folk på platsen, och beslutsfattarkollektivet och alla de som kommer och röstar på dem. Sedan är de valda och tar till orda. De uppskattar sina egna insatser och svänger sig med vackra ord om det kyrkliga.

Gudsfolket på orten hör de fromma orden, men det är något som skorrar. Allt uttrycks så fint och målsättningarna är så goda: öppen för alla. Inkluderande. Förstående. Diakonal. Oavsett var vi är på trons väg. Nu är det förstås inte riktigt så i verkligheten. För till det positiva hör, helt enligt handboken, avgränsningen mot det negativa. Intoleransen fördöms och med dem de intoleranta. Så var det i den franska revolutionen. Eden till folket måste avläggas. Av alla. Den som inte ville göra det var intolerant och en folkets fiende. Vi minns septembriseringen år 1792. Här rättades ett fatalt felslag .

Den som kan lite av denna idéhistoria ser också själva det svalg som är befäst mellan två olika riken. Jag låter som kyrkofadern Augustinus och det är fullt medvetet. Det är nämligen de, som ser sådana som inte går i kyrkan regelbundet - och inte gjort det genom livet - som inte rätt förstått den andra fromheten. Dessa har faktiskt utfört sin fromhet hela tiden fast de avstått från kyrkogång just. För en kyrkokristen är detta en märklig inställning, jag vet. För MTD-religionen (Moralistisk Terapeutisk Deism)  är den dock fullständigt naturlig. Det är så det går till. Varje tro får sin egen gudstjänstpraxis. All fromhet har samma värde. Vill man gå i kyrkan får man och vill man inte, måste man inte. Det kan finnas viktigare saker att göra. MTD-rligionen är tolerant. Med ett litet undantag.:De eländiga kv*nn*pr*stm*st*nd*rn*!

Bli inte arga på dom som blir invalda fast de aldrig firar gudstjänst. Det är, heter det, deras medborgerliga rätt. Och de är fromma inom ramen för MTD-religionen, den de tror på och praktiserar. De är allvarliga. De tror på allvar denna sin religion och kräver respekt för det. Denna religion tangerar den kristna idétraditionen och parasiterar inte sällan på den. Ur den hämtas tanken att Martin Luther t ex menade, att varje medlem i kyrkan har rätt till sin egen bibeltolkning. Detta är något grundläggande. "Borgerlig religion" skulle väl J.B. Metz säga och i sak är det Luther tillskrivna fel, men intresset ljuger aldrig eller alltid.

Tanken om Luthers skriftprincip är belysande för att förstå MTD-religionens dogmatik. Var och en har rätt till sin tolkning av bibelordet. Då tänker jag att distinktionen mellan avgörelse och omvändelse visar sig - avgörande!
Den som är omvänd har fattat att det finns ett helt paket att packa upp och tar glatt emot paketet, samma paket som många andra fått och haft glädje av. Inklusivt på sitt sätt.
De avgjorda sitter och sorterar i den teologiska lösegendomen för att hitta det som passar och hävdar sin rätt till egen bibeltolkning. Det blir exklusivt så det smäller om det. Men det märker de inte. Och ifrågasätter någon med kristna utgångspunkter det de tänker, smäller det. För då möter de en intolerant person, en som omfattar teokratin.

Kan en ateist väljas till ett förtroendeuppdrag i Svenska kyrkan.? Självklart. MTD-religionen har en så öppen dogmatik, att det går alldeles utmärkt. Och vem kan för övrigt bedöma vem som är ateist och troende? En öppen dogmatik ger möjligheter.

Nu kan knappast någon vara okunnig om att det finns kv*nn*pr*stm*tst*nd*r*. Påven t ex. Men motståndet finns i Svenska kyrkan också, både bland präster och anställda. Ateister kan vi välkomna, men här uppstår problem, eftersom MTD-religioen är tolerant mot allt utom det intoleranta. Ni märker att fällan slår igen

Jag föreslår att vi ska bortse från fördomarna och med friska ögon betrakta MTD-religionen så som den utövas i Svenska kyrkan. MTD-religionen ska inte förväxlas med kyrkokristendomäven om den uppträder i Kyrkan.Den som vet att kyrkokristendom är något annat, saknar verkligen inte arbetsuppgifter.

I Östra Småland/Nyheterna konstaterar ledarskribenten Peter Akinder att kyrkovalet var ett bakslag för kyrkans konservativa. Det är en missuppfattning. Valet visade bara att allt är som vanligt och som det varit hela min medvetna tid i Svenska kyrkan. Morsan markerade sitt missnöje med gubbarna som kom för at besluta utan att bry sig om att fira gudstjänst. Hon var kyrkokristen. Hon hade inte riktigt förstått, att MTD-religionen är något annat, alltså. Men det ska medges. Det märks tydligare nu.

Smålandskomposten bär bud att S och C fortsätter att regera i Växjö stift. Mats Nilsson från Vislanda och Centerpartiet är nöjd. Han konstaterar att "vi har haft en väldigt bra mandatperiod ihop och det är kul att även väljarna (obs! "även väljarna", DS) uppskattar det vi gjort för stiftet." Nu har jag mött Mats Nilsson, faktiskt redan på skolgården i Alvesta år år 1961-62, men inte ens jag förstår riktigt vad det är S och C gjort för stiftet, som även väljarna uppskattar. Vad vet väljarna som inte jag vet? Någon redovisning av insatserna kan jag inte minnas att väljarna fått. Har de? Och ska vi se stiftsstyrelsen som en regering som regeras av några partier men inte alla som sitter i styrelsen? Jag blir lite osäker, men det synsättet kan förklara oviljan till debatter. Någon kyrkopolitisk debatt inför valet blev det inte. Stiftsstyrelsen hade ett uppenbart intresse att inte ordna. Det behövs ju inte heller. Även väljarna uppskattar vad regenterna åstadkommit.


måndag 18 september 2017

Efterskalv

Det slutliga valresultatet dröjer något för tex Göteborg är inte helt färdigräknat. Dr F tyckte att jag skulle redovisa resultatet redan vid midnattstimmen, men jag gav upp. Bättre att sova. Jag såg ju at de politiska partierna tagit över Svenska kyrkan, alltså S, C och SD. Dessa är samtliga (alla) partier som inte tror att Jesus är Guds Son och världens Frälsare. Sekulära politiska partier kan nämligen inte tro. Vad ställer de upp för då?Jean-Jacques Rousseaus sociala kontrakt med en civilreligion förklarar. (Le Contrat social,fjärde boken kap 8) boken

Civilreligionens dogmatik är och måste vara enkel, poängen är att den aldrig behöver förklaras eller kommenteras. Det finns en gudomlighet som uppehåller livet, det finns ett evigt liv, det finns ett löfte om de rättfärdigas lycka och framgång och motsvarande olycka och motgångar för syndarna och så prisas lagarna, det sociala kontraktet.

Finns det några negativa dogmer, undrar Rousseau. En enda, svarar han. Intoleransen. Intoleransen hörde samman med de tidigare teokratiska religionerna, de som vi upplysta har förkastat. Jag hör till dem som menar, att det är denna religion som tar hem Svenska kyrkan. Jag kallar den numera hellre MTD-religion. Ni möter den förkunnad överallt men alltså inte minst - och nu mer - i Svenska kyrkan.

Det finns ingen anledning för kykrokristna och Jesustroende att hänga läpp. Den som ska i fängelse, hamnar i fängelse och den som får halsen avskuren, får halsen avskuren. "Världen kristnad i vår generation" är ett gammal slagord. Religion drar mer än efterföljelse, MTD mer än INRI, och det är vare sig förvånande eller tidigare okänt. Frälsaren själv vet hur det är och hur det går till. Men lite ynkar jag Svenska kyrkan, den kyrka där jag döptes och började mina teologiska studier i söndagsskolan. Det som nu kallas Svenska kyrkan är inte den kyrka jag döptes i och lär inte längre vad söndagsskolfröken lärde. Den som skulle få för sig att säga att det utanför Kyrkan inte finns någon frälsning, blir fördriven från staten, säger Rousseau, för ett sådant uttalande hör bara hemma i en teokrati. Och det vi lever i är en demokrati. Vem bestämmer i en folkkyrka om inte folket, alltså.

Frimodig kyrka har ökat sitt röstetal från 3595 till 4435 i Växjö stift och det ger fyra mandat i stiftsfullmäktige. 7.28% i detta race får väl noteras som en framgång även om det var 7.32% förr. Kristdemokraterna tappade ett mandat och Vägen båda sina. Borgerligt alternativ tappade ett mandat. Posk fick 11215 röster men det ger 9 mandat, lika många som 8180 gav förra gången.

I Värnamo fick Frimodig kyrka 9 mandat (26.1%) och i Jönköping 2 mandat (5.4%). Det är bra på båda ställena.

Frimodig kyrka fick preliminärt 36089 röster i kyrkomötesvalet. Det är fler än någonsin, men betyder att vi likväl tappar två mandat. Fördelen är att kyrkomötesgruppen kan bevara sin karaktär av glatt seminarium för kyrkliga frågor. Och så får frimodiga räknekunniga räkna  för att se om vi rent matematiskt har några att vänslas med.

Själv är jag glad över POSK i Kalmar som fick 42.4% och 15 mandat i kyrkofullmäktige. Där tog SD tre mandat men står bara upp med två kandidater. Ska det bli så att ÖKA, borgarna och sossarna håller ihop och tar ordförandeposten? Det bestämmer SD! Och i sista hand lotten.

Kyrkovalet var informativt också genom att så få besked gavs. Men del som som klargjordes från officiöst svenskkyrkligt håll, ska vi bära med oss som tolkningsnyckel. Det var ju inga marginella grupper som ställde frågan som rymmer en särskild kyrkosyn och en alldeles särskild syn på objekt och subjekt i Kyrkan. Frågan i annonser och på kuvertet med röstkort löd: Vad vill du att Svenska kyrkan ska göra?

Låt mig bli pedagogiskt tydlig. Frågan löd inte: Vet du vad Jesus gjort för dig? Den löd inte heller: Har du egentligen en aning om vad evangelium är? Inte heller: När firade du gudstjänst senast? Eller en variant: Vad ska du göra för att bli frälst? Om frågan, den korrekta ställts på kuvertet hade den varit malplacerad, men i Kyrkans Hus och i de sk beslutsförsamlingarna hade den relevant kristna frågan formulerats så: Vad vill Herren att Svenska kyrkan ska göra? Eller lika bra: Vad vill Herren att du ska göra i Svenska kyrkan?

Man kunde ställt frågan till människor landet runt, platser där den kyrkliga verksamheten dras ner, eftersom folk inte längre bor vid kyrkan och församlingshemmen inte drar folk. Dyra kåkar för begravningskaffe kan inte försvaras. Alla hänvisar till faktorer vi aldrig kunnat påverka, folk flyttar t ex. Men ska inte brutala frågor ställas om själva grundmekanismen?

Snälla präster gjorde under decennier vad de förväntades göra, dvs det man "alltid" hade gjort. De ställde inte till med något och fick beröm och befordran för det och så undrar alla varför det som hände kunde hända. Pastorn var ju så fin, kanske till och med populär. De fattar inte att han som inte ställde till med något, inte heller fick något gjort. Ingen pastoral plan, ingen pastoral teologi. Rutin. Ren rutin. Och det var inte det värsta. Det värsta var att det var uppskattat. I alla sönderfallande system går det till så här. Trygga rutiner. På framtiden spanar man inte. Då gäller det gamla vanliga: Utan spaning, ingen aning. Och inga motmedel.

Utan skymten av bevis säger jag nu: Samtiden är onödig. Men samtiden kom alldeles logiskt. De kyrkokristna betalar priset för de kyrkopolitiskt betingade utrensningarna och karriärstoppen. Än mer: De betalar priset när kyrkokristendom steg för steg ersattes av MTD-religion. Jag har förstått att MTD-religionen i Sverige har en väldigt flytande positiv dogmatik. Flytande utom på en enda punkt, ett riksdagsbeslut 1958. Det är gudomligt. Annars lägger Guds sig inte i, men har vett nog att använda riksdagsledamöter i sin tjänst när de kyrkliga inte fattar. Ibland är det förunderligt fint och utmanande att få vara kyrkokristen, inställd i en handfast fromhetstradiiton med intellektuella inslag.

Jag har väl utgjutit mig på temat klerkernas förräderi även om jag omedelbart måste tillägga, att klerkerna inte riktigt förstod vad de hamnat i utan ville göra det bästa av situationen. De ville väl men det blev fel. Fenomenet är inte obekant för någon av oss. Världen ser ut så numera. Det finns lägen när det blir katastrofalt att göra det bästa av situationen, nämligen när situationen är så katastrofal att den enda möjliga hållningen är att göra totalt motstånd.

Dagens minnesord kommer från Stockholms-Tidningen den 15 januari 1958, jag hade med det i ett kommentarsvar men alla läser inte kommentarer:

"Efter alla fruktlösa diskussioner är det nu också angeläget att kyrkan kommer till beslut och arbetsro. Allt tyder på att regeringens och riksdagens ställningstagande långt ifrån att behöva fattas som ett hämmande ingrepp i den kyrkliga utvecklingen tvärtom skall ses som ett led i en ansvarsmedveten och legitim strävan att på nytt aktualisera kyrkan i folkmedvetandet." Det kan väl gälla om de politiska partierna nu också?

Slutsatsen? Ingenting har egentligen förändrats. Det kommer fler val. Och det kommer att bli sämre och sämre. Medlemstapp och partipolitisering tillsammans med ett kyrkosystem som förlorar både Kyrka och folk. Men varje meddelande om att motståndet skall uppgivas är falskt. Nu gäller det att göra tydligt vad det är att tro på Jesus och följa honom som lärjunge. Det är den grundläggande avvikande hållningen.



söndag 17 september 2017

Nu förbereds firandet

Ni vet hur det är med söndagar på Bloggardag. Annars hade jag skrattat elakt åt Göran Greider, som alltd framträder med besvärande later fast han kanske inte har så mycket att komma med. I går gladde han sig över att Svenska kyrkans medlemstal ökar. Jag kan försäkra. Det gör det alltid bara man inte också publicerar utträdessiffrorna. Lurad, Greider.

För att inte tala om prosten Åkerlund, han som i DT presenterar sig som "djupt engagerad kristen". Den som ändå vore det. Och centerpartist. Tack gode Gud för att du bevarat mig! Han röstar i kyrkovalet för Jesus Kristus, som väcker kärlek, tro och framtidshopp. I Centerpartiet, förstår jag. Inte mer nu. Det är söndag och därför en GLAD nyhet.

60-årsjubiléet

Måndagen den 2 oktober firas 60-årsjubiléet i Uppsala. Det är på dagen 60 år sedan det fria kyrkomötet avvisade förslaget om kvinnas behörighet till prästerlig tjänst. Efterföljande kyrkomöte år 1958 var klavbundet. Jubileumsprogrammet blir mer utmanande än när vi skulle fira att det var 48 och 1/2 år med kvinnliga präster (det som sades vara 50 år). 60-årsfirandet blir nämligen mer precist och intellektuellt redligt.

Jag kan just nu bara återge programmet i stora drag. Namnen på de medverkande är inte offentliga ännu. Gudstjänsterna har jag inte heller riktigt fått kunskap om.  Något Te Deum blir det, förstås. Det är ju populärt i våra dagar. Själva de övriga inslagen i programmet kan jag presentera.

Först inleder ärkebiskopen med en 45 min föreläsning på temat Att stå makten emot. Bekännelsekyrka mot makthavarnas kyrka. Ett europeiskt, politiskt och historiskt perspektiv.
I föreläsningen kommer det t ex att poängteras att en fd nazist år 1958 stod och gjorde utfästelser till Svenska kyrkan på en enig regerings vägnar. Det fanns sådana som litade på ett löfte av den fd nazisten. Då kunde Svenska kyrkan inte stå makten emot - och det var skada. Mycket intressant föreläsning, tror jag vi måste förvänta oss. Kontrafaktisk historieskrivning är inte att förakta.

Förmiddagskaffe med ett bakverk från Delicato.

Teol dr X föreläser i kortform (25 min) på temat "Libertas Ecclesiae" från medeltid till Yngve Brilioth och Kyrklig Förnyelse.
I föreläsningen beskrivs en grundkategori för kyrkolivet utan vilken den uppenbarade tron på Kristus ersätts av religion i allmänhet. Det är när så sker, som resultatet blir samma form med annat innehåll.

Biskop Y reder likaså i en kortföreläsning (25 min) ut begreppet Fluentiva klerikala fecalier. Det prästerliga inför de handfasta politiska och opinionsmässiga realiteterna.
Biskopen har stor personlig erfarenhet av fenomenet och har lovat en personlig framställning. Han skulle gärna vilja namnge några i sammanhanget bemärkta prästmän. Det här kan bli årets mest uppseendeväckande inlägg och innebär personliga risker för biskop Y.

Middagsbön med sångstund ur Från fädernas tid.

Lunchpaus. Rökt ungtupp med potatisgratäng och creme fraichesås smaksatt med chutney. Till ungtuppen serveras ömsom vin och ömsom vatten.

Psykologen och statsvetaren Z föreläser. Tiden är kort. Från det fria kyrkomötets nej till det andra kyrkomötets ja. Omsvängningens mekanik.
Föreläsningen beskriver hur ett kyrkomöte skiftar fot och presenterar hela det teologiska sakmaterial som förändrade hela situationen. Föreläsningen blir rätt kort, säger Z, som inte hittat något sådant teologiskt sakmaterial som påverkat opinionsbildningen hur mycket detta sakmaterial än sägs finnas.

Eftermiddagskaffe med ett bakverk från Delicato.

Docent Å kompletterar dagen med föreläsningen Detta vill ni inte höra. Perspektiv på det som hände, men som aldrig borde inträffat och än mindre berättas. Det blir en beskrivning av en kyrka som använder lögnen som vapen och sveket som verktyg. Docent Å är moralfilosof och beskriver sig själv som ateist, en hållning som innebär klarsyn. Säger han. Docenten Å kommer särskilt att häckla docenten Folke Holmström, "en begåvad karl som fattade nada av spelet", säger Å.

Några korta vittnesbörd (5 min vardera) avslutar. Det är folk i åldern 67-75 år som berättar på temat Jag har mött en av trons hjältar från år 1957. Minnesbilder och perspektiv att föra vidare för vårt svenskkyrkliga liv.

Kort musikprogram innan alla ska åka hem eller gå till påföljande dags kyrkomöte. Sist sjungs sv ps 175 från 1937 års psalmbok, Nu är en fast bedrövlig tid (hela psalmen). Självfallet finns det tillfälle för media att intervjua föreläsarna.

På plats finns ett särskilt sjukvårdsteam. Några är traumaspecialister och det finns också folk som kan sköta hjärtstartaren. I ett särskilt rum kommer det att finna ett debriefingteam.

Föreläsningarna och vittnesbörden kommer att publiceras i en särskild bok, som skickas till alla församlingar och som gratis kan beställas från Kyrkokansliet om fler ex behövs.

På kvällen kommer arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse att ha en öppen samling på V-Dala nation på temat Vad var det vi sa? Underrubriken är ett fromt ord: Egen framgång är guld värd, andras motgång är inte heller att förakta. Som tillägg finns ännu en underrubrik: Det är alltd roligt att få rätt hur sorgligt det än är. aKF:s ordförande står för öppen bar. Det är ren själavård. Obs! Endast öppen bar för medlemmar som betalat årsavgift 2017.

Jag slutar lika fromt med att återge dagens spännande rubrik: 2 oktober - en dag att minnas.
Glöm inte var ni först fick programmet presenterat för er.


lördag 16 september 2017

Här strimlar jag Burell, förpackar och säljer som bacon

Det var problem med webbläsaren. "Du har ju två!" löd anskriet ,men då var gryningen förbi. Nu kom jag in och kunde se att Olle Burell preciserat det där med högerkristna. Preciserat och preciserat.När han fick följdfrågor har han valt att vara tyst.

Han fick ur sig en definition därför att min sjungande vän Emma Hedlundh menade, att det var "magstarkt" att kalla Frimodig kyrka "högerextrema". Så hör löd svaret: "Extremt högerkristna är man väl om man företräder abortmotstånd, kvinnoprästmotståndarromantik, homofobi och motstånd till religionsdialog."

Det är intressant. Svensk socialdemokrati tänker. Vi talar om ett skolborgarråd och ett av regeringspartierna. Dessa betros fatta beslut om nationens väl och ve - vårt! När Expressen på ledarplats manar oss att slänga ut politrukerna i kyrkan blir jag rädd och undrar: Räcker verkligen det? Eller har vi fått en politisk apparat som ger oss apparatjiks, som frekvent talar om det demokratiska samtidigt som de sätter den ur spel. Det här är människor vi inte kan lite på. Lika lite som vi kan lita på det som sägs i nyhetsförmedlingen. Någon har valt vad vi ska få veta, hur vi ska få veta det och med vilka perspektiv.

Tillbaka till Burell. På Frimodig kyrkas bloggsida finns ett referat. Samuel E Lilja har svarat Burell väl, en blomma till Samuel för detta. Men den som av den svenska staten dömts för ett brott efter samma lagrum som Hjalmar Branting, har kanske en skyldighet att stå upp också? Och då diskuterar jag inte idiotismen "högerkristna" utan går in på fyra sakområden.

18 februari 2008 kom ett överraskande sms. "13 mm och ett hjärta som slår som det ska och ett perfekt hålrum i hjärnan." Föräldrarna hade inte väntat ett barn till. Nu var modern i 7:e veckan. Hos detta mitt fjärde barnbarn, Sigrid,  kan jag inte uppfatta något annat än att det som var sju veckor och 13 mm nu verkligen är Sigrid, som går i skola, sjunger i kör och som i somras bland böckerna på lantegendomen upptäckte poesi och fann just poesin underbar. Hon hittade en bok som alltså hennes morfarsmor klistrat in sentenser och dikter, den var bäst. Självfallet är det inte en högerståndpunkt att hävda att just Sigrid fanns till också den 18 febr 2008 och att det var hennes hjärta som slog då. Det slår fortfarande. Också för hennes morfar! Om någon skulle hävda att vi talar om två skyddsvärda individer är detta klassiskt socialdemokratiska värderingar. Läs Anne-Marie Thunberg i ämnet.

Begreppet "kvinnoprästmotståndarromantik" är i största allmänhet obegripligt. Jag klassas som kv*nn*pr*stm*tst*nd*r* och är romantisk. Är det detta som avses? Jag är gift med en fd komminister, numera butikschef men hon har inte avsagt sig något prästämbete. Ska detta vara ett argument mot Frimodig kyrka och på vilket sätt gör detta t ex mig till en "extremt högerkristen"? Nämnde jag att Burell är skolborgarråd i Stockholm så rumpmas han är? Han har aldrig i något sammanhang röjt någon egentlig förståelse för vad ämbetsdiskussionen teologiskt handlar om. Han är inte intresserad och inte ens så väluppfostrad, att han tackade för det brev jag sände honom när han varit uppe i en kyrkomötesdebatt (hans första och jag avnjöt det hela från läktaren för då var jag inte med) och gav några vänlig ord och en liten läslista. Det fick vänsterpartistenEva Zetterberg också. Hon tackade och vi brevväxlade ett tag. Burell hör till en annan intelkektuell tradition, om man så säger.

Homofobi är en sjukdomsklassning som kunde användas inom den sovjetiska psykiatrin. Jag ogillar att sjukdomsklassa för att därmed fösa människor ut i marginalen. Agorafobi eller klaustrofobi ska tas på allvar för att inte tala om fobier mot spindlar och ormar. Jag har inte i Frimodig kyrkas sammanhang mött någon som uppvisat fobier när de mött någon av annan sexuell läggning. När en i stiftsfullmäktige invald socialdemokrat häktades för grovt pedofilbrott, hörde jag ingen glädjas. I vart fall ingen frimodig (jag reserverar mig eftersom vi aldrig talade om saken öppet) men de frimodiga infogade sin vana trogen den häktade i sina böner och lastade inte socialdemokraterna som grupp med en anklagelse att de skulle vara pedofiler helt bandet.

Hur kan någon få för sig att Frimodig kyrka skulle vara emot religionsdialog. Samuel E LIlja har svarat och jag kan inte lägga till eller dra ifrån något.
Andra inlägget om ni letar.
http://frimodigkyrka.se/startsida/blogg/

Tror ni jag ogillar Burell. Alls inte. Jag strimlar honom, förpackar och säljer som bacon. Överskottet går till de nödlidande.






Vi ska ha demokrati, inte teokrati!

Hans Bülow ska tas på allvar för det han var, som drog upp skiljelinjen. I mer fromma sammanhang utläggs annars temat "Gud eller världen" och det är ett lika tydligt skiljande när det handlar om värderingar. När jag i unga år hörde sådana utläggningar brukade Gud vinna. Så inte längre. I demokratisk ordning bestämmer vi. Och visst, Anne-Louise Eriksson skrev om demokratin som fortsatt uppenbarelse. Men det tror inte jag så där rakt av. Det blir konsekvent funktionell ateism av det hela. Följdriktigt nämns inte Fadern, inte Sonen och inte Anden i framställningar av Bülows art. Sannolikt har Bülow och jag olika praxis söndag förmiddag också.
http://www.ostrasmaland.se/ledare/sla-vakt-om-folkkyrkan-2/#slideshow-0
Hans Bülow återkom med ett svar på min enkla kondoleans
Folket ska bestämma, inte prästerna är hans modell. Kyrkans modell är faktiskt en annan, en som handlar om vad Guds folk gör. I det ingår präster i en gemenskap tider igenom som inkluderar också det nydöpta barnet!
http://www.ostrasmaland.se/insandare/tycker-synd-om-alla-socialdemokrater/

Östra Småland/Nyheterna har gett kyrkovalet stor plats. SSU träder fram och vill ta ställning för "en modern kyrka". Det finns "vissa konservativa kyrkopartier". De vill "att kyrkan ska vara en plats för en bildad elit". S vill värna solidariteten och noterar i sammanhanget att det finns en budget på cirka 11 miljader kronor. Var finns denna samlade budget, kan man undrab om man suttit i Kyrkofondens styrelse och kanske inte bara då. Det bästa återstår. Nu ska konservativa krafter hindras från "att få inflytande i en av Sveriges viktigaste samhälls institutioner." Tankemodellen är tydlig: estatistisk civilreligion, statskyrkan återinförd men nu som partipolitiskt styrd. Phlipi Botström, SSU:s ordförande har undertecknat som första namn. Det var han som åkte taxi för 7000:- vid Folk och Försvars konferens, ni minns. Vilka framtids värderingar hos den politiska klassen vi ska bibringas, går att förstå.
http://www.ostrasmaland.se/insandare/valet-galler-kyrkans-framtida-varderingar/

Joakim Carlsson vet att trycka ut sig men det blir kanske inte så rätt för det. Det är vetenskapen och inte religionen som förändrat vår syn på världen och oss själva "gång på gång", heter det. Festligt. Vilken föränderlig vetenskap skulle saken gälla? Men Joakim står upp för den öppna kyrkan. Jag hänvisar till en bok jag skrev med omslagsbild på en kyrkoruin. Ingen kyrka är så öppen som en ruin.
http://www.ostrasmaland.se/ledare/lofvens-basta-vecka-som-statsminister/

Valbar kan rapporteras som en lysande framgång och så tycker jag sker i Östra Småland också, men den artikeln är en plusartikel. Reklampennorna gick åt som smör. Fråga efter en på Krögers om ni kommer dit. Eller åk till norra Öland eller södra. Det fanns platser kvar i lokalen. Mina vänner poskarna tvekade att komma i tanke att de skulle bli illa åtgångna. Göran Wiegert, s, var tvungen att åka hem och duscha sa han, när vi möttes på Djurkompaniet i Kalmar (skickebud dit var jag). Hans son ska jag inte nämna vid namn för han är elitsoldat, tre missioner på Balkan. Sergeant. Överste Salander nämner hans namn med aktning. Vi kramade förstås om varandra när vi sågs i går.

Och Krögers? Ingen enda från de andra nomineringsgrupperna. Det tycker jag var klokt. De hade nog inte hängt med när komminister Johanna Broselid gick igen konflikten mellan "präster" och "arbetsgivare" i Svenska kyrkan. Om detta visste också åhörarna föga och började fundera över hur det kom sig. Jag drog lite om kyrkohandboken och.. ja, ni förstår själva.

Min styrka i Kalmar är erfarenheter från tre plan och några av de ärrade amazonerna från Två Systrars var där. De kunde beediga hur eländigt kyrkopolitikerna uppträdde redan på 70-talet. I salongen satt också min gamle medbrottsling Lennart från Lund 68. Ett ålderspann 16 till 70+ skäms inte för sig. Ernst Mandels rätt nära vän hade satt värde på en egen debatt med stiftsbolsjeviken framgick det av åtbörder och tal. Själv var han trotskist, trottare. Men när inte meningsmotståndarna dök upp, om de ens kan få bära detta epitet eftersom alla påstås tycka lika, så blev det mer samtal än debatt. Lotta Zaar, som skrev reportaget över två sidor, skrev sanningsenligt: "mest hördes Sandahl själv". Och denna lördag syns han också på bild. Verkar vara en sympatisk karl.

Jag funderade ett slag på att skriva om Olle Burell. Han stämplar mig som"högerkristen". Det är helt orimligt begrepp och också om det varit rimligt hade den inte träffat mig. Hjalmar Branting och jag är båda dömda efter "lilla socialistlagen" (BrB 16:16). Det är inte Olle. Hade borgarrådet Zäta Höglund sett figuranten Burell hade det blivit roligt. Men inte för Burell. Varför ska jag skriva om sådant? Det finns en enda säkerställd skillnad mellan Olle Burell och mig. De brudpar jag vigt, blev verkligen vigda. Det kan man inte säga om Burell. Hans vigslar var fejk och fick göras om. Skatteförvaltningen konstaterade att det han sa vid vigslarna i Stadshuset, saknade täckning. Say no more. Men lite tankeväckande är det allt.

På tal om bluffar så narras Modéus II i Smålandsposten denna dag. Han skriver: "Söndagen den 17 september hissar jag flaggan framför biskopsgården Östrabo i Växjö." Det gör han inte. Han är på fotboll i terrorns London. Varför vill han skapa en bild som inte är sann?
http://www.smp.se/debatt/minskat-engagemang-far-konsekvenser-for-kyrkan/

Margit Richert i går och Sofia Lilly Jönsson i dag går inte av för hackor. Ni får leta själva i Svenska Dagbladet. Här är två klarsynta analytiker. De är mer framtid än SSU-arna. Det vet nämligen vad de skriver om. Och posk-problemet i Visby påminner Sofia om. Det kan inte ses som ofint just så här före kyrkovalet.

fredag 15 september 2017

Tranås-Posten och dessutom Sydöstrans politiske kommissare

Jag har bott i Tranås, Nygatan 16 B. Jag flyttade till staden när jag var 2 år och från den när jag var 6 1/2. 1952 började jag i söndagsskolan, först i kyrkan och så i det nya församlingshemmet. Jag insåg hur märkvärdigt det är med ett församlingshem och jag fick med mig de ungkyrkliga visionerna, för de var på många sätt inkulturerade i kyrkolivet. Fröken Brita Hjertstedt var söndagsskollärare. Jag minns henne med värme liksom hennes syster Svea, som också var indragen i det stora kyrkliga undervisningsprojektet. Det var inte riktigt lämpligt för en fyra-åring att gå till söndagsskolan ensam men Agneta Brunius (jo, hon) hämtade mig. Nämnde jag att systrarna Hjertstedt hade en bror men viktigare hunden Scott, vit spets? I huset där vi bodde fanns Bonzo som inte ska försummas, en boxer. Och så fanns det barn i nejden. Två kom från det krigshärjade Tyskland, Isabella och hennes bror.

På gården mellan Nygatan och Storgatan fanns ett bryggeri, ett bageri och en tidning. I Tranås fanns två: Tranås Tidning och Tranås-Posten. Det var Tranås-Posten som låg med baksidan mot vår gård. Tranås Tidning låg på Nygatan 12. Jag är alltså ett antal formativa år uppväxt mellan två tidningsredaktioner. Det var på Tranås-Posten Lennart Hyland började sin karriär. Nu vet ni om inte allt så det mesta.

Nuförtiden utkommer Tranås-Posten varje onsdag. När centerpartisterna Stefan Gustafson, Adelöv, och Leif Andersson, Säby, skrev ett inlägg inför kyrkovalet, kunde de veta att ingen skulle polemisera mot dem före valet.Ofarligt att dra till med vad som helst. En sak hade de inte uppmärksammat. Den lille söndagsskolgossen, som kan skriva som Bloggardag. Här kan jag utan omsvep avslöja två gemena lögnare. De ljuger i samma höga syfte som på sin tid Richard Nixon. I nationens eller partiets intresse. Sådana lögnare ska avslöjas. De busar ner samhällslivet.

Vad har då väckt mitt rebelliska misshag. Detta:
Det finns krafter som vill stänga kyrkportarna så att kyrkorna bara inrymmer de rättrogna, de som har rätt bakgrund och förankring.
Det finns inga sådana krafter i Svenska kyrkan. Skulle vi begära fram namnen på dem som vill detta, kommer vi inte att få några svar. Just därför bör Centerpartiet ställas till svars. Den här lögnkulturen behöver partiet antingen säga sig stå för (då blir det inte roligt för oss) eller ta avstånd från (då blir det inte roligt för Gustafson och Andersson).

Nu drar Gustafson och Andersson i härnad för framgångar åt Centerpartiet i kyrkovalet. De ska arbeta för en kyrka där människor blir väl bemötta. Jojo. De säger sig ha engagemang och hjärta för kyrkans framtid. Vill ni verkligen förlita er på att de talar sanning? Det gör inte jag. Ljuger de i ett, luras de i annat.

Sa söndagsskolfröken detta till mig? Jag vet inte. Men hon sa till Morsan att hon såg en liten gosse som allvarligt tittade på henne,som undrade han om hon stod för det hon sa. I Tranås lärde jag mig kanske en hållning som resulterar i ett förödande och avslöjande blogginlägg, när jag möter lögnen i Tranås-Posten och detta 65 år senare?

Vem röstar egentligen på sådant folk som Gustafson och Andersson? De som inte känner igen det bond-dryga eller inte har ett utvecklat sensorium för lögnväsende. Inget politiskt parti har med de bästa avsikter gjort Svenska kyrkan så illa som Centerpartiet. Herrarna nämner också Märta Leijon. Jag tror inte ens de kan stoltsera med att veta vem hon egentligen var, inte ha läst någon av hennes böcker eller varit hemma hos henne. Också där är jag förebildlig eller vad det nu är jag är.

Hns Bülow är politisk chefredaktör på Sydötsran, Karlskrona. Sýd-östran heter tidningen rätt uttalat. Han slår fast att det är politiska ställningstaganden att stå upp för lagar om kvinnliga präster (någon sådan lag finns inte, den var jag med om att avskaffa år 1982!) och vigsel av samkönade par (en sådan lag finns). Jag tar citatet för det är så belysande av situationen: "Det är politiska ställningstaganden. Och det är även en teologi i tiden." Gud är av evighet. Teologi är läran om Gud. Här är en teologi i tiden. Teologi i tiden är ideologi, inget annat. Perspektivlösheten upphöjd till ideal, om ni vill. Trons folk i alla tider har inget att bidra med. Men det blir bättre.

"De kyrkopolitiker och präster i församlingar som säger nej till homovigslar och kvinnliga präster ska fram i ljuset. De verkar oftast (obs oftast, DS) under radarn." Nu ska sossar rösta för sossar röstar på socialdemokraterna i kyrkovalet som är "ett värderingsval". Vi ska ha demokrati i kyrkan - inte teokrati och partierna är basen för all demokratisk styrning i vårt land. Rösta. "Annars är det risk för att mörka krafter förvandlar kyrkan till en inåtvänd elitistisk institution."
http://www.ostrasmaland.se/ledare/sla-vakt-om-folkkyrkan-2/#slideshow-0

Hans Bülow har talat. Nu kan man begripa. Ett politiskt värderingsval men ingenting om tron, inget om Gud som är vår käre himmelske far, inget om Jesus vår Frälsare och inget om Anden vår tröstare och hjälpare. Man kan sannerligen förstå. Är det inte mest synd om kyrkokristna sossar och centerpartister i detta val? Deras tro är som bäst en nullitet. De som nu blir missmodiga förstår att rösta frimodigt.



torsdag 14 september 2017

Kval, sannskyldiga kval

Kval, sannskyldiga kval? Inte för mig. Jag håller missmodet borta med kyrkopolitiskt betingad frimodighet. Ju värre, desto bättre, kan jag tycka. Eller kanske inte. Men jag stålsätter mig. Den som ska i fängelse, hamnar i fängelse och den som ska få halsen avskuren, får halsen avskuren. Som maxim för livet gör detta det mesta uthärdligt. Pröva själva. Det är en parafras på den skånska flickan (gräbban) på dansbanan, hon som sa: "Ouuu va' svitt ja' ä. Kinn sjilv!" Ni från Mellansverige får dra ut diftongerna lite extra för att den komiska effekten ska uppnås.

Lite intressant är det allt att en moderatförening skickar brev till medlemmarna med uppmaning att rösta på Borgerligt alternativ nu när kampen står mellan S och SD. Naturligtvis ger detta inblickar om hur Borgerligt alternativ ska uppfattas. Jag läser insändare. ÖKA måste nu poängtera att kyrkan är öppen, men kan bli öppnare. Men, undrar jag, är inte "öppen" en absolut kategori? Hos ÖKA får jag veta att Jesus uppmanar oss att dela bröd och vin med varandra och det betyder att vi ska se till "att alla verkligen får komma in". Betyder det verkligen det?
Socialdemokraterna kör det där med att det finns krafter i Svenska kyrkan som utestänger grupper. Berätta mer! Och så det pinsamma med sossar, som menar att kyrkan snabbt ska vara på plats när välfärden inte räcker. De är - socialdemokrater! Vad säger Tage? Tage beklagar!

Så här kan man fortsätta. Ett centerpartistiskt kommunalråd som heter Einarsson har inte fattat vad kritiken mot partipolitiseringen handlar om. Han kommer med det i sammanhanget häftiga beskedet att vi kan veta vilken som är centerpartiets värdegrund (Hedlund, hoho!) medan värdegrunden hos de så kallat "opolitiska" däremot är ganska okänd för de flesta och "mycket förtjänar säkert en kritisk granskning". Nå, om det gör det, varför granskar inte Centerpartiet och ger sig ut i kyrkovalsdebatt om detta? I kyrkovalet möter jag politiker som skrämmer med sin uppenbara inkompetens att föra idédebatt och varsna faror. Jag antar att de styr landet lika illa. Barometern/OT hade stor bild öå nomineringsgruppernas företrädare vid pressmötet för ett par veckor sedan, den där socialdemokraterna inte var med. Jag tittar på figuranterna. Jag uppfattar att den som bland dessa konstruktivt byggt kyrka i Kalmar bland är jag själv. Ingen skugga över Viktor Ramström från Birgittakyrkan och POSK. När jag var i hans ålder skrev vi år 1975 och jag var präst i en källarlokal och gjorde handfasta erfarenheter av illvillig kyrkopolitik.

Det kan inte hjälpas att jag finner POSK intressant. POSK som står i mitten, det ärsjälbilden som utminuteras. Rätt tror jag. Det var dessa glada kamrater som såg till att alltid stå i mitten, midskepps, och då var vi som hängde vid relingen ett problem. Alla skulle stå i mitten. Där i mitten var kamraterna så trygga, för de var ju alltid i mitten. Att fartyget flyttat sig och att de i mitten faktiskt befann sig på en helt annan plats än när de ställde sig i mitten, varsnade de inte.

POSK imrymde oss alla. POSK var svenskkyrkligt och däri låg dess styrka. Sedan kom Splittraren. I stället för att stå upp för mångfalden, valde POSK annan väg, Mittastvägen. Därmed försvann en del av den intellektuella stimulansen i POSK. Såg emot om ni vill! Men ni kanske inte ens märkte förhållandet?

Nu följer jag POSK:s problem med otydligheten i ämbetsfrågan. Diskussionen återfinns lite varstans. Domprosten Hermansson ville ha besked. Och det fick han. Han kunde läsa partiprogrammet också. Där talas det om den dogmatiska grunden.

Vi får veta att det i POSK finns skilda syner på hur bibeln och Guds fortsatta uppenbarelse ska tolkas i vår tid. Tröstefullt heter det, att så skilda syner finns i kristenheten i övrigt och i Svenska kyrkan. Men om en evangelisk katolik studsar vid talet om en fortsatt uppenbarelse - vad svarar POSK då? Ett reformationsår som detta är tanken just på en fortsatt uppenbarelse närmast stötande. Evangeliska katoliker i Svenska kyrkan sjunger kraftfullt psalmen En dyr klenod, en klar och ren.... Det är Ordet som inte tärs av ålder utan går med samma kraft och frid från släkte och till släkte. Sv Ps 64. POSK har uppenbara problem med vad Kyrkan tror för POSK tror en fortsatt uppenbarelse. Konstateras. Finns det inte några i POSK som frimodigt borde säga, att här vill jag inte vara med för med min tro på Ordet kan jag inte vara med?

Nu gick debatten efter Hermanssons frågor vidare, och väckte den berättigade frågan om "motstånd mot kvinnors prästvigning endast handlar om vissa åsikter?" Den som nu undrade fann formuleringen "att acceptera och kunna samarbeta med kvinnliga präster" undanglidande. Den vagare formuleringen borde ersättas med ett "bejaka". Det var ju på den punkten Kyrkomötet 1994 körde över biskoparna, som verkligen var vaga och ville säga just "inte underkänna" men kyrkomötet körde över dem och  valde formuleringen "bejaka"

Jag uppfattade att POSK-taleskvinnan inte gav riktigt besked. Frågeställaren återkom i vart fall med ett varmt tack och påpekandet att frågan var viktig eftersom "diskriminerande handlingar ska kunna förekomma och få ett större utrymme".  Frågeställaren blev också precis: "Ska alltså motstånd mot prästvigda kvinnor ses som en 'rikedom'? Det är svårt att inte uppfatta ditt svar så."
Frågeställaren, som har rötterna i samma mylla som jag och relaterar till byn Hössjö i Slätthögs socken, där tant Ragnhild på sin tid bodde, ystade och bakade stenugnsbröd (sådana ostar har jag efter hennes frånfälle bara kunnat äta i Frankrike, noteras, och brödet finns endast som ett minne någonstans i min hjärnas vindlingar), nöjde sig alltså inte med partiprogrammet. Jag kan förstå det. För dels får vi veta att kvinnoprästmotståndet ska vi inte tolerera "en dag till!" (svar till Hermansson)  och så talas det om vikten av teologisk mångfald. Alla som verkar inom kyrkan måste dock acceptera och kunna samarbeta med kvinnliga präster. Tala om att halta på båda benen.

Slutsatsen blir förstås att det inte går att lita på POSK. Jag blir inte missmodig av att nödgas dra denna slutsats, det kanske frågeställaren blir. Jag blir frimodig. Det är bra att veta vilka man inte kan lita på och lika värdefullt att få besked om var jag inte hör hemma. Längre.

Splittraren har fullgjort sitt verk. Ska jag beklaga det? Jag beklagar alla som sumpar möjligheterna att bota Josefs skada. Å andra sidan, vad gör detta för en man, som följer rapporterna om världens undergång och fall och lyfter huvudet.

Jag får gå på Valbar på Krögers i Kalmar i morgon kl 17-19. Det ska bli sanslöst roligt, som alltid på Krögers, platsen för krogpredikningar och goda samtal. Vi måste få veta mer om konflikten mellan KyrkA och SKAO. Och så får vi se om det kommer folk som ställer upp i valet och vill debattera eller om de som kommer bara för höra de frimodiga utlägga sitt goda budskap. Då ska jag påpeka att jag i Barometern/OT citerats stympat i dag. Jag sa att Kyrkan ska vara en plats för förkunnandet av evangelium, inte bara "förkunnande". Man kan inte få allt. Inte ens själva Kyrkans poäng, skatten reformatorerna talar om. Jag håller missmodet borta med frimodighet i största allmänhet.



onsdag 13 september 2017

FLASH! Valbar FLASH!

Jag föreslog ju valdebatt ordnad av Kalmartidningarna. Det gick inte. Men i Kalmar gällde förr ordet "När Sandahl griper in, blir det resultat" och på min facebooksida skrev jag sanningen:

Valbar på Krögers, Larmtorget i Kalmar blir det fredag kl 17-19. Frimodig kyrka inbjuder frimodigt och ni betalar er dryck själva. Vill någon nomineringsgruopp debattera — kom. Vi ordnar justa samtalstillfällen. Vill någon berätta om avtalskonflikten är det tillåtet. KyrkA kanske lockas? Frågor kan man ställa och några av kyrkovalskandidaterna kan man träffa. Krögers alltså på fredag. Hur kommer det sig att det är just Frimodig kyrka som har alla pigga idéer? Valbar!

Kom. Ni betalar er dryck själva och blir det behov av organiserade debatter ordnar vi det, alldeles juste. Jag ska utmana KyrkA att komma och berätta om de förhandlingar om avtalet för präster som håller på att bråkas om. Vill inga andra nomineringsgrupper komma, är Frimodig kyrka med kandidater ett bra exempel på en grupp som lätt visar sin valbarhet under två timmar. Det gör Frimodig kyrka lika enkelt om andra grupperingar kommer. FK är det verkliga alternativet i kyrkovalet, men som Sven Stolpe sa vid sin disputation när han mötte de tysta meningsmotståndarna: "Kom fram, mina herrar. Genera er inte!"

Har ni inget bättre för er på fredag är det Krögers i Kalmar som gäller.

Vi styr upp kyrkan

Politiken är viktig för att styra upp kyrkan, menar Britt-Marie Sundqvist, som är Sverigedemokraternas andra namn på listan i Oskarshamn. Nu vill hon först lära sig hur kyrkans inre arbete fungerar innan hon bestämmer sig för exakt vad som behöver styras upp. Men grunden till hennes engagemang är att hon inte längre känner igen sig i kyrkan.
- Jag känner inte igen liturgin, jag var på dop nyligen och kände inte igen psalmerna och blev jätteledsen. Och det vill vi ju ändra på.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/smaland/sd-storsatsar-i-kyrkovalet

Det enklaste sättet att ändra på det är att gå i kyrkan. Regelbundet! Dopliturgin kom till 1986. Ska SD återinföra 1942 års handbok? Och psalmboken från 1937?

Grunden för kyrkpolitiskt engagemang skulle ju, jag framför alternativa lösningar, kunna vara att man känner igen Kyrkan därför att man känner Kyrkans Herre och därför uppfattar sitt eget ansvar. Ja, bara som en alternativ tanke...

Nu börjar jag tycka synd om prästerna i Oskarshamn. Inte nog med att många hellre åker till Döderhult. Nu ska också rena toserier drabba Oskarshamn. Vad ont har den staden gjort? Vad händer när SD tar över uppgiften att sätta psalmer till högmässorna och dopen? Ska de sätta nya psalmer på index? Är det bara Fädernas kyrka som ska bli signaturpsalm? Och har SD andra synpunkter, till exempel på de eukaristiska bönerna? Något ska de ju ändra på, på något sätt och med någon avsikt. Beware of the dwarfs!

Jag är rätt tacksam att jag inte är präst i ett kyrkoråd, som nu utmanas att avstå från de egna skarpa framtidsfrågorna för att möda sig med vänlighet och grundutbildning av dem som alls inte delat församlingens liv och som egentligen inte har en aning om vilket sammanhang de väljs in i. Naturligtvis har jag mött människor av det här slaget under alla mina år. De kanske är många. Och de har en sällsam förmåga att förta all arbetsglädje. Enda sättet att stå detta emot är att återfalla till sin kallelse. Inte kan vi lämna Svenska kyrkan i rövarehänder! Men det händer att jag undrar om det är för sent nu. Och då manar mig mitt hjärta och säger: "Här är arbetsuppguften att vrida klockan tillbaka. Det går nämligen. Det är tiden man inte kan vrida tillbaka."

Modéus II kan ta sina framtidsbilder och sticka upp dem framför näsan på SD-damen. Hon fattar nada. Men har han en pedagogisk modell för att möta hennes fördomar och föra det begåvade samtalet? Det är ett stort projekt och egentligen har vi inte tid med det. Jag tycker uppriktigt synd om oskarshamnarna, prästerna och kyrkfolket lika. Men Oskarshamn kanske inte är så unikt. Ska SD-arna in och styra upp kan det bli rätt tillstökat i många församlingar och det lilla kyrkfolket kan drabbas av insikten om iråkad kyrklig hemlöshet. Det finns efter Skriftens ord ett svalg befäst och tydligen redan här i tiden.

Frimodig kyrka fick uppmärksamhet igen. Nu på Aftonbladet. Jag undrar om FK någonsin diskuterat Pridefestivaler och vigselfrågan gäller vigselskyldigheten. Något annat diskuteras inte. Aftonbladet behövs numera inte om sanningen ska fram. Och själv är jag alls inte konservativ utan radikal. Det är för radikalitetsbrott jag dömts i svensk domstol. Och det är en radikal kristendom jag står för. Roots liksom.
https://tv.aftonbladet.se/abtv/articles/225012

I det lokala ges viktig information. Jag förslog att tidningarna Barometern och Östra Småland skulle ordna en kyrkovalsdebatt på fredag. Det gick alltså inte. Är själv bäste dräng? Men i Östra Småland inhämtas i papperstidningen s-information. Uppenbart är att de som inte är frimodiga oftast framstår som lite lipiga. Det är logiskt och konsekvent.: "De beklagar debatt om politik i kyrkan" heter det när socialdemokraterna Evy Anner och Anton Härder träder fram i Östra Småland. De "gömmer sig inte"som andra grupper gör under annat namn. Gömma sig? Frimodig kyrka?

Evy har inte fattat omsvängningen och det är bra, för hon säger rent ut att det är en farlig väg att stödja kristna trossyskon för de riskerar ännu mer förföljelse då. "I stället vill vi stärka hela samhället där de kristna befinner sig." Exakt så tänkte de, men när ärkebiskopen i Mosul kom, slog han sönder hela resonemanget och Antje vet att hålla tyst. Det har inte Evy Annér riktigt uppfattat att hon ska. Bra, för då får vi veta. Hon hjälper inte någon för att den är kristen utan för att hon är kristen. Vi har hört det förut. Men om den som är kristen förföljs och hotas till livet, behövs inte en särskild hjälp just för att hon är kristen och kan inte också en fullblodsateist uppfatta det behovet då?

Sedan måste socialdemokraterna förklara varför det stora partiet inte var med på presskonferensen i Kalmar. Det blir bara underhållande så här i arla morgonstund. Man blir glad hela dagn. De ville ha en lokal förankring och inte skicka någon från Jönköping! Frimodig kyrka kunde ställa upp med representanter vid tre tillfällen, bara så ni vet. Och olika talespersoner dessutom.

Anton Härder puffar för Svenska kyrkan i utlandet. "Det är en trygghet för föräldrar som har barn som är ute och reser." Det låter något men blir bättre: "Man kan likna det vid en trygghetsförsäkring." Han glömde säga att städningen i försäkringsbolaget kostar multum, mer än 40 miljoner.

Birgitta Axelsson Edström, som i stiftsfullmäktige sitter för Visk, meddelar nu  i samma papperstidning att hon gick med i ÖKA för ett par år sedan. Lange Nase, Visk! Lurade. Och till stiftsfullmäktige sades ingenting, men fullmäktige kanske var så upptaget av att centern ville bli av med Bruno Edgarsson, stiftsfullmäktiges ordförande för att han öppet sa sig ogilla prideparader.

Det finns verkligen en verklighet i det kyrkliga som ingen talar om när det är kyrkoval. Det ter sig som vanligt egendomligt.


tisdag 12 september 2017

Falskhet och förställning

När Anna-Karin Hammar i Agenda redogjorde för den svenska socialdemokratins kristna rötter, häpnade somliga. Jag häpnade mest över den obekymrade förställningen. Trodde hon inte att någon skulle sakgranska och skandalisera henne eller nöjde hon sig med att de flesta som såg Agenda inte skulle nås av beskedet att riktigt som hon sagt att det var, var det inte? Det där med intellektuell heder kanske inte är så viktigt? Och fortfarande vill jag veta om och i så fall i vilken form några ekonomiska resurser tillställs Anna-Karin utöver pensionen. Har hon ett avtal med någon? Transparens! Fick hon någon form av avgångsvederlag när hon gick i pension (ville hon gå?) och varför är det sånt hysch-hysch kring detta? Och varför var hon ett ärende för Uppsala domkapitel. Det mörkas.

Kyrkovalet erbjuder den humor vi behöver - fast Hasse & Tage var roligare. En viskare beskrev hur Svenska kyrkan länge var ett slutet rum som sa till människor "Nej, du är inte välkommen därför du har syndat." Den som skriver så, har nog aldrig varit med om en högmässa, som inleds med allas syndabekännelse och förlåtelsen. Det är sannolikt en från frikyrkligheten fallen eller avfallen som bedriver kyrkopolitik. Och då blir det fel förstås. Nu bedriver han ett kyrkopolitiskt arbete "mot utestängningen av människor som om de skulle vara fiender eller för evigt förtappade." Hur dumt kan det bli. Och folk röstar på Visk!!! De två första namnen på vik-listan anger sig båda som "aktiv kyrkopolitiker". Vad är då de andra?

Skribenten prisade att vi ser likheterna mellan "de tre abrahamitiska religionerna i stället för de färre och mindre olikheterna." En sådan mindre olikhet är alltså Jesus, som Kyrkan bekänner vara Guds son. Detta kan vi bortse från. Det är väl också att betrakta som en biblisk lärdom.
http://www.ostrasmaland.se/insandare/bibliska-lardomar-ar-viktiga-an-i-dag/

Borgerligt alternativ tryckte ut sig i Smålandskomposten genom den nuvarande fisk-representanten, som dock inordnat sig i BA vid årets val, Magnus Hedin. Hast Du mir gesehen! Nu är BA emot storpastorat. Men de röstade ju för detta i kyrkomötet, hela bandet. Bara Frimodig kyrka röstade emot och reserverade sig. Insändaren kan endast läsas i den tryckta tidningen tycks det.

När BA-mannen Jan Arvidson i Kalmar talar ut i Östra Småland är det samma fråga och en del andra lösa slagord. Arvidson lyfter fram att församlingsråden inte har några egna resurser och att det, håll i er, är långt mellan församlingsrådet och kyrkorådet! Det är väl bäst att rösta på Frimodig kyrka då, som sa att så här skulle det bli i praktiken. Det vägrade t ex POSK :s Hans-Olof Andrén att tro och så lurade han alla. I Kalmar ställer dock Jan Arvidson upp. Han är 79 år.
http://www.ostrasmaland.se/kalmar/kyrkosangaren-som-blev-fortroendevald/

Öppen kyrka i Kalmar "har ett program som är noggrant diskuterat och genomarbetat" och vilka punkter som skiljer ÖKA från övriga nomineringsgrupper står klart. Oberoende av politiska partierär det första som skiljer. Men det är i högsta grad både Frimodig kyrka och POSK.
ÖKA vill främja jämlikhet på alla plan, "alla anställda ska ha samma möjlighet att göra ett bra arbete oavsett kön." Det var genomarbetat må jag säga, men är det någon som skulle vilja säga emot? Så kommer vad jag uppfattar vara en viktig poäng: "Kvinnliga prästers arbetsvillkor får inte vara sämre än de manligas." Är det så?  Berätta mera! Jag är i så fall emot detta. Men jag är inte säker på att ÖKA riktigt bekymrat sig om den saken. Över kvinnliga prästers arbetsvillkor kan jag bekymra mig, men jag tror inte på dem som talar mest om problemen för de gör erfarenhetsmässigt föga. Och ibland fruktar jag att det nedärvda hatet eller föraktet mot präster slår blint, oavsett kön.

Naturligtvis hyllar ÖKA principen om alla människors lika värde. Detta genomtänkta och noggrant diskuterade program tror alltså att engelskans dignity betyder detsamma som value. Jag har bättre pejl på orden. I övrigt är det väl rätt främmande för kristen tro att ifrågasätta den värdighet som i skapelsen följer med att vara människa. Vid vilken vecka får människan då denna värdighet, menar ÖKA?

ÖKA vill att hbtq-personer "ska bemötas med samma kärlek" som övriga. Är det inte just detta de inte vill eller förmår? Menar ÖKA kanske "ett lika mått av kärlek" eller "lika kärleksfullt"? ÖKA vill också att samkönade par ska få vigas och välsignas i kyrkan. Jaha? Var inte detta innebörden i ett beslut 2009? Vem försöker ÖKA lura? I ÖKA:s lokala texter sägs inget om Jesus. Vad säger det?
http://www.ostrasmaland.se/insandare/en-kyrka-for-alla-nu-och-i-framtiden/

Skånska Dagbladet levererade en ledare. Karin Perers var oppmålter över texten. Där kunde en häpen kristlig allmoge inhämta den stora sanningen: "Kyrkovalet handlar inte om religionen. Den formas och förs ut av präster, biskopar och ärkebiskopen."  Det är tydligen dessa som bestämmer "om kyrkan ska förkunnas att Jesus föddes genom jungfrufödsel eller inte."
http://www.skd.se/2017/09/09/gar%C2%ADna-po%C2%ADli%C2%ADti%C2%ADker-i-kyr%C2%ADkan/

Det fanns en tid när journalistkåren var svårartat försupen. Jag trodde den tiden var förbi, men nu vet jag inte längre. Det är nämligen av barn och fyllhundar man får höra sanningen. Men tro inte att jag ynkar Centerpartiet. Här har ni beviset på den bristande kompetensen bortom de kyrkopolitiska slagorden. I Barometern/OT vecklar centerpartisterna ut sig. De satsar på äldreverksamheten. Kyrkan, vad det nu är, "står alltid öppen för att ge stöd och framtidstro". För det första är nog inte påståendet sant och för det andra är sekulariseringen uppenbar. Evangeliet har blivit framtidstro. Glidrningen är informationsbärande.
http://www.barometern.se/debatt/aldres-ensamhet-kan-brytas/

Bäst i test är dock inte det lokala i och kring Kalmar. Varberg slår det mesta. I Hallands Nyheter har riksdagsledamoten Adnan Dibrani skrivit om kyrkovalet. Jag frågade för att få veta och si! Komplikationen är en. Karln tillhör inte Svenska kyrkan. Han är muhammedan, som det hette förr i världen. Han skriver att "varje röst är viktig" i kyrkovalet. Själv har han alltså ingen rösträtt, men han bedriver hård polemik mot SD. Så här dumt blir det med uppställningen S-SD. Dibrani tror att vi ska rösta om evolutionsläran.

Vad gäller bråket i sak? Julia Kronlid (pingstpinglan) tror inte påståendet att människorna härstammar från aporna. Kanske har hon fel. Kanske utgör Adnan Dibrani det verkningsfulla motargumentet. Det vet jag inte. Ett vet jag. För första gången agerar en muslim öppet i kyrkovalet. Han vill ha en modern kyrka. "En kyrka som visar att alla 6.1 miljoner medlemmar är värdefulla och välkomna." Men det ska väl en gammaldags kyrka säga om och till alla människor, också de 3.9 i landet som inte tillhör Svenska kyrkan? Tänk om det funnits en kritisk kyrkojournalistik som jagat Dibrani - upp i trädet eller vart riksdagsledamöter nu ska jagas! Finns det några socialdemokrater som vill kommentera saken?
http://www.hn.se/åsikter/krönikor/rädda-dinosaurierna-rösta-i-kyrkovalet-1.4614003

Har jag nu effektivt visat att kyrkovalet utlöser galningars aktivitet?
Jag föreslog öppen debatt i Kalmar. Tidningarna kunde inom ramen för sitt publicistiska uppdrag ordna. Så blir det inte. Jag är den förste att beklaga, men jag tror att andra andades ut. Jag får väl fortsätta blogga. SD-mannen finner mig vara oresonlig. Bra. Socialdemokraten Lennart Johansson identifierar mig som farisé och tror att jag håller gruppen socialdemokrater för att vara förtappad. Lennart talar om Jesus. Heja!

Jag har det alltså inte lätt i mötet med kyrkopolitikerna. Ni får en hänvisning till tidningens fyra insändare. Kalmar läns tre socialdemokratiska riksdagsledamöter supporterar Jesper Eneroth i ett inlägg som nämner en hel del men inte Jesus.
http://www.ostrasmaland.se/insandare-debatt/

Det fortsätter lika illa för mig:
POSK deklarerar sig inte tolerera kvinnoprästmotståndet en dag till ser jag på gruppens hemsida i svar till domprosten Hermansson. Där fick påven Frasse klart besked, han liksom Den Ranghögste. Så vad ska ske eftersom det som kallas kvinnoprästmotstånd bärs av konkreta människor, så kallade kv*nn*pr*stm*tst*nd*r*. Jag anar att somliga poskare i Kalmar fått problem med det beskedet. Vilka tolereras då inte är den ena frågan. Nummer och namn! Den andra frågan lyder: Hur drar man en insikt ur en medkristen som därmed blir tolerabel? Genera er inte, poskare. Tala ut.

Josefin Holmström håller liv i min frimodighet denna morgon. Konstigt att en dyster analys kan fungera så, men fenomenet hör in under rubriken kallelseglädje, antar jag.
https://www.svd.se/allt-mer-tyst-om-gud-i-brollopsfabriken




måndag 11 september 2017

Avgörelse eller omvändelse

Det kyrkopolitiska är förstås intressant. Mest intressant att vi i detta demokratiska val har så få debatter eller erbjuds Agendas illusionsnummer. Jag såg det i SvT Play i dag på morgonen. Anna-Karin Hammar prisade S - och C! I föreställningen medverkade Brunne - Klein - Hammar. Intresseklubben noterar.

Är det sant att S annars undviker debatter? Varför skulle partiet inte. Men, jag ber att få upprepa mig, saken gäller inte kristen tro utan MTD-religionen och det är denna religion, moralistisk terapeutisk deism, som enkelt lierar sig med politisk makt och som den politiska makten kan använda som ingång i kyrkolivet. Formen bevaras, påpekar dr F. Innehållet förändras. Och folk fattar inte de teologiska finesserna utan tror att det handlar om vänstervridning. Men processen är densamma som när liberalteologin blev nazistisk i Tredje riket. Efter att ha läst en uppsättning inlägg på insändarplats ska jag samla mig till ännu ett blogginlägg. Jag skriver i morgon på temat Falskhet och förställning. Jag ser uppställningar med slagord och fluffiga formuleringar, var och en talar sitt och därefter slut. På dom bara! Om kyrkovalet frågar jag mycket enkelt om det blivit som i Ryssland, ett debattfritt demokratiskt val utan möjlighet till grundläggande kritik? Jag undrar. Nu tänkte jag förfalla jag till nya insikter. Ibland får jag sådana. Tror jag.

Min avhållne vän ringde. Han hade läst Svensk Teologisk Kvartalskrift 1947 nr 2 och hittat en intressant debatt. Det märkliga var, att han egentligen (sig själv ovetande) ringde med ett svar på en fråga jag mödat mig med ett antal dagar. Frågan om skiljelinjer i det svenskkyrkliga. Nu fick jag en trådända att nysta i. Jag är inte dummare än att jag i detta oväntade känner igen Guds gode Ande. Jag blev glad och använde uppslaget nästan omedelbart, när jag skulle predika på Geologins dag i Gillberga på Öland. Där stämde det nämligen också, eftersom Jan Mikaelsson hade talat om geologins "aha-dimension". Such is life! Så satte jag mig i bilen för att köra hem och laddade in en Glenn Miller CD, som jag inte lyssnat på tidigare. Jag måste ha köpt en samlingsbox i tanke att lyssna, men det var några år sedan. På spår 19 dök samma tankegång upp igen. Guds gode Ande har humor när sammanhang förverkligas. Detta var den långa inledningen för att bygga upp spänningen.

Docenten Nils Johansson, domprost i Linköping men då kyrkoherde i Borrby, hade lyckats reta upp docent Erik Sjöberg, lektor i Stockholm genom att påpeka, att lärjungarna inte avgjorde sig för Jesus. De omvändes. De reformerta (frikyrkliga) tror att vi ska avgöra oss för Jesus. Nils Johansson och nytestamentliga exegeter med honom, som fattat det som kallades "den nya kyrkosynen", drev det andra resonemanget. "Det omvända", om ni vill.

Sjöberg var upprörd över tesen att det inte fordrades några kvalifikationer för tillhörigheten till den kristna kyrkan. Och detta bannar han docenten Nils Johansson för. Ni minns kanske Johanssons artikel i Svensk Teologisk Kvartalskrift nr 17 s 267? Sjöberg hade uppenbarligen under en längre tid hetsat upp sig. Kallelsen kräver ett svar. Sjöberg bygger under sina anklagelser mot Johansson genom att också läsa hans bidrag i En bok om kyrkan. Johanssons resonemang måste avvisas.

Måste man inte säga "ja" till kallelsen? Sjöberg är irriterad, men Johansson står pall. Han ville finna svaret på frågan "varigenom blev man medlem av den messianska församlingen eller den urkristna Kyrkan?" När han sysslat med källmaterialet blir svaret, att det blev man genom Guds kallelse. Lärjungarna avgör sig inte. De hamnar i ett läge där de fattat och då blir lärjungar. När de inte har några alternativ utan förstår vem Jesus är, då tror de också och följer honom. Hur medvetna är de? Den barndöpande Kyrkans svar är väl rätt enkelt. Du är med och du får vara lärjunge och växa ihop med Jesus. Det ger sig liksom. Jh 15:16

Nu har jag förenklat. Den som vill, kan kolla hur det var med aposteln Paulus. Avgjord kristen var han inte, men väl en omvänd. Gal 1:15-16. Och jag ska i allt misstänkas för att ha tänkt på egen hand i det fortsatta. Ingen skugga över Nils Johansson.

Det riktigt intressanta med avgörelsekristendomen blir att det jag avgör mig för, gör mig fri att fortsatt avgöra, dvs avgöra vad tron rimligtvis ska innehålla. Omvändelsekristendom kan inte fungera så. Här går en demarkationslinje i kyrkolivet. MTD-religionen kan ta sig in bland de avgjorda men inte bland de omvända. De avgjorda är så kulturöppna att deras tro kan bli omgjord i ett samhälle vars hållningar får en normerande makt. Jag säger bara Erik Sjöberg! När han på uppdrag ska bedriva exegetik, blir det på beställarens villkor och inte förrän nu har jag sett svalget, som befästes mellan Sjöberg och Johansson redan innan jag kommit till. Hade ni fattat detta? De var faktiskt inte bara akademiskt oense...

En högkyrklig hållning, kyrkoteologin, slår vakt om omvändelsen. Du behöver inte kunna så mycket, men Kyrkan föder dig med Ordet och sakramenten. Det är som för geologen. Aha-upplevelsen slår till och det finns inga alternativ till den glada häpenheten. Detta som sägs om Jesus är Sanningen därför at Han är Sanningen. Då har de omvända inte lika lätt som de avgjorda att tala dunkelt om Jesus eller alls inte nämna honom. De blir allmänt religiösa i tanke, ord och handling. Sådant går alltid an också i en kultur som vår.

I Gillberga i fredags sa jag: "Jag vill inte se dig avgjord. Jag vill se dig omvänd." Det är att vara drabbad av verkligheten, alltså aha-dimensionen. Jan Mikaelsson slog huvudet å den så kallade spiken. Glenn Miller då? Ni får spela låten själva och fundera över denna sång som i all enkelhet inte handlar om avgörelse utan om omvändelse. Eller som barnbarnet Alma säger: "Fatta, Morfar!"

Jag letade upp låten, som finns i ett underbart filmklipp. Kolla detaljerna! Och filmen kom samma år som Nils Johansson skrev det förgripliga första gången i Svensk Teologisk Kvartalskrift. År 1941.
Njut, men glöm inte själva omvändelsens poäng.
https://www.youtube.com/watch?v=r0o2rrRZ0Vs

Saknar ni kyrkopolitiken denna morgon? Nu går vi in i sista veckan. Inga stora debatter och så klagas det över det bortglömda valet... En reklamfirma avgör vilket budskap Svenska kyrkan ska kommunicera till medlemmarna. Herre, du var förr ditt folk nådig! Och jag tänker Falskhet och förställning.


söndag 10 september 2017

Illusionisterna

"Kom ihåg, Dag, att här på tv ägnar vi oss åt illusioner", sa tv-producenten när han förklarade tillvarons mysterier. I kväll sänds Agenda. Det ter sig som ett kvalificerat illusionsnummer. En del i detta kyrkoval hör till den genren. Som om S eller SD skulle vara den stora kyrkliga frågan. Partierna vill föra sin strid på annans territorium och det är en strategi som de flesta generalstaber försöker sig på.

Nu finns i grannkanalen Nobel, som handlar om Afganistan. Där har jag i mer än två år haft min dotter så jag tror jag föredrar det som är spel men ändå realism i stället för illusionisterna. Men demokratiproblemet varsnar ni. Några sitter i Stockholm och bestämmer hur vi ska uppfatta verkligheten. De lurar oss. Grundlurar oss. Inte för att de är elaka, tro inte det. De kan inte bara bättre.

https://kristenopinion.wordpress.com

Jag röstade fel!

Jag förtidsröstade. Kyrkoherden och ekonomen satt vid ett bord och såg vänliga ut. Jag röstade som nr 4 och då fattar alla att Frimodig kyrka fått minst 25% av rösterna. I min ålder röstar man gärna så fort det finns tillfälle. Vi tar inga risker och den gamla insikten gäller, att i Kyrkan får man en röst med i laget också om man är död. Men det blev fel. Jag hade nämligen inte läst Björn Edvardssons tankeväckande inlägg i GP den 5 september Vår kyrka är öppen för alla. Visserligen kunde jag en nanosekund undra vad "vår kyrka" är till skillnad från Kristi kyrka, men när jag läste föll fjällen från mina ögon. Det var för mig som för aposteln Paulus.

Vad upptäckte jag då? I och för sig att kyrkan gått före när det gällt utbildning, vård, odling. Sedan kom det:
"Tyvärr tappade kyrkan bort sitt viktigaste arv från Jesus att alla människor är lika mycket värda, oavsett kön. I urkyrkan hade alla samma värde oavsett om det var en kvinna eller man, slav eller fri. När patriarkatet fick komma inkrypande i kyrkan var det slut med det. Vi inom Socialdemokraterna har vår värdegrund från urkyrkan - frihet, jämlikhet, syskonskap och solidaritet. När kyrkan tappade riktningen och lierade sig med makten fick Gud verka på andra sätt."

Det var här insikten slog mig. Kyrkan missade sin uppgift, men då kallade Gud in socialdemokraterna De utgör månne en gudstjänstgemenskap? Deras politik är oavsett något gudomligt. Socialdemokraterna är inte lierade med makten och de är förresten lyssnande och vill "lyssna på alla medlemmar inte bara de som möts på söndagarna".

Om nu Gud ersätter Kyrkan (som misslyckats) med socialdemokratin och jag inte röstar på S, då motverkar jag genom mitt röstande Guds verk. Det är alldeles förskräckligt. Hur kunde jag vara så dum som inte begrep. Skäggiga patriarker är intet. Hjalmar Branting gäller! Och Tage, vad säger Tage? Inte för att Tage är uppstånden på tredje dagen, men han fick tre begravningsceremonier i alla fall. Jan Myrdal påpekade förhållandet.

Nu vet jag att otron kan gnaga i hjärtat och har lärt mig att se bort från det egna och förlita mig på Ordet. Guds ord har något att säga mig. Att kyrkan tappade bort sitt viktigaste arv från Jesus är förödande. Det var alltså detta med att alla människor är lika mycket värda, oavsett kön. Det är en vacker tanke. När sa Jesus detta? Jag är så dålig när det handlar om bibelkunskap och behöver nog en hänvisning till kapitel och vers i evangelierna. Men jag är gripen och lika mycket bekymrad. Detta hade jag inte fattat när jag röstade. Min röst närmar sig ren hädelse!

Det var förresten i en debatt med Mats Rimborg som denna markanta ersättningsteologi levererades. Rimborg får vi hålla högt, minns att det är söndag. Han skriver: "Några motståndare till prästvigda kvinnor eller sådana som kämpar mot samkönade äktenskap ryms inte inom POSK, om detta råder inga tvivel." Bra att få veta. Det fanns en tid när de här schablonmässigt tecknade faktiskt rymdes i POSK. POSK har utvecklats och förvaltar nu arvet efter dessa; de som inte ryms men en gång gjorde stora insatser i och för POSK. Det var i all min ruelse över mitt felval dock väl, att jag inte röstade på POSK. Min röst ryms inte där, om detta råder inga tvivel. Jag är den förste att beklaga. POSK. Det gudomliga S återstår.

Det är ett intressant val. S har en kyrka som är öppen för alla, POSK en som inte inrymmer somliga. Klart att jag blir förvirrad. Och så läste jag en reaktionär skribent som påstod att S undviker alla debatter och utfrågningar i detta val, de håller sig på hemmaplan och mobliserar där. Det kan vara så. Debatten är inte öppen för alla?Jag har dessutom läst två ledarskribenter S som beskriver sig som ateister och förklarar, att de ska rösta i kyrkovalet och vill tydligen att deras ateistkompisar ska göra detsamma. En identitetssvag kyrka har uppenbarligen en lockelse. Här ska kampen mot fascister och rasister utkämpas och här ska socialvård (de kallar den diakoni) och kultur främjas.

En kyrka som är avskuren från sina rötter (gudstjänsten) är som en snittblomma. Vacker men vissnande. Det som nu sker borde inte överraska. Må nåden komma och denna världen förgå.

Eftersom det är söndag ville jag förstås följa Strukturutskottets maning och skriva snällt. Detta var det snällaste jag kunde åstadkomma inom ämnesområdet. Till min snällhet fogar jag en passande upprördhet över att POSK bedriver gäck med våra fina politiska partier, Löfven, Lööf och Åkesson lika. Fina poskare beklagar övertrampen från de ledande poskarna, de som anställer jakt på våra fina politiska partier.  Jag kan bara beklaga. Vi måste ha respekt i kyrkovalet. Vad gäller saken? Elaka karikatyrer, bilder alltså. Man kan se dem och förfasa sig i Carina Etander Rimborgs inlägg, där hon försvarar detta förfärliga och respektlösa. Rimborg? Ja, han som deklarerar vilka som inte ryms i POSK, är gift med henne. Ni tittar på de kränkande bilderna på eget ansvar.
http://www.posk.se/2017/09/vara-illustrationer/




lördag 9 september 2017

Detta är dagen som Herren gjort

Den 9 september är numera fast firningsdag för
INTERNATIONAL BUY A PRIEST A BEER DAY
Upp i gryningen och bered er för fest all day long.

Det fanns en välmotiverad förvirring vilken firningsdagen skulle vara när dagen inte det beslöts att dagen skulle infalla på fast datum. 9 september varje år.  Dåförtiden var det verkligen en fast bedrövlig tid när det dracks öl på skilda dagar. Den saken är alltså i god ordning reglerad.

Det finns en välmotiverad förvirring som handlar om det verkligen ska heta "a priest" och inte hellre "your priest", men den saken kan diskuteras över en öl idag. Det är verkligen skillnad på präster och präster och jag är inte övertygad om att alla ska bjudas på öl. Men din präst ska. Å andra sidan skiljer sig Kyrkan från sekten genom sin inklusivitet. Se där ett samtalsämne över en öl. Och så kan man sjunga, förstås. Ein Prosit der Gemütlichkeit eller lyssna på Tasse och Hage.
https://www.youtube.com/watch?v=17tZh8Dr37g

Naturligtvis bör kyrkovalet diskuteras också.
Partipolitiseringen och de lipiga partipolitikerna. Så fort systemet ifrågasätts blir de, som Veine Backenius i Mönsterås, uppriktigt ledsna, arga och frustrerade. (KT nr 36 s 29). Allt på en gång. KG Hammar har i vart fall två strategier han inte använder samtidigt; antingen blir han arg eller ledsen och skrämmer så somliga. Nja, ibland blir han först ledsen och sedan arg eller i andra lägen först arg och sedan ledsen men aldrig de båda samtidigt. Det framstår inte bara som hederligt utan också som rationellt. Backenius är center. Han håller ihop ett spretande känsloliv i kyrkopolitiken och blir allt på en och samma gång. Det blir väl mycket, kan man tänka. Andra är bara i största allmänhet ledsna. Center hela bunten. Hur det nu kan komma sig. Var inte Hedlund gemytlig? Är det en benägenhet för ledsamhet som gör att folk nuförtiden blir centerpartister?  Kul diskussionsämne över en öl. Och vad säger Tage, som räddade Hedlund kvar i politiken? Tage beklagar.

Att POSK:s hemska bilder diskuteras är självklart. De elaka poskarna framställer partiledarna frö S, C och SD på ett kränkande sätt, ovärdigt på alla sätt. Ett sådant lågvattenmärke skulle de fina frimodiga aldrig sätta. De beklagar det inträffade och tycker verkligen synd om partiledarna som framställs på detta sätt. Love, peace and understanding. Skulle någon frimodig skratta åt detta elände, är jah den förste att beklaga. Tage och jag håller ihop. Diskutera innan öldrickandet gått särskilt långt för då kan den kalamiteten inträffa att någon skrattar. Det tar vi frimodiga också avstånd från. Är partipolitikerna i Svenska kyrkan nöjda med oss nu? Diskutera.

Man kan förstås också läsa de 18 framtidsbilderna för Växjö stift och samtala om dem. De är väldigt stimulerande, sägs det. Den alternativa sanningen, själva diskussionsämnet, är att de är trams. De är så fluffigt skrivna och så allmänt hållna att alla kan prata men ingenting blir gjort. Kyrkligt på sitt sätt, alltså.
https://www.svenskakyrkan.se/vaxjostift/framtidsbilder

Om ni dricker lättöl kanske ni kunde försöka analysera den ordning som föreslås, där kyrkomötet inte ska ha ett interpellationsinstitiut, hålla sig med begränsad motionsrätt och vid två möten av fyra bedriva det som kallas utbildning. Arvoden ska klinga in för allt detta precis som vanligt. Jag tror inte ni får diskutera denna fråga, som i det kyrkliga är odiskutabel, om ni dricker något starkare än lättöl. Det dåliga ölsinnet skulle simuleras alltför mycket. Men vad ägnar sig journalister åt, som inte beskriver vad kyrkomötespresidiet faktiskt föreslår? Och ingen tycks ha förstått vad för slags nytt kyrkomöte vi röstar till i årets val.

Efter några öl kanske ni ska be prästerna berätta hur de menar att det egentligen är i Svenska kyrkan, vad de tänker om sin egen situation och församlingens, om visionerna för framtiden, om den kyrkliga arbetsmiljön, om stiftsledningen, och myterna om Antje och Muhammed, Eva och korsnedtagandet och det förfärliga kv*nn*pr*stm*tst*nd*t.

Färsk info till samtalet över ölen är givetvis att domkyrkoförsamlingen i Uppsala inte vill ha Lutherbordet. Antje bjuder nu in de kritiska till en brunch, inte öl, mn undviker att se detta ätande som ett försök att påverka utan mer som en samtalsmöjlighet. Jag tycker synd om Antje. Hon ville så väl och så blir det så fel. Över ölen kan frågan ställas som ett enkelt "varför?" Dödsannonsens fråga funkar alltid.

Hamnar ni i öldrickandets filosofiska stadium kan ni också fundera på hur det kan vara en kyrka för alla, när det likväl dras gränser för somliga och när ni kommit till öldrickandets finala stadium, det teologiska, kan ni fundera över om en Kyrka verkligen kan vara en kyrka för alla? När blev kristen tro ett majoritetsfenomen? Så vad betyder orden? Får ni problem så pröva tanken att det orwellska systemet slagit till och blivit kyrklig normalitet.

Ett minnesord för dagen förser Gilbert Keith Chesterton oss med:

Drink because you are happy, but never because you are miserable. Never drink when you are wretched without it, or you will be like the grey-faced gin-drinker in the slum; but drink when you would be happy without it, and you will be like the laughing peasant of Italy. Never drink because you need it, for this is rational drinking, and the way to death and hell. But drink because you do not need it, for this is irrational drinking, and the ancient health of the world.

Så låt oss nu fira och föra samtalen, de begåvade men också de obegåvade, de rationella och de irrationella. Själv ska jag dricka den första håvan, en gammal oxe lämnade kantors- och kassaparet Janner in på Djurkompaniet, som annars bara har små djur att hantera.

Hur blött det än blir, i Gillberga på Öland var det blötare i går när jag bergspredikade. Kyrkokören sjöng. Jag tror jag ska återkomma till denna nostalgitripp, om inte kyrkovalet tar all kraft. ICA Löttorpshallen var värt ett besök. Jag ville köpa Expressen och se Frimodig kyrkas helsidesannons. På väg in märkte jag att tre flickor, 11-12 år kanske, satt i entrén och pratade. Någon av dem såg mig och viskade med de andra. Jag såg väl prästerligt vänlig ut. När jag kom ut väntade de på mig och utbrast "Men det är ju du!".Jag var präst på norra Öland för fyra (4) år sedan. Gud låter sina trogna här allt gott av nåd erfara. Gud signe folket på norra Öland, som nästa vecka tillförs ett amerikanskt luftvärnsförband med Patriotmissiler. Överste Salander vet mer.

fredag 8 september 2017

Upphetsat

Uppmaningen i Dala-Demokraten (Sofie Erikssons krönika) till ateisterna att de skulle upp och hoppa för att rösta i kyrkovalet satte fart på somliga och det blev lite upphetsat. I kyrkovalet skulle det begås "en solidarisk, antirasistisk, antifascistisk och HBTQ-vänlig handling". Världen skulle räddas. Hur går det till?

Ta röstkortet med dig "och gör en insats för de kvinnliga prästerna, för HBTQ-personers rätt att finnas, för goda arbetsvillkor för de anställda, för alla som inte är säkra på sin tro och ändå vill vara med. Eller för all del, om du så vill - rösta för att sätta käppar i hjulet för Sverigedemokraterna."
http://www.dalademokraten.se/opinion/ledare/sofie-eriksson-upp-och-hoppa-nu-gar-vi-ateister-och-rostar-i-kyrkan

Puristen skulle kanske invända att ingen nomineringsgrupp har ett extermineringskrav vad gäller sexuellt avvikande och kanske dessutom att en insats för de kvinnliga prästerna snarast skulle vara att gå till deras gudstjänster och backa upp dem, när politikerna i kyrkoråden hanterar dem illa. Kanske skulle det också påpekas att präster i gemen brukar vara angelägna om de med svag tro (Jesus talade om sådana...). Det är bara det antifascistiska, antirasistiska vi får problem med. Mest jag, som vill veta vad ord betyder, har läst en del om fascismen och dömts efter BrB 16:16 för brott motiverade av antirasism. Men nu blir jag frimodig!

Det frimodiga är en mothållning mot det missmodiga, men det händer att jag, i strid med apostelns förmaning, lockas att kasta bort frimodigheten. Detta är ett kyrkoval i Ecclesia Svecana. Hon finns till efter kyrkomissionen från söder och väster, Ansgar och Sigfrid m fl. Hon har knutit det svenska till en större gemenskap. Hon har byggt församlingar, kyrkor med tillhörande hus men också tro och liv. Hon har stått inför utmaningarna i 1300-talets sekulariseringsvåg och stått kvar vid sitt folk när det stora döden slog till. Hon hanterade utmaningarna från Skänninge möte 1248 med viss pragmatik, om man så säger, och hon hade att hantera den lystna kungamakten på 1500-talet. Församlingarna behöll sin katolicitet men förlorade det romerska, i Sverige som i övriga Norden. I Tyskland blev det blandat och i England blev det blodigare. Nu väljer vi inte historia, Svenska kyrkan valde att gestalta evangelisk katolicitet. Denna katolicitet gestaltades med mindre ljus och rök i ett land, som var i krig under långliga tider. Sedan kom en tid när de kulturella lockades av det romerska igen. De kunde lämna det provinsiella och var glada.

De romerska var arga, men var de arga för att katoliciteten brast eller för att det inte var deras variant av katolicitet, den romerska varianten, som praktiserades. Det kunde både evangeliska och ortodoxa fundera över.

Krigen fortsatte i världen. Det blev 1914 och en slags fortsättning på det omfattande kriget  följde1939. Svenska kyrkans kyrkomöte och riksdagen formulerade sig: Den svenska linjen är den kristna linjen. Så sas  det. Det var i verkligheten inte riktigt så. Ingen vital normsändare undgår ödet att några vill kontrollera den. Sekulariseringsprocessen verkade envetet och staten skaffade sig en läroplan för passabel statlig kristendomstolkning. Det blev etik och efterhand politisk kontroll av vitala delar av kyrkolivet. Utnämningsmakt t ex.

Efter andra världskriget tog reformarbetet ny fart och perioden 1946-2000 ska nog ses som en serie sådana reformer: ändrad syn på Kyrkans ämbete (statliga behörighetskrav vägde tyngre), skolans kristendomsundervisning bort, politisk kontroll inte bara av utnämningar utan också av val, politiska partier på alla nivåer av kyrkolivet och ett reformerat kyrkomöte som fick gestalt av kongress. Detta var reformer som la en grund för beslut av typ 1. välsignande av enskilda enkönade par 2. välsignande av enkönade par i en akt med gäster 3. partnerskapsvälsignelse (som alls inte, hur kunde någon tro det, var en vigsel) 4. vigsel av det som kallades samkönade men ingen präst skulle behöva viga, (hur kunde någon påstå att det hörde till själva paketet) och 5. krav på vigselplikt för präster. Sedan finns det folk som undrar över politiseringen! Här möter en politisk agenda, ett krav som läggs på Svenska kyrkan utifrån. Vi kan nog fatta att det måste bli så med en ideologisk apparat, en som staten och det politiska livet vill ha för att där genomföra och legitimera sin agenda.

Upphetsat blir det. Men varför? Logiken är glasklar. Och Svenska kyrkan får ta hela bördan själv. De romerska-katolikerna klarar sig, deras Anders blir kardinal och sitter fint vid Konungens taffel. Själva får somliga romerska vara akademabla och ansedda, inte skitkyrkliga som de svenskkyrkliga. Och de frikyrkliga - say no more! Nä, där står vi.

Bli inte upphetsade. Det skulle ju kunna tänkas att det är här vår kallelse finns så länge världen består. Eftersom Nostradamus påstås påstå (jag skriver det just så otydligt för både änglarna och jag bekänner vår okunnighet i detta stycke), att den yttersta tiden tar sin början den 23 september i år, kanske vi mest ska lyfta våra huvuden och se att vår förlossning nalkas. Men blir det en dag som numreras 24 september och är en söndag (om nu inte Gud följer den gregorianska kalendern för då talar vi om den 7 oktober som vår 23 september, plötsligt blir jag osäker vad Nostradamus menade), då är det ett som gäller: På a't igen!

Det behövs några som försvarar Svenska kyrkan, inte MTD-religionen som utövas i hennes namn och hennes rum, utan det hon egentligen är efter sin bekännelse. Skulle jag kasta bort min frimodighet när jag ser främmande ideologiska krafter vilja ta över den kyrka där jag blev Guds barn och där Kristus mött mig i Ordet och sakramenten?
Jag kan inte stiga ur mitt historiska sammanhang eller min kultur. Men jag kan faktiskt stå emot. Med Göran Sonnevis vackra ord: Vi är inte skit, vi är människor.
Det förpliktar.

I morgon är det IBAPABD. Det förpliktar också. Till lekmannaansvar.
Vill ni hetsa upp er redan nu så:
http://www.ostrasmaland.se/insandare/det-ar-for-mycket-sandahl-i-debatten/

torsdag 7 september 2017

Det var så roligt, jag måste skratta

Pressmötet i Kalmar regisserades av stiftets goda medarbetare. De föreföll något häpna när det kom två företrädare för några grupper; Vägen, Visk, SD och ÖKA. Visk ställde upp med tre i tjänste-t-shirt. Några av dem som ställde upp i Kalmar hade jag sett i gårdagens Smålandskompost. Var det verkligen OK att det skulle vara med också i Kalmar? Hade de inte haft sin chans? Frimodig kyrka mönstrar olika kompetenta talespersoner i Växjö, Kalmar och Jönköping. Vi kallar det tre-enighet.

När nomineringsgruppsföreträdarna skildes åt efter en dryg timme, log jag på det vänliga manér, som bara jag kan åstadkomma, och sa: "Hej då, vi möts i mitt nästa blogginlägg!" Här är det. Jaså, ni har ett behov att markera att jag stal repliken från August Strindberg?

Själv sa jag vid presspresentationen några enkla men stämningsskapande ord om Jesus och visade ett par böcker från England och USA för att, om möjligt, vidga perspektiven. Gamla präster kastar gärna pärlor. Jag tror att jag tydligt sa vad sant är. Frimodig kyrka är det verkliga alternativet i kyrkovalet.

Roligt var det när Vägens representanter talade om flyktingfrågan och behovet av "försiktiga gå den vägen".

Centern hade kandidater som var aktiva människor, intresserade av Kyrkans liv, fick vi veta, och kopplingen till partiet var viktig eftersom det är Riksdagen, som säger att kyrkoantikvarisk ersättning ska betalas ut. Jag förstod det så, att åker partipolitiseringen, härsknar riksdagen till och då uteblir pengarna. 460 miljoner. Fast egentligen finns det ett avtal mellan Kyrkan och staten och beloppet är schablonmässigt satt. Jag var med. Och jag hävdar fortfarande, att det var jag som talade om det statliga ansvaret för kulturarvet som en fråga för alla, inte bara för dem som älskar Jesus.

Visk kan man lita på. Viskaren var lite engagerad i kravet på respektfullhet i debatten. Ingen påtalade då att kamrat Stalin kunde vara förebild eller Karl Radek som respektfullt exempel. Inte ens Tucholsky nämndes i sin kapacitet som respektfull polemiker. Man kan inte få allt.
Vi fick veta att gudstjänst är en stor sak och något av det finaste i livet. Jag åhörde detta tal icke utan rörelse. Visk tyckte också att präster ska tala med a-lagare och våga ta ställning. Visks argumentation är en kränkning av prästers kompetens, vad tror de att vi sysslat med? Så konstigt är det ju att efter 12 års akademiska studier i kyrkorelevanta ämnen kan vem som helst framföra sina synpunkter i det teologiska/kyrkliga och det har samma bärkraft som det prästen säger. Om inte större! Och en präst möter alla slags människor. I varje fall var det så på min tid. I går blev jag vänligt hälsad på  torg och gator i Kalmar. Dessutom är det så, anförtroddes vi,  att Vår Herre tycker ganska som vi, sa viskaren, för över visk-delegationen hade ett V-format fågelsträck dragit fram.

SD-arna var två och talade för klassisk kristen tro och kyrkovalet angår alla medborgare, inte bara de troende. Då vet vi det. Medborgare!

Posk talade om Jesus Kristus. Då smalt nästan mitt hjärta.

Kristdemokraten kom resande ända från Lammhult för att berätta om att de var för levande församling fast de inte fick heta så. Han nämnde inte att två kristdemokrater i samma dags kronobergska nyhetstidning på debattplats förklarat sig vara posk och inte kr. De var annars båda tidigare riksdagsledamöter. Men talesmannen slogs för barn och ungdomsarbetet, annars blir det ingen ny kristen generation. Han snackade inte bara. På den tiden var han engagerad i  Ansgarsrörelsen, det som i ekumeniska sammanhang kallades Jesus-Jugend.

ÖKA kom jämställt, två pers. Samma efternamn. Folkkyrkan är en familjekyrka. Lite häpen fick jag höra att ÖKA var de första som välsignade och vigde samkönade par. Inte visste jag att en nomineringsgrupp skaffat sig vigselrätt, men jag fann det hela innovativt, för då minskar trycket på prästerna. Diakoni var "jätteviktigt" när samhällets skyddsnät brister. Då vet vi det. Men ska vi verkligen låta skyddsnätet brista? Finns inga kraftfulla politiska krav att ställa?

Borgerligt alternativ talade om diakonin, familjens betydelse och konfirmandernas etiska fostran samt slog ett slag för musik, både med budskap och som estetisk upplevelse. Det etiska uppskattade jag som utslag av borgarklassens diskreta charm.

Miljöpartisterna talade arbetsmiljö. När det blir problem, hette det, skadar det Kyrkans rykte och sådant är svårt att tvätta bort. Inte ett ord om människorna, de som blir sjukskrivna eller lämnar. Jag fann det intressant. Och så önskades kreativa lösningar så att människors frågor tas på allvar och Svenska kyrkan blir en samhällsaktör att räkna med.

Tid att tacka tyckte Jonna, stiftets medieansvariga, ett förträffligt ungt fruntimmer, hon liksom valhandläggaren Emma. Hon skulle säga "de närvarande" när jag lite försiktigt avbröt och sa att alla inte fått säga sitt. Inte socialdemokraterna. Så böjde jag mig ner under bordet och sa inbjudande:"Du kan komma fram nu!" Ingen kom. Lika lite på pressmötet som vid kyrkkaffepresentationerna i Kalmar alltså. Har vi ett regeringsparti som i öppet val väljer att flyga under radarn, dvs hålla sig undan för att inte synas och bli synat?

Två minuter per grupp, ingen debatt men några korta inlägg. Det kan bara bli roligt, när det dels sägs att alla är lika gråa och tycker detsamma i kyrkovalet (fast inte vi, försökte jag flika in) och det dessutom sas att valet var bortglömt, det var för tyst om det, SAMT att det varför mycket bråk. Jag påpekade att stiftsstyrelsen inte ordnat några debatter. Det kunde ha gjorts i respektive länsdel. På slutet sades dock trenne viktiga ting:

ÖKA talade om att Bibeln måste tolkas för att nå människor. Denna utsaga kan antingen tolkas som "omtolkas" eller som ett krav att prästerna ska kunna Kyrkans tolkningstraditioner. Jag frågade inte mer precist. ÖKA slog dock fast att kvinnliga präster ska må bra.

Vägen menade att ämbetsfrågan skiljer dem från Frimodig kyrka.

SD sa att "vi står för det konservativa". De ville bevara.

Jag bad att få svara och sa:
Snacka går ju men av dem som sitter vid detta bord är det bara jag som i handling gjort något för att en kvinnlig präst ska må bra i dag. Jag ordnade frukosten, jag ordnade middagen i går också för den delen. Snacka går ju. Jag gör.
Till Vägen var det enkelt att svara att Frimodig kyrka på sin lista för Växjö stift har komminister Sandra Antonsson (flera grupper har inga kvinnliga präster på sina listor, kan man märka. Inte centern eller socialdemokraterna i Växjö stift t ex. Inte SD. Inte ÖKA. Inte Visk.) Varför min insikt i ämbetsfrågan ska läggas andra till last, det förstår jag inte. Och jag skiljer mellan sak och person, som ni kan ana. Frimodig kyrka talar för en försoningsprocess. Är vi ensamma om den tanken?
Svaret till SD var Jesusordet till de konservativa. Det gäller Kyrkan också. "Den som vill bevara sitt liv, han ska mista det."

Mycket annat skulle kunna skildras och världen skulle nog kunna rymma alla de bloggar som då skulle skrivas från den drygt timslånga sessionen. På väg till fotografering frågade jag SD-aren om kyrkohandboken, men SD-aren var ny i sammanhangen och det är Julia Kronlid (pingstpinglan) och Aron Emilsson som har hand om det hela.

När jag vid bordet frågade vad grupperna tyckte om förslaget till ny kyrkomötesordning, två vanliga sammanträden och två fortbildningar, kom inga synpunkter. Är inte det lite konstigt när det är till detta nya kyrkomöte vi väljer? Dock är det framgångar i Växjö stift tack vare biskopens 18 framtidsbilder, det sa centerpartisten, stiftsstyrelsens 2 v ordf. Jag sporde:
- Vad svarar du om någon säger att de där bilderna är trams?
- Det är bara Dag Sandahl som säger det.
- Det är inte jag som säger det. Jag undrade bara vad du säger om det sägs, men om det stimulerar tio dagars debatt fram till valet, kan jag säga det: Trams.

Jo, en sak till. Medlemstappet. Det bekymrar. De flesta var i den åldern att de inte kommer att vara med 2030. Och ingen verkade riktigt inläst på hur lång och omfattande avkyrklighetsprocessen i svenska folket varit.

Nu tappade jag nästan det sista. Vår vän Sven Astevall, Vägen, tog på slutet upp att både domprost och biskop var män och antydde att det var svårt för kvinnliga präster i stiftet. Jag sporde vad kyrkoherden i Emmaboda heter, men den frågan gled han förbi med lätt hand. Pastoratet har sin andra kvinnliga kyrkoherde på raken. Jag kunde också föreslå en genusanalys av det presentationshäfte om Svenska kyrkans som finns. Det rimliga krav Vägen kan ställa är förstås kravet, att domprost och biskop i jämställdhetens namn bör avgå för att bereda kvinnor plats. Ställ det kravet!

I dag skriver Östra Smålands Karin Asmundsson från pressmötet, Barometern/OT har nog ställt en stor artikel till i morgon. "Många grupper men få konflikter" heter artikeln. Borgerligt Alternativs man skulle köra vidare i sin Lexus till sommarstugan i Persnäs på norra Öland. "Jag har inte sett dig i kyrkan där", noterade jag. Han började tala om annat. Inga konflikter men skillnader, skulle man kunna säga. Avgörande skillnader.





onsdag 6 september 2017

"Kyrkan har en annan funktion i dag"

Jag läser Smålandskompostens Lessebosida 4 sept och den kommer bara Pluskunder åt. Jag kan ge ett snabbreferat. Saken gäller att besöksantalet till söndagsgudstjänster minskar i kommunen. Under 2016 deltog 1443 personer vid söndagens gudstjänster. Det är inte sämst när siffrorna relateras till invånartal; 165 besök per 1000 invånare. Sämre är Tingsryd med 82 och Växjö, stiftsstaden, med 27!

Komminister Lena Blomquist förklarar det låga besökstalet: Folk har ett helt annat liv i dag än förr i tiden. Man umgås i familj och så är det idrottsaktiviteter. Detta har tydligen, om jag läser rätt innantill, "gjort att Svenska kyrkans roll fått utvecklas." Det var det här med en annan funktion. "I dag fungerar Svenska kyrkan och vårt pastorat som en trygghet för allmänheten." Till det kommer arbetet att hjälpa asylsökande och förresten var det hela egentligen bra, dvs "det är skönt att vi lämnat den tiden" när prästen "gjorde husförhör med dem som inte dök upp" (till gudstjänsten, DS). Lena Blomquist vet: " I dag gör vi en samhällsnytta och möter människor varje dag där vi har en viktigare roll."

Jag skulle rättframt och utan krusiduller kunna säga till Frälsaren: "Slång dig i väggen, Jesus" men det är ett poänglöst tal just till Honom, som för vår skull hängde på ett kors. Han skulle bara tala till mig som han talar till Don Camillo och stillsamt säga, att MTD-religionen inte förvånar honom. Människan tar till vad religiöst som helst, men undviker utmaningen; omvändelse och efterföljelse. Jag tycker dock synd om gamla tiders hedervärda präster. Henry Arfvidsson i Hovmantorp ochJosef Larsson som efterträdde, Ingvar Gerdmar och Hans-Olof Ekström i Lessebo. Otto Svennebring långt dessförinnan. Nog var detta präster med avsikt att ge trygghet åt allmänheten, den allmänhet som gick i den nybyggda kyrkan i Lessebo eller till gudstjänster i Ordenshuset, när Lessebo inte hade någon kyrka. Varför ska Lena Blomquist, född 1955, tänka sig vara mer gemen  och göra mer samhällsnytta än dessa gamla präster? Är hon roligare och folkligare än de? Och hur kommer det sig att folk ville fira gudstjänst när dessa präster var på plats?

Nu kan man förklara Lena Blomquists kommentar med ett avfärdande "Bagdad-Bob". Det tror jag är fel. Hon är verkligen nöjd med situationen, dvs funktionen. Kyrkan fungerar ju. Nischen är "trygghet för allmänheten". Det är i högsta grad MTD-religion. Hon betjänar den. Och i MTD-religionens sammanhang av omvårdnad är kvinnor väl så motiverade som män i det sakramentala prästadömet. Om det är sant, att kyrkan har en annan funktion i dag än vad Kyrkan hade för 60 år sedan är jag den siste att invända mot ordningen med kvinnor som präster. Men har den verkligen det och är den verkligen då fortfarande Kristi Kyrka? Det är frågan. Den borde vara värd att ta på allvar.

Självfallet är detta en sakfråga, nämligen frågan vad en kyrka och en präst är till för. Vi har hanterat den som en fråga i en inomkyrklig kontext. Tänk om frågan aldrig gällt detta utan i stället MTD-religionens personalbehov och behovet av något, som i egentlig mening inte är Kyrkans prästämbete utan något som ser ut som, men inte är, detta? Hetsa inte upp er. Tänk efter en stund.

Vad har läsarna av Smålandskomposten med egna ögon kunnat läsa? En situationsbeskrivning, där  det som Kyrkan stod för har ersatts av något annat. "Kyrkan har en annan funktion i dag." Så löd orden klarliga!

Ska vi låtsas som ingenting eller ta upp tanketråden och nysta i den? Är det i vanlig mening sant och utan metaforiska omskrivningar alldeles riktigt, att "vi" - Svenska kyrkan - gör en samhällsntta och möter människor där vi har en viktigare roll?

Jag ser framför mig forna tiders präster, under 18- och 1900-tal, de som slogs för skolväsendet eller skötte folkbokföringen och några av dem satt i barnavårdsnämnden. De mötte alltså inte människor varje dag? Och den eventuella nytta som nu görs skulle vara större?
Det tror jag inte. Däremot tror jag uppriktigheten i Lena Blomquists ord. Kyrkan har en annan funktion i dag. Men jag tror inte längre att detta på något sätt har med "Kyrka" att göra, kyriakä, Herren tillhörig och med Honom apostlar, profeter och martyrer ihop med alldeles vanliga kyrkokristna.

I kyrkovalet dyker frågan om kv*nnl*g* pr*st*r upp i besvärjelsens form. Jag läste Världen i dag. Kanske är det motiverat, eftersom det den 2 oktober är 60 år sedan Kyrkomötet avvisade lagen om kvinnas behörighet till prästerlig tjänst. I grannskapet ligger den viktiga frågan "Vilken är den viktigaste jämställdhetsfrågan i kyrkan?" Det är Sveriges Kvinnolobby och Kvinnor i Svenska kyrkan som gör en kampanj i kyrkovalet, frågar nomineringsgrupperna och ska publicera svaren. Kampanjen går de ut med i början av nästa vecka så det är bråttom att få in svaren. Ska bli kul om jämställdhetsfrågan ersätts av ämbetsfrågan nu också! Men demokrater funderar. Så enkelt det är att starta kampanj för lobbygrupper och så demokratiskt hederligt men mer mödosamt det är att ställa upp i kyrkovalet med alla dess frågor, att skriva inlägg, packa valsedlar, sitta i sammanträden och möda sig. Lobbyismen - vad ger ni för den egentligen? Någon vill back stage pressa sin vilja på er i stället för att vara med i det demokratiska arbetet. Det räcker att skicka en fråga till femton nomineringsgrupper....

Jag tar denna morgon bilen för en pressträff i Kalmar. 2 minuter ska varje grupp få säga sitt, inga debatter, inga ifrågasättanden och sedan ska journalisterna, om de vill, samtala med några. I går var det Smålandskompostens Hilda Frankki som lyssnade och sedan pratade särskilt med S och SD. Uppställningen är klar. I artikeln Kyrkoval med många alternativ /s kPlusartikel, vilket betyder att den kostar pengar att läsa, Plus för vem?/ ser den häpne läsaren att konservativa krafter fortsätter mobba kvinnliga präster. Sagesman är stiftsstyrelsens förste vice ordförande Anton Härder, S. Han vet att berätta.

"Jag har fått vittnesmål (nota bene vittnesmål, DS) om kvinnliga präster som utsatts för subtil diskriminering. Manliga präster har till exempel inte tagit emot nattvard av kvinnliga kollegor." Då blir väl nästa krav efter kravet om vigselskyldighet det logiska kravet om nattvardsplikt. Kravet kommer att gälla alla, förstås. Alla ska ju med.

När Bo Giertz blivit biskop i Göteborg skulle han förstås installera kyrkoherdar. Vid första tillfället läste en av assistenterna fel, vid det andra snubblade en av assistenterna. Därefter hade biskopen ett önskemål, att få assistenter som "var riktiga i båda ändar". Jag noterade för övrigt att Frimodig kyrkas Håkan Persson i tidningen rapporteras ha talat om Jesus. Var han ensam om det?

Hur blir det i dag i Kalmar? Intelligentare journalistik och mer begåvade politiker samt? Om aktuelltdebatten i måndags säger jag inte så mycket. "Kom ihåg att här på tv ägnar vi oss åt illusioner", som tv-producenten en gång anförtrodde mig. Så litar jag inte särskilt mycket på vad jag får se och höra längre.