måndag 10 april 2017

Som vanligt igen

Det måste bli som vanligt igen, efter det misstänkta terrorattentatet i Stockholm, sägs det. Felen i det uttalandet är flera.

För det första är terrorn den samtida krigföringen. Den är billig och den fungerar. Kan man inte ordna bomber, kan man alltid ordna fram en lastbil. Fanons bok Jordens fördömda har jag inte läst på mycket länge. Tänk om det är dessa jordens fördömda som slår tillbaka nu. De är inte onda. De för ett rättfärdigt krig. Mot oss. Det lilla problemet är om vi inte förstått den saken. Talar man om "vansinnesdåd" finns det en dimension av "vett och vilja" som gått förlorad. Tanke- och handlingsförlamning återstår då för oss.

Det andra felet är då att vi hamnat i ett nytt vanligt läge. Så här kommer vår tillvaro i Europa att gestalta sig. Och när jag hörde talas om kärleksbombningen, tänkte jag att det är gjort utan eftertanke. Vad skulle hända om en självmordsbombare med tryckkokare i ryggsäcken tog sig till Sergels torg, om någon flög en drönare över människomyllret och släppte något explosivt eller om någon började kasta handgranater ner på Plattan. Och det kan räcka med att skapa rejäl panik....

Det tredje felet är att det alls inte måste bli som vanligt igen. Det måste bli som ovanligt. Att folk tar sig själva på allvar. Vi är skapade till Guds avbilder. Vi är återlösta. Men hur är det med vår iver i helgelsen? Det är detta ovanliga vi är, som måste bli. Nihilismen frälser ingen och håller ingenting heligt. Så stå upp för det ovanliga: praktiserad kyrkokristendom!

Nu talte Antje i TV4. Kyrkorna var öppna, sa hon. Hon fick frågan om hon haft många samtal, som om en ärkebiskop ska förväntas ha det. Oss emellan är det församlingsprästernas syssla och de flesta har inte många samtal. Hur hade Antje samtalat? På sociala medier, med folk på kansliet som kort tid tidigare varit på Drottninggatan och så hade hon talat med media.

Detta sagt fick hon frågan hur man kan förklara ondskan. Antje styrde undan frågan genom att säga att ondskan är en realitet i tillvaron och så passade hon, elegant, på att tala om grundkunskap och avgrundskunskap. Temat la hon ut i Expressen.
http://www.expressen.se/debatt/antje-jackelen-besegra-det-onda-med-det-goda/
Det hela ledde till en appell att vi ska besegra det onda genom det goda. Hon varnade för polarisering, lite lustigt på ett sätt att hon själv polariserade godheten som är starkare än ondskan och sanningen som är starkare än lögnen... En kyrkokristen får väl läsa hela kapitlet, Rom 12. Eller hela brevet för att förstå.

Antje fick frågan om religionernas roll och svarade att det är väldigt många gemensamma värderingar religionerna emellan. Det kan man fundera över i det rum för de långsiktiga frågorna hon passade på att efterlysa.

Jag ser ett mönster. "Människor med olika religiös tillhörighet tror olika, men förenas i strävan efter det goda", skrev Sveriges interreligiösa råd med anledning av dådet i Stockholm. Så är det inte. Jag förenas väl inte mer med en muslim än med vilken Svensson som helst i detta och alla förenas inte i det goda om rätt ska vara rätt. Nu finns det miljoner döpta men icke-praktiserande kristna i detta land - skulle de inte utmanas på ett helt annat sätt i ett utsatt läge? Och vad ska vi tänka om terrorn mot våra medkristna i Egypten, att kopter och muslimer tror olika men förenas i sin strävan efter det goda?

Antje sa fint i tv. Och så var det en del hon inte sa. Hon kunde kanske ha sagt att världen är i Djävulens våld, att Djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker byte också i Stockholm, att Jesus kom för att göra dödens makt om intet men att den kyrkoårstid vi nu lever i alls inte anvisar en enkel men sn svår väg till Livet. Hon kunde sagt att vi alla har del i världens bortvändhet från Gud, inte bara uzbekerna. Hon kunde perspektivvänt och sagt att det finns sådant som måste vändas rätt, t ex tanken att det är gott att döda medmänniskor - för poängen är ju att dessa mördare handlar på ett sätt som de tror är gott. "Doktorns kniv gör ont men gott", som lektor Bergman sa i kyrkomötet utan att mötas av protester. Fast då handlade det om kv*nn*pr*stm*st*nd*r*, men i sak är detta vad rättfärdighetens förövare alltid tänker, lektorer och terrorister lika.

Nu blir det snart som vanligt igen i den fallna världen, som glömmer fort. Själfullt kan stockholmare gå till jobbet igen. De lyckades vända den kollektiva sorgen till en god känsla, ego-boosting. Inget ont som inte har något gott med sig. Det värsta är att detta goda sker i det som blivit vanligt igen och att detta uppfattas som en vinst!

34 kommentarer:

  1. Kan vi få en närmare definition?

    -Vad menar docenten DS med sin formulering "döpta men icke-praktiserande kristna" i vårt land? Närmare bestämt detta: hur "praktiserar" man kristendom? Gör man det alltid i handling eller kan det ske i tankar, ord och gärningar?

    Den apostroferade meningen i dagens bloggtext behöver alltså förklaras närmare.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Verkligen? Praktisera kristen tro är att masa sig till kyrkhuset när kyrkans helga maningsljud kallar syndare till Gud. Där är de döptas hem och där finns vad de behöver för att leva sina liv som kristna, du vet det där med vardagsansvar, kallelsetrohet och en hel del annat.

      Radera
    2. Ja, amen! Plus en del vardaglig bön och bibelläsning och i flerpersonshushåll kanske rent av husandakt (ni vet det där som konventikelplakatet 1726-1858 så positivt anbefallde). Med eller utan tidegärdsapp. Nu ska jag, efter en husandakt kring ordet "Var så till sinnes som Jesus Kristus var" och psalmen http://svps1986.blogspot.se/search/label/Jesus%20g%C3%B6r%20mig%20s%C3%A5%20till%20sinnes öva vardagsansvar och kallelsetrohet genom att fara med bilen till verkstaden och efter lunch öva påskspel i Iggesunds S:ta Maria.

      (Vad gudstjänstutskottet 2010 än så klokt och insiktsfullt sa om Johan Blix´ utmärkta motion, se file:///C:/Users/Andreas/Downloads/G%202010-08%20%20V%C3%A5r%20Herres%20Jesu%20Kristi%20lidandes%20historia%20i%20sex%20akter%20(2).pdf , behöver faktiskt alla påskdramatiker en "synops", typ Bugenhagens, http://logosmappen.net/bibel/folkbibeln/kristilidande/1.html eftersom vi i ärlighetens namn knappast spelar Markus´ version ett år och Lukas´ ett annat. Men alla sex akter finns alltså i folkbibelversion, där andra akten - den med Getsemane till "scen" - blivit något längre på den tredje aktens bekostnad.

      Radera
    3. Icke oväntat svar - men otillräckligt!

      -Jo, jag väntade mig faktiskt ett sådant eller liknande svar på min fråga. Men svaret innebär en exkluderande inställning till dem, som inte, eller sällan, "masar" sig till söndagens gudstjänster. Och det gör mig orolig: räknas då inte den kristna övertygelsens tankar, den enskildes bön och bibelläsning hemma i kammaren, även om vederbörande inte söker sig till söndagsgudstjänsterna/mässorna?

      Är han eller hon inte praktiserande kristen? Eller den, som dagligen eller ofta i vardagen utför goda kristliga gärningar åt behövande, grannar, vänner eller vilka de nu är, alltså uppträder som fina och goda kristna och verkligen kan sägas utföra vad den Högste har sagt att vi skall göra?

      Det är svårt att frigöra sig från tanken, att DS beskrivning ovan är ett slags insnävad kristendom med yttre krav på att just "masa" sig till kyrkan.

      Ändock kan reflektionen, stillheten och prisandet av Gud göra och upplevas i hemmet, eller där man för tillfället råkar befinna sig.
      Är inte just bönen, var den bedjande än befinner sig, ett kriterium så gott som något på praktiserande kristendom?
      Så vill jag se det i alla fall.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    4. Om man inte vet något så kan man ju googla.
      http://religion.answers.wikia.com/wiki/What_is_a_practicing_christian

      Bibel, bön & gudstjänst regelbundet och någorlunda frekvent är nog en definition som de flesta skulle ställa upp på.
      Har man inte varit i kyrkan en påskdag de senaste 10 åren så kan det nog vara si och så med praktiserandet.

      Radera
    5. Märkliga frågor av herr (ännu så länge) "förtroendevalde" Dike. Om man efter 40 års "kyrkligt" "engagemang" som "förtroendevald" inte har ett hum om vad svaren kan vara, vad tjänar det då till att förklara? Gavs det ingen vink i gårdagens gudstjänst i hemmakyrkan i Mörrum? Eller var herr Dike "bortrest"? /John

      Radera
    6. Den där fromme men ensamma bibelläsaren fanns kanske förr under en kort period i Kyrkans historia. Den som gjorde goda gärningar fanns också när scouterna var många. Men bibelläsandet hade sin bakgrund i Kyrkans gudstjänstliv och den enkla scoutmoralen ett korrektiv just där.

      Radera
    7. Vill inte - men måste!

      -Nej, i det längsta ville jag ändå inte tro att bloggaren (och andra) skulle hålla fast vid att praktiserande kristendom per definition alltid betyder söndagliga gudstjänstbesök.

      -Men nu måste jag tyvärr konstatera faktum: att det hos dem det vederbör att förklara inte finns något annat svar efter likhetstecknet.

      Det beklagas djupt, eftersom svaret utesluter dem jag nämnde - den varmt troende, bedjande kvinnan i hemmet, den som under promenaderna i skogen erfar Guds närvaro och prisar den eller den som läser Bibeln, innan sänggåendet på kvällen.

      Jag förstår inte varför de inte - enligt DS - skulle vara praktiserande kristna.

      Men synsättet alluderar ju logiskt på det som i realiteten är FK:s (och högkyrklighetens) åsikt om vilka som skall styra och ställa i kyrkan, nämligen just den gudstjänstfirande församlingen.

      Detta faller dock, som jag tidigare har inskärpt på dessa spalter, på det (juridiska) faktum, att en (liten) grupp kyrkotillhöriga kan ha en särställning framför alla andra tillhöriga.

      I klartext alltså detta:
      -Den pensionerade majoren Mats Malander som aldrig eller sällan deltar i gudstjänsterna men som tillhör Svenska kyrkan, har precis samma rätt att påverka styrningen av kyrkan som den fromme högkyrklige Henning Högman, vilken varje söndag troget sitter i kyrkbänken.

      Det vore bra, om denna oantastliga sanning ges ordentlig spridning i FK. Vill vänligen DS bidra till detta, då han självfallet är väl medveten om denna verklighet?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    8. 1878 års katekesurveckling gör det svårt för majoren om den där kulturkonservativ officerstypen fortfarande finns. Kyrkan styrs av något uppenbarat. Detta brukade begränsa demokratin på ett väsentligt sätt. Dock ej i Nazityskland. Men detta har noga utretts redan tidigare på. Bloggardag.

      Radera
    9. BOD: Har du någon gång funderat på vad du skall svara den dagen den Allsmäktige Domaren ser rakt igenom dig och frågar: - Käre Bengt Olof, hur motiverar du att jag ska släppa in dig i min himmel?
      /Per H

      Radera
    10. Jag hade gärna gått till kyrkan om jag hade sluppit obehagskänslan när predikningarna är ren folkuppfostran och den Gud man ville höra om är ett könlöst magnetfält. Det är knappast FK-folk som drivit fram den utvecklingen. Det innebär inte att det inte svider när klockorna ringer. Men man har ju en viss självbevarelsedrift.

      Radera
    11. BloggarDag och Per H,

      Så kan man också svara, när man ej vill erkänna den av mig erinrade verkligheten. Nu lever vi dock i den demokratiska folkkyrkans 2017.

      Per H,

      -Har Du själv funderat över vilket svar Du ger?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    12. En folkkyrkodemokratisk tanke slår mig.

      Sveriges muslimer över 16 går mangrant in i den demokratiska Svenska Kyrkan i god tid före kyrkovalet. Registrerar ett parti - varför inte kalla det "God Strävan"(Jihad)- röstar plikttroget och vips får man i den demokratiska folkkyrkan fler mandat än samtliga övriga grupper. Kyrkoordningen ändras successivt. Med lite tur slutar många anställda. Få utköp behövs alltså. Namnet SvK kan ändras till Umma i Sverige. Och i god folkkyrklig, demokratisk ordning har man fixat centrala gudstjänst- och samlingslokaler, utbildade kommunikatörer (de stannar säkert!), och tillgång till Svenska Kyrkans medel. Den följande utträdesvågen säkrar greppet om organisationen. Antje kan säkert få stanna i någon funktion. Givetvis med sitt valspråk Gud är större översatt till välklingande arabiska.

      /Kärleksbombare

      Radera
    13. Exakt. De som protesterar är exkluderande bakåtsträvare som inte respekterar demokratiska beslut tagna i KM, KS och KF.

      Radera
    14. BOD: Visst har jag det! Har du?
      /Per H

      Radera
  2. Terrordådet i Sthm var naturligtvis en hemsk händelse och behovet av information kring det som hänt en självklarhet.
    Men det var som vanligt.
    Live-sändningarna på TV malde på med triviala och intetsägande upprepningar som tittarna inte borde ha utsatts för. Den som har omsorg om sin egen själsliga hälsa stänger förstås av efter en stund. Liknande idioti har förekommit tidigare. Det var inte första gången. Varför kan ingen i ledningen för SVT ändra på detta? Är det för att man vill leka CNN-live fast på svenska? Bättre ha nyheter med substans och kvalitet varje timme/halvtimme istället.

    Sannolikt kommer det dock "bli som vanligt igen" nästa gång med detta. Men stackars journalister som måste stå och prata i direktsändning utan att ha något nytt eller viktigt att säga. Och stackars svenskar som får se, höra och läsa en kristen ledare i vinröd skjorta som inte säger det som både kunde och borde sägas.

    Svenskkyrklig dissident

    SvaraRadera
  3. Romarbrevet kapitel 12 bör nog inte läsas utan att fortsätta med kapitel 13 strax efter, om man nu ska söka vägar att handskas med islamistiska terrorister.
    Canutus Hahn

    SvaraRadera
  4. Redan 1909 avskaffade DN Djävulen, vilket får till följd att Gud ses som ansvarig för mycken djävulskap! Men visst! Världen är i djävulens våld, såsom DS skriver.
    Jag tror inte heller att kopter och muslimer kan verka i god tro. För ett par dar sedan sprängdes två koptiska kyrkor i Egypten. Av muslimer. Vad säger ÄB om det? Låtsas hon inte om det?

    Enligt aposteln Paulus till islam demoniska läror, sedan får man kalla den religionen för Abrahamitisk hur mycket som helst.

    Jag säger inte, att det inte finns goda muslimer, men dessa är det trots sin religion

    SvaraRadera
  5. En ny normalitet.

    Som så många andra. Snart ger de inte rubriker, utom möjligen lokalt. Skjutningar. Sprängningar. Gängkriminalitet. Stenkastningar mot blåljus. Personrån. Sexuella ofredanden. Bilbränder.

    Det som märks blir flykten från det gemensamma. Osthyvlar som skär. Väntetider för dem som inte betalar sig förbi köerna. Höjda skatter och försäkringspremier. Vaktbolag. Inpasseringskontroller. Segregering i boende och skolval. Svårigheter att rekrytera kompetent personal till det allmänna.

    Vi lever i en spännande tid. Som nationalekonomen Mats Henreksson uttryckt saken:

    -Om 20-25 år kommer vi att kunna säga att det Sverige vi har då, är ett helt annat land än det vi hade för 20-25 år sen. Det är jag helt övertygad om.

    En lågintensiv krigföring. Rent av en israelisering av (Väst-)Europa?

    PP

    SvaraRadera
  6. Jfr kommentarer till dådet i Stockholm från romersk-katolska kyrkoledare:

    Anders Arborelius: http://sv.radiovaticana.va/news/2017/04/08/biskop_arborelius_vi_st%C3%A4ller_oss_och_v%C3%A5rt_land_under_jesu_beskydd/1304330

    Påven Franciskus: http://sv.radiovaticana.va/news/2017/04/09/p%C3%A5ven_anf%C3%B6rtror_jungfru_maria_offren_i_terroristattacken_i_sockholm_/1304543

    Mikael Löwegren

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bäste Mikael Löwengren, det är uppenbart stor skillnad på kristna katolska biskopar och de heretiker som du frivilligt valt att stå i "full kommunion" med!
      Antony

      Radera
  7. "Journalismen" har ersatt journalistiken för länge sedan. I fredags malde de på och idag berömmer de sig själva för hur bra de var. Vad den vinröda våtmarken hade där att göra med sitt svammel är en gåta. /John

    SvaraRadera
  8. Ett par timmars direktsändning in på kvällen är väl i sin ordning – folk kommer hem från jobbet och vill veta vad som hänt, under de första timmarna klarnar en hel del detaljer om skeendet, polisen får möjlighet att direkt komma med meddelande o.s.v.

    Men att ha direktsändning långa tider dagarna efteråt spelar attentatsmän i händerna, när de nu vill bryta sönder den trygga livsrytmen (som i och för sig behöver utmanas, men på mer konstruktivt sätt). Dessutom trivialiseras journalistiken genom de ständiga upprepningarna av sådant som redan är rapporterat och känt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klockrent, +Göran!
      Kh på landet

      Radera
    2. I vilket stift är Göran biskop?

      Radera
    3. Anonym 10 april 2017 21:27,
      +Göran är biskop i Missionsprovinsen. Det finns fler samfund än Svenska kyrkan...

      Radera
  9. Elisabeth, jag kompletterar med några sakupplysningar:

    -Du borde kanske också meddelat den frågande om att provinsen är en missnöjesutbrytning ur Svenska kyrkan och att den tyvärr inte öppet redovisar sin verksamhet och antalet medlemmar, trots flera förfrågningar och påstötningar.

    Denna introverta hållning - vilken djupt beklagas, då det handlar om en kristen rörelse - bottnar i att provinsens beräknade medlemsantal bara antas vara tresiffrigt. Enligt egen uppgift "betjänar" den dock cirka 2.000 personer.

    Här används alltså det citerade ordet med avsikt i stället för öppen medlemsredovisning, som veterligt alla andra kristna samfund har och som alltid har varit självklar för Svenska kyrkan.

    Jag hoppas att Du också delar min åsikt vad gäller öppenheten, Elisabeth. Ingen är betjänt av en kristen rörelse, som hemlighåller sina medlemssiffror.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. BOD,
      sluta nu att hacka på Missionsprovinsen och ägna dig istället åt att arbeta för att ditt eget samfund åter ska bli kristet. Dina förklenande uttalanden om Mpr säger ingenting om Mpr, däremot väldigt mycket om dig själv, och det är inte till din fördel.

      Radera
    2. Jag förstår inte varför BOD inte dörsöker bli medlem i Mpr så han kan få sin efterlängtade insyn.
      Men Mpr kanske bara välkomnar gudstjänstfirare som medlemmar och det är där som skon klämmer?

      Radera
  10. Elisabeth,

    -Jag har lämnat obestridliga fakta - inte "hackat" på provinsen - som Du tydligen inte vill acceptera.

    Vilka förklenande ord har jag skrivit om den? För mig är det obegripligt att dess biskopar (de är ju tre)inte öppet vill redovisa medlemsantalet, som andra samfund gör. Och att Du, i stället för att kritisera denna tystnad, skjuter på mig. Jag begär ju bara alla kort på bordet: fakta. siffror, omfattning. Varför ställer du dig inte frågan, vilket skälet är till provinsens tystnad?

    Bloggaren har ju i ett något senare inlägg efterlyst bättre och mer kritiskt granskande kyrkojournalistik. Den uppfattningen delar jag helt.

    Konsekvensen av DS åsikt blir då den, att också han nu vill se en journalistik, som redovisar det som missionsprovinsen inte frivilligt upplyser oss om.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. BOD, du har fått det svar som är möjligt att ge ett antal gånger redan. Att svaret sedan inte passar dig är en annan sak. Sluta tjata nu.

      Radera
    2. Elisabeth,

      Jaså, Du försöker komma undan sakfrågan: att provinsen vägrar redovisa siffrorna? Du vägrar oss Din åsikt om detta, fast jag innerst inne vill tro att Du inte gillar hemlighetsmakeriet.

      Är Du feg, Elisabeth, som inte klart och rakryggat kan stå för den självklara hållningen, att en kristen organisation skall vara öppen med sin verksamhet och redovisa sitt medlemsantal?

      Märkligt, men på sitt sätt ändock avslöjande, är att ej heller någon annan kommentator på bloggen slår fast denna sanning. Är man rädd för att komma i "dåligt sällskap" (undertecknads) bara för att jag har betonat självklarheten? I så fall också över hövan fegt.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
  11. Peter T,

    -Varför skall jag bli medlem där, när jag tillhör Svenska kyrkan, gläds över och djupt uppskattar dess historiska, kulturella symbolik, betydelse för vårt land och folk och för kristnandet av det?

    Det är en ynnest att få vara en i denna kyrka, Peter T, att förnimma känslans tacksamhet över existensen av Svenska kyrkan, dess rymd, dess luft, dess öppna välkomnande och varma famn!

    Med alla respekt för missionsprovinsen och de säkerligen ärevördiga troende systrar och bröder som verkar där, stannar jag i Svenska kyrkan!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera